En dag, min vän, jag hittade på
att slänga mig ned på golvet.
På alla fyra tog jag mig så
ned till det brusande torget.
Jag mig kämpade fram längs gatan,
sakta, sakta som satan.
Ännu tog ingen nån notis om mig
på min ensamma utflykt.
Inte en enda sade ens hej
trots mitt vänliga uttryck.

Så kom det en herre som tittade på
mej och i nedan sig böjde.
Sedan han blinka' och fråga' så
om jag någonting sörjde;
Jag kämpade ju fram längs gatan,
sakta, sakta som satan.
Han fråga' hur det stod till med den
som låg där platt på marken.
"Alldeles utmärkt" svara' jag se'n
då jag såg han var en stark en.

Han gav sig ej riktigt än,
tvekande om sanningshalten,
men han hörde till skaran av gentlemän
som förstod att den usla gestalten
som kom kämpande fram längs gatan,
sakta, sakta som satan,
utan att tappa sin integritet
kunde kräla fram som en snok
utan att man borde lägga sig i det,
utan att något var på tok.

Jag såg han var en gentleman.
Han gjorde en uppmuntrande hälsning.
Ett öga blinka', som för att säga
ett litet ord om vår frälsning
till den som krälade fram längs gatan,
sakta, sakta som satan:
"Min vän, vi sitter i samma skepp,
vi krälar längs samma gator.
Gråt ej, min bror! Allt är en stäpp,
och vi är ej bättre än skator".

Ett hundskall. En bromsande bil.
Han gick sin väg lite sorgset.
Jag låg och vila' som en reptil.
Jag låg på mitten av torget.
Jag låg och spanade fram längs gatan,
stilla, stilla som satan.
Mänskorna stod där runt mig i ring
som jag vore guldkalven.
Mänskorna skrek på polis, ja, minsann!
Jag är bara en halv en.

      Remouladsås

Vi är de kletiga Blomsterungarna
         som krälar omkring i remouladsås
Vi är de abdominala Blomsterungarna
         som enlevererar bakåt på grund av slakthus
Vi är de abnorma Blomsterungarna
         som sinnesrubbar leende i kraft av varpgarn
Vi är de fosterfördrivande Blomsterungarna
         som uralstrar jublande i motsats till abietinsyran
Vi är de förkrympta Blomsterungarna
         som gallblommar norrut precis som sköljvattnet
Vi är de osammanhängande Blomsterungarna
         som förmedlar i otakt vid sidan om kopporna
Vi är de relationsfria Blomsterungarna
         som absorberar otvunget i jämnhöjd med skavsår
Vi är de rengjorda Blomsterungarna
         som fastar generat mitt för absolutisterna
Vi är de undansnillade Blomsterungarna
         som abstraherar rabatterat i brist på journalutdrag
Vi är de befängda Blomsterungarna
         som tillträder avslaget i närheten av skymford
Vi är de orimliga Blomsterungarna
         som smädar värdigt omkring strävpelarna
Vi är de skämda Blomsterungarna
         som förlossar undantagsvis till minnet av formläran
Vi är de körtelformiga Blomsterungarna
         som överdänger med tåg tillhörande handklaver
Vi är de giltiga Blomsterungarna
         som jäser de första stegen till våra mästerflygare
Vi är de klibbiga Blomsterungarna
         som längtar med den äran efter blodsåker
Vi är de hopväxta Blomsterungarna
         som åkallar solbränt tegel insatta i prövosten
Vi är de vidhängande Blomsterungarna
         som förmedlar åt vänster efter närmare bekantskap med ekollon
Vi är de gummerade Blomsterungarna
         som ruttnar diagonalt från flaggknopp
Vi är de bifogade Blomsterungarna
         som titulerar, och därmed Adolf!, begivna på akrostikon
Vi är de beundransvärda Blomsterungarna
         som ansluter för om masten, begivna på scenexemplar
Vi är de utomordentliga Blomsterungarna
         som klibbar, utav bara dödskamp!, angränsande till adagio
Vi är de förträffliga Blomsterungarna
         som förfalskar runt, ajournerade till huggorm
Vi är de utmärkta Blomsterungarna
         som besmittade innan det fanns några binjurar stötande till remissdebatt
Vi är de horiska Blomsterungarna
         som symboliserar till & från plus polyper
Vi är de adverbiella Blomsterungarna
         som överskuggar på & av i bättre bindemedel
Vi är de höga Blomsterungarna
         som poserar i cirklar av annan anledning än häftplåster
Vi är de sjukliga Blomsterungarna
         som befryndar en gång till tillsammans med en stolgång
Vi är de osunda Blomsterungarna
         som hopgyttrar för första gången befordrad till dispaschör
Vi är de arbetsskygga Blomsterungarna
         som förargar av gammal vana i en ålder av skruvrör
Vi är de angenäma Blomsterungarna
         som går tillväga precis som i våras när allt kommer omkring Marabou
Vi är de lantliga Blomsterungarna
         som plågar hemma hos faster efter arbetstidens skivsvamp