Kan du vara snäll och berätta historien bakom State of fear?

Jon: State of fear startades av mig och Jay sommaren ’94 i Connecticut. Jay bodde hos mig i ett par månader och spenderade rätt mycket av tiden med att dricka och skriva låtar, sen så tyckte vi att det vore coolt att spela in dem och släppa det som en EP. Vi frågade en gammal vän om han ville spela trummor, men det fungerade aldrig. I sista minuten (innan Jay åkte tillbaka till Massachusetts och jag till Europa) frågade vi Pete från Deformed Conscience om han kunde spela på inspelningen. På våren ’95 bestämde Jay och jag att vi skulle flytta till Minneapolis och göra State of fear till ett riktigt band. Ungefär samtidigt så flyttade Bracken dit och hoppade med bandet. Vi gjorde vår första turné i Juni ’95 med Shane på trummor. Sen, under många fulla nätter på turnén, frågade vi Fred från Montreal om inte han kunde flytta ner hit och spela trummor med oss. I Augusti gjorde han det. I oktober spelade vi in vår andra EP och gjorde en kort turné med Fleas and Lice. I februari-Mars gjorde vi en lång turné i Mexiko, och lite i USA, med Regeneracion. Nu är det Juni ’96 och vi gör oss reda att turnera och besöka östkusten och Montreal och spela in en 12" i Boston. Det var varit coola två år - mycket kul, alkohol och coola ny vänner!

Berätta lite om medlemmarna i State of fear.

Jon: Jay "Binko" kommer från Lynn, Massachusetts, och brukade spela i en massa band bl.a. Disrupt och Grief. Han älskar att dricka och hatar människorasen. Fred "tits" kommer från Montreal och brukade spela med Human greed, han älskar mat och hemkört. Bracken "B" är en filosof från Torrington, Connecticut som älskar alla katter och svampar. Jag är från Torrington jag med, och jag är motiverad av Metallica, hemkört, manglande och pasta.

Ni är nåt sorts "Östkusts all-star band", varför har alla jävla band i staterna "kända" medlemmar? Jag menar, om du får tag i en skiva från ett nytt band i USA känner du igen åtminstone ¾ av bandet!

Jon: Verkligen? Jag visste inte att vi var kända! Det förklarar varför ingen nånsin dyker upp på våra spelningar på östkusten (om vi har tur nog att få spelningar!). Vi är bara fyra vänner som så spelar musik tillsammans. Vi delar samma musiksmak och ideal vilket också hjälper. Vi har inte som mål att vara "all-star" eller "berömda". Samarbete inte tävlan! (Nu var ju inte frågan menad att vara allvarlig och riktad som kritik till er, utan snarare ett konstaterande /red)

Varför lade alla era tidigare band av? Och när vi ändå håller på kanske Jay kan berätta historien om att Disrupt inte var så politiska som det verkade utåt? Jag läste en del om det i eran intervju i Profan existence...

Jon: Deformed Conscience splittrades eftersom Roach flyttade till Maine och Hoss flyttade till New York, så vi bestämde att det inte var värt att fortsätta och bara repa en gång varje evighet. Jag är inte helt säker på varför Sasquatch la av, men det hade nåt att göra med våran trummis. Human greed splittrades av personliga skäl. Vad anbelangar Disrupt så var 4/6 inte alls inne på politik, dom var i stort bara intresserade av musiken. Men till och med det förändrades efter ett tag. Jag är inte så förvånad att det kom som en överraskning för många människor. Det var därför Disrupt la av.

Varför slutade Pete i bandet efter första EP:n, och varför stannade ni inte på Reiterate records?

Jon: Som jag sa förut, anledningen till att Pete spelade på första EP:n var mest för skojs skull och som en tjänst till oss. Jay och jag flyttade till Minneapolis och Jay stannade i Torrington. Angående EP:n så var den från början tänkt att släppas av Joe från Riot zine i England, men han kunde inte göra det p.g.a. finasiella problem. Pete ville starta en etikett så det passade bra - han är en god vän och håller EP:n i press och billig. Vi gjorde vår andra EP på Profane existence eftersom Fred och jag arbetar där, så det är nästan som att släppa det själv. Från början så ville vi släppa allt med State of fear på vår egen etikett, men vi har/hade inte råd med det. Det funkar bra så här.

Du, Jon, och Fred jobbar också i Profane existence kollektivet. Hur är det att göra det?

Jon: Det är verkligen coolt. Vi får jobba med saker vi gillar, göra egna projekt och delta i världens DIY nätverk på heltid. Det är faktiskt lugnt den mesta av tiden - vi har inte en nån idiot till chef som hetsar oss till döds hela dagarna (Dan piskar oss bara ibland!).

Ni bor i Minneapolis och det verkar finnas en ganska bra scen där. Kan du berätta lite om den?

Jon: Yeah, jag antar att det är en bra scen här. Många punkare, band och spelningar. Ungefär alla band som turnerar passerar Minneapolis. Du kan se bra band 1-3 gånger i veckan genom att bara gå några kvarter. Jag brukade köra 1-2 timmar till spelningar på östkusten! Det finns alltid folk att hänga med och dricka med också (kanske det är därför jag aldrig får nåt gjort!). Det finns också rörelser och autonoma bokaffärer. Det är en ganska liberal stad. Alla går i ide under de långa isande vintrarna, så somrarna är skitkul!

Det verkar som "crust" scenen är ganska så koncentrerad till östkusten (och huvudsakligen norra), varför tror du det är så?

Jon: Det finns inte nån nämnvärd "crust" musik scen här i staterna. Bara några få band passar i den genren. För några år sedan i New England (norra östkusten) fanns Disrupt, Dissension, Drop Dead (håller fortfarande på), Deformed Conscience och Sasquatch som spelade massvis med spelningar tillsammans. Det fanns också Nausea, Jesus Chrust och Insurgence från New York. Montreal (norra New England i Kanada) har en enorm punkscen med massor av bra "crust" bands. Jag vet inte varför den är så koncentrerad till östkusten.

Många band tror på fredliga protester, vad tycker du om "fredspunkarna" kontra militanthet?

Jon: Jag tror på fredliga protester och demonstrationer för att få ut information till människor. Folk måste bli medvetna om problem som djurförsök, polisbrutalitet, miljöförstöring och fattigdom. Folk veta vad motivation bakom direkta aktioner är. Men jag tror att man måste vara beredd att backa upp vad man tror på med aktioner. Det verkar vettigt om man är seriös med vad man pratar om tycker jag.

Jag har hört mycket om "the Misery crust crew", eller vad dom nu kallas, förstöra konserter och dyl. Har ni nån liknande fan skara? Har ni några problem med våld på era spelningar?

Jon: All den där skiten hände för några år sen, innan jag bodde här. Jag tror det mest var överspända människor som överreagerade p.g.a. för många fulla punkare som hade kul. Spelningarna här är oftast inte våldsamma. Vi har behövt sluta spela på ett par spelningarna under turnéer p.g.a. våld, men vanligtvis lugnar folk ner sig om man kommenterar det i mikrofonen eller driver med dom. Jag står inte ut med machoskit på gig! Det är värdelöst när du blir slagen av en machojävel då du vill bli full, se ett bra band och dansa som en dåre.

Så nu har State of Fear släppt två EP:s och är på gång att släppa en 12" på, också på Profane existence records. Berätta om den och om ni har några andra planer?

Jon: Vi repar som dårar för inspelningen av 12:an. Vi ska spela in den i Boston med genimixaren Bill T. Miller. Vi kommer att spela in 14 låtar till den. Jag gillar verkligen de nya prylarna, musikaliskt och textmässigt. Vi kommer att spela några gig på vägen dit och några i Quebec. Förutom det har vi inga andra planer mer än att bli fulla och ha kul. Ja, just ja - turnera staterna igen tillsammans med Diskonto!

Många band från Staterna kommer över till Europa för att spela (Defiance, Misery, Resist, Pissed etc). Planerar ni att komma hit? Och kommer ni också missa Sverige (Det är bara Defiance som har spelat här av dom jag räknade upp)???

Jon: Vi planerar att komma till Europa i April ’97! Kan inte vänta på att spela på alla ställen vi har besökt förut, mött människor ifrån eller hört bra saker om. Hej till alla våra vänner där! Vi skulle älska att spela några spelningar i Skandinavien, men vi har hört att det är skitdyrt. Finns det nån som villig att hjälpa oss organisera några spelningar?

Vilka är era huvudsakliga influenser (nåt säger mig att det är en hel del Skandinavisk hardcore)?

Jon: Jag antar att du har rätt! Vi älskar massvis av Skandinaviska hardcore punkband. Vi älskar också Engelska band som Antisect, Anti.system etc, Japanska (Crow, Gauze, Lipcream etc), Amerikanska (Poison idea, Crucifix, Infest), Holländska (BGK, Disgust) och mängder med flera från överallt!

Så, nåt att tillägga? Nåt du vill fråga mig kanske?

Jon: Tack för intervjun! Alla svar är av mig (Jon) och behöver inte vara (men är antagligen) åsikter som resten av bandet håller med om. Ok - några frågor till dig: Varför turnerar Svenska band aldrig Nordamerika? Det verkar ovanligt för dem att ens turnera i Europa? Vilken är den bästa sortens hemkörda alkoholen i Sverige? (Jag har hört att det finns massor). Drick och var glada! Jon. (Ja du, angående turnéer i Nordamerika för Svenska band så har mig veterligen inget punkband vart där och spelat än... Vi är dock, som du nämnde, på väg för att spela med er. Anledningen till att det överhuvudtaget är ovanligt med turnéer i Europa är att Skandinavien tyvärr ligger lite isolerat så det kostar en del att ta sig ner, dock tycker jag att det finns en del band som åker iväg lite då och då nuförtiden. Bästa sortens hemkört? Allt utom mäsk är väl bra antar jag, det har jag fått nog av. Gillar Hemgjord Kir, Cider och vanligt HB men dricker oftast folköl. Allt går väl dock ner om det inte finns nåt annat /Red).