Varför är det då fel att kriminalisera prostitutionen? Vilka skäl brukar åberopas, av såväl de prostituerade själva som av andra länder, där det är legalt, och av socialarbetare och jurister här i Sverige?

1. Kriminalisering skadar de prostituerade
   
2. Kriminalisering skadar samhället
   
3. Alternativ till kriminalisering
   

1. Kriminalisering skadar de prostituerade

Prostitutionen hör till en viss grupp av företeelser, där ett förbud gör större skada än nytta. (Till samma grupp av företeelser hör t. ex. aborter.)

• En kriminalisering avskaffar inte prostitutionen, men driver den under jorden så att kontrollen minskar. Att prostitutionen redan till en större del har skett fördolt är inget giltigt motargument, tycker man inte att detta är bra ska man ju inte öka den dolda andelen ytterligare.

• Möjligheten att komma i kontakt med de prostituerade minskar, och därmed möjligheten att hjälpa dem på olika sätt. Socialarbetarna tappar kontakten med de prostituerade, när verksamheten går under jorden. Möjligheten att hjälpa behövande kunder minskar också. Trots ett framgångsrikt arbete med sexköparna tvingades man avsluta verksamheten när kriminaliseringen infördes. Alla pengar skulle gå till polisen. (Genom förbudet blev det ändå omöjligt att nå kunderna med insatser.)

• Risken för mord och misshandel ökar, beroende på ökad avskildhet, rädda kunder, utpressningssituationer och liknande. Rikskriminalen varnar för att sexhandeln riskerar att bli våldsammare.

• Hallickberoende uppkommer, något som Sverige hittills i stort sett förskonats ifrån, liksom andra länder med legal prostitution. Hallickarna kommer in i bilden för att skydda verksamheten och förmedla kontakter, men de parasiterar på den prostituerade och kanske även tvingar henne, misshandlar henne med mera. En kriminalisering öppnar för den organiserade brottsligheten att sprida sig, och hela samhället skadas. Men de mest utsatta mest.

• Lagen försvårar bekämpandet av trafficing, alltså handeln med kvinnor som tvingas till prostitution. Dels andvänder hallickarna lagen för att hota kvinnorna, dels blir det svårare att utreda kvinnohandeln: Män som köper sex vill inte vittna eftersom de därmed avslöjar sig själva som "brottslingar". Rättsväsendet blir helt beroende av kvinnornas egna berättelser; men de törs ofta inte vittna av rädsla för repressalier och blir dessutom ofta utvisade innan rättegången.

• Risken för hiv-spridning ökar. De prostituerade får mindre tid och möjlighet att förhandla om säker sex, och smittskyddsläkarna får svårare att spåra smittspridningen.
  Aidsbekämpningsorganisationen EUROPAP, som har stöd av EU-kommissionen, är motståndare till en kriminalisering:
  "Regarding EUROPAP's position towards Sweden, I think it is clear that the EUROPAP group does not believe criminalisation is a good road to follow, and indeed is a danger for public health (and to the sex worker and his or her clients)". Dr. Ruud Mak Wed Sep 10 1997

• De som borde väga tyngst, de prostituerade, är i de flesta fall helt emot lagen mot sexköp. De anser att den bygger på en felaktig syn på prostituerade, att de omyndigförklaras, och att lagen ökar deras utsatthet för våld och utnyttjande. Det svenska förslaget har följaktligen väckt kraftiga protester hos organisationer för sexarbetare runt om i världen.

  En internationell sådan organisation för sexarbetare, International Committee for Prostitutes' Rights (ICPR), antog vid ett möte i Amsterdam 1985 en deklaration, Prostitutes' Rights Charter, där det gjordes klart att de var emot varje form av kriminalisering av prostitution. Ingen har dock ha frågat de svenska prostituerade vad de tycker. I stället offrar politikerna människor på sina principers altare.

2. Kriminalisering skadar samhället

Lagrådet var emot kriminaliseringsförslaget, eftersom det juridiskt är en anomali och riskerar att urholka respekten för lagen. Nu protesterar även många andra tunga instanser inom polis och rättsväsende mot lagen.

• Att endast kriminalisera kunden innebär en skevhet i lagstiftningen. I inget annat fall säger lagen att det är förbjudet att köpa något som det är fullt tillåtet att bjuda ut och sälja, och det skulle vara omöjligt att införa en sådan lag i de flesta andra länder. Det strider mot sunda rättsprinciper att den som bjuder ut något och lockar en annan att köpa skulle vara oskyldig, medan den som faller för frestelsen skulle vara skyldig. Att Sverige blir det enda landet i världen med ett sådant förbud visar att det inte kan vara någon god idé.

• Det är fel att kriminalisera ett avtal som ingås mellan två vuxna personer, där ingen utövar något tvång mot den andre. Vilka skäl människor har att utföra en i sig laglig handling brukar inte anses angå staten vidare. Hur ska man i så fall bedöma t ex alla dem som "köper" sex med annat än reda kontanter, vilket förekommer hela tiden?

• Lagen går inte att upprätthålla. Bevisfrågan är näst intill omöjlig om inte sexköparen erkänner. Eftersom det inte finns något brottsoffer så finns som regel ingen som vill anmäla eller vittna mot köparen. Det enda sättet att säkra bevis vore att införa rättsvidriga och integritetskränkande metoder som provokation och buggning.
  Hittills har så få personer kunnat fällas (2 st. av 59 anmälda i okt. -99) att polis, åklagare och Riksåklagaren riktar massiv kritik mot lagen som oanvändbar. Det är även tvivelaktigt ur rättssäkerhetssynvinkel att gripa så många som sedan inte kan fällas. (Läs mera om detta under rubriken "Aktuellt")

• Lagen föder ny kriminalitet. Prostituerade stjäl från sina kunder, som inte törs göra någon anmälan. Detta har man redan sett. Man kan också befara att utpressning kommer att äga rum. Dessutom öppnar förbudet för organiserad brottslighet i Sverige.

• Man bör också betänka att polisen idag klarar upp maximalt en tredjedel av alla riktiga brott, som mord, våldtäkt och stöld. Det måste då vara en felaktig prioritering om polisen använder resurser till att vara moralväktare och spana på sexköpare - en lindrig förseelse som straffmässigt motsvarar snatteri, och inte ens är förbjudet alls i våra grannländer.

Brydde man sig verkligen om de prostituerade skulle man inte kriminalisera, utan låta hela verksamheten vara legal och satsa resurserna på verksamma sociala insatser i stället.

Man skulle också, som i t ex Danmark, förbättra prostituerades situation genom att tillåta dem att annonsera och hyra lokal, där de dels kan hålla till under drägligare omständigheter än ute på gatan, dels kan ha folk omkring sig och/eller en larmknapp att trycka på för sin säkerhet.

Den rätta vägen är att avdramatisera prostitutionen i stället för att som nu ytterligare skambelägga den, för endast genom en sådan attitydförändring i samhället kan man minska de prostituerades lidande, stigmatisering och utslagning, och därmed också öka möjligheten för dem sluta - och att gå vidare i livet efteråt.

The San Francisco Task Force on Prostitution skriver:

"Evidently, the legal prohibition of prostitution does not begin to address the problems, and there is evidence that the prohibitions exacerbate the situation by increasing the marginalization and vulnerability of those who work in the industry. (...) An analysis of prostitution in an international framework has led us to conclude that the countries with the most restrictive legal systems have the most problems with violence against prostitutes, thefts associated with prostitution, and exploitation of prostitutes. Conversely, the countries with the least restrictive measures which afford some means of recourse, and allow prostitutes to organize for self-protection, also appear to have the least problems."

Startsida och innehåll:
  (http://www.flashback.net/~butte)