____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ -uXu- DEN SVENSKA RAPPORTEN -uXu- Information För Entusiaster Nr. 07 (del 2 av 3) Släppt Juli 31, 1992 Innehåll: Ed's Ord Säkrare i Riksdagen Budgetnej till Nyanställningar på DI Olagligt Vårdregister Paketerat Virus Myndigheterna Struntar i Datalagen Myndigheterna Vägrar Visa sina Dataregister "Fundamentalt med Registerförteckning" Lagen Följs Inte - Brister Nästan Överallt Bombrecept i Databaser Apple Mot Pirater Kreditbesked Synas Registerproblem för Ny Myndighet Kraftiga Reaktioner mot Datalagsslarv Polisen som var För Nyfiken Statens Kravlista Ska Göra PCn Säker "Lika Säkert som Terminaler" Norsk Trollkarl Räddar Data Norton Värre än Virus Vanliga Skador Microsoft Avslöjar Programpiratliga Goda Råd om Registrering av Anställda Så Arbetar KGB Datoriserad Hälerihärva _____________________________________________________________ av TC, Editor Den Svenska Rapporten ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ ED'S ORD: DSR DSR - Nyhetsutskicket om Datasäkerhet och närliggande information. Vi specialiserar oss på datasäkerhet och försöker få en så täckande samling av nyheter och rapporter som möjligt gällande dessa områden. Därför vill vi gärna se Dig som reporter för DSR då vi inte kan täcka hela Sverige från endast ett par län/kommuner. Läs vidare för mer information. Den Svenska Rapporten accepterar utomstående källor ännu. Vem som helst kan skriva för/lämna information till DSR. Skribenten/Lämnaren blir adderad som informations-lämnare, eller författare till artikeln. Full diskretion om författaren/lämnaren så önskar. Artiklar/Information kan lämnas på de system som finns listade i slutet av varje nummer av DSR. Värt att notera: Alla [Ed's Note] inom artiklarna är skrivna av infor- mationslämnaren själv, och ej av mig. Detta nummer är en återblick över händelser som vi missat att skriva in, eller bara inte fått plats med vid tidpunkten. Därav det speciella format som endast denna del har fått. TC, DSR Editor ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ SÄKRARE I RIKSDAGEN: DSR (1/92) Riksdagens datasystem moderniseras för närmare tio miljoner kronor. Pengarna ska användas för "angelägna förbättringar av datasäkerheten", enligt anvisningarna i budgeten. -Vi har i huvudsak fått igenom vad vi begärt, säger Anders Malmros, riksdagens ADB-Säkerhetschef. De tio miljonerna ska bland annat användas till att skaffa ett mindre säkerhetsomgärdat PC-system, totalt avskilt från riksdagens ordinarie Vax-baserade datasystem. -Vi har ju bland utskotten de som behandlar klassificerat material. Det har de inte kunnat göra i det ordinarie systemet, förklarar Anders Malmros. Tanken är att varje utskott ska få en dator med löstagbar hårddisk. Efter avslutat arbete ska de kunna ta ut den ur det avskilda PC-systemet och låsa in den i ett kassaskåp. Cirka två miljoner kronor ska satsas på en speciell utvecklingsdator, också den fristående från det ordinarie systemet. Beloppet rymmer också ett backup-system med högre tillförlitlighet än dagens. Omkring 1000 terminaler och ett femtio- tal persondatorer är inkopplade till riksdagens Vax-system. -Men nu kommer det att bli allt fler PC i ganska snabbt tempo, säger Anders Malmros. Detta bildar bakgrunden till att man nu tänker använda 200 000 kronor av budgetpengarna till att skydda riksdagens PC mot data- virus. Omkring 300 av riksdagsledamöterna har också fått en persondator att ha i hemmet också. Från dessa kan de koppla in sig i riksdagens Vax- system. Runt en halv miljon av budgetpengarna ska användas till att för- bättra avlyssningsskyddet vid dessa förbindelser. Exakt vad dessa för- bättringar består i vill Anders Malmros däremot inte berätta. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ BUDGETNEJ TILL NYANSTÄLLNINGAR PÅ DI: DSR (1/92) Det blev nobben i budgeten för Datainspektionens krav på nyanställningar för att möta det växande antalet ärenden. "Det finns inte tillräckligt starka skäl", menar justitieminister Gun Helssvik (m). För tjänstemännen på Datainspektionen (DI) blev regeringens budget dyster läsning. Inspektionens vädjan om att få utöka personalstyrkan med tre nya handläggare för att klara den ständigt växande mängden ärenden fick kalla handen. Justitieminister Gun Hellsvik (m) hänvisar i regeringens budget- proposition till "det generella kravet på återhållsamhet". -Rimligen kommer det här att medföra att vi måste se över vår verksamhets- plan, säger datainspektionens generaldirektör Stina Wahlström till Computer Sweden. Tillsynsverksameheten kan komma att ta stryk av det här, det är min bedömning, fortsätter hon. DIs verksamhet sträcker sig över två huvudområden. Dels att pröva alla ansökningar om att lägga upp nya personregister och dels att bedriva till- synsverksamhet. Det senare består innebär att man aktivt går ut för att på plats undersöka om myndigheter och företag sköter sina personregister i enlighet med datalagen. Nödrop DIs anslagsäskande till regeringen liknar mer än något annat ett skrik på hjälp. Här berättas bland annat hur man hittills försökt att möta den ökade ärendetillströmningen med rationaliseringsåtgärder. Men trots detta växer antalet oavgjorda ärenden, skriver DI. Den pågående datalagsutredningens kommande förslag till ny datalag kommer sannolikt att medföra delvis för- enklade rutiner av de tillståndsärenden DI handlägger. Men detta kommer inte att minska arbetsbelastningen på DI under 1992, utan först senare, framhåller Datainspektionen. Den åsikten delas dock inte av justitieministern som slår fast att det i årets budget "inte finns utrymme för att inrätta några nya tjänster vid datainspektionen." Stina Wahlström är besviken över regeringens beslut. Eftersom DIs verksamhet finansieras genom avgifter skulle ju inte ny- anställningarna kostat statskassan något, menar hon. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ OLAGLIGT VÅRDREGISTER: DSR (1/92) Den privata vårdcentralen Medivård i Oskarshamn måste lämna en fullständig redogörelse till Datainspektionen om varför man registrerar patienter utan tillstånd. I oktober förra året anmäldes Medivård till Datainspektionen. Datainspektionen ser ser mycket allvarligt på Medivårds brott mot sekretessen och har beslutat om ett antal säkerhetsföreskrifter som vårdcentralen måste följa. Medivårds VD Erik Björn-Rasmussen tillbaka- visar kritiken om bristande respekt för integritetsfrågorna och säger att problemet beror på ett missförstånd. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ PAKETERAT VIRUS: DSR (1/92) I en studie gjord av National Computer Security Association anges att ända upp till nio procent av alla virusinfektioner har källan i färdiga produkter och demonstrationsdisketter. Novell, till exempel, fick under förra årets sista vecka skicka en varning till 3 800 kunder. 5,25 tums- disketterna med deras Network Support Encyclopedia Standard Volume innehöll viruset Stoned III. Enligt Novell ska viruset dock inte kunna infektera servrar utan endast persondatorer. Också från spelföretaget Konami har det skeppats disketter med virus, även i det här fallet en version av Stoned III. Stoned III är ett "gömt" virus som undgår upptäckt vid vanlig viruskontroll och det kan vara mycket svårt att bli av med. Sådana här virus har ökat kraftigt under det senaste året och orsakat problem för programleverantörerna. Under förra året har 100 förekomster av virus i programpaket rapporterats till McAfee Associates, som tillverkar antivirusprogrammet Viruscan. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ MYNDIGHETERNA STRUNTAR I DATALAGEN: DSR (1/92) Bild: En kvinna trycker på en tangent på ett tangentbord och en text på skärmen (inklippt) säger "tillträde förbjudet". Text: Stopp där! Det är ofta omöjligt att kontrollera vad myndigheterna vet om oss. Okunnighet och slarv stoppar insyn i registren Många myndigheter har så dålig kontroll över sina register att de bryter mot lagen. -På många ställen vet de som ska handlägga frågorna uppenbarligen ingenting om lagstiftningen, säger Rolf Andersson som har lett en under- sökning av situationen. Datainspektionen ser mycket allvarligt på bisterna: -Själva fundamentet i datalagen är att varje människa ska kunna få tillgång till alla registeruppgifter om sig själv och korrigera dessa om de är felaktiga, säger informationsdirektör Leif Stenström. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ MYNDIGHETERNA VÄGRAR VISA SINA DATAREGISTER: DSR (1/92) Bild: En hand som hålls upp som 'stop'. Text: Stopp. Myndigheterna släpper inte gärna in främlingar i de offentliga dataregistren. Många myndigheter har så dålig kontroll över sina dataregister att de bryter mot lagen. Det framgår av en kartläggning som dataadministrativa linjen vid Högskolan i Västerås/Eskilstuna utfört. Förvirring om vem som är registeransvarig och brister i registerförteckningar hör till de vanligaste synderna. -På många myndigheter vet de som ska handlägga de frågorna uppenbarligen ingenting om lagstiftningen på det här området, säger lektor Rolf Andersson på Högskolan i Västerås/Eskilstuna. Under ett kursavsnitt som heter Datorn i samhället har han i två års tid skickat ut studenterna på dataadministra- tiva linjen till olika myndigheter för att undersöka hur skötseln av data- register stämmer med gällande lagar. Resultatet, som hittills sammanställts i ett tjugofemtal rapporter, är med få undantag nedslående. Myndigheternas brist på kunskap om gällande regler, gör det ofta oerhört tidskrävande och ibland helt omöjligt för en enskild människa att ta del av uppgifter om sig själv i ett dataregister, även om det är uppenbart att han har lagen på sin sida. Den "goda offentlighetsstruktur" som myndigheterna är skyldiga att upprätthålla kring sina dataregister är i praktiken inte alls så särskilt god. Det är en slutsats som Rolf Andersson kan dra utifrån sina studenters rapporter. Uppgiften som studenterna fått har varit att plocka fram uppenbart offentliga uppgifter ur myndigheternas dataregister med stöd av gällande lagstiftning; datalagen, tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Till de mer grundläggande syftena i dessa lagar hör bland annat att säkerställa varje människas rätt att kunna kontrollera vad för information en myndighet har om en själv och att den är korrekt och riktig. Aktuell förteckning Ett oavvisligt krav i lagstiftningen är att varje myndighet ska kunna tillhandahålla en aktuell förteckning över samtliga dataregister som man förfogar över. Lagen kräver också att det ska finnas en registeransvarig - en tjänsteman som ansvarar för att alla som frågar efter förteckningen snabbt ska få tillgång till den. -Men i rapporterna visar det sig att förteckningen inte är aktuell. Inte sällan har tjänstemannen inte kunnat tillhandahålla någon förteckning överhuvudtaget, konstaterar Rolf Andersson. I vissa fall har studenterna till och med fått förklara för dem vad en registerförteckning är något, tillägger han. Studenternas rapporter innehåller ibland smått gripande skildringar om vad som hänt ute på myndigheterna i jakten på uppgifter ur de offentliga dataregisterna. Här finns redogörelser av hur man i sökandet efter den registeransvarige bollats fram och tillbaks fram mellan olika tjänstemän i till synes ändlösa kretslopp. Inte sällan är det först sedan de idkat högläsning ur de aktuella lagparagraferna som tjänstemännen motvilligt gått med på att lämnat i från sig ens en registerförteckning. -Det verkar som om det ofta finns en motvilja i själva bemötandet. Vi har inte tid i dag. Kom igen imorgon, är ett vanligt svar. Men när man gör det så finns inte den tjänstemannen som har sagt det på plats, konstaterar Rolf Andersson. Man måste vara beredd att stå på sig. Och ha gott om tid, om man vill ha ut uppgifter ur dataregistren, summerar Rolf Andersson. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ "FUNDAMENTALT MED REGISTERFÖRTECKNING": DSR (1/92) "Myndigheter är skyldiga att ha en aktuell registerförteckning till- gänglig." Lagen är glasklar på den punkten, understryker Leif Stenström, informationsdirektör på datainspektionen. Om det är så att en myndighet inte har en förteckning över sina data- register så är det allvarligt, menar Leif Stenström på datainspektionen. -Jag brukar säga att själva fundamentet i datalagen är att varje människa ska kunna få tillgång till alla registeruppgifter om sig själv och korrigera dessa om de är felaktiga, säger Leif Stenström, som fortsätter: Och själva förutsättningen för detta är just att de som registrerar håller ordning på sina register. Ett elementärt krav blir då att myndigheten kan tillhandahålla en lista på vilka register som finns, säger han. Vem är det som har ansvaret för att göra någonting åt bristerna på det här området? -Det är inte i första hand datainspektionen som ska gå ut och se efter att lagen följs. Varje myndighet är faktiskt skyldig att känna till lagarna och att följa dem, säger Leif Stenström. I datainspektionens uppgifter ingår att kontrollera efterlevnaden av datalagen. Strategin är att under- söka hur dataregistren sköts i sektor för sektor. Det är dock tämligen sällsynt att de brister som påträffas resulterar i ett rättsligt efterspel. Inspektionen nöjer sig i de flesta fall med påpekanden. -Vi skulle kunna bötfälla direkt, eller låta åklagare ta ställning till saken. Men vi har tyckt att om man inte känner till reglerna så ska vi inte ta i med hårdhanskarna från första början, säger Leif Stenström. Exempelvis har kommuner och högskolor specialundersöks och informerats om vilka regler som gäller. Vad gäller högskolorna beskriver Stenström lagefterlevnaden som "till en början bedrövlig". ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ LAGEN FÖLJS INTE - BRISTER NÄSTAN ÖVERALLT: DSR (1/92) Här följer några noteringar ur den kartläggning som högskolan i Västerås/Eskilstuna utfört. * Skattemyndigheter: En lokal skattemyndighet ansåg sig inte vara skyldig att ha någon registerförteckning enligt sekretesslagen. Rätten att ta del av registeruppgifter anonymt fick studenterna först efter att ha idkat högläsning av lagen inne på myndigheten. * Polismyndigheter: I flera fall var förteckningen över vilka data- register polismyndigheten förfogade över flera år gammal, i ett fall ända från 1982. Så kallade besöksterminaler för allmänheten saknades. I ett fall krävdes studenterna legitimation och fick genomgå förhör innan poliserna högst motvilligt lämnade ut en kopia av registerförteckningen. * Högskolor: I ett fall, högskolan i Västerås, förnekades bestämt att man förde några dataregister överhuvudtaget. De register som fanns fördes i en "ordbehandlare", inte i en "dator", var ett besked som studenterna fick. I övrigt mycket ofullständiga registerförteckningar och stor förvirring om vem som är register- ansvarig. * Folkbokföringen: Studenterna fick bara se uppgifter om sig själva, vilket det inte finns något juridiskt stöd för alls. Dessutom hän- visades studenterna till en presentationsterminal som visade sig inte vara installerad till datasystemet. * Länsarbetsnämnd: När uppgifterna ur ett speciellt register efter- frågades, förklarade handläggarna vid länsabetsnämnden i Eskilstuna att hela registret "försvunnit" i samband med ett datorbyte. * Försäkringskassa: I flera fall uppgavs bestämt att alla uppgifter utan undantag i samtliga dataregister var sekretessbelagda. * Kronofogde och tingsrätt: Får i de flesta fall godkänt. Här finns, enligt undersökarna, goda rutiner för hantering av offentlighets- och sekretessfrågor. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ BOMBRECEPT I DATABASER: DSR (1/92) Genom att ta sig in i en illegal databas fick tre extremister från organisationen Vitt ariskt motstånd (VAM) detaljerade instruktioner om avancerad bombtillverkning, uppger tidningen Expressen. VAM kontaktade en dataexpert tre veckor före bombattentatet mot centralstationen i Stockholm. Med hans hjälp kom de in i en databas med information som ursprungligen kommer från den engelska polisen. En hacker knäckte koderna till polisens datasystem och kunde därmed kopiera den känsliga informationen. Enligt uppgifter till Expressen finns det idag en stor mängd illegala data- baser med information om vapen och sprängämnen. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ APPLE MOT PIRATER: DSR (1/92) Apple har anslutit sig till Business Software Alliance (BSA). Under året kommer BSA att lansera ett kommunikationsprogram till datoråterför- säljare samt distributörer och återförsäljare av program. Programmet ska informera om vilka lagar och regler som gäller för upphovsrätt. På BSA säger man att Apples goda kännedom om marknadsföring kommer att vara till god hjälp i det arbetet. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ KREDITBESKED SYNAS: DSR (2/92) Datainspektionen har beslutat låta åklagare utreda omständigheterna bakom fall där en kvinna blivit utsatt för en otillåten kreditupplysnings- kontroll. Det kan röra sig om ett brott mot kredit- och upplysningslagen, menar datainspektionen. På ett företag, som via terminal är uppkopplat till Upplyssningscentralen (UC), beställdes en så kallad företagsupplysning på kvinnans privata ekonomiska förhållanden, vilket är förbjudet. Kredit- och upplysningslagen tillåter enbart att kreditupplysnings- uppgifter som rör enskilda privatpersoner lämnas ut till någon som behöver dem för att kunna utföra en kreditbedömning när någon vill låna pengar. Till skillnad från företag har en enskild privatperson i sådana fall alltid rätt att veta vem som begärt att få ut uppgifterna. Anledningen till att företag inte har den rätten är att man i affärssammanhang ska kunna undersöka en motparts ekonomi. Men när kvinnan i det nu anmälda fallet ville ha reda vem som begärt upplysningar om henne, blev hon avvisad. Datainspektionen är mycket kritisk mot agerandet. Det fanns inget fullgott skäl att lämna ut uppgifterna om kvinnan överhuvudtaget. Att sedan inte berätta vem som begärt att få ut uppgifterna, gör inte saken bättre. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ REGISTERPROBLEM FÖR NY MYNDIGHET: DSR (2/92) Vad händer med personregistren när myndigheter privatiseras, slås samman eller läggs ner? Frågan aktualiseras efter ett utredningsförslag att slå samman Trafiksäkerhetsverket och Vägverket. Kanske som ett tecken i tiden då kärva ekonomiska vindar blåser, har Datainspektionen nu för första fått ta sig en funderare över vad som händer personregistren när myndighet läggs ner eller slås samman. -Vi letade bakåt för att se om vi kunde hitta stöd för våra ståndpunkter i tidigare material. Men vi fann inget, berättar Ingela Halvorsen på Datainspektionen. Bakgrunden till det hela är ett förslag från en statlig utredning om att slå ihop Trafiksäkerhetsverket och Vägverket till en helt ny myndighet med namnet Vägtrafikverket. I ett remissvar till utredningen påpekar Datainspektionen att det inte bara går att utan vidare flytta över redan befintliga personregister till den nya myndigheten. Innan exempelvis Trafiksäkerhetsverkets bilregister kan flyttas över till det nya Vägtrafik- verket, så måste först Datainspektionen göra en förnyad prövning av om också den nya myndigheten ska få föra registret. Måste anmäla Men det räcker inte med detta. Bestämmelserna i datalagen kräver också att Trafiksäkerhetsverket anmäler till Datainspektionen att de, i samband med en eventuell sammanslagning, upphör att föra bilregistret. Samma sak måste gälla för samtliga tillståndspliktiga personregister som kan komma att flyttas över till det nya Vägrafikverket, fastslår Datainspektionen i sitt remissyttrande. -Det beror på att det ju inte säkert att förutsättningarna för register- tillståndet är likadana på den nya myndigheten, förklarar Ingela Halvorsen. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ KRAFTIGA REAKTIONER MOT DATALAGSSLARV: DSR (2/92) Efter Computer Swedens avslöjande Computer Swedens artiklar om hur myndigheterna struntar i datalagen har fått stor uppmärksamhet. Högskolelektor Rolf Andersson som tog fram uppgifterna har haft bråda dagar. Riksdagens revisorer, Datainspektionen, Polishögskolan, radio och tidningar, är alla på jakt efter mer detaljer. "Är vi verkligen så dåliga på att följa lagen", frågade sig en lärare på Polishögskolan, som ringde upp och ville ha de rapporter som studenterna på den dataadministrativa linjen gjort för att använda i sin undersökning. Telefonerna gick varma hos Rolf Andersson på Högskolan i Eskilstuna/Västerås, efter avslöjandet i Computer Sweden om myndigheter som har så dålig kontroll över sina dataregister att de bryter mot lagen. -Man blir ju överraskad över den stora uppmärksamhet det blev av det här, säger Rolf Andersson. Det var hans studenter på dataadministrativa linjen som under två år kartlade hur myndigheternas skötsel av dataregistren stämde överens med gällande lagstiftning. Dystert resultat Studenterna fick i uppgift att hämta fram registeruppgifter med stöd av tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen och datalagen. Resultatet blev med mycket få undandtag nedslående. Genomgående rådde stor förvirring på myndigheterna om vem som var ansvarig för registren. Det fanns inte sällan en markant ovilja att lämna uppgifter ur de offentliga registren över- huvudtaget. Men mest flagrant var kanske ändå de stora bristerna när det gällde de så kallade registerförteckningarna. Hos många undersökta myndigheter var dessa flera år gamla. Hos andra fanns de inte alls. -Detta är inte acceptabelt, fastslår Ulf G. Berg, jurist och ställ- företrädande generaldirektör på datainspektionen. Ulf G. Berg understryker att myndigheterna faktiskt är skyldiga att känna till och följa lagen. Förklaringen till de kunskapsbrister som finns menar Ulf G. Berg står att finna i en ökad decentralisering av registeransvaret. Förr när allt kördes i ett fåtal stora, centrala datasystem sköttes de registerjuridiska frågorna av experter. I dag när de lokala systemen blivit fler krävs det också att tjänstemän utan specialkunskaper ska kunna datalagen på sina fem fingrar. Kunskapsbrister Rolf Andersson menar dock att dessa argument inte räcker som ursäkt för de kunskapsbrister som finns. -Meningen med lagen är att den ska följas, säger han. I en direktsänd lokalradiodebatt där Rolf Andersson medverkade medgav en representant för polismyndigheten i Västerås att polisen varit dåliga på att sköta register- förteckningar och offentlighetsfrågor i sina dataregister. Riksdagen undersöker Eva Bergstrand, utför på uppdrag av Riksdagens revisorer också en undersökning om offentlighet och integritet i myndigheternas dataregister. Med stort intresse har hon tagit del av rapporterna från Högskolan i Eskilstuna/Västerås. -Man kan fråga sig hur stor kunskapen är i dag om dessa lagar och förordningar hos de som ska handlägga de här frågorna. Även om det finns god kunskap om datalagen så är den inte lika bra överallt, säger Eva Bergstrand. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ POLISEN SOM VAR FÖR NYFIKEN: DSR (2/92) I Huddinge tingsrätt: I tingsrätten i Huddinge döms småtjuvar, fyllerister och annat folk. Idag står det en polisassistent inför skranket. Han är här för att han har spanat på sina kvinnliga kollegor med hjälp av polisens dataregister. Polismannen jobbar i ett polisdistrikt i södra Stockholm. I hans jobb ingick att förse andra polismän med uppgifter ur olika register. Uppgifterna hämtas bland annat ur polisens brottsregister, passregistret och Dafas namn- och adressregister. Arbetsinstruktionen säger att poliserna endast får göra sökningar i samband med "tjänsteärenden". Frågan är nu om det ingick i assistentens uppgifter att ta fram upplysningar om sig själv, kvinnliga kollegor och gamla flickvänner. Drar taktiken Försvarsadvokat Leif Silbersky och den 36-årige polisassistenten drar taktiken en sista gång. Åklagare Annika Jansson bläddrar igenom papperna och lägger dem i en snygg bunt. -Jag ville bara lära mig hur registrena fungerade, säger assistenten. Han kände till att alla sökningar registreras i en logg. -Jag har inte försökt dölja något. Åklagare Jansson tar nu fram logglistan och går obönhörligt igenom assistentens sökningar, punkt för punkt. -Varför gjorde du en sökning på dig själv i passregistret den 1 april, 1990? -Kommer inte ihåg, ville väl se om mitt nya pass hade registrerats, säger assistenten. -Varför sökte du i adressregistret efter din kollega X, den 26 april? -Minns inte riktigt, kanske ville jag ha tag på hennes adress. -Varför letade du i brottsregistret och inkomstregistret efter kvinnan Y? -Törs jag inte svara på. Det var så länge sedan. Kvinnliga kollegor Assistenten gjorde totalt 51 privata sökningar. Elva på kvinnliga kollegor, 19 på sig själv, 18 på en kvinnlig bekant, två på en manlig kollega och en på sonen. Assistenten menar att han lika gärna hade kunnat begära uppgifterna från en kollega: -Då hade jag inte suttit här idag, säger han. En kriminalkommissarie kallas in för att vittna om hur assistenten upptäcktes. -Det surrade rykten om att assistenten gjorde en massa onödiga sökningar. Jag sökte upp honom. Han var medveten om att det han gjorde var olämpligt. Sedan anmälde jag honom. I slutpläderingen menar åklagare Jansson att: * Assistenten hade fått klara instruktioner och att det inte ingick i arbetsuppgifterna att göra sökningar på gamla flickvänner och kvinnliga kollegor. * Eftersom han ändå gjorde mer än 50 liknande sökningar per dag behövde han inte göra sökningarna i övningssyfte. Hon yrkar på dagsböter. Så är det försvarets tur. Försvarsadvokat Silbersky underkänner inte helt förvånande åklagarens bevisföring. -Min klient har handlat i god tro. Varför skulle min klient medvetet begå brott när han visste att allt han gjorde registrerades? Silberskys försvar Silbersky menar också att: * Assistenten inte hade sålt eller lämnat uppgifterna. * Assistenten inte hade skrivit på något papper som sa att han inte fick ta fram uppgifterna. * Gränsdragninen för vad som ingår i arbetsuppgifterna är oklar. * Ingen på polisen egentligen vet vad som är rätt eller fel. -Och vad fick min klient ut av detta? undrar Silbersky. Pengar? Glädje? Så töms rättsalen. Försvarsadvokat Silbersky och åklagare Jansson skyndar vidare till nya mål. Polisassistenten skyndar tillbaka till jobbet på roteln. Domen faller i början av mars. Tills dess får vi leva i ovisshet. Om det sitter en annan polisassistent någon annanstans och spanar in dig - just nu - vet vi heller inte så mycket om. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ STATENS KRAVLISTA SKA GÖRA PCn SÄKER: DSR (2/92) Statens myndigheter kastar hansken och kommer med en utmaning till PC-leverantörerna: Ge oss en PC som på ett säkert sätt klarar att hantera känslig information som terminal i ett centralt nätverk. Flera stora statliga myndigheter har redan nu enats runt en kravlista som ska användas i framtida PC-upphandlingar. -Det här är en kraftig utmaning för den svenska leverantörskåren, säger Leif Löwinder, organisationsdirektör på Statskontoret. Han är med i arbetet att ta fram en lista med säkerhetskrav för persondatorer som ska användas i nätverk, exempelvis mot en stordator. Tanken är sedan att landets myn- digheter alltid ska kräva av leverantörerna att dessa säkerhetskrav är upp- fyllda innan det kan bli tal om att köpa några persondatorer. Kortläsare för aktiva kort som innehåller identifikation och behörighet, standardiserade inloggningsrutiner som kan integreras med redan befintliga behörighetssystem, en gemensam krypteringsstandard, är några exempel på vad som finns med i kravlistan. (Du kan läsa hela listan härintill.) Svårknäckt nöt En hård nöt för PC-leverantörerna att knäcka blir också att samtliga säkerhetsfunktioner i kravlistan måste kunna tillämpas på olika system och på redan inköpta persondatorer. Redan nu har ett par av de stora myndigheterna anslutit sig till säkerhetskraven, nämligen Rikspolisstyrelsen, Riksför- säkringsverket och Riksskatteverket. Även Statskontoret och Datainspektionen ingår i den gemensamma arbetsgrupp som bildats för att mejsla fram PC- kravlistan. De tre myndigheterna representerar omkring 120 000 arbetsplatser som teoretiskt skulle kunna förses med varsin persondator. Enbart polisen och rättsväsendet skulle potentiellt kunna använda upp mot 10 000, respektive 20 000 persondatorer, framhåller Jöran Wester, avdelningsdirektör på Riks- polisstyrelsens databyrå. Persondatorn blir allt vanligare som terminal i stora datasystem. Orsaken är enkel. Det blir ofta billigare med persondator än en terminalarbetsplats. Och persondatorn kan med små medel användas till mycket fler saker än en terminalarbetsplats. Men som terminal mot ett centralt datorsystem kan person- datorn ur datasäkerhetssynpunkt vara en farlig apparat. Till skillnad från terminalen kan den lagra, bearbeta, ta emot och sända information helt utanför det centrala systemets kontroll. För många myndigheter har detta blivit en återhållande faktor när det gäller att använda persondatorer som terminaler mot centrala system. De tre myndigheterna tillämpar i dag en delvis annorlunda politik när det gäller persondatorer. Hos Rikspolisstyrelsen råder totalförbud mot att koppla in persondatorer mot det centrala stordatorsystemet. -Vi anser inte att vi i dagsläget skulle kunna garantera säkerheten för den information som finns i våra system, säger Jöran Wester. Begränsning Riksförsäkringsverket använder persondatorer i lokala nätverk, som i sin tur är kopplade till system i stordatormiljö. Men när persondatorn körs mot stordatorn fungerar den enbart som terminal, utan någon förmåga att lagra eller bearbeta data utanför stordatorns system, säger RFVs ADB-säkerhetschef Sam Söderquist. Samma begränsing i persondatorns funktionalitet tillämpas även hos Riksskatteverket, berättar Anders Ekström, avdelningsdelningsdirektör på RSVs tekniska avdelning. Samtidigt finns vetskapen att PC-utvecklingen kommer att fortsätta. Klarar inte myndigheterna av att på ett säkert sätt integrera persondatorn i sina befintliga system, kommer man oundvikligen att hamna på efterkälken, fruktar Sam Söderquist. -Vi kan inte bara passivt sitta med armarna i kors och vänta på att någon annan ska lösa frågorna åt oss, säger Sam Söderquist när han ska redogöra för bakgrunden till listan med säkerhetskrav till PC-leverantörerna. Vi siktar på att få fram en färdig kravspecifikation till sommaren. En första upphandlingsomgång kan bli aktuell under hösten, säger Leif Löwinder på stsatskontoret. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ "LIKA SÄKERT SOM TERMINALER": DSR (2/92) Det är en diger kravlista som myndigheterna satt ihop för den säkra PCn. Tanken är att den dator som fyller dessa krav ska kunna användas som terminal i centrala nätverk. Förhoppningen är också att kravlistan ska bilda grund till en gemensam säkerhetsstandard för datakommunikation mellan myndigheter och mellan företag och myndigheter. -Det finns leverantörer som redan idag säger att de uppfyller samtliga dessa krav. Men då förutsätts det att en leverantör kontrollerar samtliga miljöer i ett sådant system, säger Jöran Wester på Rikspolisstyrelsens data- byrå. Men det omvälvande med de här kraven är att de ska kunna tillämpas på olika system. Redan befintliga persondatorer på myndigheterna ska också kunna utrustas så att de uppfyller de här säkerhetskraven, klargör Jöran Wester. * PCn ska kunna förses med kortläsarsystem för standardiserade aktiva kort. Dessa ska användas för identifiering och behörighetskontroll. De intelligenta korten ska också vara kopplade till ett standardiserat programvara för kryptering av all information som lagras på person- datorns hårddisk eller skickas från ett system till ett annat. Krypter- ingen gör det också möjligt att förvara information i persondatorn skyddad från obehöriga och dessutom hindra att otillåten information matas in i persondatorn. Grundkrav för säkerhet Dessa krav anses vara en grundförsättning för att på säkert sätt kunna hantera skyddad information med en PC som terminal i ett nätverk. * En gemensam standardiserad inloggningsmetod mot alla datormiljöer. Detta måste också kunna infogas tillsammans med redan befintliga behörighetskontrollsystem. Detta krav anses vara en förutsättning för att myndigheter ska kunna hämta information från varandras system från en PC. * Systemet ska knyta an till nationellt och internationellt standard- iseringsarbete (inom bland annat Tele Trust) for elektroniska signa- turer. Detta för att myndigheterna i en framtid på ett säkert sätt ska kunna kommunicera med juridiskt bindande elektroniska dokument. * En praktisk lösning av de omfattande adress och katalogtjänster som blir resultatet av de kraftigt förbättrade möjligheterna för data- kommunikation mellan myndigheterna. Här tänker man en central och väl skyddad katalogfunktion, som alla myndigheter lätt kan nå. * Lättarbetade och enkla säkerhetsloggar och uppföljningsrutiner som uppfyller de krav datalagen ställer. * Administrativa rutiner för en praktisk och enkel hantering av ovan- stående säkerhetskoncept. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ NORSK TROLLKARL RÄDDAR DATA: DSR (2/92) Bild: Gunnar Bakken, VD på Ibas, framför en båt. Text: Säkerhetskontrollerad. "99 procent av alla hårddiskar vi hanterar innehåller information som kräver sekretess, därför är hela personalen säkerhetskontrollerad", säger Gunnar Bakken, VD på Ibas. I Kongsvinger, tio mil öster om Oslo, ligger ett litet företag som kan konsten att ta fram data som alla trott försvunnit för alltid. Norska Instrumenbyrået AS (Ibas) är skräcken för ekobrottslingar men räddaren i nöden för företag med kraschade hårddiskar och förlorad information. Alla som har färdats sträckan Stockholm-Oslo med bil har passerat Ibas. Företagets nybyggda lokaler ligger väl synligt, mitt i Kongsvinger, några kilometer från den svenska gränsen. Men det är få som vet att innanför Ibas väggar finns en av Europas största laboratoriemiljöer för datalagring. Ibas reparerar och konfigurerar om hårddiskar, men det som gör företaget unikt är specialtjänsterna radering och rekonstruktion av data. På det området är det svårt att hitta någon motsvarighet. Faktum är att Ibas ligger i front- linjen nör det gäller att dra upp riktlinjer och standarder för hur den verksamheten ska gå till. -Vi har väl inga direkta konkurrenter, säger Gunnar Bakken, VD och en av Ibas grundare. Därför har vi varit tvungna att själva jobba med problem- ställningarna och ta fram standarder för hur hårddisken ska hanteras när det är information på den. När det gäller rekonstruktion och radering av data har Ibas kunder över hela världen. Militära myndigheter, banker, försäkringsbolag och andra stora organisationer med stort datorberoende är deras kunder. Försäkringsbolagen är en av de riktigt stora kundgrupperna. Det kan bli betydligt billigare för försäkringsbolagen att skicka en brand- eller vattenskadad hårddisk med värdefull information till Ibas än att täcka försäkringstagarens kostnader för datarekonstruktion. Katastrofutryckningar Flera gånger har Ibas fått göra katastrofutryckningar. Gunnar Bakken minns speciellt en: -Tre hårt pressade personer från ett holländskt transportföretag med 5000 kunder över hela världen kom upp till oss i Kongsvinger. Företagets hårddisk hade kraschat när man skulle ta backup på all data. På disken fanns all information om var de 5000 kundernas laster fanns, det handlade om tusenvis ton per kund, och vart de skulle. -Det tog oss fyra dygn att ta fram data. Vi lyckades rädda 85 procent av rådata. Med hjälp av den kunde vi ta fram 94,5 procent av informationen. Den här räddningsinsatsen kostade det holländska företaget 100 000 norska kronor. men inte alla katastrofutryckningar är av samma storlek. En del jobb kostar bara några tusenlappar. Ett typfall brukar gå på 18 000 kronor. -Det händer också att sekreterare gråtandes kommer hit med en diskett i handen. På den ligger viktig information som man inte kommer åt. Deras chef har sagt till dem att de måste fixa det här annars kan de se sig om efter ett annat jobb, säger Gunnar Bakken. Löser ekobrott Ibas rycker också ut när information ska utplånas från en hårddisk. Det vill man göra om känslig information ligger på en disk som inte längre ska användas. -Många tänker nog inte på vem som får den använda hårddisken när leverantören tar den i utbyte mot en ny. Där kan ligga information som man tror är borta i och med att man formaterat om hårddisken, säger Gunnar Bakken. Men fullständig utplåning av data kräver en speciell procedur. De flesta vet nog att det inte räcker med att skriva del *.* för att radera filer. Det räcker inte heller med att formatera om hårddisken. Det går att få fram informationen ändå. Förklaringen är att när man skriver över gammal data finns det kvar små rester som bildar ett signalmönster. Det räcker med en mycket liten rest av data för att man ska få fram informationen igen. Ibas kunskaper inom detta område har delvis gjort det lättare för norska polisen att utreda ekobrott. Det är inte ovanligt att ekobrottslingar försöker dölja sina brott genom att radera eller ändra i datafiler. Med Ibas hjälp kan polisen plocka fram de raderade filerna eller den ändrade informationen. Teoretiskt sett kan man faktiskt plocka fram nästan hur många lager av raderad information som helst. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ NORTON VÄRRE ÄN VIRUS: DSR (2/92) Förlust av data beror ofta på att man använt hjälpprogram som Norton Utilities på fel sätt. Datavirus däremot, är ett klart överdrivet problem, enligt Ibas. På mer än en tredjedel av alla hårddiskar som Ibas får in är det Norton Utilities och PC Tools som har ställt till med problem. Det är inte hjälpprogrammen i sig det är fel på, snarare sättet att använda dem. -Om det är problem med hårddisken ska man inte gå in med Norton Utilities. Då kan man ställa till med ännu mer problem, säger Gunnar Bakken. En del nya billiga hårddiskar har svajig elektronik. Det yttrar sig som att PCn fungerar bra en dag, men dåligt en annan. Om man då går in med Norton och skriver in data på nytt kan hela disken förstöras. Det pratas mycket om att datavirus ställer till med problem på hårddiskar, men det är inget som Ibas har märkt. -Det är ett klart överdrivet fenomen. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ VANLIGA SKADOR: DSR (2/92) De vanligaste orsakerna till att hårddiskar skadas: Fysiska skador: * Krasch av läshuvuden 15% * Mekaniska fel 15% * Brand, vatten och andra skador 8% * Sticktion (läshuvudet fastnar på skivytan) 5% Summa 43% Dataskador: * Hjälpprogram har använts fel 38% * Defekt systeminformation 8% * Disken har formaterats 6% * Fel i backup-systemet 5% * Oförklarliga fel, virus 0% Summa 57% ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ MICROSOFT AVSLÖJAR PROGRAMPIRATLIGA: DSR (6/92) Microsoft har avslöjat en stor programpiratliga som verkat i Fjärran Östern. Tillsammans med myndigheter i Taiwan, Hong Kong och Kina sprängdes ligan som tros ha distribuerat 75 000 piratkopior av Microsoftprodukter. Bland annat upptäcktes svenska versioner av Ms-Dos 5.0 i den omfattande kopieringsproduktion av såväl program som handböcker som piraterna ägnat sig åt. Även Microsofts hologram hade kopierats. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ GODA RÅD OM REGISTRERING AV ANSTÄLLDA: DSR (6/92) Datainspektionens nya skrift "Personregister i arbetslivet" är mera tänkt som allmänna råd än som bindande regler. De allmänna råden är tänkta att ge tips på hur och vad arbetsgivaren får registrera. Reglerna gäller både för arbetsgivare på den privata som på den offentliga sidan och om- fattar än så länge bara tillståndsfria personregister. Men datainspektionen är inte främmande för att låta de allmänna råden ligga till grund även för de föreskrifter som senare ska gälla också för tillståndspliktiga register. Datainspektionen konstaterar att det än så länge finns få exempel, där arbetsgivare har missbrukat rätten att data- registrera sina anställda. Därför vill datainspektionen vara ute i god tid och kartlägga riskerna och ge förslag till hur tekniken bör användas. Eftersom datatekniken ger arbetsgivarna nya möjligheter att kontrollera sina anställda, är tanken den att de allmänna råden ska visa hur datalagrade uppgifter bör och ska hanteras i arbetslivet. Till exempel datoriserade kassaterminaler, telefonväxlar, datoriserade system för materialhantering, planering, in- och utpassering, kontroll av behörighet och produktion. Personalen bör informeras Arbetsgivare som har eller tänker inrätta personregister med uppgifter om sina anställda, bör ha följande praktiska råd från datainspektionen i minnet: 1. Analysera först riskerna för otillbörligt intrång i arbetstagarnas personliga integritet innan registret inrättas. 2. Ändamålet med och uppgifterna som ska ingår i registret bör preciseras. 3. Uppgifterna bör i första hand hämtas från de anställda själva. Om inte bör arbetsgivaren informera den anställda varifrån uppgifterna hämtats och för vilket ändamål. 4. Uppgifterna i registret ska användas för det ändamål som det är tänkt. Annars måste den registrerade lämna tillstånd. 5. Gallring bör ske senast två år efter anställningens slut. 6. Arbetsgivaren är skyldig att informera de som har tillgång till uppgifterna i ett register att de omfattas av tystnadsplikt. 7. Arbetsgivaren är också skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att skydda uppgifterna från insyn. 8. Arbetsgivaren bör informera sina anställda vilka register och uppgifter han för samt registrens huvudsakliga ändamål och innehåll. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ SÅ ARBETAR KGB: DSR (O/89) [Artikel skriven av Lars Sjöqvist och publicerad 1989. (c) förmodligen. Inskriven av Anonym 1992. Klagomål hänvisas till /dev/null. Rättigheten att publicera denna artikel i DSR finns ej. Men det är en annan fråga.] Bild: Bild på Igor Nikiforov när han lämnar den Ungerska Ambassaden till fots på Strandvägen i Stockholm, Sverige. Text: Den enda tillgängliga bilden på KGB-chefen Igor L. Nikiforov. Här med hustrun Nonna. Bild: Bild på det Sovjetiska generalkonsulatet i Göteborg. Text: På det sovjetiska generalkonsulatet i Göteborg arbetar åtminstone sju personer med industrispionage. Den sovjetiska supermaktens spionmaskin KGB (Komitet Gosudarstvenno Beso- pasnosti) är en gigantisk apparat med över 2,3 miljoner anställda och tentakler över hela världen. Som en gigantisk bläckfisk suger KGB upp viktig information från register och databaser. Spionaget styrs via sex centrala styrelser och tio olika geografiska distrikt. Styrelsen T (technick) leder det sovjetiska industrispionaget i väst och är idag den i särklass största och mäktigaste avdelningen inom KGB. När studenten Marcus Hess och fyra andra västtyska hackers vävades som KGB- agenter, så skedde det av ledningen i styrelse T. Ett av teknikbyråns huvudmål är nämligen att stjäla värdefull och strategisk viktig information från fienden i väst. "Kapitalisterna kommer själva att sälja det rep som vi skall hänga dem med", hävdade den ryske revoulutionsledaren Vladimir Ilitj Lenin entusiastiskt fyra år efter oktoberrevoulutionen. När drömmen aldrig slog in bildades i stället KGB för att med hjälp av våld, mutor och spionage hämta in värdefull information från västvärlden. Året var 1954. Under Josef Stalins tid hette organisationen "tjekan", en hemlig polis som mest sysslade med blodiga upprensningar inom kommunist- partiet. Idag har Sovjets väldiga underrättelsetjänst helt ändrat strategi. En plan för avancerat dataspionage utvecklades redan 1964, långt före USA:s exportembargo på känslig högteknologi till öst. Därför har nu Sovjet nu t.ex. en superhemlig telefonlinje mellan Wien och Budapest. Via den slussas mängder av hemlig datainformation från väst till öst. Uppgifterna har samlats in genom infiltration med agenter i en mängd europeiska hög- teknologiska företag. Under 1984-85 avslöjades flera KGB-agenter som tagit sig in i västtyska IBM och som dataprogrammerare hos den stora tyska militärindustrin Messerscmitt-Bloehm-Bolekow. VÄRVAR HACKERS När den spionaffären avslöjats fick KGB som en skänk från ovan kontakt med hackergruppen i Hannover och Berlin. Inom västtyska underrättelsetjänsten BND är man inte särskilt förvånad över KGB:s lyckade värvningsförsök. -Här i väst stöter vi ofta bort duktiga hackers som kan göra stor nytta inom kontraspionaget. Vi ser ner på deras verksamhet och uppsakattar inte den enorma kunskap många visar upp när de knäcker lösenord och koder till nästan hundraprocentigt säkra datanät och system. Tänk om de här ungdomarna jobbade åt oss. Då kunde det internationella datanätet klarat många sovjetiska sabotage. Inom svenska Säpo finns ungefär samma tankegångar. Avdelningsdirektör Roland Frenzel vid säkerhetspolisens datasektion ger sin syn på svenska hackers i en intervju: -De flesta verkar vara smått galna idealister som till varje pris vill visa att de är duktigare än den programmerare som byggt upp ett säkerhets- system. Att knäcka koder och lösenord har blivit nått av en sport.Men många av de här skickliga ungdomarna skulle vi och industrin ha nytta av. Deras intresse har gjort dem till riktiga datafreaks och det är kanske svårt att få många av dem att anpassa sig på en vanlig arbetsplats. -Istället skulle svenska hackers kunna hjälpa till att göra våra svenska dataterminaler säkrare, säger avdelningsdirektör Frenzel. Eftersom de är så duktiga att eliminera hinder och ta sig in i systemen borde de ju också vara som gjutna för att skapa ett högklassigt skydd. Enligt Frenzel har Säpo många gånger fått indikationer på att ovälkomna försökt nästla sig in i känsliga svenska databaser. -Men vi har inte lyckats får reda på om det är "normal" hackerverksamhet eller riktade angrepp från någon främmande underrättelsetjänst. Vi är mycket medvetna om de risker som finns och vi kan inte vara helt säkra på att inte nån hacker redan värvats som agent. Inom Säpo tror man dock inte att chanserna är särskilt stora att någon lyckats skaffa hemliga upplysningar via de svenska universitetens datanät. -Vi har inte ett lika välutvecklat och öppet datanät som i Västtyskland och USA, säger Roland Frenzel. I takt med att universitetem ansluts till stora internationella nät blir dock datorerna känsligare för sabotage. INDUSTRISPIONER Det vimlar till exempel av stipendiater från öststaterna vid våra tekniska högskolor. Många av dem har skyldighet att lämna information till KGB. Nära 10 000 sovjetiska forskare sänds varje år till Sverige och de andra industri- länderna i väst på studiebesök eller för att vara med i symposier, kongresser och längre forskningsprojekt. Många av dessa forskare är, enligt författaren och sovjetexperten Charlie Nordblom, regelrätta agenter från KGB eller sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU (Glavnoje Razvedivatelnoje Upravlenije). GRU-agenterna har i regel officersgrad och beställningsuppdrag att spionera t.ex på JAS-projektet och andra svenska försvarshemligheter. Ryssarna gör allt för att dammsuga Sverige och övriga skandinavien på användbar teknologi. Därför kunde Charlie Nordblom i sin bok "Industrispionage" visa hur höga ryska KGB-officerare smög omkring på en datamässa i Sollentuna. Andra kanske sitter på ett forskarbibliotek eller på Patent- och Registreringsverket och lusläser tekniska böcker och protokoll. Denna jättelika insamling av information är förklaringen till varför KGB:s styrka och övriga Sverige är så stor. Enligt färska uppgifter finns det circa 220 officiella sovjetiska representanter verksamma i Sverige. En tredjedel eller minst 70 stycken av dessa är professionella underrättelseofficerare, 50 inom KGB och cirka 20 inom GRU. Av de här specialutbildade sovjetiska agenterna ägnar sig minst 25 åt industrispionage. Vi har alltså 25 eller fler renodlade sovjetiska industrispioner på svensk mark! -De diplomater som är underrättelseofficerare har 6-7 års utbildning bakom sig i Sovjet, avslöjar en Säpo-källa i boken "Spionage i Sverige" av Michael Rosquist. Dessutom har de goda språkkunskaper och lätt för folk att ta folk. De är "öronmörkta" för den här verksamheten. KARTLÄGGER SVENSKAR Sovjetiska avhoppare hävdar att varje underrättelseofficer sköter två-tre agenter. Om han dessutom själv lyckas värva en värdefull agent under sin Sverigetid, så har han stora chanser att få en ännu bättre placering eller bli befordrad inom KGB. Sammanlagt 120 officerare stationerade i Sverige sedan 1939 har rapporterat in minst varsin lyckad agentvärvning till Moskva. Allra bäst har det lyckats för underrättelseofficerarna inom GRU. De värvar agenter i både svenska försvaret och militärindustrin. I KGB:s högkvarter i Moskva kartläggs de svenskar och övriga nordbor som kan tänkas vara mottagliga för ett värvningsförsök. Datorerna spottar ut personakt efter personakt med data om nyckelfigurernas vanor, familjeförhållande, politiska hemvist och ekonomi. När tiden anses mogen kontaktas de tilltänka offren och smörjs med sprit, supe'er på lyxkrogar, pengar och smicker. Det är denna känsliga fas som kallas "kultiveringen". I tredje och sista steget, "kapningen", knyts offret ohjälpligt fast till KGB. Fällan slår igen bakom honom och han tvingas förse sina uppdragsgivare med t.ex. superhemliga tekniska upplysningar. Organisatör av hela den här verksamheten är KGB:s chef i Sverige. Sedan årsskiftet 1987- 1988 heter han Leonidovitj Nikiforov. Han har tidigare varit stationerad i Finland och KGB:s politiska sektion i Reykjavik. Här i Sverige är hans officiella titel ambassadråd. SPIONCENTRAL Under sin tid i Sverige har Nikiforov varit en mycket diskret och tillbaka- dragen person. Att verka men inte synas är hans paroll. Därför finns det endast ett fotografi av honom. Det togs av en Expresen-fotograf och visar KGB-chefen utanför ryska ambassaden tillsammans med sin fru Nonna. [Ed.s note: Det är den Ungerska Ambassaden på Strandvägen]. Charlie Nordblom beskriver i sin bok "Industrispionage" den sovjetiska beskickningen och spioncentralen på Görwellsgatan 31 i Stockholm: "Ambassaden ligger högt ovanför Riddarfjärdens vatten. Här arbetar ett 80- tal personer. När sydvästen sveper in över Smedsudden och Kungsholmen vajar den imponerande antennskogen på ambassadens tak svävligt i vinden. Här finns alla typer av antenner; långvågs- och kortvågsantenner för mottagning av signaler från mobiltelefoner och antenner som kan uppsnappa den länkande tele- och datatrafiken." I ambassadens övervåning arbetar en liten exklusiv grupp KGB- och GRU- officerare med att spåra, avlyssna och banda telefonsamtal och datatrafik mellan olika svenska företag. Gruppen leder också spionaget från handels- och representationen ute på Lidingö, Matreco i Södertälje och generalkonsulatet på S:t Sigfridsgatan 1 i Göteborg. I det jättelika göteborgskonsulatet på 6000 kvadaratmeter arbetar i dag sju diplomater med 14 sovjetiska tjänstemän som saknar diplomtisk status. Uppskattningsvis en tredjedel av dem är syssel- satta med intensivt industrispionage mot bland andra Volvo och SKF. Tidigare var det varven i Göteborg som intresserade de ryska spionerna mest. I fyra års tid försökte en GRU-kapten värva agenter och informatörer bland de anställda på Arendaksvarvet. Det var ett CAD/CAM program som användes vid datoriserad konstruktion av isgående tankers som ryssarna var ute efter. Idag är det istället Saab:s superdator i Linköping som finns över på ryssarnas önskelista. Det är Sveriges enda Cray-dator och den köptes med specialtillstånd från USA för konstruktionsarbeten på flugplansmodellen JAS. Superdatorn omgärdas med ett effektivt säkerhetssystem till skillnad från många andra industri- datorer. SNAPPAR KODER När svenska företag kommunicerar med databaser i utlandet händer det, enligt en Säpo-källa, att de kör både lösenord och identifieringskod i klartext. På så sätt kan ryssarna via signalspaning snappa upp både datorns nummer, identitet och operationsystem. [Ed's note: Ja, det står så.] Enligt Säpo är den här typen av intrång mycket vanliga. För att skydda svenska näringslivet mot datorstölder och minska företagens sårbarhet sker en intensiv upplysningskampanj från bland annat Näringslivets Beredskapsbyrå, Näringslivets Säkerhetsdelegation och stockholmsföretaget Research & Inquiries, som special- iserat sig på att upplysa om och varna för sovjetiskt industrispionage. Också Sveriges Industriförbund bedriver upplysning i datasäkerhet genom Data- inspektionens förre generaldirektör Jan Freese. Han säger till Datormagazin: -KGB har visat allt större intresse för svensk högteknologi. I stället för att lägga ner miljoner på forskning och utveckling kanske man vill använda sig av andra genvägar. Vi måste hela tiden vara på vår vakt. Jag utesluter därför inte t.ex att svenska hackers kan utnyttjas för att skaffa information. Men det här är något man helst inte talar om. Jan Freese säger till slut att han gärna skulle åta sig att bygga ett idiotsäkert datasystem, som inga hackers eller spioner kan nästla sig in i. GLASNOST -Problemet är bara att jag troligen inte skulle lyckas ta mig in själv utan mycket stora problem. Det talas så mycket om nya fantastiska säkerhets- system, men inget system gåt att använda utan bakdörrar. Dörrar som duktiga hackers kan tasig igenom. Enligt författaren Charlie Nordblom är det inte nån risk att sovjetspionaget ska avta i takt med att glasnost väller in över öst: -Perestrojkan förutsätter tillgång till västerländsk högteknologi. Därför kommer industrispionaget mot väst att öka. Fler och fler militärer skolas just nu om för att hjälpa sitt land att kapa åt sig västs åtråvärda teknologi. Därför har säkerhetspolisen varnat för den sovjetiska offensiven i bland annat England, Norge och USA. I Sverige verkar det därimot som om ryssarna får allt större rörelsefrihet. Den sovjetiska kolonin i vårt land har aldrig varit så talrik som nu. :::: Information Lämnad av Anonym :::: ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ TV TV4 NYHETER [1992] - DATORISERAD HÄLERIHÄRVA: DSR (?/92) Nyhetsuppläsare: Bengt Magnusson Och Göteborgspolisen har avslöjat en stor häleriliga med 100-tals medlemmar. De har skött sina affärer via privata databaser. [Reportage börjar. Kameran zoomar ut ett golv fyllt med vapen] RE: I samband med en vanlig stöldutredning visade sig ett system av datoriserade Gula Sidorna. [Bertil Svensson, kriminalkommisarie. Närbild] BS: Man har enkelt annonserat i den här respektive databasen, att nu har man ett, vissa varor till salu. [Bilden zoomar en en grön-monokrom skärm] BS: Nu frågar man till exempelvis: "Är det nån' som har tårgas eller en elpistol att sälja?". Och så en annan: för övrigt säljer jag prima hagelbössor. [Reporterns röst, närbild av ett tangentbord med knappande person] Sex olika databaser med över trehundra uppkopplade abonnenter i Göteborg och Stockholm har hittils avslöjats. I Jakobsberg utanför Stockholm har två personer häktats misstänkta för häleri via datorn. [Kameran zoomar in ett utskrivet E-mail, och sveper sakta över det från vänster till höger. Reporterns röst] Det här är ett beslagtaget samtal mellan två medlemmar i Göteborg och det handlar om stöld av ficktelefoner. [Reporterns röst. Bild på en person som sitter framför en dator] De uppkopplade medlemmarna har antingen kunnat göra affärer sins emellan, eller så har en central systemtekniker kunnat göra all-anrop. [Närbild av Bertil Svensson. Läser ur några papper] BS: Säljer 10000 liter bensin. Då frågar man efter priset. 7000 svenska kronor. Det förefaller ju billigt och bra. Och sedan; vill köpa Browning och Walter. RE: Det är vapen alltså. BS: Det är vapen ja. Och sedan frågar man sedan flera gånger efter tårgas, och det är ju tydligen väldigt gångbart i dom här gängen att man skall ha tag i tårgas. [Kameran sveper över mängder med vapen. Reporten snackar] Via datorerna har mängder av stulna vapen, som k-pistar, pistoler och AK4:or utbjudits till försäljning och hittat köpare. Detta är såklart allvarligt. Allvarligt är det också att hela organisationen varit fullkommligt okänd. [Närbild av Bertil Svensson] BS: Det kom som, för mig, som en hel överrasking. Jag hade ingen ANING om det va'. Man trodde inte det var sant när man fick fram det, ut- skrifterna här, att det förekom sånt. :::: Information Lämnad av Anonym :::: ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ DSR tar gärna emot nya sponsor/support System. Om du har speciellt intresse för Rapporten, och vill stödja DSR -- Lämna ditt BBS nummer -- och annan information på THE STASH Bulletin Board System. ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ Anonymous :: +45-###-##### -------- Sedes Diaboli :: +46-###-##### 16.8 kbps DSR DK v.32bis DSR Information THE STASH - Svenska Rapporten Support BBS - Den Svenska Rapporten #1 Node 14.4k bps, 170+ Megs, Dygnet Runt ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________ Detta Avslutar Detta DSR Numret Nr. 07 (del 2 av 3) Släppt Juli 31, 1992 av TC Editor av Den Svenska Rapporten ____________________________________________________________________________ ____________________________________________________________________________