Offentlighet på låtsas

Förtal handlar i lagens mening inte om huruvida en uppgift är sann eller inte. Därför kan publiceringen av en offentlig uppgift i Tryckfrihetsförordningens anda leda till åtal för förtal, trots att det tryckta hämtats ur redan publicerade, offentliga handlingar, en helt orimlig situation.

Enligt Tryckfrihetsförordningen (TF) skall allmänna handlingar vara offentliga. Andra kapitlets första paragraf säger:

"Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar."

Detta är inte hela sanningen.

I de följande paragraferna finns en rad inskränkningar i denna princip. Det finns flera olika förhållanden, under vilka en allmän handling inte skall anses vara offentlig. Om detta kan man ha många synpunkter, men det är inte min poäng.

Poängen är i stället att även i de fall då en allmän handling bevisligen är offentlig kan det vara straffbart att, i TF:s anda, verka för "ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning" genom att sprida handlingen.

Jan Axelsson, ansvarig utgivare för tidningen Flashback, fick nyligen, av Stockholms tingsrätt, lära sig detta med osedvanligt drastisk pedagogik.

Axelsson publicerade i Flashback 1995 nr 3 en artikel med rubriken "Stockholms våldtäktsmän 1990/91". Personer dömda för sexbrott vid Stockholms tingsrätt under åren 1990 och 1991 hängdes ut med namn, bild, adress och telefonnummer, samt en beskrivning av brottet och straffet.

Psykiskt lidande

En av de utpekade männen polisanmälde Axelsson med krav på fängelse för grovt förtal, samt 500 000 kronor i skadestånd för psykiskt lidande.

Mannen dömdes 1990 till villkorlig dom och dagsböter på 4.000 kronor för sexuellt utnyttjande och sexuellt ofredande av tre utvecklingsstörda flickor.

Tryckfrihetsjuryn ansåg att publiceringen var förtal, dock ej grovt förtal. Detta hindrade emellertid inte tingsrätten från att utdöma ett, i sammanhanget, väldigt högt skadestånd, 50 000 kronor.

Först, några kommentarer kring den specifika domen.

1.Det måste ses som ganska osmakligt att en sexualförbrytares psykiska lidande värderas till dubbelt så mycket som det lidande hans offer utsatts för. 2.Det faktum att artikeln var helt sanningsenlig, uppgifterna var hämtade ur offentliga källor och tidningens upplaga var obetydlig (1 200 exemplar) inte märkbart påverkade tingsrätten. 3.Skadeståndets storlek, 50 000 kronor, är med svenska mått mätt väldigt högt för grovt förtal. För förtal, vilket det är frågan om här, är beloppet orimligt. Man kan ana att tingsrätten inte var helt enig med juryn i frågan om huruvida brottet borde betraktas som grovt eller ej.

Pressetiska argument Det finns naturligtvis flera bra argument för att detta inte var en publicering i linje med den svenska pressetiken. Med det är en helt annan historia.

Men vad som är viktigare, Axelsson dömdes efter TF, 7 kap, 4 paragrafen, 14 stycket:
"Förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, och, om den förtalade är avliden, gärningen är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne, dock ej om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den;"

Förtal handlar inte om huruvida en sak är sann eller inte, och nu närmar vi oss själva huvudpoängen. Sanningen är, om inte irrelevant, så i alla fall av underordnad betydelse.
Kryphålet, "om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt", har fått oanade följder. Det är fritt fram att publicera "krigslöpsedlar" om fortkörningar, svart städhjälp och snatterier, så länge förövaren är en så kallad "offentlig person", dvs stammis i någon tv-soffa. Då är omständigheterna tydligen sådana att publicering är försvarlig. Men endast då. Att skvallra om kändisars bagatellsynder är försvarligt, att varna allmänheten för brottslingar är det inte.
Det är en högst olustig konflikt i TF. Å ena sidan ska allmänna handlingar vara offentliga för att främja det fria meningsutbytet, å andra sidan ska dessa inte vara så offentliga att man får publicera dem.
Förbjudna offentliga uppgifter

Kullerbyttan som gör det förbjudet att publicera uppgifter som varje svensk medborgare skall ha rätt att taga del av, är enastående.
Såpigt - på gott och ont Jag anser alla spekulationer i såpornas skuld till pasiviserande bland ungdomar är något jag klarar mig utan. Men visst känns det skönt att folk vågar säga vad de tycker om såpor. Men mig bekommer det föga. Detta är självklart bara vad jag tycker, och tvingar ingen annan till hålla med om. Anledningen till vad jag tycker är att jag gör det som faller mig i, dock inom vissa ramar har jag tyvärr tvingats erfara ju äldre jag har blivit. Jag nekar inte till alla fakta och bevis om såpornas fördärv. Jag ser vad jag ser för att jag vill se på det. Jag tror såporna kan verka på olika sätt. Positivt och negativt. Allt beror på tittarens verklighet och vilken relation har till den. En person som saknar mycket av det en såpa kan erbjuda blir nog väldigt attraherad av den, men han tar nog lika stor skada eftersom såpan enbart tillfredsställer honom med något som kanske inte liknar verkligheten i hans verklighet. Den verklighet som han inte har fullständig. Såporna fyller luckorna i hans verklighet, men kanske inte med den substans som hans riktiga verklighet erbjuder. Eftersom att han inte vet hur hans absoluta verklighet bör se ut märker han inte någon skillnad mellan det som luckorna fylls med av såpor, och det hans absoluta verklighet skulle ha kunnat fylla dem med. Detta innebär att alla som inte har en fullständig, absolut verklighet kommer att fara illa i den aspekten att man inte får en verklighet som stämmer med den miljö man lever i. Detta beror naturligtvis på hur ofta man ser på såpor. Såporna kan även fylla dessa luckor med något positivt. Har en tittar varit med om något traumatiskt tidigare i livet, t.ex. blivit utsatt av sexuella övergrepp kan såpornas verklighet dra in honom på bättre räls än den han kanske annars hade stannat kvar på. Såpor kan även tillgodose temporära behov av hämnd eller ensamhet. Går det dåligt för personerna i såpan tror man att det finns en värre situation än den man själv sitter i om man nu mår dåligt. Eftersom såporna enligt mig både gör gott och ont kan jag inte peka på något område där media bör ta mer ansvar. Tar man bort något i såpan som gör någon ont tar man samtidigt bort något som gör en annan gott. Ytterst är det vårt eget ansvar vad vi väljer att se, vilket långt ifrån alla kan ta.
Det finns två olika vägar ut ur det här. Den ena innebär helt enkelt att man inskränker offentlighetsprincipen. Med vårt exempel som grund skulle det innebära att domar endast lämnas ut i avidentifierat skick, ett kanske inte helt tilltalande vägval.
Går man den andra vägen ändrar man definitionen av förtal och gör det legalt att publicera det som är sant.
Antingen är de allmänna handlingarna offentliga eller så är de det inte. Punkt.