1. Kan du börja med att berätta lite om Profane existence kollektivet? Vad gör ni, vilka ni är etc?

Dan: Profane existence är ett litet kollektiv utav människor som arbetar på gräsrotsnivå, ett DIY anarkopunk kollektiv som har som mål att sprida anarkistiska och politiska idéer och arbeta med att stödja sådana saker. Medan de flesta människor bara känner till oss genom våran tidning är vi också djupt involverade med vår skivetikett, distribution, screentryck etc, som alla jobbar mot samma mål. PE har hållit på i olika former sedan tidiga 1989 och just nu jobbar fem personer med PE på daglig basis, med många fler involverade som deltidsarbetare som bidrar till saken.

2. Banden som är intervjuade och recenserade i Profane existence magazine är mestadels ganska mangliga och aggressiva band. Någon speciell anledning till denna riktning inom punkmusiken?

Dan: Vi har ingen speciell princip att intervjua band som faller inom kategorin "mangel" eller något liknande. Vi brukar vanligtvis intervjua sådana band som aktivt delar liknande ideal som vi och som vi samtidigt gillar musikaliskt, vilket ofta råkar vara band som anses vara "mangelband". Hur som helst, vi har lärt oss den hårda vägen att band som har aggressiva politiska texter inte nödvändigtvis utför sina idéer. Ofta skriver de musik och texter som stödjer arga reaktioner medan de lever "really fucked up, apathetic lives in reality". Vi försöker att gräva lite djupare genom skiten för att framtida intervjuer endast skall vara med politiskt aktiva människor, inte politiskt aktiva drömmare! I alla fall, det kanske verkar som vi mest intervjuar mangelband, men en musikstil är inte tillräckligt för att förtjäna en intervju i PE zine.

3. Hur många exemplar trycks PE magazine upp i? Säljer den bra utomlands också?

Dan: Vi trycker mellan 8-10,000 exemplar av varje nummer av PE, det beror på hur väl vi planerat hur vi ska få dem distribuerade. Vi brukade ge bort 2500 gratisexemplar i Minneapolis, men har nu skurit ner på gratisexemplaren till ca 500 eftersom vi inte längre har tid att dela ut dem över hela stan. Det senaste numret tryckte vi bara i 8,000, men den är nästan redan slutsåld, så nästa nummer kommer vi antagligen att trycka i 9 eller 10 tusen ex. Jag är inte helt säker på det exakta antal exemplar som går utomlands, men det är antagligen ungefär hälften av de vi säljer.

4. Vad vill ni uppnå med tidningen?

Dan: Tja, våra luddiga mål med förstörelse utav det förtryckande kapitalistiska systemet har inte uppnåtts än, så framåt måste vi gå! I lite mer vardaglig verklighet har vår energi och tid nästan blivit torrlagd när det anbelangar tidningen. På det stora hela finner vi oss ibland ägna mer tid åt att stödja DIY, underground, den politiska punkscenen mer än vi ägnar tid åt mer pressande, politisk och social kamp. Vi tycker om det faktum att PE mixar både punk och politik, men ibland önskar vi att vi hade mer tid och energi att utveckla den politiska sidan. Som det ser ut nu så är det ända vi kan hoppas på att följa den stig vi trampat upp och stödja positiva band, zines, grupper och utbilda något på den politiska nivån.

5. Vad kommer att hända i fortsättningen med tidningen?

Dan: Eftersom det redan är en konstant kamp att hålla tidningen levande överhuvudtaget skulle jag inte förvänta mig några drastiska förändringar av innehållet den närmaste tiden. Hursomhelst, många av oss här börjar ledsna på att hela tiden bli associerade med ett apatiskt, "drunk punk" kollektiv, så vi vill definitivt tvätta bort lite av alkohol glorifieringen i tidningen ("Page 3 drunks" etc). Vi tänker fokusera framtida nummer mer inrutat på politiska ämnen och begränsa innehållet i artiklar och intervjuer till det ämnet. Jag har fantiserat om att återta varannan månads (eller till och med månatlig) utgivning, men vi får se om tiden tillåter oss att följa upp den idén. Det verkar som det alltid finns något annat som tar upp all tid och energi.

6. Varför startade ni alla saker ni håller på med? Något speciellt skäl?

Dan: Vi startade PE eftersom vi är en bunt masochistiska idioter! När vi startade PE så väntade sig ingen att få jobba 10 timmar/dag, sju dagar i veckan bara för att hålla det levande! Allvarligt talat, ingen jobbar RIKTIGT så mycket längre, men ibland verkar det så... PE startades utav mig själv och några andra människor som ville skapa ett kollektiv som skulle hjälpa till att skapa en stark DIY anarkopunkrörelse på en internationell nivå. På den tiden så var det nästan bara MRR som gjorde DIY punk på en internationell nivå och vi tyckte att deras tidning saknade politiskt fokus. Innan detta gjorde jag ett mer lokalt anarkopunk zine som hette: "Minneapolis Alternative Scene" och dom andra som hjälpte till att starta PE var skyldiga till skivetiketten. Inom ett år, på grund av personliga olikheter, var jag den enda originalmedlemmen av kollektivet, nya människor anslöt sig och gjorde PE till vad det är idag. I början var PE bara tidningen och skivbolaget, men distributionsaspekten utvecklade snart utav nödvändighet eftersom PE blev rippade av nästan alla stora, sk. "oberoende" distributörer. Vi började senare trycka våra egna T-shirts och patches som ett sätt att utveckla våra möjligheter att sprida vårt budskap. Nyligen har vi även börjat en tryckeri operation för att göra svårhittade politiska/anarkistiska skrifter tillgängliga. Förut hade PE också ett eget radioprogram som varade ungefär ett år och vi har också varit involverade i mängder kampanjer, organisationer, demonstrationer, stödprojekt etc. Vi tycker att det inte är tillräckligt att bara skriva eller sjunga om politik, utan också involvera sig, visa solidaritet och aktivt delta i kampen bäst vi kan.

7. Ni driver också en skivetikett. Berätta lite om den. Framtidsplaner etc?

Dan: Ja, jag antar att jag ärvt uppgiften att göra det mesta arbetet med PE records och jag känner mig fortfarande som en total amatör till och med efter mer än 25 släppta skivor! Just nu försöker vi hålla våra nuvarande släpp tillgängliga, få lite tillgängligt ur vår bakkatalog och komma framåt genom 1996 med ungefär 10 nya titlar. Just nu har vi en 7":a på pressning med Public Nusaince, som är ett "squatter drunkpunk band" från New York City. Detta är ett litet avsteg från de band vi normalt skulle släppa, speciellt om man tänker på vad jag sa om PE zine, men vi kom överrens om detta projekt förra våren och vi har känt bandet som vänner och stöd sen PE startade. Den skivan kommer definitivt inte att tilltala alla, men jag tycker den är bra i alla fall. Inom de närmaste veckorna kommer vi också att släppa en LP med Suicidal supermarket Trolleys (Förrädiskt namngedd "Shut up and drink") och en 7":a med Coprofilia som är ett riktigt starkt anarkopunkband från Mexiko City. Senare i sommar och höst kommer vi också att släppa LP:s med Christdriver, Assrash och Civil disobedience, en 12":a med State of fear och antagligen en LP med State of the union längre fram. Det kommer antagligen kastas in lite andra 7":a releaser mellan dessa. Det finns också planer på en split LP med Misery/Extinction of mankind till tidiga 1997. Puh!

8. Har du någon personlig favorit av de skivor ni har släppt på PE records?

Dan: Min favoritskiva på PE... Vi har inte släppt nån skiva jag inte har gillat, men ett par sticker ut mer än andra av olika skäl. Överhuvudtaget skulle jag tro att Nausea LP:n är min favorit, mycket på grund av dennas unikhet och nivå utav inflytande den gjorde på så många personers liv, inklusive mitt eget. Om vi tänker på originalitet och kreativitet så är Moral Suckling LP:n definitivt den bästa. Av 7:orna tror jag att Hiatus "Way of doom" 7" "blew me away" mest musikaliskt även om Internal Autonomy har några av de bästa anrkopunk texterna! Jag skulle antagligen kunna debattera de bra och dåliga sidorna av alla våra släpp, men varför kasta bort tid på det!!

9. Hur finansierar ni alla era prylar?

Dan: Vi säljer crack och kokain till små barn på gatorna... er... Allt som är PE startades med de små summor originalmänniskorna kunde skrapa ihop för att få igång det. Troligen var det nånting i stil med 4-5000 dollar. Annars så har organisationen varit ganska så självförsörjande med bara enstaka utomstående hjälp och stödspelningar i de tidiga dagarna. Hittills har bankrån och stöld från de rika varit (mest) fantasier... Vi slänger i stort sett tillbaka alla pengar från skivetiketten, distribution etc, till att hålla PE flytande. Eftersom vi inte har några "riktiga" pengar bakom PE betyder det att det också tar mycket längre tid att göra alla saker vi vill göra, eftersom vi konstant väntar på att pengar ska komma tillbaka från ett projekt så att vi kan fortsätt med nästa....

10. Jag vet att eran ekonomi har vart helt åt helvete ett tag nu, hur ser den ekonomiska framtiden ut för er nu?

Dan: Jag antar att du talar om PE och inte om den ekonomiska framtiden för den västliga kapitalistiska systemet... Yeah, PE har haft en del tuffa perioder genom vår existens och det verkar vara en "upp-och-ner" typ utav utveckling. Förra året hade vi en del problem på grund av skulder till nästan alla våra distributörer för skivor och tidningar. De flesta av dessa problem har löst sig, men vi har fortfarande inte kommit ifatt med alla saker vi velat göra hittills i år. Långa stunder händer det att vi bara blir sittandes väntande på att pengar ska komma tillbaka och det blir lite frustrerande när man tänker på alla missade möjligheter, förseningar och problem det orsakar oss. Åtminstone lyckas vi mycket bättre på den här fronten än de katastrofer vi var i i våra tidiga dagar! Allt vi kan hoppas på är att saker ska lösa sig smidigare i framtiden, men oftast är vi beroende utav samarbete med alla andra DIY kollektiv, bolag etc, vi arbetar med. I verkligheten är PE ett företag på det sättet att vi behöver "sälja" våra "produkter", och det är inget vi trodde att vi skulle vara involverade med när vi startade!

11. Hur är Minneapolis att leva i? Är det mycket punkare, anarkister etc?

Dan: Minneapolis är helvetet, och jag är inte säker på varför vi alla hamnade här! Egentligen, jag har bott här den mesta delen utav mitt liv och de mest störande aspekterna är de långa brutalt kalla vintrarna och de korta, men extremt varma somrarna. Om vi pratar om boende är saker ganska bekväma och det är lätt att få jobb och billiga lägenheter. Den del vi bor i är kontrollerad av väldigt liberal politiker, vilket betyder att i vissa aspekter är det väldigt bra här, men det är för många begränsande lagar, höga skatter, brutala snutar och för många jävla yuppies! Punkscenen är väldigt stor och aktiv . När PE startade var scenen här i ganska uselt skick, och kanske var det en av sakerna som gjorde att vi började göra det vi gör. På grund av våra ansträngningar, och på grund av de gjorda av många andra, har scenen utvecklats till en väldigt stark, självförsörjande och aktivt samhälle. En av de starkaste bidragande faktorerna till den starka scenen just nu är alla dessa energiska personer som flyttat hit under de senaste åren. Just nu har Minneapolis sin egen frivillighetsdrivna DIY punk skivaffär, mängder med skivbolag, flera spelningskollektiv och dussintals band och fanzines . Faktum är att det är så många punkare här att jag ibland undrar om inte vi utgör 1 eller 2% av befolkningen! Självklart är inte allt bra i paradiset eftersom vi fortfarande har vår del utav den dumma delen av scenen med skit, bråk, gnabb, apati och mycket alkoholmissbruk som plågar rörelsen överallt. Det finns i viss utsträckning en aktiv anarkistisk rörelse här, dock väldigt oorganiserat och utan särskilt mycket enighet i målen. För ett par år sedan så gick flera av de lokala anarkistiska grupperna, inklusive PE, ihop för att forma the Twin Cities Anarchist Federation (TCAF), för att utföra enade aktioner och för att mer effektivt kunna mobilisera våra aktiviteter. Vi utförde många stora aktioner och händelser, och för ett tag fanns det mycket entusiastisk support. Ett av de projekt som föddes ur detta var Emma Center (namngedd efter den anarkistiska revolutionären Emma Goldman), som var ett gruppställe för spelningar, bokförsäljning, infoshop, distribution av gratis mat och mycket mer. Detta varade i ungefär ett år innan seriösa grupper började formas, både i Emma Center och i TCAF. Mycket av konflikten utbröt över punkinfluensen i Emma Center, med flera icke-punk medlemmar som kände sig hotade av punkare som kom till spelningar eller för att köpa skivor och böcker. Till slut splittrade den lokala anarkiströrelsen i två oförenliga grupper: Icke punkarna och anarkopunkarna. Detta påverkade PE, med flera medlemmar som slutade i kollektivet och att alla anarkopunkare lämnade Emma Center bakom sig. Inom ett år försvann trist nog Emma Center och TCAF har i stort sett upplösts. Åandra sidan så startade de som lämnat PE the Blast! Nyhetsblad, vilken är bland de bästa anarkistiska nyhetsbladen som finns idag. De punkare som arbetat på Emma Center gick ihop och bildade Extreme Noise, som är en helt ideellt driven skivaffär som har all sorts punk och hardcore musik, tillsammans med böcker, tidningar och andra saker. I vilket fall som helst, det är mycket på gång, men brist på enighet och brutna vänskaper markerar fortfarande den potentiella enigheten av rörelsen från förut.

12. Vad tycker du om fredspunkarna som vill förändra systemet utan direkta aktioner? Tror du att det är möjligt? Hur ska vi förändra systemet?

Dan: Jag har gjort en hel del hårda uttalanden mot fredspunkare och deras sjuka sinne för vad som krävs för förändring... Som om att sjunga om krig och bära en Crass tröja skulle kunna förändra någonting! Hursomhelst, detsamma skulle kunna sägas om de mangliga band som bara återanvänder Discharge låtar utan några tankar på att gå ut och verkligen förändra heller! Till slut skulle jag vilja säga att det fortfarande finns ett värde i punkmusik, i den meningen att den skickar vidare ett viktigt budskap och har mer att komma med än den plastiga ungdomskulturen som pådyvlas oss från makthavarna. Hursomhelst, aktioner smäller högre än ord, och nyckeln är att gå ut och göra någonting! Jag tror att det bästa sättet att skapa förändring är att involvera sig på en lokal nivå. Grafittikampanjer, flygblad är bra sätt att få ut budskap till andra människor än i våra isolerade "ghettos". Även att organisera eller ta del utav demonstrationer, samhällsaktioner och politiska kampanjer (Fångarnas rätt eller DBF tex). Sen så finns det naturligtvis direkta aktioner i en kriminell mening som påverkar förändring, men dessa bör man inte leka med på grund utav de allvarliga effekter dessa kan få för den som utför dessa aktioners liv och även för andras. Jag har ingen "bästa plan" eller alla svaren angående anarkistisk organisering så jag skulle vilja föreslå att bara ta del utav aktioner på den nivå du känner dig mest bekväm med, Om att vara fredspunkare betyder att vara en pacifist är det okej med mig eftersom det finns så många icke-våldskrävande saktioner att göra. Personligen är jag inte en pacifist...

13. Har du några problem med polisen eftersom du är så politiskt radikal?

Dan: Jag har alltid haft problem med polisen, långt för jag var en punkare eller till och med involverad i radikala aktiviteter. Kanske är detta en utav sakerna som påverkat min attityd och brist av respekt för auktoritet! Jag tror att känner sig nödgad att antasta och spöa allt och alla som dom känner är ett hot mot deras medelklass, vita mans, vuxenpriveligiering. Hursomhelst så tror jag att vi har fått mottaga mer än våran vanliga del utav polisattention, inte bara för att vi är punk, utan framförallt för att vi är politskt aktiva, inte bara för att vi konfronterar förtryckarsystemet i våran tidning, utan också för att vi konfronterar deras policies på gatorna i protester och aktioner. Så länge som vi höjer våra röster är vi legitima mål i deras ögon och vi accepterar dem som våra fiender. Som man brukar säga, "Vi gråter inte när snutar dör...".

14. Jag vet att du har varit i Europa ett par gånger, vad tycker du om scenen här jämfört med den amerikanska scenen?

Dan: Jag är alltid imponerad av nivån av organisering i vissa delar av Europa, men Europa delar samma problem av apati och utbrändhet som den amerikanska. Hursomhelst så känner jag mig bättre till mods i de flesta Europeiska städer om vi talar om politisk utveckling men jag känner mig skyldig att hjälpa till att bygga detsamma här, även om det känns som en omöjlig dröm ibland.

15. Varför "hypen" av Svenska band? Jag har fått intrycket att många i Staterna, Japan etc tycker att ett band är bra bara för att det råkar komma från Sverige?

Dan: Jag tycker att Sverige och Japan har en historia av att producera en del av dom bästa punkbanden, musikaliskt talat, dock tycker jag att uppföljningen av idéerna som uttrycks är ganska måttlig. Även om jag gillar många band från dessa delar av världen musikaliskt, så är det väldigt få som verkligen lever upp till de idéer som de uttrycker i sina texter. Så här långt har det bara varit två Japanska band intervjuade i PE: Power of Idea och Battle of Disarm, av vilka båda är politiskt aktiva. Så här långt har det inte varit några Svenska band intervjuade (Och var fan tror du 3-Way Cum kommer ifrån då??? /Red) även om det finns ett par som vi tänkt på, dock inte intervjuat än. Jag tycker inte att geografi säger nånting om ett bands kompetens, men aktion och uppriktighet är viktigt!

16. Fascism/Nazism/Rasism växer väldigt snabbt här i Europa, är det på samma sätt i Staterna? Hur ska vi hantera idioterna?

Dan: Ja fascismen växer på alla fronter och det enda sättet att hindra det är att slåss, slåss, slåss med alla möjliga medel!!!!

17. Tycker du att det finns några ursäkter för att signa till ett majorbolag? Jag menar, de flesta band som gör det säger att det är bra för då kan de sprida sina budskap till en större publik, håller du med banden på den punkten?

Dan: Jag har hört "större publik" ursäkten alldeles för många gånger för att faktiskt tro att det faktiskt spelar någon roll hur många människor som kommer att nås av ditt budskap. De flesta band som säljer sig, skiter ganska snart i att ha politiken kvar i deras texter och livsstilar i alla fall, vilket gör det de en gång sa sig stå för till totalt skitsnack. Det är en total fars, baserad på personlig girighet och band som säljer sig bör bli behandlade som sådana. Fuck ‘em! Jag har spenderat alldeles för mycket tid med att bygga upp en stark, underground, oberoende scen för att någon ska få vända sig om och slå mig i ansiktet på det här sättet. Det är helt enkelt inte vettigt, och inget band har lyckats behålla idealen.

18. Du har ett e-mail konto. Tycker du internet är positivt eller negativt?

Dan: Ja vi har ett e-mail konto för PE, mer utav nödvändighet på grund utav moderna tider än på grund av något annat skäl. Jag personligen tycker att människor redan spenderar alldeles för mycket tid med att stirra på opersonliga maskiner och kanske är internet ännu en distraktion från verkligheten, precis som TV. Med e-mail minskas den personliga interaktionen till ett keyboard och en monitor, och jag finner konceptet med att kommunicera genom en dator ganska irriterande. Jag antar att jag ser på det som ett hjälpmedel, på samma sätt som en telefon och en fax, och använder den mer för att jag måste än för att jag uppskattar det. Jag antar att e-mail är en positiv sak på grund av att det är ett billigt sätt för kommunikation och flöde av information, men jag tycker det är ungefär så mycket positivt som finns... Åandra sidan, det verkar som det skulle kunna bli ännu ett svart hål för människors tid och energi när dom kunde interagera med människor bredvid dem! IT håller också snabbt på att bli ett kommersialiserat hjälpmedel, ännu en reklamploj för giriga kapitalister och ännu en area för kulturell imperialism, mede det engelska språket och den amerikanska kulturen som dominerande över internet.

19. Du, Dan, har hållit på med det här en lång tid nu. Blir du aldrig trött på att slita röven av dig när nästan inget händer?

Dan: Självklart blir vi alla utbrända då och då, och ibland reflekteras det i våra attityder i tidningen eller i andra saker vi gör. Ibland så finner vi oss själva glidandes mot en negativ attityd, och det blir svårt att behålla våra mål i sikte. Det är inte svårt att föreställa sig hur "lätta" våra liv skulle vara om vi ignorerade vår politik, ideal och helt enkelt falla in i en apatetiskt, alkoholpåverkad dimma som många av våra vänner, medpunkare och samhället i helhet. Ändå, utan kamp finns det inget mål, så vi kämpar oss igenom det med förnyad energi och vitalitet. Jag tror att hemligheten med att inte bli så utbränd är att inte ta allt så jävla seriöst hela tiden. Det är alltid en stor hjälp att ta ett par steg tillbaka då och då och fly från den här skiten under mindre perioder. Det kan betyda ett par timmar nere på puben, ta en hund på promenad eller försvinna för ett par veckor eller månader! Vad som än krävs!

20. Tja, nåt att tillägga?

Dan: Efter en så långt och genomtänkt set utav frågor vet jag inte om jag har nån energi att tillägga nåt. Möjligtvis borde jag peka på att jag svarade på dessa frågor, och jag beskriver mina egna perspektiv som en röst från Profane Existence. Kollektivet självt består utav massor med människor med lika många olika åsikter och idéer. Vår gemensamma grund är supporten för den internationella anarkopunkscenen, och vi arbetar tillsammans mot detta mål. Vi har inte någon trångsynt politisk agenda, och försöker inte bygga en "medlemskap-organisation". Gå ut och tänk själv, forma dina egna åsikter och ta dina egna aktioner! Tack till Martin för intervjun... Ge inte upp kampen!!!!