Hallucinogener


Uppdelning efter hallucinogenernas kemi.


Grupp 1          Hallucinogener kemiskt besläktade med 
..   hjärnans transmittorer/receptorer.


      A) Ämnen som (i första hand) är besläktade med centrala
. nervsystemets transmittorer (seretonin, dopamin... m fl)


. alkaloider             syntetiska
. ------------------     ---------------------
. meskalin               LSD25
. psilocin(/-cybin)      MDMA (ecstacy) och andra
. bufotenin              'designade droger', typ
. DMT                    2CB, DOB, DOM, 2CT2, DOET,
....LE-25, m fl.


      B) Delirianter. Ämnen med antikolinerg verkan. 
.  (Påverkar parasympatiska nervsystemet.)


. Atropin, muskazon, muskimol, ibotensyra, hyoscyamin, 
. skopolamin, tropan. Några eller flera (och förmodligen fler än dessa)
. av dessa ämnen finns i följande växter: datura, belladonna, 
. bolmört, röd flugsvamp m fl.

. Dessutom har vissa antipsykotiska och antidepresiva farmaka
. atropinliknande verkan.



Grupp 2                  Övriga hallucinogener


. cannabinoider 
. fencyklidin (PCP)
. MAO-hämmare (MAO-inhibitorer)



Hallucinogener/psykotomimetika/psykedeliska droger beskrivs allmänt som
ämnen med förmåga att framkalla övergående psykoser.
  Grupp 1A, är ämnen med ofta oerhört stark verkan på centrala nervsystemet.
Serotonin och dopamin är ämnen som upprätthåller stabil 
tankeverksamhet - de delar också delvis system - och ser till att omgivningen 
uppfattas korrekt. När dessa slås ut omvandlas verkligheten till ett 
kalejdoskop av ljus, färger, bilder och mönster. Musik kan utlösa 
synhallucinationer.
  Grupp 1B, innehåller ämnen vilka ersätter acetylkolin i det parasympatiska
nervsystemet. Om dosen är tillräckligt hög sprider sig verkan till det centrala
nervsystemet och ger förvirring. Oftast somnar användaren sedan in och upplever
naturtrogna hallucinationer, där han har tagit rollen som ett djur eller
fågel. Användaren kan känna sig själv flyga över marken. Häxorna "flög till 
Blåkulla" med hjälp av växter innehållande atropin och liknande ämnen. Dessa 
ämnen saknar idag helt betydelse som knark (läs: de säljs inte), även om de 
verkar ha haft viss betydelse förr, förmodligen för att det inte fanns något 
bättre. Ibland förekommer det dock att det säljs datura på gatan i USA 
(ovanligt). Vissa vill hellre kalla dessa ämnen deliriumframkallande istället 
för psykedeliska. Dock passar de in i beskrivningen av hallucinogener ovan. 
(Delirium är en psykos.) 
  Hämningen av acetylkolinets verkningar ger upphov till ökad hjärtfrekvens, 
nedsatt salivbildning, vidgade pupiller samt minskad svettavsöndring. Effekter 
som också framkallas av cannabis.
  Grupp 2. Cannabinoider fås från hampa (cannabis sativa ssp. indica). Ämnenas
verknings- och utsöndringsmekanismer är bara delvis kända. Nyligen upptäcktes 
ett kroppseget ämne, anandamid, med identisk verkan med cannabinoiden THC.
  MAO (monoaminoxidas)-hämmare är ämnen som hindrar monoaminoxidas från att 
utföra sitt arbete, dvs att bryta ner signalsubstanserna. Det finns två typer
av MAO, typ 1 som bryter ned serotonin och noradrenalin. Och typ två som bl a
bryter ned dopamin. Tillförs en hämmare, t ex harmalin, utlöses stor glädje
och hallucinationer. Dessa märkliga effekter har använts för att
kurera depressioner. I Sverige har det bruket upphört eftersom depressionen
tenderar att förstärkas efter en tids medikation. Dock är nya, kontroversiella 
medel, som Prozac MAO-hämmare.

Vissa droger som inte klassificeras som psykedeliska preparat kan ge
upphov till hallucinationer. Kokain kan ge pseudohallucinationer
och vid abstinens taktila hallucinationer (myrkrypningar). Vid avslutat 
missbruk av bensodiazepiner förekommer kinestetiska hallucinationer då 
syncentrum tolkar information felaktigt. 

En sk designad drog, typ ecstacy, fås ofta genom att korsa amfetamin med
en meskalinliknande struktur. Sådana ämnen finns det gott om! 
Alexander T. Shulgin beskriver i sitt verk, "Phenylethylamines I've
known and loved" hundraåttiosju ämnen med bl a typisk 'empatogen' verkan.
'Empatogen' är ett nytt ord som uppkommit för att skilja dessa nya
ämnen från de klassiskt hallucinogena/psykedeliska, som istället
kallas enteogena. Ordet empatogen (av eng: empathy) valdes för att
understryka att deras verkan snarare förändrar sinnesstämning än
varseblivning. Detta senare är annars ett nödvändigt ont för att ämnet ska
kunna klassificeras som hallucinogent. De nya orden hittades också
på för att förhindra sammanblandning med andra "skräddarsydda" droger, 
exempelvis designade fentanyler, syntetiska opiater vilkas verkningar är 
narkotiska och inte psykedeliska. 

Hallucinogenerna kan alltså - efter deras verkningar - delas upp i: 
enteogener, empatogener och "delirianter" (antikolinergika). Men som jag
sa innan (på ett annat sätt) så tillhör delirianterna egentligen 
enteogenerna, men eftersom alla källor envetet envisas med att skilja dem 
åt får väl jag göra detsamma. Cannabis (hasch, marijuana) är nog närmast ett  
enteogent preparat men har också vissa "sinnesstämningshöjande" egenskaper. 
Men det har även LSD (enteogen) då det tas i mycket små mängder; då uppträder 
karakteristiska cannabisverkningar. PCP kan höra till vilken grupp som helst 
och ingen. Ämnet är ganska likt kokain (?). Ofta blandas dyrt kokain ut med 
billigt PCP. Problemet är bara att PCP är ungefär lika skadligt som att köra 
en slägga genom skallen, som en amerikansk kemist sa. Eftersom det är så
farligt är det ovanligt att ämnet säljs på gatan idag. MAO-hämmarnas 
verkningar brukar karakteriseras som enteogena, men de innehåller ju också 
som jag sa tidigare inslag av stor glädje. De ändrar sinnesstämningen på 
ett radikalt sätt. Ett slags empatogener alltså (Inte sant, men en bra 
beskrivning).  Att MAO-hämmare säljs på gatan är mycket ovanligt (i nivå med 
datura).

Skillnaden mellan hallucinogener och centralstimulantia.


Eftersom meskalin är en enteogen och amfetamin en centralstimulant och
om man korsar dessa en empatogen fås, går det att räkna ut
att skillnaden mellan enteogener och centralstimulanter är svår att dra.
Det är ett problem. Men vissa struntar i det och buntar samman alltihop
till 'de psykotropa ämnena'. Andra får nöja sig med olika 
"nivåer", från enteogener, till empatogener, till stimulanter. Här bör
tilläggas att många enteogener "inducerar" eufori (i likhet med 
centralstimulantia, dock i mycket lägre grad), de har alltså mindre
stimulerande egenskaper. Även det motsatta gäller, att vissa centralstimulantia
kan ge hallucinationer (typ kokain).
Terence McKenna föreslog en gång ett sorts periodiskt system för 
de psykotropa ämnena. 
  Kokain (centralstimulant) kan ge hallucinationer, men ämnet räknas ändå 
inte till hallucinogenerna. Detta för att kokain och amfetamin i huvudsak 
riktar in sig på att stimulera utbytet av transmittorer mellan synapserna. 
LSD och andra liknande enteogener "stör" utbytet, vilket kokain och amfetamin 
tydligen inte gör i särskilt stor utsträckning. Störningen beror på att 
transmittorernas och enteogenernas kemiska strukturer är likartade. Serotonin, 
adrenalin och noradrenalin, samt dopamin är derivat av fenyletylamin. Det är 
även LSD, meskalin och amfetamin. Eftersom de olika signalsubstanserna har 
olika "uppgifter" , ger en störning av en godtycklig substans upphov till 
karakteristiska verkningar. Enteogenerna riktar huvudsakligen in sig på att 
störa serotoninutbytet och empatogener som ecstacy påverkar i huvudsak 
dopamin. (Observera: i huvudsak, skillnader finns.)
Amfetaminer ger kroppen en massa energi. Inte på samma sätt som kolhydrater 
och fett utan ämnet frigör istället redan befintlig, lagrad energi. Så verkar
även adrenalin. Dessa ämnen startar en fysiologisk reaktion som har till 
syfte att göra en individ beredd för anfall eller flykt. En skämtare sa
att det är därför amfetamin kan utlösa förföljelsemani.