---------------------------------------------------------------------------

      - "Svamp - Som Gift, Drog och Medicin i Magi, Sex och Religion -
                      av Ingvild Broch och Ben Johnsen
                   - Sektionen Rus och Hallucinationer -
                             ISBN 91-29-58710-7

       Elektronisk version av Thallion/Swedish Infomania, Mars 1994.

---------------------------------------------------------------------------


                           - Moctezumas Mexico -

        �ret var 15O2. Moctezuma, aztekernas mest ber�mda h�rskare, skulle
ins�ttas i sitt �mbete under stora festligheter och ceremonier. Bland
g�sterna var ocks� somliga av aztekernas traditionella fiender. Furstar
fr�n Tlazcalanfolket kom f�rkl�dda till evenemanget. De avsl�jades men
Moctezuma var barmh�rtig och l�t n�d g� f�re r�tt. Furstarna inbj�ds till
festen och som en extra gest bj�ds de p� berusande svampar som ytterligare
skulle �ka sinnesupplevelserna.
        Vid denna tid kryssade redan de spanska karavellerna i Karibiska
havet. 1519 kastade Hern�n Cort�z ankar vid det nuvarande Vera Cruz, och
aztekernas rike stod inf�r sitt fall. Aztekernas samh�llssystem h�r till
det blodigaste historien k�nner. M�nniskooffer till gudarnas �ra f�rekom
ofta, men nu m�tte de sina �verm�n med en tro utan n�d. Spanjorernas
bestialiska m�rdande och plundrande av de inf�dda kulminerade d� aztekernas
huvudstad Tenochtitlan helt lades i ruiner 1521.
        Med b�rjan p� 156O-talet f�rsvagades de tre viktigaste indianska
h�gkulturerna, aztek-, maya- och inkakulturerna, under de spanska
conquistadorernas herrad�me. N�r er�vrarna undan f�r undan �kade kontrollen
och inflytandet �ver kontinenten, f�rsvann gamla sedv�njor och ett nytt
samh�lle etablerades. Efter inkvisitionens m�nster i hemlandet tog
spanjorerna i bruk de metoder de ans�g �ndam�lsenliga f�r att avskr�cka
indianerna fr�n att praktisera sina hedniska ceremonier. De ans�g det som
absolut n�dv�ndigt att alla uttryck f�r avgudadyrkan raderades ut. En
p�fallande nitisk prelat i Yucat�n var vid denna tid Diego de Landa, som
verkligen l�t �ndam�let helga medlen.
        Den 12 juli 1562 hade han l�tit samla in flera tusen gudabilder och
andra kultf�rem�l som hade avtvungits mayafolket med hj�lp av de extremaste
�vertalningsmetoder. Allt br�ndes, inklusive 27 rullar med heliga skrifter.
Landa kommenterar lakoniskt denna autodaf� i sin Relaci�n de las Cosas de
Yucat�n:
 
        "Bland dem fann vi ett stort antal b�cker skrivna med dessa
symboler, och eftersom de ej inneh�ll n�got annat �n skrock och dj�vulska
l�gner, br�nde vi alltsammans, vilket de s�rjde i f�rbluffande grad, och
det kostade dem stort lidande."
 
        Ofattbara kulturv�rden gick f�rlorade under 15OO-talet. Ber�ttelsen
om Moctezumas kr�ning levde emellertid vidare. F� �r efter massakern i
Tenochtitlan skrev franciskanerbrodern Motolinia ner ber�ttelsen, och h�r
f�r vi f�r f�rsta g�ngen h�ra om aztekernas berusande svamp:

        "De hade ocks� ett annat s�tt att berusa sig p� som gjorde dem �nd�
mer fruktansv�rda. Till detta anv�nde de vissa svampar, ty s�dana finns i
detta land precis som i Castilien. Men h�r finns en s�dan art som
indianerna �ter r�, dricker d�rtill eller �ter bihonung, eftersom svampen
�r mycket besk. P� grund av svampen ser de snart tusen syner och s�rskilt
ormar. Och eftersom de fullst�ndigt f�rlorar sina sinnens bruk, tror de att
f�tterna och kroppen �r fulla av maskar som �ter dem levande. S�lunda
raglar de fr�n hus till hus f�r att finna n�gon som kan dr�pa dem. P� grund
av den starka berusningen och den pl�ga de genomlider, kan det emellan�t
h�nda att n�gon h�nger sig, och de �r vidare ytterst brutala mot andra. P�
sitt eget spr�k kallar de svampen 'Guds k�tt' eller den dj�vuls k�tt som de
tillbedjer. P� detta s�tt f�r de sin nattvard hos sin brutala gud genom
denna beska f�da."

        �r 1578 skrev dominikanermunken, mestisen Diego Dur�n i Historia de
las Indias de Nueva Esparia:

        "Offerritualen var avslutad och trapporna och g�rdsplatsen badade i
m�nniskoblod. D� gick alla iv�g f�r att �ta r� svamp som fick dem att mista
f�rst�ndet och de n�dde till slut ett tillst�nd v�rre �n om de hade druckit
mycket vin; s� berusade var de att m�nga tog sina liv, och av kraften fr�n
svampen s�g de syner och framtiden uppenbarades f�r dem. Dj�vulen talade
till dem i deras berusade tillst�nd."

        Man anar en negativ h�llning fr�n det katolska pr�sterskapets sida
i dessa ber�ttelser. Som tur var for ocks� botanisten Francisco Hern�ndez
till Mexico 157O och �terv�nde till Spanien I 577 med ett digert manuskript
som blev Historia Plantarum Nova Hispaniae. Hern�ndez n�mner tre
svampsorter som gav psykiska reaktioner eller som kn�ts till �vernaturliga
f�rest�llningar:

        "...andra f�rorsakar inte d�den n�r de intages, men galenskap som
ibland inte g�r �ver. Symptomet �r ett slags okontrollerat skrattanfall.
Vanligtvis kallas svamparna tyhuinti, de �r kraftigt gula, syrliga med en
inte o�ven friskhet. Det finns ocks� somliga som inte framkallar skratt,
men som f�r en att se krig och demonliknande v�sen. Andra �ter �r av stort
v�rde och inte mindre efterfr�gade av furstar till deras fester och
banketter. Under l�nga nattvak efters�ks de, skr�mmande och ingivande
v�rdnad."

        �ven andra spanska k�llor fr�n 15OO-talet n�mner bruket av de
berusande svamparna. Efter 165O verkar detta d�remot inte ske l�ngre, den
rituella anv�ndningen av svamp verkar ha tagit slut och bara en handfull
specialister k�nde till den.
        Pl�tsligt, den 4maj 1915 bl�stes liv i problemet igen! D� h�lls
n�mligen ett f�redrag i Botanical Society i Washington d�r det kategoriskt
slogs fast att det aldrig hade anv�nts berusande svampar i de indianska
kulturerna, men att de tidigare uppgiftsl�mnarna hade blandat ihop torkade
mezcalknoppar med svamp! (Spritdrycken mezcal g�rs �n idag av saften fr�n
en kaktus.) Med ens underk�ndes samtliga spanska ber�ttare och deras
indianska k�llor. Genom denna negativa upplysning fick m�nga f�r f�rsta
g�ngen h�ra talas om att det �verhuvudtaget skulle ha existerat en indiansk
kult med rituellt bruk av berusande svamp. Mexikanska kulturarbetare d�remot
kunde knappast g� med p� att spanska l�rde inte skulle ha kunnat skilja
mellan svamp och mezcalknoppar.Detta f�rde till f�rnyat intresse f�r att
unders�ka om s�dana svampar fortfarande anv�ndes.Vi kan kort fastsl� att
f�re Andra v�rldskriget hade man konstaterat att svampkulten �nnu levde och
de f�rsta svamparna var p�tr�ffade och identifierade. D� arkeologer,
antropologer och spr�kforskare f�rst b�rjade intressera sig f�r
svampkulten, fann man sp�r i skrifter,spr�k och arkeologiska samlingar som
hade f�rbisetts eller feltolkats tidigare. Delar av tre heliga mayaskrifter
hade trots allt sluppit undan konfiskering och hade under ok�nda
omst�ndigheter hamnat i Madrid, Paris och Dresden. I dessa skrifter finns
teckningar som visar hierarkiska mayaritualer med en helig och hallucinogen
svamp i en central roll. Likas� �r svamparna p�tr�ffade p� ornament och
fresker norr om Mexico City. Freskerna dateras till �r 3OO-5OOe Kr. Lika
sp�nnande �r de mystiska svampstenarna fr�n Guatemala.Det �r sm� statyer av
sten, 3O-4Ocm h�ga, som dateras �nda tillbaka till det andra �rtusendet
f Kr. Stenarna framst�ller en svamp med en figur i foten.Totalt k�nner man
�ver 1OO s�dana statyetter och alla ser ut att vara �ldre �n 9OO e Kr. Vi
kan bara spekulera �ver den roll stenarna kan ha spelat och vad de
symboliserade i tidiga indianska kulturer.

        Fr�n Moctezumas tid s�g vi att svamparna anv�ndes under stora
offentliga tillst�llningar, men n�rmar vi oss v�r tid finns inga sp�r av
detta. Nu sker det rituella bruket inom hemmets fyra v�ggar, tillsammans med
familj och sl�ktingar och g�rna i medicinskt sammanhang. Svampen intas inte
direkt av de sjuka som medicin,utan ges till en vis man eller kvinna som
st�ller diagnoser och prognoser genom de vision�ra uppenbarelser
vederb�rande f�r. Svampen omtalas med respekt och v�rdnad, f�r svampen eller
r�ttare sagt guden i svampen talar direkt till dem. Mazatecindianerna i
Mexico citerar alltid svampen direkt, inte "Den vise mannnen s�ger", utan:
"Svampen s�ger..."
        Svampens religi�sa anknytning framg�r ocks� av det folkliga namnet
teonan�catl som betyder "Guds k�tt". Franciskanerbrodern Motolinia p�pekade
att svampen spelade samma roll i indianernas religion som utdelandet av
nattvardsbr�det i kristna ritualer. Det var inte underligt att detta var f�r
starkt f�r de katolska pr�sterna som f�rst�s menade att det var helt
felaktigt att Gud kunde �kallas genom svampen, n�r det i verkligheten var
Dj�vulen!
        Fr�n ca 165O refererar skriftliga k�llor som sagt inte l�ngre
bruket av de berusande svamparna. Svampritualerna hade gjorts privata och
n�rmast hemliga. Detta kan vara ett resultat av den katolska kyrkans
generellt f�rd�mande inst�llning till all hednisk kultur och s�rskilt till
andra religioner. H�r som p� andra platser, d�r intr�nglingar och nya
makthavare kr�ver att nya gudar ska ers�tta de gamla, beh�lls ofta de gamla
religi�sa traditionerna, men if�rs en ny spr�kdr�kt anpassad till de nya
makthavarnas gudar. 1953 hette det att Jesus hade givit dem svampen f�r att
de var fattiga och inte hade r�d till l�karhj�lp och medicin. Svampen
kallades "Kristi blod" f�r att den f�rmodligen skulle v�xa d�r en droppe av
Kristi blod hade fallit. "Det �r Jesus Kristus sj�lv som talar till oss",
sa mazatekerna och f�rklarade detta med att alla som �t svampen s�g syner.
Mazatekerna har tv� generella ord f�r svamp varav det ena omfattar de
hallucinogena sorterna.
        Den vise mannen �t alltid svampen r�. Om allt gick bra, dvs om han
hade �tit lagom m�nga svampar, kom synerna och svampen talade i ett par tre
timmar. Svampen f�rklarade varf�r patienten hade blivit sjuk. Den kunde
ber�tta att patienten hade blivit f�rh�xad, vem som hade f�rorsakat det och
hur. Den kunde tala om att patienten led av "fruktan-sjuka" eller att
besv�ren kunde botas med mediciner och rekommendera en l�kare.
        Tron p� svampen var stark hos mazatekerna. En person med tuberkulos
konsulterade svampen en natt. Svampen sa att han skulle d�. N�sta dag var
patienten inte l�ngre intresserad av sin medicin. Han b�rjade se �ver sitt
hus och sina aff�rer. S� sm�ningom slutade han att �ta och senare ocks� att
dricka. Han dog inom en m�nad.
        I en familj blev flera sjuka. De r�dfr�gade svampen om sin 22-�rige
son. Den sa att han skulle bli bra och det blev han. D� den 18-�riga
dottern blev sjuk sa svampen ocks� att hon skulle tillfriskna vilket hon
gjorde. Senare blev en tio�rig dotter sjuk och svampen p�stod att hon
skulle d�. Familjen blev lamslagen, f�r hennes sjukdom hade inte verkat s�
allvarlig. Men svampen sa att de inte skulle vara bekymrade, f�r den skulle
ta hand om den lilla flickans sj�l. Modern instruerade dottern att be till
svampen: "Om du inte kan bota mig, s� ta min sj�l." Ett par dagar senare
var hon d�d.
        Dokumenten som vi har kunnat ber�tta fr�n �r insamlade av R Gordon
Wasson, bankman fr�n New York, och hans ryskf�dda hustru, l�karen Valentina
P Wasson. De startade 1953 sina pilgrimsf�rder till bortgl�mda bergsbyar i
Mexico med det enkla �ndam�let att finna exemplar av de heliga svamparna,
best�mma dem och sj�lva provsmaka dem. De ville l�ra s� mycket som m�jligt
om svampkultens nuvarande status och de �nskade oeks� sj�lva delta i
svampriterna. Efter flera expeditioner till olika indianska samh�llen
lyckades de �ntligen 1955 bryta genom den kulturella barri�ren och f� delta
i svampritualens gudomliga m�ltid. �ntligen fick de sj�lva uppleva det som
de bara visste om fr�n andras skildringar.
        Ritualen b�rjade p� kv�llen och det dr�jde en stund innan effekten
kom. Men vid 11-tiden "b�rjade de se". Snart tog svampen dem fullst�ndigt i
sin makt. Det var som om sj�len hade l�mnat kroppen och fl�g omkring i
rummet medan kroppen tungt l�g kvar. De k�nde sig underligt kluvna. Vid en
viss niv� l�g de som tunga lerkroppar p� mattorna. Alla s�g liknande men
inte helt lika syner. Syner som var fyllda av mening och s� klara och
�vertygande f�r dem som upplevde dem att det gick mycket ut�ver vanlig
jordisk verklighet. F�rst kom geometriska m�nster i starka f�rger s� vackra
att de kunde pryda textilier och tapeter. M�nstren utvecklades till
arkitektoniska strukturer med m�nga pelare och b�gar av kunglig prakt i
guld, onyx och elfenben, harmoniska och genialt sammanv�vda, o�ndliga utan
begr�nsningar. De l�g med vid�ppna �gon medan visionerna kom i en �ndl�s
rad, husets v�ggar f�rsvann och sj�len fritt fl�t omkring i universum,
smekt av en gudomlig vind och med en r�rlighet som kunde flytta dem vart
som helst p� tankens vingar. De f�rstod vad indianerna menade d� de sa att
svampen skulle ta dem dit Gud var.
        Hos zapotekerna var insamlandet av de heliga svamparna knutet till
riter p� v�xtplatserna. H�r �kallades olika gudomar, s�rskilt den Stora
�skviggen som avlade svampen med Moder Jord.
        Att blixt och �ska har gjort ett djupt intryck p� m�nniskorna genom
tiderna �r l�tt att f�rst�. �skv�der framkallade fruktan, respekt och
underd�nighet f�r makten gudarna visade genom detta spel med
naturkrafterna. N�r gudarna ocks� visade sin n�rvaro i de hallucinogena
svamparna genom visioner pr�glade av lysande m�nster, f�rst�r vi l�tt att
svamparna som v�xte fram efter �skv�der och regn f�rbands med �ska, blixtar
och blixtnedslag. Unders�kningar p� 7O-talet visar att namnet p� r�d
flugsvamp b�de i Guatemala och sydligaste Mexico har med blixt att g�ra.
        Nu ska vi ta spr�nget till andra delar av v�rlden. Vi vet n�mligen
att samma tro p� ett band mellan svamp och �skv�der lever i Kashmir och
Pamir, Iran och Kina, Polynesien och Nya Zeeland. Tidigare har vi h�rt att
ocks� de gamla grekerna och romarna f�rest�llde sig ett samband mellan �ska
och svamp.
        H�r har vi att g�ra med en intressant parallellf�rest�llning som
knappast kan vara resultatet av p�verkan. Kan ursprunget vara ett tidigt
och djupg�ende sammanhang mellan religi�sa upplevelser, lysande visuella
hallucinogena upplevelser och blixtar i ett gl�mt f�rflutet? I s� fall var
denna ursprungliga orsak till att svamp bands till �skv�der f�r l�nge sedan
gl�md av grekerna p� Plutarkos tid. �ven om kunskap om och anv�ndning av
hallucinogen svamp en g�ng ingick i religi�sa ritualer �r det l�tt att
t�nka sig att spritdrycker, s�rskilt efter att det blev vanligt med
vinodling, gav s� riklig, s�ker och j�mn tillg�ng p� rusmedel att andra
�mnen gl�mdes efter hand.
        En f�ruts�ttning f�r att tro att de magiska svamparna har n�got
sammanhang med tidigare och mer allm�nt f�rekommande religi�sa upplevelser
�r att s�dana svampar f�rekommer och har anv�nts ocks� p� andra platser �n
i Mellanamerika.
        Under senare �r har man f�tt k�nnedom om utstr�ckt bruk av psykiskt
verksamma svampar bland isolerade stammar av urbefolkningen i Nya Guineas
inre. Den f�rsta uppgiften om detta har vi fr�n en etnograf som i en
avhandling till American Ethnological Society 1947 f�llde en str�anm�rkning
som �r lika knapp som sp�nnande: "De vilda svamparna ger anfall av vansinne
som man vet har resulterat i d�den. Svampen intar de innan de ska ut och
dr�pa fiender eller i tider av vrede, sorg eller annan uppr�rdhet."
Senare uppgifter fr�n ett katolskt missionscentrum visade att kyskhet inte
var en dygd bland Chimbufolkets ogifta kvinnor. F�r att hindra o�nskade
graviditeter �t de speciella svampar. Senare n�r de hade gift sig slutade
de att �ta svamp och f�dde barn utan problem. (Vi antecknar i f�rbifarten
att vissa m�gelsvampar producerar �mnet zearalenon som fysiologiskt och
patologiskt verkar som �strogen, det viktigaste k�nshormonet i m�nga
befruktninghindrande medel.)
        Papuanerna p� samma � anv�nder fortfarande magiska svampar som
ing�r i olika ritualer f�r stammens kvinnor och m�n. M�nnen blir starkt
upphetsade och springer omkring och viftar med sina spjut, b�gar och pilar,
terroriserande sina grannar. Kvinnorna tar det d�remot lugnt hemma det
f�rsta dygnet, medan de ber�ttar f�r varandra om alla sina �ventyr,
upplevda i verkligheten eller i rus. Men p� morgonen den andra dagen ber de
m�nnen smycka sig till dans med sina vackraste fj�drar och andra prydnader.
Sedan dansar de i figurer som motsvarar mannens klan. Annars �r det inte
till�tet f�r gifta kvinnor att dansa som m�n och ogifta kvinnor, men nu
efter dansen fl�rtar fruarna utan h�mningar med m�nnen i husbondens klan,
fnittrar och skryter om sina sexuella prestationer. S� l�nge de befinner
sig i svamprus �r de utan ansvar och f�r sina synder f�rl�tna.
        Efter att ha slagit fast att hallucinogena svampar har anv�nts i
Asien, p� Nya Zeeland och i Amerika kan vi undra om Europa verkligen har
varit ett undantag? Den r�da flugsvampen har en speciell st�llning och den
ska vi komma tillbaka till senare. Men hur �r det med andra psykiskt
stimulerande svampar? Finns de inte, eller har de bara inte anv�nts? Har
gudarna varit s�rskilt givmilda mot Latinamerika? D�r v�xer tobak,
mezcalkaktus oeh 14-15 arter av hallucinogena svampar.
        De hallucinogena svamparna i Mexico har identifierats de senaste
�ren. Det kan dyka upp flera men arterna verkar f�rdela sig p� tre sl�kten:
brokskivlingar (Punaeolus), kragskivlingar (Stropharia) och sl�tskivlingar
(Psilocybe). Dessa sl�kten �r mycket vanliga i alla tempererade trakter. De
v�xer i betesmark och annan gr�smark, somliga direkt i dynga som �r mer
eller mindre uppl�st. En av kragskivlingarna v�xer p� komockor och kallades
"den heliga komockesvampen" i Mexico. Men kreatur inf�rdes till Mexico
f�rst av spanjorerna, s� svampen kan ha kommit med fr�n Europa. Vi m�ste
betrakta det som �verv�gande sannolikt att hallucinogen svamp �r vanlig i
Europa.
        N�r vi nu har en hypotes att g� efter kan vi b�rja leta i k�llorna
efter sp�r av anv�ndning eller �tminstone k�nnedom om dylika svampar i
Europa. Albertus Magnus skrev i De vegetubilus (f�re 1256): "En indikation
p� att de (svamparna) �r av fuktig natur �r att n�r de �tes, avstannar de
mentala processerna hos den som intar dem, och galenskap uppst�r". Clusius
(1526-16O9) beskriver ungerska svampar och s�ger: "Det finns en svamp
(bolondgomba) som p� tyska kallas Narrenschwamm (narrarnas svamp), ty det
s�ges att den som �ter den blir mentalt upprymd". Detta uttryck g�r igen i
fasta uttryck. N�r n�gon har uppf�rt sig dumt s�ger man: "Har du �tit
narrsvamp!" Eller: "Han skrattar som om han hade �tit narrsvamp?"
Emellertid �r det oklart vilken svamp det egentligen r�r sig om h�r, men
mest sannolikt �r den en av broskskivlingarna.
        En engelsman som samlade svamp i Hyde Park 1816 hann knappt njuta
av sin svampstuvning innan han blev vimmelkantig, s�g oklart och k�nde sig
allm�nt sl�. Han fick hj�lp att komma till l�kare som best�mde resterna av
svampen till den d�r vanliga klockbroskskivlingen (P. cumpunulutus), som
ocks� var den f�rsta hallucinogena svampen som best�mdes i Mexiko 1938.
Denna svamp �r orsak till flera liknande fall som beskrevs i medicinska
tidskrifter i England f�re 1815. Ingen av patienterna blev illam�ende eller
sjuk och symptomen var borta dagen efter. Hundra �r senare �t den
amerikanske l�karen Beamon Douglass broskskivling och fick psykiska
reaktioner med tendens till �verdriven munterhet och syner.
         Vi k�nner allts� i historisk tid bara sporadiskt bruk av psykiskt
aktiva svampar i Europa. Om anv�ndningen hade varit mer allm�n eller ing�tt
i religi�sa riter, m�ste detta ha varit i f�rhistorisk tid och innan
spritdrycker blev l�tt tillg�ngliga. Detta f�rh�llande kan emellertid
f�r�ndra sig. Kanske Europas tid inte har kommit �nnu? F�r i k�lvattnet
till hippiekulturen och the flower generation har intresset f�r experiment
och anv�ndning av pyskiskt stimulerande �mnen varit �kande.

                         - Pizza med Sl�tskivling -

        Tv� djupa och motsatta behov pr�glar m�nniskorna: att k�nna sig
s�kra i stabila, �versiktliga omgivningar och att k�nna sp�nning - att
n�got nytt och of�rutsett skall ske. Att h�lla �versikt och full kontroll
�r egots uppgift: uppfatta snabbt, t�nka klart och planera f�rnuftigt. Men
vi s�ker ocks� utmaningar genom det mots�gelsefulla och of�ruts�gbara. I
alla tider och �verallt i v�rlden, har m�nniskorna s�kt nya omgivningar,
aktiviteter och sinnesupplevelser.
        Det vanligaste s�ttet att s�ka upplevelser genom �ndrat
sinnestillst�nd �r genom bruk av berusande medel. Alkohol �r det mest
anv�nda medlet i de flesta delar av v�rlden. I moderata m�ngder f�r den
till ett upprymt v�lbefinnande, munterhet och lugn, innan sinnena
f�rsvagas. Hos personer som �r disponerade f�r det kan alkoholen ta bort
sexuella h�mningar, d�mpa fruktan och �ngslan eller stimulera till
meditation �ver livets mening.
        Trots kostnaderna vid �verdriven anv�ndning b�de f�r den enskilde
och samh�llet h�ller alkoholen sin position som redskap f�r att l�ttare bli
till sinnes. N�rmaste konkurrent �r opium och olika produkter av cannabis,
s�som hasch och marijuana.
        De hallucinogena �mnena tillh�r en annan grupp av medel som
f�r�ndrar medvetandet. Alkaloiderna �r n�rbesl�ktade �mnen fr�n v�xtriket
k�nda f�r sin effekt p� nervsystemet. H�r finner vi morfin, kinin, kokain,
stryknin, nikotin, meskalin fr�n kaktus och psilocybin och psilocin fr�n
kragskivlingar, brokskivlingar och sl�tskivlingar. Det mest omtalade och
�k�nda narkotiska �mnet fr�n senare �r �r dock LSD eller lyserginsyradi-
etylamid, som utvinns ur mj�ldrygesvampen som v�xer p� r�g- och veteax.
        Det var en schweizisk kemist, Albert Hoffman, som uppt�ckte LSD
1943 genom ett olyckstillbud i laboratoriet, naturligtvis, precis som med
antabusen och penicillinet. Hoffman var i f�rd med att framst�lla en
mj�ldrygeprodukt d� han kom att f� i sig en obetydlig m�ngd av �mnet.
D�refter upplevde han den f�rsta LSD-"trippen" som det senare kallades, med
besynnerliga f�rgintryck och ljuseffekter. Hoffman hade ingen aning om hur
mycket han hade f�tt i sig och ett par dagar f�rs�kte han igen med s� lite
som O,25 mg - och blev f�rf�rad. Ruset var mycket starkare och djupare �n
f�rsta g�ngen. Han fick en k�nsla av att sv�va i rummet och kunde betrakta
sin egen kropp som l�g p� divanen. Upplevelsen liknade mycket den som
Wassons hade i Mexico med svampar som inneh�ll psilocybin och psilocin.
Dessa �mnen �r faktiskt n�ra besl�ktade kemiskt sett, �ven om LSD �r mycket
starkare.
        Indianerna som regelbundet anv�nde hallucinogena svampar l�r
aldrig ha blivit fysiskt beroende av dem. Detta har bekr�ftats vid nyare
vetenskapliga unders�kningar. Bruket ser dock ut att kunna leda till ett
psykiskt beroende. F�r vissa missbrukare har upplevelsen blivit
medelpunkten i tillvaron.
        Vid anv�ndning av LSD �kas den fysiska toleransen snabbt, dvs
doserna m�ste �kas f�r varje dag f�r att samma subjektiva effekt skall
uppn�s. Toleransen �ndras saktare vid bruket av hallucinogen svamp. I
vilket fall som helst f�rsvinner den uppn�dda toleransen efter ett par
dygns uppeh�ll. Effekten av LSD kommer efter en timme och varar �tta-nio
timmar med efterf�ljande s�mnbesv�r upp till 16 timmar. Psilocybin verkar
efter 2O minuter och den fulla effekten h�ller sig ca fem timmar,
varierande med den intagna dosen.
        F�r att f�rst� hallucinogenernas effekt borde man vara antropolog,
farmakolog, biokemist och psykiater. Vi f�r ge oss till t�ls med f�rsiktiga
referat av vad andra ber�ttar - Kanske borde vi helst ha lagt ifr�n oss
pennan...
        Biokemiskt menar man att dessa �mnen har effekt f�r att de liknar
de �mnen i kroppen som �verf�r impulser via de sk synapserna, en slags
kontakter mellan nervceller eller mellan nervceller och tex en muskelcell.
Forskning visar att psilocin ger f�r�ndrad �ppenhet gentemot sinnesintryck
genom den effekt �mnet har p� �verf�randet av de impulser som reglerar
informationsstr�mmen i hj�rnan. Den subjektiva effekten �r brukarens
upplevelse av den kemiska effekten. Man k�nner inte till n�gon modell eller
begreppsystem som kan f�rklara sammanhanget mellan kemi och
sinnesupplevelse.
        Den subjektiva upplevelsen beror p� minst tre faktorer: egenskaper
hos det hallucinogena �mnet, och hur stor dos som intas, personlighetsdrag
och st�mning eller hum�r hos vederb�rande och den sociala och psykologiska
situationen vid intagandet. Anv�ndarens �ndam�l med att inta �mnet och
f�rst�elsen av motivet eller f�rv�ntan hos dem som "serverar" drogen har
ocks� betydelse f�r effekten.
        Vid konsumtion av de n�mnda svamparna b�r anv�ndaren vara klar �ver
den f�rskjutning i sinnesupplevelser som kan komma. Vi har tidigare
skildrat �ndringen i den visuella uppfattningen, men f�r�ndring av h�rseln
och tidsf�rskjutning kan ocks� intr�ffa. L�nga samtal med inbillade
personer och en subjektiv tid som flyter iv�g i ett annat tempo �n det
normala har vi ocks� h�rt talas om.
        N�r vi nu vet att effekten varierar starkt med brukarens
personlighet och f�rh�llandena kring intagandet, kan vi l�ttare f�rst�
skillnaderna mellan de ber�ttelser vi har h�rt, fr�n svampm�ltiderna vid
Moctezumas v�ldsceremonier till Wassons fridfulla tripp 1955. �ven de
extrema utslag LSD-bruk f�rde till, v�ld och sj�lvmord, �r l�ttare att
f�rst� n�r man k�nner sammanhanget med vederb�randes personliga bakgrund
f�r den subjektiva upplevelsen. Olyckliga reaktioner av LSD-anv�ndning har
�kat bland grupper som intar �mnet av sensationshunger eller i sociala
milj�er d�r man medvetet g�r in f�r att bryta mot lagen. Bland psykiatriska
patienter eller andra k�nslom�ssigt labila personer kan LSD vara s�rskilt
farligt i situationer d�r ingen av de n�rvarande vet hur man ska upptr�da
f�r att undvika en livshotande situation. En som under s�dana
omst�ndigheter intar LSD kan komma att uppleva ytterligt skr�mmande
hallucinationer utan att f� helt n�dv�ndig hj�lp till att f�rst� n�r
hallucinationerna slutar och verkligheten kommer tillbaka. Det finns ocks�
risk f�r feltolkningar f�r att ens f�rv�ntan om vad som kommer att ske i
best�mda situationer eller uppfattningen av de sociala och fysiska
omgivningarna f�rskjuts. N�r man inte vet om s�dana upplevelser i f�rv�g,
som n�r tex narkotiska �mnen anv�nds of�rberett, kan upplevelsen bli mer �n
skr�mmande.
        Intresset f�r hallucinogena och narkotiska �mnen verkar �ka i m�nga
v�stliga l�nder. I k�lvattnet till vietnamkriget och f�rlorade illusioner
till myndigheternas f�rm�ga att hitta r�ttvisa l�sningar p� sociala problem
i vidaste bem�rkelse, f�rknippas anv�ndning av dylika �mnen med upproriska
element. Det �r d�rf�r knappast bara de medicinska v�rderingarna och
somligas beklagliga reaktioner vid anv�ndningen som har f�rm�tt
myndigheterna i v�stliga l�nder att f�rbjuda anv�ndningen av hallucinogena
svampar. Andra har h�vdat att alla som �r mentalt kompetenta till att
best�mma sj�lva borde ha r�tt att utforska olika sinnesupplevelser n�r man
kan g�ra det utan att skada vare sig sj�lv eller andra.
        V�ren 1983 anklagades engelsmannen Kelvin Curtis f�r att ha f�rs�kt
framst�lla psilocybin, vilket i England �r f�rbjudet enligt narkotikalagen.
F�r detta riskerade han maximistraffet 14 �rs f�ngelse. Curtis hade odlat
sl�tskivlingen Psilocybe Cubensis. Han erk�nde att han hade k�ps
svampsporer av arten f�r tre pund fr�n den amerikanska tidskriften High
Times. Odlingsmetoden hade han l�rt sig ur boken Mushroom Grower's Guide.
R�tten fick en pikant uppgift att definiera "produkt" och "�mne" efter
lagens bokstav. Det var klart att det rena �mnet psilocybin var f�rbjudet,
men l�ngtifr�n klart om en naturligt f�rekommande svamp kunde vara
f�rbjuden �ven om den inneh�ll detta �mne. Till att b�rja med slogs det
fast att svampar inneh�llande psilocybin f�rekommer vanligt �ver hela
England.
        �klagaren p�stod att svampen var en produkt enligt lagen, men
erk�nde att ordet kunde tolkas annorlunda. F�rsvararen h�vdade att det inte
kunde vara f�rbjudet att �ga naturligt f�rekommande substanser �ven om de
inneh�ll en f�rbjuden kemikalie. Curtis frik�ndes efter s�dan tolkning av
lagen att det var till�tet att odla svamparna och �ta dem f�rska, eftersom
de d� inte kunde anses vara en produkt. D�remot var de olagligt att anr�tta
dem p� n�got som helst s�tt - inkl stekning, f�r d� blev de en produkt! D�
Curtis arresterades uttalade han att han g�rna ville f� erk�nnandet att ha
f�rs�kt g�ra planeten till en trivsammare plats.
        L�saren har s�kert st�llt sig fr�gan om inte Sverige, ett av
v�rldens rikaste l�nder, ocks� �r sj�lvf�rs�rjt med hallucinogen svamp.
Psilocybin finns hos arter av klockh�ttingar och de tidigare n�mnda tre
sl�ktena, som tillh�r en grupp av n�ra besl�ktade svampar med m�rkt
sporpulver med f�rger fr�n chokladbrunt till purpur och svart. Alla fyra
sl�ktena har m�nga arter som �r vanliga �ver stora delar av den
tempererade zonen, bl a Sverige.
        Sl�ktena �r l�tta att k�nna igen, men arterna �r sv�ra att skilja,
�ven f�r experterna
        M�nga av de aktuella arterna v�xer p� dynga. Det g�r m�nga andra
svamparter ocks�. Arterna f�ljer efter varandra p� dyngan efterhand som den
�ldras och bryts ned bl a med hj�lp av svamparna. M�gelsvampar �r ofta
f�rst ute medan spillningen �r ganska f�rsk. N�r en svampart har f�rbrukat
den n�ring den beh�ver, f�rsvinner den och ger plats f�r n�sta art. Dem vi
ska ber�tta om �r alla skivlingar. De kommer sent, n�r dyngan n�stan helt
har brutits ned och blivit torr, fibrig och n�rmast som kompost. Den
obehagliga lukten har d� f�r l�nge sedan f�rsvunnit.
        Brokskivlingarna h�r till de vanligaste p� dynga eller betesmark
d�r h�star och kor betar eller har gjort det under senare �r. Den ofta inte
s�rskilt delikata v�xtplatsen och att m�nga andra och st�rre svampar har
verkat mer f�ngslande, kan vara orsaken till att mykologerna har
intresserat sig s� lite f�r dem. Det �r ocks� en mycket sv�r uppgift
eftersom arterna �r s� m�nga och lika. Men vi kommer s�kert att f� st�rre
kunskap om dem s� sm�ningom.
        Vi har redan n�mnt engelsmannen som starkt p�verkades av
brokskivling han hade plockat i Hyde Park 1816, likas� har vi h�rt om
Beaman Douglass som bara blev munter. Men den brokskivling han �t
(Panaeolus retirugis) kunde efter beskrivningen att d�ma enligt den franske
svampexperten Roger Heim lika g�rna ha varit gul kragskivling (Stropharia
semiglobata). Douglass samlade tillr�ckligt med svamp till en m�ltid f�r
tre, sin fru och hushj�lp f�rutom sig sj�lv. Den l�ckra smaken p�pekades
s�rskilt. En timme efter att de hade �tit b�rjade de se s�mre och k�nde
sig allm�nt sl�a tills en psykiskt stimulerande period satte ig�ng med
v�rme, lyckorus, �verdriven munterhet och struntprat. Douglass anm�rker att
tankarna kom str�mmande, men tyckte �nd� att de p� n�got s�tt var
annorlunda. Senare kom syner och st�rningar av rymdk�nslan etc.
        Effekten p�minner starkt om den som kommer av psilocybin, men vid
analyser av brokskivlingar 1963 klarade Roger Heim och hans kollegor i
Paris bekr�fta n�rvaron av psilocybin hos andra arter �n den gr�
brokskivlingen (P. sphinctrinus). Det �r en n�rst�ende art till
klockbrokskivlingen som plockades i Hyde Park. Dessa tv� arter sl�s f�r
�vrigt ofta ihop. Amerikanska unders�kningar har ocks� visat att inneh�llet
av psilocybin och d�rigenom den hallucinogena effekten varierar hos alla de
tre n�mnda brokskivlingarna.
        Gr� brokskivling har sm� t�nder l�ngs hattkanten som �r s�rskilt
tydliga hos unga individer. Den kan l�tt odlas i ett fuktigt rum p�
steriliserad h�stlort. Hela utvecklingen fr�n spor till f�rdig fruktkropp
tar ca fem veckor. Svampar fr�n m�nga olika v�xtplatser har inneh�llit
psilocybin f�rutom diverse icke identifierade �mnen som kan vara
hallucinogena.
        Vi k�nner inte till n�gra analyser av psilocybininneh�llet av
nordiska brokskivlingar. D�remot har tv� andra nordiska svampar befunnits
inneh�lla psilocybin, en av klockh�ttingarna (Conocybe cyanopus), vilket
man ocks� vet fr�n utl�ndska unders�kningar, och konstigt nog �ven bl�gr�
sk�ldskivling (Pluteus salicinus), trots att de flesta andra
sk�ldskivlingarna �r �tliga. Bland klockh�ttingarna finns d�remot giftiga
arter och sl�ktet �r d�ligt eller inte alls beskrivet i de popul�ra
svampb�ckerna.
        Det finns m�nga svenska sl�tskivlingar. Alla hallucinogena blir
bl�fl�ckiga vid oxidering, antagligen av det verksamma �mnet. Ett
eventuellt undantag �r dyngsl�tskivlingar (Psilocybe coprophila &
subcoprophila) som bara f�r bl� fl�ckar nederst p� foten. De flesta
sl�tskivlingar har p� hatten en karakteristisk hinna eller ytterhud som
ofta �r klibbig och genomskinlig och l�tt kan fl�s av p� unga exemplar.
Hinnan f�rsvinner n�r svampen torkar. De h�r svamparna har oftast en bl�-
eller gr�naktig schattering. M�nga �r hygrofana, dvs de �ndrar f�rg med
luftfuktigheten. Nyare unders�kningar har visat att dyngsl�tskivlingarna
inneh�ller l�ga koncentrationer av psilocybin. Som namnet visar v�xer dessa
snarlika arter p� dynga och l�r vara d�ligt unders�kta. Psilocybin �r bara
p�visat hos helt f�rska exemplar, s� dessa arter l�mpar sig inte att torka.
De f�rekommer mindre allm�nt i Sverige.
        Den mest anv�nda narkotikasvampen �r toppsl�tskivling
(P. Semilanceata). Det �r ungdomskulturen som �r den mest internationellt
orienterade subkulturen, och det var den som gjorde denna inhemska resurs
k�nd och tog den i bruk. Detta skedde b�de i Norge och Sverige i slutet av
7O-talet. Information om utseende, v�xtplatser och anv�ndning av
narkosvampen spred sig snabbt via sensationspr�glade reportage i
veckotidningar, dagstidningar och "undergroundlitteratur".
        Toppsl�tskivling v�xer i stort sett �ver hela landet fr�n mitten av
augusti till mitten av oktober. Vanliga st�ndorter �r gr�svallar,
betesmark, �krar, gr�smattor, v�gkanter etc. L�ngs kusten kan den h�r och
d�r f�rekomma i stora m�ngder, medan den v�xer mer oj�mnt i inlandet och i
fj�llen. Den har inte p�tr�ffats i skog, och den v�xer inte p� dynga.
        Toppsl�tskivling inneh�ller b�de psilocybin och psilocin f�rutom
ok�nda �mnen som kan vara hallucinogena. Halten psilocybin ser ut att vara
densamma i alla delar av landet, men varierar efter fosfor- och kv�vehalten
i jorden. Dessa grund�mnen �r n�dv�ndiga f�r biosyntesen av psilocybin.
Koncentrationen av psilocybin �r st�rst hos de mindre, unga svamparna, men
psilocybinet bildas under tillv�xten, s� den absoluta halten �r �nd� st�rst
hos vuxna individer. En torkad toppsl�tskivling v�ger mellan 2O och 6O mg.
Analyser av psilocybinhalten i torkad svamp visar att den kan variera
betydligt, fr�n O,2 till 2 procent. Eftersom 4-8 mg ger hallucinogena
effekter, borde 1O-2O torkade svampar a 4O mg ge motsvarande effekt. Men
h�r �r allts� stora variationer m�jliga.
        S�kande ungdomar kom snart p� att toppsl�tskivling var verksam b�de
som f�rsk, anr�ttad och torkad. Frystorkning skall vara b�st f�r
l�ngtidslagring.
        H�sten 1978 var extra l�ng och mild p� m�nga h�ll i Norge. Det gav
utslag p� svamps�songen som blev b�de l�ngvarig och rik. Ungdom p� jakt
efter stimulantia deltog ivrigt. Ledningen vid ett av landets folkh�gskolor
var f�rtvivlad. Eleverna plockade och �t en liten svamp som s�rskilt v�xte
p� gr�smattor, och tillbringade resten av tiden i ett lyckligt rus!
        Allt l�g nu till r�tta f�r den stora festen i Stavanger. Menyn var
- Pizza med sl�tskivling. F�rsta g�ngen blev anr�ttningen en succ�: tv�
v�nner �t en pizza med 15O sl�tskivlingar och fick ett behagligt rus och
satt lyckligt och flinade tillsammans i tre timmar. Senare provade de en ny
pizza, �ven denna g�ng med 15O svampar. Men nu var sl�tskivlingarna
betydligt st�rre och mer verksamma och den ene fick en "bad trip". Han
tyckte allt blev overkligt, alla tidsbegrepp f�rsvann, han anade inte hur
han hade hittat v�gen hem. Han verkade helt fr�nvarande och f�r�ldrarna
kunde �verhuvudtaget inte f�ra ett samtal med honom. Han verkade
fruktansv�rt r�dd, trodde pl�tsligt att huset skulle b�rja brinna p� grund
av en trasig stickkontakt som han f�rs�kte laga med en skruvmejsel.
        Efter ett par timmar b�rjade han darra v�ldsamt och skrek att
dj�vulen m�ste l�mna hans kropp. Han hoppade runt p� golvet i flera minuter
med skr�ckslagen stirrande blick. Han fick en v�ldsam r�dsla f�r att vara
ensam och klamrade sig av alla krafter till f�r�ldrarna. De best�mde sig nu
f�r att tillkalla l�kare och med hj�lp av tre man lades han p� b�r och
f�rdes till sjukhus. D�r lugnade han sig och ruset f�rsvann efter cirka
fyra timmar. Hur han sj�lv upplevde ruset vet vi inte. Att pizzan den h�r
g�ngen var �verdoserad f�r tv� personer verkar uppenbart. Det var �nnu en
g�ng fara p� f�rde f�r den norska folksj�len men myndigheterna �tervann
fattningen: toppsl�tskivling uppf�rdes p� h�lsov�rdsmyndigheternas lista
�ver narkotiska �mnen vid sidan av psilocybin som stod d�r tidigare. Det
var d�rmed inte bara f�rbjudet att anv�nda toppsl�tskivling enligt
narkotikalagen utan ocks� att plocka den.
        �r 1984 d�mdes en 28-�rig man i Trondheim villkorligt till f�ngelse
i 24 dagar f�r att ha �tit toppsl�tskivling som han plockat i en av stadens
parker. �r 1985 skedde motsvarande i Bod�. H�r hade en man haft
sl�tskivling i te vilket kallades narkotisk dryck. Det stod ingenting i
tidningarna om teets kvalitet.
        Det har bara g�tt 5OO �r fr�n Moctezumas utdelande av hallucinogen
svamp f�r att st�rka festdeltagarnas sinnesupplevelser under extravaganta
offentliga ceremonier tills norska myndigheter utd�mer f�ngelsestraff till
ett par karlar som plockar n�gra dylika svampar i naturen. Trondheimsmannen
fick ett svagt rus, om han fr�n Bod� fick det vet vi inte.
        P� engelska har toppsl�tskivling f�tt namnet Liberty Cap f�r att
formen p� hatten liknar m�ssorna som fick symbolisera franska revolutionen.
Frihets- eller Jakobinerm�ssan blev s� sm�ningom ocks� en symbol f�r den
frihet som borgarskapet uppn�dde efter revolutionen. Somliga menar att
detta namn borde vara en p�minnelse b�de f�r de d�mande myndigheterna och
de som d�ms f�r att ha �tit av denna svamp.
        Inte tycks norska myndigheter ha blivit s�rskilt f�rtjusta �ver att
landet kanske kunde bli sj�lvf�rs�rjt med hallucinogen svamp. D� var det en
helt annan och entusiastisk inst�llning n�r Jean Nicot, den franske
ambassad�ren i Portugal som odlade tobak i Lissabon, �r 165O skickade ett
rej�lt parti med fr� och blad till sin drottning, Katarina av Medici. Med
partiet f�ljde ett lovprisande brev, herbe sainte, herbe sacr�e osv, �ver
denna gudomliga v�xt. Nicot menade att om hennes vid dessa tider
motstridiga unders�tar l�rde sig att avnjuta denna planta, borde de bli
l�ttare att styra. Drottningen gjorde ocks� sitt f�r att v�xten skulle
vinna allm�n spridning.

                          - Flugsvampens Flugor -

        Den svamp som alla nordbor k�nner �r flugsvampen, den r�da med sin
vackra, flaggr�da hatt med vita fl�ckar. Den har blivit en del av v�r
f�rest�llningsv�rld i s� h�g grad att ber man ett barn rita en svamp s�
blir det f�r det mesta cn r�d flugsvamp. Man kan till och med se r�da
flugsvampar som julgranspynt. Elsa Beskows Tomtebobarnen anv�nde inte
tomteluvor utan flugsvampsm�ssor om sommaren.
        Man har k�nt till flugsvampen sedan �ldsta tider b�de i Europa och
i resten av v�rlden. P� grund av den strarka pr�lande f�rgen syns den p�
l�ngt h�ll i den gr�na skogen. Den �r s�rskilt vanlig i nordliga trakter
f�r att den bildar svamprot med tall, gran och helst bj�rk.
        Emellertid �r det inte bara det st�tliga oeh f�rgglada utseendet
som har gjort den r�da flugsvampen till v�r mest popul�ra svamp. Folk vet
att den �r giftig och den har sin s�kra plats i folktron, omgiven av myter
och mystik. Att b�rs�rkarna fiek styrka och raserianfall av att �ta den h�r
till v�r barnal�rdom.
        I Guatemalas h�gland oeh i s�dra Mexico f�rknippar man r�d
flugsvamp med blixt och �ska. Bland de inf�dda h�r heter den kaqulja som
betyder �skvigg, men ingen vet l�ngre varf�r den har det namnet. Man avr�ds
att �ta den f�r att det skulle f� fatala f�ljder. Quicheindianerna i
Guatemala kallar den itzel ocox som betyder den onda eller diaboliska
svampen.
        Korjakerna �r ett folkslag som h�ller till i nord�stligaste
Sibirien mot Berings sund. I deras mytologi intar flugsvampen en
s�rst�llning. En g�ng f�r l�nge sen, ber�ttar de korjakiska s�gnerna, hade
Stora Korpen f�ngat en val och klarade inte f� valen tillbaka till havet
d�r den h�rde hemma. Han var of�rm�gen att lyfta halmv�skan med mats�cken
till valen. Stora Korpen bad Tillvaron om hj�lp och gudomen sade till
honom: "G� till en �ppen sl�tt vid havet. D�r kommer du att finna vita
stj�lkar med prickiga hattar. Det �r wa'paq-andar. �t lite av dem s�
hj�lper det". Stora Korpen gick till havet. D� spottade Det �versta
v�sendet p� jorden och ur spottet kom flugsvampen fram. Stora Korpen
hittade svampen, �t den och k�nde sig genast l�tt till sinnes. Han b�rjade
dansa. Flugsvampen sade till honom: "Hur kommer det sig att du som �r s�
stark inte kan lyfta v�skan?" "Det st�mmer", sade Stora Korpen, "jag �r en
stark man. Jag skall g� och lyfta v�skan." Han gick, lyfte v�skan med en
g�ng och skickade hem valen. S� visade Flugsvampen honom hur valen simmade
till havs och v�nde tillbaka till sina v�nner. D� sade Stora Korpen: "L�t
Flugsvampen stanna p� jorden och l�t mina barn f� se vad den vill visa
dem."
        �verallt d�r det finns flugsvamp i tall- och bj�rkskogar p� norra
halvklotet knyts mystiska egenskaper till den. Redan namnet �r ett litet
mysterium. Det l�ter kanske svenskt, men vi tar fel om vi tror det.
Flugsvampen har n�mligen samma namn p� m�nga spr�k, s�som p� ryska muchomor
(egentligen flugpest), tyska Fliegenpilz, franska tue-mouche f�r att n�mna
n�gra. Det engelska fly-agaric �r inte ett gammalt namn. P� m�nga h�ll i
Europa som i de slaviska l�nderna och flera germanska tror man att svampen
har flugnamnet f�r att flugorna gillar den men d�r av att �ta den.
        I verkligt gamla k�llor n�mns inte n�got om flugd�dareffekten men
fr�n och med Albertus Magnus vid mitten av 12OO-talet och fram till v�r tid
har vi beskrivningar av insektsmedlet flugsvamp. Dessa beskrivningar �r
emellertid helt olika och knyts ofta till en best�md h�ndelse eller plats.
Detta g�r att skildringarna l�ter mer som anekdoter �n verklighet.
        Albertus Magnus skriver att flugor d�r av att dricka mj�lk med
flugsvamp och senare kan man ofta l�sa om s�dan blandning av mj�lk och
flugsvamp som flugmedel.
        Medeltidens intellektuella levde i en ockult v�rld d�r skrift och
hypoteser best�mde verkligheten. Den ene skrev okritiskt av den andre. Det
kr�vdes aldrig experimentella bevis f�r naturvetenskapliga hypoteser. Det
�r d�rf�r inte s�rskilt troligt att Albertus Magnus skrev av egen
erfarenhet.
        Linn� ber�ttar i Flora Suecica att i hans barndom i Sm�land
anv�ndes flugsvamp som medel mot flugor och i sin Sk�nska resa n�mner han
en man i Uppsala som blev av med v�ggl�ssen i huset med hj�lp av flugsvamp:

  "Man tager f�rska exemplar av flugsvamp om h�sten, st�ter dem till
  sm�bitar i en kruka, l�ter dem st� v�l t�ckta tills de blir slemmiga
  eller som v�lling. S� tar man en fj�der eller borste och insm�rjer v�l
  alla sprickor och h�rn d�r v�ggl�ssen h�ller till. Behandlingen �tertas
  flera g�nger med en m�nads mellanrurn. Rummet stinker under tv� eller
  tre dagar men lukten f�rsvinner. Dessa v�mjeliga varelser d�r av detta
  som om pest skulle ha uppst�tt bland dem, och hela v�gglusfamiljer
  omkommer som under digerd�den. �ven om detta medel �r enkelt, �r det
  s�krare �n allt annat som hittills �r uppfunnet, och med hj�lp av det har
  �tskilliga hus i Uppsala nu blivit kvitt v�ggl�ss".

        Det l�ter inte som om detta var vanligt f�rekommande utan n�got
nytt som denne man hade kommit p�, och som vanligt godtog Linn� p�st�endet
utan kontroll.
        Myten om flugd�dareffekten h�ll sig dock l�nge trots enstaka
kritiska st�mmor som den franske svampexperten Buillard vid slutet av
17OO-talet. Han sade sig aldrig ha kunnat konstatera att flugsvamp, vare
sig r� eller kokt, hade n�gon inverkan p� flugor. I flera slaviska l�nder
har man �nda till helt nyligen trott att flugsvamp var ett gott flugmedel,
i Polen och Tjeckoslovakien menade man att flugsvampshatten med lite socker
p� gjorde god nytta. I Rum�nien lade man hela svampen i f�nsterkarmen f�r
att bli kvitt alla flugor.
        I v�ra dagar har man funnit att ibotensyran hos den r�da
flugsvampen har svagt insektsd�dande egenskaper och kan bed�va flugor som
suger i sig saften av nyuppskuren flugsvamp. Flugorna d�r dock inte, men
det �r f�rst�s stor risk att n�got kan h�nda dem medan de ligger
medvetsl�sa; och bed�vade flugor ser ganska d�da ut. �ven p� Botaniska
Mus�et vid Oslos universitet har man gjort unders�kningar som st�djer
antagandet att flugsvamp inte medf�r d�den f�r flugor. Om svampen skulle ha
n�gon effekt som insektsmedel �r den i vilket fall mycket svag och ger
d�rigenom s� liten verkan att det �r p�fallande att man �verhuvudtaget har
lagt m�rke till detta och uppkallat svampen efter den. Linn� gav den det
vetenskapliga namnet Amanita muscaria, musca betyder fluga p� latin. Om
slutsatsen �r att flugsvampen inte g�r en fluga f�r n�r, f�r man s�ka efter
andra sk�l till att flugor f�rknippas med flugsvamp. Nu ska vi komma ih�g
att "fluga" gott kan betyda vilket som helst flygande sm�kryp och inte bara
v�r husfluga (Musca domestica).
        Insekterna har sedan gammalt f�rknippats med mystik och demoner.
T�nk bara p� egyptiernas skarab�er, amuletterna som f�rest�ller
g�dselskalbaggen (Scarabeiussacer) som var den skapande solguden Khepeis
heliga djur. Den ockulta analogin �r h�r helt uppenbar d� g�dselbaggen
rullar kulor av g�dsel som en avbild av solens f�rd �ver himlen.
        En mer dyster mystik finns hos Nya testamentets Belsebub, satan.
Namnet kan sp�ras tillbaka via grekiska till hebreiska och betyder
"flugornas herre". Detta �r just titeln p� boken som William Golding fick
nobelpriset f�r 1983 och d�r demoner spelar en viktig roll.
        Det engelska "bug" betecknade ond ande �nda fram till p�
17OO-talet, bughouse betyder fortfarande hospital, men annars betyder bug
idag en obest�mbar krypande insekt. Under medeltiden tillskrevs delirium,
dryckenskap och galenskap insekter som hade kommit in i huvudet p� folk.
Resterna av denna tro f�rekommer i fasta uttryck i m�nga spr�k. P� franska
talar man om "la mouche lui monte � la t�te", engelsmannen kan ha "a fly in
his bonnet", p� norska heter det "� sette fluer i hodet p� folk", medan vi
svenskar ist�llet talar om myror. En norsk/dansk litter�r behandling av
detta �mne finns i Jeppe p� berget (1722) av Ludvig Holberg. Det �r i en
scen d�r en l�kare minns ett anm�rkningsv�rt fall tio �r tidigare. En man
trodde han hade huvudet fullt av flugor. Mannen blev f�rst kvitt
tv�ngstanken efter att l�karen hade lagt bandage runt huvudet med n�gra
flugor i och senare tog av detta och visade mannen att flugorna hade kommit
ut!
        R�dslan f�r att insekter ska krypa in genom kropps�ppningarna, t ex
n�san och �ronen, och l�gga �gg s� att man l�ngsamt blir sinnessjuk av
gnagande larver har flera g�nger utnyttjats i litteraturen.
        Nu ska vi emellertid l�mna Europa som eventuellt ursprung f�r
flugsvampens flugor. Det �r i de stora nordliga bj�rkskogarna som den r�da
flugsvampen har sin st�rsta utbredning och det �r ocks� insektspl�gornas
omr�de. H�r �r Orjan Olsens beskrivning av de sistn�mnda fr�n
rennomadernas land vid Jenisej: "Ryssarna kallade den 'morshka'. Morshkan
var utomordentligt pl�gsam. Den f�rekom precis �ver skoggr�nsen i otaliga
h�rskaror, kr�p in i n�sa, �gon, �ron och l�t sig n�stan inte f�rdriva".
H�r drivs renarna till vanvett av insekter, parasiter som kommer in genom
n�sborrarna och hj�rnmask.
        Vi ska snart se att renarna �r tokiga i r�d flugsvamp och �ven blir
tokiga av den! Kanske �r det h�r i norr som bindningen mellan flugor och
den scharlakansr�da svampen har uppst�tt och att kulturstr�mmen p� den
tiden gick s�derut?
        Svampetnologerna Valentina och George Wasson menar att det �r denna
f�rbindelse mellan svamp och galenskap som har givit flugsvampen dess namn
i en gl�md forntid. Nu finns ytterst f� sp�r kvar av detta i europeiska
spr�k, men exempel �r "galensvamp" p� katalanska eller "dj�vulshatten" i
Schweiz. Enligt Wassons hypotes skulle allts� svampens namn betyda: Svampen
som s�tter flugor i huvudet p� en, eller helt enkelt svampen som g�r en
tokig.
        R�d flugsvamp �r f�r de flesta prototypen p� en giftsvamp. S�rskilt
giftig �r den dock inte, faktiskt mycket b�ttre �n sitt rykte och l�ngt
mindre giftig �n sina verkligt farliga systrar, den vita och den l�mska
flugsvampen. Wassons tror att f�rest�llningen om att den r�da flugsvampen
skulle vara s� giftig �r uttryck f�r ett urgammalt tabu mot att �ta den,
men att bakgrunden f�r detta f�r l�nge sedan �r gl�md.

                            - Bes�k i Sibirien -

        Det var under Ivan den f�rskr�cklige (153O-1584) som ryssarna
b�rjade tr�nga �sterut i Sibirien. Ivan ville ut�ka sitt imperium men ville
�ven ta h�mnd p� mongolerna. Nomadstammarna �ster om Ural anv�nde
fortfarande pil och b�ge och s� l�nge som de inte klarade att sl� sig ihop
i st�rre skaror var de ett l�tt byte f�r kosackernas eldvapen. Efter
soldaterna f�ljde k�pm�n, p�lsj�gare och �ventyrare som lockades av
p�lshandeln. Senare lockade guldf�rekomster och diamanter dem att stanna
kvar trots den str�nga vinterk�lden. Vid mitten av 16OO-talet grundades
flera st�der d�r och man byggde v�gar och en del broar �ver de enorma
floderna, f�stningsverk restes och skjutsstationer uppr�ttades.
M�jligheterna f�r att starta gruvbrytning efter kol unders�ktes. 1895
p�b�rjades den transsibiriska j�rnv�gen.
        Fortfarande har Sibirien n�got av Klondyke-st�mning �ver sig �ven
om det b�rjar bli l�nge sen de f�rsta bes�karna skrev sina reseskildringar.
Nord�stra Sibirien, landet mellan Jenisej och Stillahavskusten, var och �r
�nnu ett av de mest otillg�ngliga landomr�dena i v�rlden. H�rifr�n, och
speciellt fr�n den vulkaniska halv�n Kamtjatka och norrut till Berings
sund, kom m�rkv�rdiga och uppseendev�ckande historier om inv�narnas bruk av
r�d flugsvamp.
        Under Michail III Romanov som h�rskade fr�n 1613 till 1645 b�rjade
man skicka straff�ngar till Sibirien, in i taigan, v�rldens st�rsta
skogsomr�de, till en stor del p� evig tj�le. F�ngarna var en olikartad
samling, somliga var intellektuella, n�gra av dem �verlevde och tog med sig
de f�rsta skildringarna hem av natur och levnadss�tt hos Sibiriens
folkstammar. Den polske krigsf�ngen Adam Kami�nski beskrev selkupernas liv
vid Irtysj, en biflod till Ob i V�stsibirien.
        Hans ber�ttelse �r fr�n 1658. N�sta skribent var en japan 17O1. Han
h�lls f�ngen av de inf�dda p� Stillahavskusten av Kamtjatka efter att b�ten
han var ombord p� strandade under en storm.
        Den tredje skildringen skrevs av den svenske �versten Filip Johan
von Strahlenberg 1736. Han tillbringade tolv �r i Sibirien som krigsf�nge
efter det svensk-ryska kriget
        De f�rsta skildringarna av inv�narnas svampbruk var v�ldigt knappa,
men snart kom uppt�cktsresande som kunde ge m�nga flera detaljer. Ryssen
Stepan Krascheninnikov deltog p� en forskningsf�rd till Kamtjatka 1737-41
och skrev de f�rsta vetenskapliga arbetena om denna del av det ryska riket.
Han var som m�nga p� den tiden polyhistor och behandlade geografi,
historia, antropologi och spr�k. I kapitel 14, Beskrivning av landet
Kamtjatka, skriver han om inv�narnas lekar och fester:

   "F�r att roa sig anv�nder de d� och d� flugsvamp, den v�lk�nda svampen
   som vi f�r det mesta anv�nder till att d�da flugor med. Den bl�ts f�rst
   upp i te av 'kiprej', v�r vanliga mj�lk�rt (Epllobium angustifolium) som
   de dricker. Den torkade svampen kan ocks� rullas ihop och sv�ljas hel,
   en mycket popul�r metod."

        Det f�rsta tydliga tecknet p� flugsvampsp�verkade personer �r
darrande armar och ben, vilket upptr�der efter en timme eller tidigare.
Sedan f�r de hallucinationer som p�minner om dem man f�r vid feber. De
uts�tts f�r olika syner, skr�mmande eller saligg�rande, beroende p�
temperament. Detta f�r till att somliga hoppar, n�gra dansar, andra skriker
och lider under f�rf�rlig skr�ck, medan �ter andra kan tro att en liten
spricka �r en bred d�rr�ppning och att en badbalja �r djup som havet. Men
detta g�ller bara dem som tar �verdoser; ty de som tar en mindre m�ngd
upplever en k�nsla av ovanlig l�tthet, gl�dje, mod och sprittande v�lm�ga,
som turkarna s�gs uppleva n�r de intagit opium.
        Det �r v�rt att l�gga m�rke till att alla som har �tit flugsvamp
enst�mmigt bekr�ftar att alla deras utsv�vningar under ruset utf�rs p�
flugsvampens hemliga befallning. Men handlingarna kan vara s� skadliga f�r
dem att om ingen nykter person �r n�rvarande f�r att passa p� dem, skulle
inte m�nga av dem f�rbli vid liv. Vad itelmenernas utsv�vningar betr�ffar
s� kan jag inte g� in p� det eftersom jag inte har bevittnat dem
personligen och f�r att itelmenerna inte vill ber�tta om det. Men det kan
ocks� bero p� att bruket inte tar sig extrema uttryck hos dem, antingen f�r
att de �r s� tillvanda eller f�r att de inte �verdriver anv�ndningen av
flugsvamp. N�r det g�ller kosacker som har provsmakat den n�mnda svampen,
kan jag dock rapportera om v�ldsamt upptr�dande, vilket jag personligen
varit vittne till och som jag har f�tt h�ra av g�rningsm�nnen sj�lva eller
av andra trov�rdiga personer.
        En uppassare hos �verstel�jtnant Merlin som var med vid
utforskandet av Kamtjatka fick order av flugsvampen att strypa sig sj�lv
under villfarelsen att han d� skulle beundras av de andra. H�r kunde det ha
skett en tragedi om inte hans v�n hade hindrat honom.
        En annan av de fastboende, en kosack, fick en syn av helvetet och
ett skr�mmande, gl�dande svalg som han skulle kastas ner i. Han tvangs p�
flugsvampens order att l�gga sig ner p� kn� och bek�nna alla synder han
kunde erinra sig att ha beg�tt. M�nga av hans v�nner befann sig i rummet
medan han bek�nde och h�rde p� med stort n�je. Sj�lv trodde han uppenbart
att han bek�nde sina synder bara f�r sin Gud i sakramental ensamhet. Av
denna orsak blev han f�rem�l f�r stort och medvetet f�rl�jligande; han hade
bland annat ber�ttat en del som v�l helst borde ha f�rblivit ok�nt f�r
andra.
        Det sades om en best�md soldat att han alltid brukade inta
flugsvamp i moderata m�ngder n�r han skulle ut och resa f�r att han p� s�
s�tt kunde tiilryggal�gga l�nga avst�nd utan att k�nna sig tr�tt. Men
till slut hade han f�tt i sig s� mycket att han fick delirium, krossade
sina egna testiklar och dog.
        Sonen till en kosack fr�n Bolsjeretsk som var i min tj�nst drack
sig full av flugsvamp utan att veta om det och f�rs�kte sk�ra upp sin mage
p� flugsvampens order. Han r�ddades n�tt och j�mnt i sista �gonblicket, ty
hans hand hindrades under sj�lva g�rningen.
        Itelmener och bofasta korjaker �ter ocks� flugsvamp n�r de planerar
att m�rda n�gon. Dessutom v�rdes�tts flugsvampen s� h�gt bland de
sistn�mnda att de som befinner sig i svamprus inte till�ts urinera p�
marken utan r�cks k�rl att g�ra det i. Andra dricker urinen och g�r tokiga
saker precis som de som har �tit svampen. De f�r n�mligen svampen fr�n
itelmenerna d� den inte v�xer i deras eget land. Upp till fyra svampar
anses lagom, men f�r att uppn� h�g grad av berusning intas ibland s� mycket
som tio svampar per person.
        Representanter f�r det kvinnliga k�net tar varken del i det
�verdrivna �tandet (som festerna g�rna b�rjar med) eller avnjutandet av
flugsvampen; och d�rf�r best�r deras hela n�je av prat, dans och s�ng..."
        Sibirien �r de stora tall- och bj�rkskogarnas land, ett idealiskt
omr�de f�r den r�da flugsvampen. I Kamtjatka v�xer det flugsvamp n�stan
�verallt och itelmenerna samlade stora m�ngder under juli och augusti. De
h�vdade att den svamp som torkade av sig sj�lv p� marken hade den st�rsta
effekten och bland dem var de sm� b�st. Nomadstammar eller folk p�
sl�tterna d�r tr�d och d�rmed flugsvampar var s�llsynta betalade bra f�r
svamparna. Itelmenerna bytte till sig renar f�r torkad svamp av sina
nomadiska grannar korjakerna och somliga skaffade sig en f�rm�genhet av
renar genom denna handel. Det ber�ttas att tre-fyra renar kunde bytas mot
en enda svamp! P� I 8OO-talet hade den ryska p�lshandeln n�tt �nda till
Kamtjatka l�ngst i �st. Ryssarna har alltid varit duktiga handelsm�n och
s�g snart m�jligheten att byta torkad svamp mot de mest kostbara p�lsverk
av ren och sobel. Upp till 2O dollar av 187O-v�rde i skinn kunde betalas
f�r en enda torkad svamp! Handeln f�rbj�ds 187O men f�rbudet var sv�rt att
kontrollera s� en viss handel fortsatte nog ocks� senare.
        Enligt de flesta �gonvittnesskildringarna av europ�er anv�nde de
sibiriska folken torkad flugsvamp. Som f�rsk blev den i stort sett ansedd
som farlig. Tydligen har somliga l�tit svampen torka p� marken i sol och
vind, medan andra har plockat och torkat den. En del bl�tlade svampen innan
de �t den, andra sk�ljde ner torkade svampbitar med kallt vatten. Sm�
hattar med m�nga vita fl�ckar l�r ha haft mest kraft och svaldes helst
hela. Det �r ocks� n�mnt exempel p� att svampen r�ktes f�r att s� smulas
s�nder. I Enderlis beskrivning fr�n 19O3 i Tv� �r hos tjuktjer och korjaker
kan tj�na som illustration:

  "Efter order av mannen b�rjade kvinnan leta i en gammal l�ders�ck, i
  vilken allsk�ns saker hade stuvats huller om buller, och fick fram ett
  litet paket inslaget i smutsigt l�der. Ur detta tog hon fram ett par
  gamla och torra flugsvampar. S� satte hon sig ner vid sidan av de tv�
  m�nnen och b�rjade tugga frenetiskt. D� hon var f�rdig tog hon ut svampen
  ur munnen och rullade den mellan fingrarna s� att den fick formen av en
  liten korv. Sk�let till detta �r att svampen har en s� motbjudande och
  kv�ljande smak att en man som t�nker �ta flugsvamp alltid l�ter n�gon
  annan tugga den och s� sv�ljer han den lilla korven hel som ett piller.
  N�r svampkorven var f�rdig svalde en av m�nnen den genast skjutande den
  glupskt l�ngt ned i halsen med sina obeskrivligt smutsiga fingrar, ty
  korjakerna tv�ttar sig aldrig i hela sitt liv."

        Effekten av att �ta flugsvamp kan beskrivas p� minst tre s�tt. Det
kan vara fysiologiskt: hur kroppskemin p�verkas, det kan vara en
beteendebeskrivning, dvs. hur verkan upplevs av utomst�ende observat�rer,
eller hur brukaren sj�lv upplever effekten. De som har beskrivit
anv�ndningen av svampen har mest varit v�steurop�er, och det �r f� som
sj�lva har v�gat prova. En av dem var Joseph Kopec, brigad�r i den polska
arm�n, som skrev Dagbokfr�n en resa tv�rsgenom Asien. Det var 1797 och
Kopec befann sig i Kamtjatka, sjuk och febrig, d� han kom till en inf�dd
bos�ttning av t�lt i sn�drivorna:

  "P� ett �gonblick skedde en pl�tslig f�r�ndring i luften som gjorde att
  min sjuka kropp k�nde sig �nnu v�rre. Luften i detta innest�ngda och
  stinkande t�lt, uppblandad som den var med den sura lukten av valfettet
  i lampoljan, gjorde mig s� svag att jag trodde min sista timme var
  kommen. Jag gav d�rf�r avkall p� elden och teet och ropade p� min
  mission�r i hopp om att f� lite hj�lp fr�n den mannen. Efter vad jag
  hade f�rst�tt var han n�got lite mer kunnig i helbr�gdakonst �n andra.
  Efter att han hade f�tt k�nnedom om min olycka kommer mission�ren fram
  till eldstaden, ber mig att s�tta mig upp och dricka upp teet. Medan jag
  dricker tar itelmenerna fram ett stort antal hermelinskinn och renf�llar
  fr�n t�ltets mitt. Jag k�nner mig lite uppmuntrad och fr�gar vad det
  betyder. Mission�ren stillar min nyfikenhet och s�ger: 'Innan jag ger Er
  medicinen, m�ste jag ber�tta n�got viktigt f�r Er. Ni har bott i nedre
  Kamtjatka under tv� �r, men Ni vet ingenting om detta landets skatter.'
  Medan han �ppnade ett paket av bj�rkn�ver fortsatte han: 'H�r har jag
  svampar som kan utf�ra under. De v�xer bara uppe p� ett enda h�gt berg
  intill vulkanen, och de �r naturens dyrbaraste skaparverk. '

  'M�rk nu, min herre,' �tertar mission�ren, 'att dessa skinn mottar jag
  som bytesvara av lokalbefolkningen f�r dessa f� svampar. De skulle till
  och med kunna ge bort allt de �gde om jag hade haft tillr�ckligt m�nga
  och om jag ville utnyttja situationen. Svamparna har n�mligen en speciell
  och n�rmast �vernaturlig egenskap. De inte bara hj�lper den personen som
  anv�nder dem utan denne f�r ocks� sk�da in i sin egen framtid. Eftersom
  Ni �r svag b�r Ni bara �ta en svamp. Den kommer att ge Er den s�mnen Ni
  beh�ver.'

        D� jag hade h�rt s� m�nga m�rkliga ting om den svampens
f�rtj�nster, var jag l�nge os�ker p� om jag borde anv�nda den. Emellertid
gjorde min �nskan om �teruppr�ttande av h�lsan och framf�rallt s�mnen att
jag �vervann min fruktan och �t h�lften av min medicin. N�r jag str�ckte ut
mig f�ll jag genast i djup s�mn. Dr�mmarna kom, den ena efter den andra.
Det var som om jag vandrade i de vackraste blomsterdalar d�r bara gl�dje
och sk�nhet r�dde. Blommor med olika f�rger, former och dofter d�k upp
framf�r mina �gon; de sk�naste kvinnor kl�dda i vitt passerade f�rbi,
v�lkomnande mig till detta paradis. Som om de var glada �ver min ankomst
bj�d de mig p� olika frukter, b�r och blommor. Denna fr�jd varade s� I�nge
jag sov och det varade ett par timmar l�ngre �n min vanliga vila. D� jag
vaknade ur en s�dan sk�n s�mn, uppt�ckte jag att fr�jden var inbillad. Jag
blev mycket besviken �ver att den var borta, som om det hade varit verklig
lycka. Intrycken gjorde de f�r kvarvarande timmarna av dagen behagliga f�r
mig. Eftersom jag hade f�tt ett s�dant f�rh�xat st�d av svampen och till
och med hade blivit styrkt av s�mn jag inte hade haft maken till p� l�nge,
b�rjade jag f� tillit till dess �vernaturliga egenskaper (som mission�ren
hade l�rt mig att tro p�), och d� natten n�rmade sig bad jag honom om en
bit till. Mission�ren var tillfreds �ver mitt mod och kom strax med sitt
v�nliga v�lg�renhetserbjudande och gav mig en liknande hel svamp. D� jag
hade intagit denna starkare dos f�ll jag tryggt i s�mn p� ett par minuter.
Under m�nga timmar bar nya syner mig bort till en annan v�rld, och det
f�rekom mig som om jag fick order att �terv�nda tillbaka till jorden f�r
att en pr�st skulle mottaga min bikt. Dessa intryck var s� starka trots att
det var i s�mnen, att jag vaknade och fr�gade efter mission�ren. Det var
precis vid midnatt och pr�sten, som alltid ivrade efter att bist� med
andliga tj�nster, tog �gonblickligen p� sin stola och �h�rde min bikt med
ett leende.
        Ungef�r en timme efter bikten somnade jag �ter och vaknade inte p�
24 timmar. Det �r sv�rt, ja n�rmast om�jligt att beskriva alla syner jag
hade under denna l�nga s�mn. Jag tvekar dessutom av andra sk�l att g�ra
det. Vid dessa syner och upplevelser lade jag m�rke till ting som jag
visste mig ha sett eller upplevt en g�ng f�rr men �ven ting som jag aldrig
kunnat fantisera om, inte ens i mina dj�rvaste tankar. Hela bilden av mitt
f�rflutna liv blev nutid f�r min inre blick, fr�n den tiden n�r jag b�rjade
f�rst� livets alla begrepp, allt jag hade sett fr�n fem-sex�rs�ldern, alla
f�rem�l och personer jag hade k�nt genom alla �r, och som jag hade haft
n�got f�rh�llande till, alla mina lekar, sysslor, handlingar, den ena efter
den andra, dag efter dag, �r efter �r. S� f�ljde olika sp�domar f�r
framtiden som bilder efter varandra, men om dem vill jag inte ber�tta
eftersom de �r rena fantasier. Jag b�r bara till�gga att jag ocks� lade
m�rke till att mission�ren begick n�gra misstag som om han var inspirerad
av magnetism. Jag r�dde honom att l�ra mer om dessa ting och jag f�rstod
att han accepterade mitt r�d som Uppenbarelsens r�st.
        Det kommer inte an p� mig att v�rdera den underg�rande svampens
nytta och verkan p� m�nniskors h�lsa. Men jag kan sl� fast att om dess
medicinska effekt hade varit mer k�nd bland bildade m�nniskor, skulle den
ha f�tt sin givna plats bland naturens alla k�nda medel f�r bek�mpande av
m�nniskans sjukdomar. Kan n�gon f�rneka att det trots v�r enorma kunskap om
naturen, s� existerar det fortfarande n�rmast o�ndligt m�nga fenomen som vi
bara kan gissa oss till? Kan man s�tta en naturlig gr�ns f�r uppt�ckter
inom m�nsklig forskning? Otaliga effekter av de nyligen uppt�ckta
magnetiska krafterna, effekter som inte l�ter sig uppsp�ras med fysiska
hj�lpmedel och heller inte lokaliseras med precision till best�mda platser
p� m�nniskokroppen, verkar till en viss grad bil�gga striden om denna
svamp. Det �r allts� m�jligt att under den s�mn som uppst�r under
inflytande av denna svamp, kan man �tminstone se n�got av sitt f�rflutna,
och om icke framtiden s� �tminstone sina nuvarande f�rh�llanden utifr�n. Om
n�gon kan bevisa att b�de effekten och inflytandet av svampen �r
icke-existerande och felaktiga skall jag sluta att f�rsvara Kamtjatkas
underg�rande svamp.
        Oavsett vilken natur och vilka egenskaper den h�r svampen har,
m�ste jag erk�nna att den hade kraftig verkan p� min person och gjorde
starkt intryck p� alla mina sinnen, s� att jag fick en viss grad av oro som
gick �ver i �ngest innan jag till slut blev tungsint. Denna godtrogenhet,
som faktiskt hade �verbevisningens styrka, grundades fr�mst p� mission�rens
�vertygelse, men kom �ven inifr�n mig sj�lv n�r jag senare i vaket
tillst�nd lade m�rke till att det som dr�mmarna hade sp�tt bekr�ftades.
Detta fick mig att tro p� mina framtidsdr�mmars p�litlighet. Efter hand som
tiden gick under mina resor, b�rjade dock tron att blekna och d� dess
inflytande p� mitt sinne f�rsvann, �terv�nde sj�lafriden till mig
tillsammans med b�ttre h�lsa."

        (D� Kopec skrev sin ber�ttelse var magnetism ett modebegrepp bland
europeiska vetenskapsm�n och intellektuella. Detta f�rklarar nog hans n�got
m�rkliga anv�ndning av ordet.)
        �ven finl�ndaren Kai Donner bekr�ftar i Bland samojeder i
Sibirien (1918) att han hade personlig erfarenhet av flugsvamp och ans�g
den starkt berusande, men tyv�rr beskrev han inte effekten n�rmare.
        Som f�r andra rusmedel beror upplevelsen p� m�ngden svamp som
intas. H�r som annars �r det ett l�tt rus som ger behagliga upplevelser,
medan olyckliga och obehagliga biverkningar �verv�ger vid stora doser. Det
l�tta ruset ger en k�nsla av upprymdhet, det beskrivs som ytterst vackert
och h�rligt. De vackraste syner som man annars aldrig ser passerar revy och
f�r deltagaren in i ett tillst�nd av intensiv fr�jd. Svamp�taren v�rjer sig
mot att l�mna denna dr�mv�rld, ty n�r han �r p�verkad mister han all k�nsla
av tid i ett tillst�nd av gl�dje, mod och intensiv v�lm�ga. I detta
tillst�nd av l�tt berusning med stimulerade nerver p�verkas ocks� musklerna
till extra insats. Brukaren k�nner sig stark och uth�llig och vid l�tt
p�verkan p�fallande l�ttfotad och kan utf�ra sv�ra kroppsr�relser och andra
fysiska �vningar. Andra h�vdade att de fick anm�rkningsv�rd styrka under
ruset. En man fr�n Jelovka p�stod sig kunna utf�ra tre mans arbete under
sl�ttern fr�n morgon till kv�ll n�r han hade �tit flugsvamp. Det ber�ttas
om en annan man som bar en mj�ls�ck v�gande 55 kg 16 km trots att han
knappt klarade att lyfta s�cken innan han �t svampen. Renj�gare fr�n
mellersta Anadyr uppgav sig tugga flugsvamp innan de skulle ut p� jakt i
sina kanoter. Detta gjorde dem smidigare och snabbare under jakten.
        Vid stark berusning �verv�ger svampens nervstimulerande effekt med
sinnesst�rningar och okontrollerat muskelbruk. B�de tids- och rumsk�nsla
st�rs och f�rem�l verkar starkt f�rstorade. Redan Kraseheninnikov
observerade att en smal spricka uppfattades som en bred d�rr�ppning. Georg
Heinrich von Langsdorf skrev 18O9 att nerverna stimulerades s� kraftigt att
den minsta anstr�ngning gav kraftiga utslag. En som f�rs�kte passera �ver
en liten pinne eller ett str� klev och hoppade som om det vore en tr�dstam
han skulle �ver. Handtaget p� en kniv verkade s� stort att han grep efter
det med b�da h�nderna. Det var inte underligt att detta inspirerade till
festliga s�llskapslekar. Baron Gerhard von Maydell ber�ttar fr�n sina resor
bland korjakerna under �ren 1861-71 om att dessa p� skoj fick en
svampberusad person att stega �ver sm� pinnar de hade lagt i v�gen f�r
honom.
        Det �r allts� klart att r�d flugsvamp �r hallucinogen och
inneh�ller �mnen som p�verkar synnerverna och nerver som styr musklerna. I
sm� doser beskrivs upplevelsen som behaglig och stimulerande. Som f�r andra
hallucinogener �r b�de tolkningen av synerna och beteendet i �vrigt starkt
beroende av den enskildes psykiska l�ggning och �ndam�let med seansen.
D�rf�r �r det inte mots�gelsefullt att somliga upplever synerna som hotande
och skr�mmande och t o m f�r depressioner, medan andra tycker de �r
f�runderligt vackra. Det �r heller inte konstigt att somliga �r fredsamma
under ruset medan andra blir br�kiga och en fara f�r sin egen eller andras
s�kerhet.
        Med ruset f�ljde taltr�ngdhet, utbrott av spiritualitet och br�kig
munterhet, skr�lande och improviserade s�nger, dans och r�relser. M�nga har
m�rkt ryckningar i muskler och att r�relserna verkar okontrollerade, viljan
mister kontrollen �ver beteendet, och den p�verkade "drivs oemotst�ndligt
ner i diken, floder, sj�ar och liknande".
        Krascheninnikov kan ber�tta om v�ldshandlingar, men de verkar inte
vara vanliga. Carl von Dittmar som uppeh�ll sig i Kamtjatka 1851-56 s�ger
att han inte kan komma ih�g en enda svampp�verkad person som blev tokig
eller v�ldsam. Ut�t verkade effekten roande, n�stan tr�stande. De flesta
satt leende och v�nliga, stilla mumlande f�r sig sj�lva, med l�ngsamma och
f�rsiktiga r�relser. Men von Dittmar skriver ocks� att schamanerna
(medicinm�nnen) �t flugsvamp f�r att komma i ett tillst�nd som fullst�ndigt
liknade galenskap.
        Det �r allts� ingen mots�ttning i att olika f�rfattare ger helt
olika beskrivningar av svamprus n�r vi vet att effekten av hallucinogena
�mnen avh�nger av de enskilda brukarna och deras sk�l att inta drogen och
hur de upplever omgivningarna och vilka f�rv�ntningar de har.
Krascheninnikovs beskrivning av kosacken fr�n Bolsjeretsk visar att vid
bruk av flugsvamp liksom av LSD �r det extra farligt att uppleva
hallucinationerna utan att vara f�rberedd p� det.
        De flesta anv�nde flugsvamp ungef�r som vi dricker alkohol, b�de
vid festlig samvaro och till vardags. Vi har n�mnt att svampen var v�ldigt
eftertraktad och v�rdesattes h�gt och betalades d�refter. I Sibirien liksom
i Mexiko tillskrevs svampen inneboende krafter beskrivna som andar.
Svampens makt h�rstammar fr�n den h�ndelsen n�r svampen skapades av den
himmelska gudens saliv och svampen var s� m�ktig att dj�vulen var
medvetsl�s i sju dagar efter att ha �tit den.
        Vi har redan n�mnt att schamanerna �t flugsvamp f�r att komma i
st�mning. Korjakerna trodde att andarna i flugsvampen kunde f� en person
att lyda deras order, och dessa andar ville g�rna att folk skulle ha
trevligt. Dessutom kunde andarna tala om f�r alla, inte bara f�r
schamanerna, om sjukdomar de led av, f�rklara dr�mmar, visa dem andra
v�rldar och sp� om framtiden.
        Men bland andra sibiriska folkslag, som t ex keter och selkuper,
trodde man att flugsvampen m�ste �tas av schamanerna, oinvigda kom till att
d�. S� l�ngt tillbaka som man vet har flugsvamp varit det heliga elementet
i schamanriter i Sibirien, fr�mst i dalarna l�ngs Ob och Jenisej, men ocks�
i den nord�stligaste delen av omr�det. Biverkningarna man f�r vid
intagandet av moderata m�ngder flugsvamp ser ut att vara sm� och beskrivs
som mycket mindre �n efter alkoholrus. Somliga kr�ktes n�r de �tit st�rre
m�ngder. Tre eller fyra svampar ans�gs vara normaldos. Kraftiga
biverkningar trodde man berodde p� att den intagna svampen var f�rsk.
Korjakerna insisterade s�lunda p� att f�rsk svamp var giftig och att man
bara skulle anv�nda torkad svamp.

M�nga detaljer vid svamprus liknar ordentlig alkoholfylla. H�r f�ljer
Enderlis beskrivning av en svampfest:

 "Effekten av giftet gjordes synlig ungef�r n�r m�nnen hade svalt sin
 fj�rde svamp. �gonen fick ett vilt uttryck (inte glasartat som man kan se
 hos fulla personer), med ett l�tt f�rblindat skimmer och h�nderna b�rjade
 att sk�lva nerv�st. R�relserna blev tafatta och oj�mna som om de berusade
 karlarna hade f�rlorat kontrollen �ver lemmarna. B�da var fortfarande vid
 fullt medvetande. Efter ett par minuter �vermannades de av djup d�sighet
 och de b�rjade sjunga l�ngsamma, monotona, improviserade s�nger, ungef�r
 s�lunda: 'Jag heter Kuvar och jag �r berusad, jag �r glad och jag vill
 alltid �ta svamp', etc. S�ngen blev allt livligare och h�gre, ibland
 avbr�ts den av ord som blixtsnabbt skreks ut. Det vilda, djuriska
 uttrycket i �gonen blev allt starkare, lemmarnas darrande blev intensivare
 och �verkroppen b�rjade r�ra sig allt kraftigare. Detta tillst�nd varade
 ungef�r i tio minuter. Pl�tsligt greps b�da m�nnen - rendriftskorjaken
 f�rst - av vansinnesanfall. De reste sig raglande upp och b�rjade skrika
 h�gt och vilt efter trummor. (Alla familjer �ger sina egna skivformiga
 trummor av renhud som anv�nds till religi�sa �ndam�l.) Kvinnorna kom
 genast med tv� trummor och r�ckte dem till m�nnen. Nu satte ett helt
 obeskrivligt dansande och sjungande ig�ng, ett �ronbed�vande trummande och
 vilt springande runt i t�ltet, medan m�nnen obekymrat kastade allt m�jligt
 kring sig tills de var helt utk�rda. Pl�tsligt f�ll de omkull som d�da och
 sj�nk �gonblickligen i djup s�mn. Medan de sov rann fradgan fr�n deras
 munnar och pulsslagen blev m�rkbart l�ngsammare.

        Det �r denna dans som erbjuder det st�rsta n�jet, n�r den berusade
har de mest fantastiska dr�mmar. Dessa �r starkt sinnliga och den sovande
ser allt han �nskar sig.
        Efter en halvtimme vaknade de b�da n�stan samtidigt. Giftverkan
hade avtagit och m�nnen hade sina sinnen i beh�ll, men deras g�ng var
obest�md och krampaktig. Snart syntes dock effekten av giftet igen: De
greps av ett nytt men svagare anfall av vansinne. S� f�ll de igen i djup
s�mn, men s� vaknade de �ter till fullt medvetande en kort stund, innan ett
nytt anfall startade. Anfallen fortsatte p� detta s�tt ett par g�nger till,
men blev mindre kraftiga f�r varje g�ng. Antagligen skulle de ha avstannat
helt efter ett par timmar om inte de berusade m�nnen hade anv�nt en annan
metod som f�rnyade intensiteten i ruset."
        Det �r klart p�visat att flugsvampsbruket avtog efterhand som
kontakten med ryssarna �kade. Huvudsakligen berodde detta p� att alkohol
blev l�ttare tillg�nglig. Den var tidigare ok�nd bland dessa folkslag,
medan flugsvamp s�kert var ett gammalt rusmedel. Vi ska komma ih�g att �ven
om alkoholen �r gammal i Europa, s� �r br�nnvinet av ganska nytt datum.
Destillering har visserligen varit k�nt �nda sedan Aristoteles men togs
f�rst i bruk till br�nnvinsframst�llning under senmedeltiden. Den katolske
l�karen Arnaldus de Villanova (d�d 1312) f�r �ran av att vara upphovsman
till denna dryck, men under l�ng tid anv�ndes den bara tekniskt och
medicinskt. Den italienske l�karen Giovanni Micaele Savonarola fr�n Padua
(ca 144O) skrev ner ett recept p� framst�llning av aqua vita. I Sverige
f�rbj�d redan Gustav Vasa �r 155O tillverkning av br�nnvin inom riket, i
f�rsta hand f�r att spara de av missv�xt hopkrympta spannm�lslagren men
�ven i nykterhetssyfte. Alkohol introducerades i s�llskapslivet i Sibirien
av ryssarna och av amerikanska valf�ngare p� Stillahavskusten. Det var f�r
det mesta fr�gan om ren sprit. Transporten var l�ng och vatten �r tungt att
frakta. Den rena spriten t�l dessutom kylan b�ttre. Spriten dracks ofta
ren, vilket gjorde starkt intryck p� inv�narna. �ven om dessa f�redrog
flugsvamp f�r den rikare hallucinogena upplevelsen och f�rre biverkningar,
kunde sv�rligen en s�songbetonad och os�ker resurs i l�ngden h�lla st�ngen
mot flodv�gen av vodka och sprit.

                       - Renar, Urin och Flugsvamp -

        Av det som har skrivits om bruket av flugsvamp bland de olika
folkstammarna i Sibirien v�ckte nog uppgiften om att urin insamlades och
dracks st�rst uppseende. Den f�rste som n�mner detta �r svensken Filip
Johan von Strahlenberg 173O:

  "De fattigaste korjakerna som inte har r�d att skaffa sig ett eget f�rr�d
  av dessa svampar v�ntar utanf�r de rikas hus d�r det p�g�r en fest och
  f�ljer med n�r g�sterna g�r ut f�r att kasta vatten. De h�ller fram en
  tr�sk�l och samlar upp urinen som de girigt dricker..."

Men urindrickande, b�de egen och andras, kunde ocks� f�rl�nga festen
Enderlis beskrivning av korjakernas fest forts�tter s�lunda:

  "Jag lade nu m�rke till en kvinna som gav den uppvaknande mannen en liten
  bleckbeh�llare, i vilken mannen t�mde sin urin i allas �syn. Beh�llaren
  anv�ndes uteslutande till detta �ndam�l och korjakerna b�r med sig s�dana
  �ven n�r de �r p� resande fot. Den berusade (eller mer korrekt den
  f�rgiftade) mannen satte beh�llaren bredvid sig, urinen var fortfarande
  varm och �ngan steg t�t i det kalla t�ltet, n�r den andra svamp�taren
  vaknade, fick syn p� urinbeh�llaren intill, grep tag i den utan ett ord
  och drack n�gra stora slurkar. Strax d�rp� tog den f�rste �ver, den
  egentlige '�garen' av urinen. Efter en liten stund b�rjade urinen de hade
  druckit g�ra verkan och symptomen p� f�rgiftning blev �ter kraftigare.
  S�mn v�xlade med anfall och �gonblick med fullst�ndig ro. F�rgiftningen
  f�rst�rktes varje g�ng m�nnen drack av urinen. De extatiska danserna och
  dryckeslagen fortsatte p� detta s�tt hela natten och det hade n�stan
  blivit kv�ll n�sta dag innan korjakerna kom sig ur svagsintheten. Den
  kvarvarande urinen f�rvarades noggrant ett kort tag s� att den kunde
  anv�ndas vid n�sta tillf�lle. �ven n�r en korjak �r ute p� resa och
  l�mnar sin boplats i halvt berusat tillst�nd sl�sar han aldrig med sin
  urin utan forts�tter att ta vara p� den i beh�llaren han b�r med sig f�r
  �ndam�let."

        Det �r allts� ett anm�rkningsv�rt drag hos det hallucinogena �mnet
i flugsvampen att det uts�ndras genom njurarna utan att bli s�rskilt mindre
verksamt. N�got svagare m�ste nog effekten bli s� sm�ningom, men i
skildringarna av korjakerna ber�ttas att verkan bevaras genom fyra-fem
personer! von Langsdorf fick aldrig svar p� fr�gan om urinen f�r�ndras n�r
man �ter flugsvamp. Han st�ller fr�gan om inte flugsvampen som t ex sparris
p�verkar urinens lukt och smak och till�gger att det skulle vara intressant
att veta, om �ven andra narkotiska �mnen s�som opium beh�ller sin
narkotiska f�rm�ga i urinen.
        Hur det nu �n f�rh�ller sig med detta, �r det uppenbart att urin
fr�n flugsvamps�tare var en popul�r dryck hos korjakerna. von Maydell fick
h�ra om en korjak som kom ridande och gjorde halt vid ett t�lt, i vilket
det satt en man. Mannen var ordentligt berusad och s�ledes p� gott hum�r.
Korjaken bad honom sj�lvfallet om en bit svamp, men mannen beklagade djupt
att han inte kunde ge honom d� han inte hade mer kvar. Men han kissade och
delade med sig till g�sten som drack upp allt och d�refter blev berusad.
Efter ett tag gick v�rdens rus �ver medan g�stens fortsatte. Nu var det
dennes tur att bjuda p� sin urin s� att v�rden kunde komma i st�mning igen!
        Det �r flera fr�gor som naturligt dyker upp f�r en v�steurop�: Hur
uppstod seden att dricka urin? Hur kom de egentligen p� det? Man kan
naturligtvis ocks� fundera p� hur de uppt�ckte flugsvampens berusande
effekt, f�r dessa folkslag har inte anv�nt andra svampar; de �r mykofoba.
Det h�r �r f�rst�s fr�gor som aldrig kan besvaras. Vi kan inte ens vara
s�kra p� att urinens hemlighet inte uppt�cktes genom ett misstag. I en
jurta med ing�ng genom taket �r det om�jligt att springa p� dass i tid och
otid i den sibiriska vinterk�lden. Urinen kan ha blivit st�ende och
druckits av misstag. Det kommer vi aldrig att f� veta. Vi b�r ocks� minnas
att �ven om urindrickande verkar motbjudande f�r oss, s� �r detta ett
kulturellt drag som hos oss �r starkt tabubelagt. Detta tabu kom s�kert med
kristendomen som skilde mellan den rena sj�len och anden � ena sidan och
kroppens djuriska natur � den andra. I den kristna, borgerliga
stadskulturen var kroppen oren och avfallsprodukter som urin och
exkrementer n�rmast on�mnbara.
        I skandinavisk folktro har d�remot b�dadera betraktats som
antidemoniska �mnen som f�rdriver onda andar och s�lunda hj�lper mot
underg�ng och mot sjukdomar f�rorsakade av v�ttar och onda m�nniskor. Urin
anv�ndes utv�rtes vid behandling av utsfag och s�r, frostkn�lar och andra
yttre skador. Det var ett medel som l�tt kunde anskaffas, det har
kroppstemperatur, �r antiseptiskt och f�rdigt att anv�nda.
        Enligt Reichborn-Kjennerud var urin fortfarande i bruk vid
s�rbehandling p� 2O-talet i Norge, g�rna f�rskt och varmt direkt p� s�ret.
Det var n�got olika uppfattningar om vilken slags urin som var l�mpligast,
somliga menade att sm�barnskiss var b�st, andra p�stod att det m�ste komma
fr�n en jungfru och �ter andra fr�n patienten sj�lv. P� norska Vestlandet
skulle insektsbett baddas med urin och p� somliga platser ormbett; d�
skulle man helst dricka litet av den ocks�. Detta var inte n�got speciellt
f�r m�nniskosl�ktets barndom eller bristande kultur. B�de i klassisk
litteratur och under h�gmedeltiden finns exempel p� bruk av urin som
l�kemedel. I ett brev fr�n 1685 prisar Madame de S�vign� "essence d'urine"
som medel mot hysteri. Urin hj�lpte mot diverse �kommor, den anv�ndes b�de
mot nervfeber, njurproblem och gulsot bl a. Varm, ny urin r�knades som
s�rskilt verksam mot astma och hosta. Mot epilepsi och slaganfall, som
ans�gs n�ra knutna till onda andar, h�rde urin till de vanligaste
l�karr�den. Urin var �ven ett utm�rkt medel f�r att d�mpa f�ljderna av
alkoholf�rgiftning: "kunde sl�cka n�r man h�ll p� att brinna upp av
br�nnvin".

        B�de hos oss och i andra l�nder har folk om morgonen sk�ljt munnen
med nattens urin. Denna sedv�nja var redan k�nd hos de gamla romarna och
h�rde s�rskilt hemma hos kelt-ibererna i gamla dagar. R�det n�mns hos
klassiska f�rfattare som Apulejus och Diodoros. Den k�nde franske l�karen
Pierre Fauchard (1678-1761), tandl�karkonstens f�rnyare, prisade denna sed,
men vid denna tid hade de kristna tabuf�rest�llningarna blivit s�
f�rh�rskande att han tvivlade p� att folk kunde v�nja sig vid att anv�nda
ett s�dant motbjudande medel.
        Det �r l�tt att anta att korjakerna hade ett lika naturligt
f�rh�llande till urin som europ�erna innan kristendomen tog �verhand. Utan
v�ra f�rdomar mot urin i munnen, kan man l�tt t�nka sig hur korjakerna helt
av en slump uppt�ckte urinens berusande egenskap efter en flugsvampsseans.
        Det finns emellertid en annan m�jlig slutledning som det �r
frestande att presentera. De sibiriska folkslagen levde av och med renar,
m�nga var rennomader. Svampberusningen och urindrickandet kan d�rf�r vara
n�got de l�rt sig av dessa djur.
        Saken �r n�mligen den att renar, precis som kor och hjortar, �r
v�ldigt f�rtjusta i svamp. Det �r allm�nt k�nt att det ofta kan vara sv�rt
att f� hem korna om h�sten f�r att de l�per s� l�ngt bort f�r att f� tag i
svamp, fr�mst soppar. Arbo Hoeg skriver att mj�lkm�ngden kan g� ner om
h�sten just f�r att korna r�nner efter svamp och f�r att de inte s�llan f�r
diarr� av svampdieten.
        Renen �r dessutom helt vild efter urin. F�rklaringen p� urint�rsten
�r helt enkelt att de genom urinen f�r n�dv�ndiga salter. Det �r f�rst�s
om�jligt att inte l�gga m�rke till att djuren upps�ker de gula fl�ckarna i
sn�n. De sibiriska folken har naturligtvis �ven lagt m�rke till detta och
Georg Wilhelm Steller skriver om renens f�rk�rlek f�r flugsvamp i
Beskrivning av Kamtjatka - dess inv�nare, seder, namn, leves�tt och olika
vanor (1774):

 "S�ledes har en man ur l�gadeln vid namn Kutukov, som vallade renflocken,
 observerat att djuren tycker mycket om den svampen och ofta �ter den.
 D�refter har de uppf�rt sig som berusade djur, varefter de faller i djup
 s�mn. N�r korjaker m�ter en berusad ren, binder de benen p� den tills
 svampen har f�rlorat sin styrka och verkan. D� slaktar de renen. Om de
 d�remot g�r detta medan djuret �r berusat eller sover och �ter av k�ttet,
 blir alla som smakar p� det lika berusade som om de hade �tit den verkliga
 svampen."

        Om vi kan tro p� detta, �r det inte ot�nkbart att korjakerna l�rde
sig att �ta flugsvamp genom att de iakttog att renarna blev berusade, eller
att de sj�lva av en slump kom att �ta k�tt av djur som fortfarande hade det
rusframkallande �mnet t ex i njurarna.
        Renarnas urint�rst �r ocks� p�fallande. H�r �r vad Cavriil
Andrejevitj Sarytjev ber�ttar i �tta �rs resa i nord�stra Sibirien, Ishavet
och nord�stra Stilla havet (1785-1793):


 "De sista dagarna har tv� renar d�tt f�r tjuktjerna och det beror
  antagligen p� att de har givit dem f�r mycket m�nniskorurin att dricka.
  De ger dem detta d� och d� f�r att g�ra dem starka och f�rb�ttra
  uth�lligheten. V�tskan har samma verkan p� renar som br�nnvin har p� folk
  som har blivit offer f�r dryckesvanan. Renarna blir lika druckna och lika
  t�rstiga. Om natten br�kar de och springer runt t�lten i f�rv�ntan p� att
  f� den eftertraktade v�tskan. N�r n�got t�ms ut i sn�n b�rjar de att
  tr�ta och sliter de av urin fuktade sn�klumparna fr�n varandra. Varje
  tjuktjer f�rvarar sin urin i ett s�lskinnskar specialsytt f�r detta
  �ndam�l och som han ger djuren att dricka ur. N�r helst han �nskar samla
  djuren, s�tter han bara karet p� marken och ropar sakta: 'girach,
  girach', varp� de �gonblickligen kommer l�pande l�ngtifr�n."

        Att renarnas urint�rst kunde vara farlig f�r en s�mnig korjak kan
den ryske etnografen Vladimir Jochelson ber�tta f�r oss. Han deltog i den
stora amerikanska Sibirien-expeditionen i b�rjan av seklet och utgav 19O8
Korjakerna:

  "N�r renarna endast utfodras med lav f�r de en s�rskild l�ngtan efter
  m�nniskourin. Denna �tr� lockar dem till platser d�r det bor m�nniskor.
  Figuren visar ett s�lskinnskar (det korjakiska namnet betyder
  ren-nattpotta), som alla herdarna har h�ngande p� b�ltet och som de
  anv�nder n�r de l�ter vattnet f�r att kunna spara urinen som ett medel
  att f�nga in motstr�viga djur. Renarna kommer ofta l�pande till l�gret
  fr�n avl�gsna beten f�r att smaka sn� som �r m�ttad med urin, en
  delikatess f�r dem. Renar har skarp hersel och luktsinne, medan synen �r
  ganska d�lig. En man, som stannar till ute f�r att urinera, drar till sig
  renar l�ngtifr�n. De f�ljer lukten och l�per mot urinen men urskiljer
  knappast mannen och uppm�rksammar honom inte. Situationen f�r en man som
  �ppet st�r och g�r sitt tarv kan l�tt bIi kritisk n�r han blir ett
  centralt m�l f�r renar som kommer l�pande mot honom i full fart fr�n alla
  kanter."

        Den naturliga hypotesen �r d�rf�r att renarna har visat m�nniskorna
hur de skulle g�ra.
        Det �r nu naturligt att fr�ga sig om den r�da flugsvampen har samma
berusande och hallucinogena egenskaper �verallt. �r det samma svamp man
talar om i Kamtjatka och i Sverige? von Langsdorf ans�g att
Kamtjatkaflugsvampen skilde sig fr�n den europeiska och f�reslog namnet
Amanita muscaria var. camtschatica. Men r�d flugsvamp f�ljer tall- och
s�rskilt bj�rkskogen, som str�cker sig �ver hela nordliga Eurasien, �ven om
det �r fr�gan om flera arter tall och bj�rk. Detta �r ocks� renarnas omr�de
och h�r lever folkslag knutna till renen som husdjur eller jaktdjur.
Flugsvamp som rusmedel anv�ndes �ven v�ster om Ob och Irtysj, �tminstone av
chantierna. En enda k�lla placerar flugsvampsbruket i n�rheten av Sverige.
T I Itkonen skriver i Hednisk religion och sen vidskepelse hosfinska samer
(1946):

  "N�r man talar om medicinm�n, �r det n�dv�ndigt att referera till de
  sibiriska schamanernas vana att �ta flugsvamp f�r att komma i extatiskt
  d�s; de Ob-ugriska schamanerna t ex fick sig vid varje tillf�lle till
  livs mellan tre och sju flugsvampar. Det �r intressant att l�gga m�rke
  till en sedv�nja bland rendriftssamerna vid Enare d�r samiska
  trolldomskunniga, n�jderna, l�r ha �tit flugsvampar med sju fl�ckar."

        Kan samiska n�jder f�rr i tiden ocks� i Sverige ha l�rt
flugsvamps�tandets mysterier fr�n sina �stliga kollegor, schamanerna? Eller
kan kunskapen fr�n �st ha n�tt oss p� annat vis f�r att senare ha gl�mts
bort?

                        - Den Sista B�rs�rkag�ngen -

        Att b�rs�rkarna anv�nde flugsvamp f�r att eggas till rasande
vildhet under kamp �r barnal�rdom f�r v�r generation och har allm�nt
p�st�tts i lexika och skolb�cker.
        Vilka var egentligen b�rs�rkarna? Vem har beskyllt dem f�r att �ta
flugsvamp? Vad byggde p�st�endet p�? �r det sannolikt att det var korrekt?
        Sj�lva ordet b�rs�rk har tolkats p� tv� s�tt. Fram till mitten av
18OO-talet var den vanliga uppfattningen att det betecknade en krigare som
var "berr", dvs kl�dd i bara skjortan. B�rs�rkarna anv�nde n�mligen inte
brynjor. I sitt Lexicon poeticum fr�n 186O h�vdade Sveinbj�rn Egilsson att
b�r i b�rs�rk inte kom fr�n adverbet berr (=bar) utan av substantivet
berr eller bera som betyder bj�rn eller bj�rnhona. Ordet b�rs�rk betyder i
s� fall man i bj�rnf�ll. Ulvhedin, ett annat namn p� b�rs�rkarna, betyder
man i vargskinnsp�ls. Det var en del av den ockulta tankev�rlden att n�r
folk tog p� sig skinnkl�derna bytte de samtidigt hamn, �ven i �verf�rd
betydelse, och f�rvandlades till vilddjur.
        Det understryks ofta att b�rs�rkarna skrek och vr�lade, som i
Harald H�rfagres saga, kap 25, i Torbj�rn Hornkl�vs kv�de till kungen efter
slaget vi Hafrsfjord: "B�rs�rkar vr�lade, ulvhedner ylade". B�rs�rkvr�len
j�mf�rdes f�r �vrigt ofta med hundyl.
        B�rs�rkarna har fem karakt�rsdrag i de fornnordiska sagorna: de
ylar som hundar, vapen biter inte p� dem, de kan g� barfota genom eld, de
biter i sk�ldarnas kanter och de n�rmast kollapsar efter b�rs�rkag�ngen.
B�rs�rkarna skickades g�rna f�rst i kamp och var starka, rasande och
farliga. S� snart b�rs�rkaraseriet kom �ver dem s�gs de rasa som rovgiriga
vargar, de fruktade varken eld eller j�rn, trotsade de v�rsta faror, gick
l�s p� de mest fruktansbjudande fiender, bet i sina sk�ldar. Om ingen
fiende var i n�rheten l�t de sin vrede g� ut �ver d�da f�rem�l, rev upp
tr�d med r�tterna, v�lte j�ttestenar. I sitt blinda raseri s�g de knappt
skillnad p� v�n och fiende. Stundom uppf�r sig krigare som b�rs�rkar utan
att de direkt kallas s�, t ex i H�kon den godes saga, kap 29-31, om slaget
p� Fitjar d�r de danska br�derna Eyvind Skreyja och Alf Askman, "starka och
kraftiga m�n och de st�rsta dr�psm�nnen", stormade fram, "h�gg �t b�da
sidor och bar sig �t som om de var rasande eller galna".
        Men b�rs�rkag�ng f�rknippas inte bara med strider. I Eyrbyggjasaga
h�r b�rs�rkag�ng ihop med anstr�ngande fysiskt arbete.
        Det fanns f�rresten �ven kvinnliga b�rs�rkar. I H�rbardsljod, vers
99, i den �ldre Eddan skryter Tor vid tvekamp med Odin om att han har dr�pt
"b�rs�rkabrudar". Och var de inte vilda och farliga, hade det ju inte varit
n�got att skryta om.
        De flesta b�rs�rkar var norska, men det fanns ocks� svenska, danska
och isl�ndska. En enstaka g�ng kunde b�rs�rkarna komma fr�n ett icke
nordiskt land.
        Uppn�dde b�rs�rkarna sin styrka, sin skr�ckinjagande framfart och
sin ringa sm�rtk�nsla genom att anv�nda narkotiska medel och d� speciellt
flugsvamp? Den hypotesen hade pr�sten och professorn Samuel �dmann 1784 och
han byggde p� f�ljande tankeg�ng:
        B�rs�rkarna k�nde till flugsvamp och dess berusande effekt. Deras
uppf�rande och psykotiska tillst�nd under b�rs�rkag�ng kan f�rklaras med
att de stod under inflytande av narkotika. Det enda tillg�ngliga narkotiska
medlet i Skandinavien vid denna tid var flugsvamp. Flugsvampsrus ger ett
beteendem�nster som �r p�fallande likt b�rs�rkag�ngen. Det finns inga andra
rimliga f�rklaringar.
        Flugsvampen var som tidigare n�mnts i bruk som rusmedel i stora
delar av norra Asien, och k�nnedomen �r dokumenterad hos samiska n�jder s�
l�ngt v�sterut som vid Enare tr�sk. Det �r orimligt att tro att de
nomadiska folkgrupperna som h�ll p� med ren i de nordliga skogarna d�r
flugsvamparna v�xte inte ocks� s�rjde f�r att kunskapen fick spridning. Det
�r allts� genom samernas f�rbindelser �sterut som k�nnedomen om
flugsvampens krafter kan ha kommit till Skandinavien. H�r kan den ha
bevarats som en yrkeshemlighet hos de samiska n�jderna. N�r s� kristendomen
tr�ngde undan samernas kultur, inkl religion och folkmedicin, f�rsvann
snart bruket av flugsvamp i takt med att strida str�mmar av br�nnvin l�tt
gav tillg�ng till rusmedel.
        �dmann meddelar f�ljande tv� anm�rkningsv�rda litteraturcitat:
Snorre Sturlasson skriver i Ynglingasagan kap 2: "Landet �ster om Tanakvisl
i Asien kallades Asland eller Asahem och huvudborgen i landet hette Asg�rd.
I borgen bodde en h�vding vid namn Odin." Tanais �r det klassiska namnet p�
Don, "kvisl" betyder gren eller mynning. Tanais hade sina k�llor i de
"Rifeiska bergen", som man t�nkte sig l�g l�ngst i norr och de r�knades som
gr�nsen mellan Europa och Asien.
        Det �r vidare k�nt fr�n Ynglingasagan att b�rs�rkarna kom till
Norge med Odin. "Odin kunde ordna s� att hans ov�nner blev blinda eller
d�va under strid, samtidigt som deras vapen inte bet b�ttre �n k�ppar,
alltmedan hans m�n slogs utan brynjor, galna som bj�rnar eller tjurar. De
dr�pte �t h�ger och v�nster, men p� dem bet varken eld eller j�rn. Detta
kallades b�rs�rkag�ng.
        �dmann p�st�r d�rf�r att Odin tillsammans med sina b�rs�rkar kom
fr�n nord�st d�r flugsvampsbruket var k�nt. Hans m�n skulle d� anv�nda
detta medel f�r att komma i stridshum�r. P� s� s�tt skulle allts�
k�nnedomen om flugsvampens krafter ha kommit till Sverige och Norge.
        Vi vet att b�rs�rkarna heter s� f�r att de if�rde sig bj�rnskinn
och fick bj�rnens gemyt. Myter �r seglivade och kan vandra fr�n land till
land och �terber�ttas runt l�gerelden. H�r �r en av korjakernas s�gner om
flugsvamp och bj�rnhamn:

  "I tidernas b�rjan, i Stora Korpens tid, var f�rvandling av djur och d�da
  ting till m�nniskor en vanlig f�reteelse. Vid denna tid kunde �ven
  m�nniskan f�rvandla sig. N�r hon tog p� sig en f�ll eller den yttre
  formen av ett f�rem�l, blev hon sj�lva djuret eller f�rem�let. Stora
  Korpen och Eme'mqut f�rvand  lades till korpar efter att ha tagit p� sig
  korphamn. Kilu', Stora Korpens niece, tog p� sig en bj�rnf�ll och blev
  bj�rn. Eme'mqut lade ett hundskinn p� sin syster, och vips var hon hund.
  D�refter tog Eme'mqut och hans hustru p� sig bred br�ttade hattar med
  vita fl�ckar som liknade flugsvampar, och strax f�rvandlades de till
  giftsvampar."

        M�nga historiker har varit inne p� tanken att b�rs�rkarna
stimulerades av n�got slags medel de hade intagit. Den danske
historieskrivaren Saxo Grammaticus (ca 115O-122O) menade att
b�rs�rkag�ngen, furor bersercicus, kunde vara ett utslag av att krigarna
hade druckit en giftig trolldryck, men han s�ger inte n�got om vad en s�dan
brygd eventuellt skulle ha inneh�llit.
        �dmann delade uppfattningen om att b�rs�rkarna sj�lva kunde
kontrollera sitt psykiska tillst�nd genom att inta ett narkotiskt �mne. Om
anfallen hade varit okontrollerade, kunde b�rs�rkarna om�jligen ha
uppr�tth�llit den utmanande arrogansen som gjorde dem s� hatade ocks�
mellan slagen. �dmann menade d�rf�r att b�rs�rkarna k�nde till n�got slags
�mne ur v�xtriket som kunde ge dem mod och styrka och att de anv�nde detta
n�r f�rh�llandena p�kallade det. Att b�rs�rkag�ngen kunde f�rklaras av
s�dan p�verkan, gjorde �dmann sannolikt genom att h�nvisa till liknande
abnorm aggressivitet utl�st av opium. P� Celebes i Indonesien anv�nder
inv�narna opium f�r att komma i vansinnesaktig sinnesst�mning under
strider, och fr�n Java k�nner vi de raserianfall som kallas amok. �dmann
g�r igenom andra k�nda rusmedel som t ex indisk hampa, men de m�ste alla
uteslutas, helt enkelt f�r att de inte var k�nda i Skandinavien.
Destillering av alkohol till br�nnvin hade �nnu inte kommit ig�ng under
vikingatiden. I brist p� andra m�jligheter sammanfattar �dmann att
flugsvampen �r den enda v�xt som verkligen kan kasta Ijus �ver mysteriet
med b�rs�rkarna. Att b�rs�rkarnas beteende �verensst�mmer med flugsvampsrus
begrundar �dmann under h�nvisning till beskrivningarna av de sibiriska
folkgruppernas beteende under ruset:

  "De som nyttja denna svamp, blifva f�rst lustige, at de sjunga, ropa,
  m.m. Snart angripas hjernans functioner, de tycka sig blifva utm�rkt
  tjocka, starka; ursinnigheten tiltager och beledsagas med ovanliga
  krafter och convulsiviska r�relser. Ofta m�ste de n�rvarande nyktre vakta
  dem, at de ej m� beg� v�ld p� sig sjelfva och andra. Raseriet r�cker 12
  timar, mer eller mindre; d� sedan matthet infinner sig, som slutar sig i
  fullkomlig magtl�shet och s�mn."

        Grunden f�r �dmanns hypotes om b�rs�rkarnas svampmissbruk �r d�rmed
framf�rd i huvudsak. Han tog emellertid ocks� upp ett par andra fr�gor som
f�rklaring. Kunde b�rs�rkag�ngen bero p� andra orsaker �n bruk av
narkotika? Till detta s�ger �dmann att det finns exempel p� att ovanliga
fysiska prestationer har utf�rts av folk i v�ldsamt vredesmod och att
b�rs�rkarna kunde hysa ett speciellt temperament. Han p�pekar att tv�
avhandlingar ber�r detta sp�rsm�l. Hamnell skriver I 7O9 i De Magia
Hyperboreorum att b�rs�rkag�ngen frambringades av dj�vulen. Ramelius menar
1725 i De Furore Bersercico att "hur mycket han �n velat frik�nna
b�rs�rkarna fr�n anklagelsen att st� under ledning av dj�vulen s� v�gar han
inte p�taga sig deras f�rsvar vad detta betr�ffar".
        �dmann h�ller med om att b�rs�rkag�ngen har sin upprinnelse i en
utanf�rliggande orsak. Han p�pekar att professor Verelius kallar den en
dj�vulskonst och att b�rs�rkag�ngen efter kristendomens framv�xt f�rlo-
rade sin prestige och att b�rs�rkag�ngen s� sm�ningom dog ut med dem som
praktiserade den.
        �dmanns hypotes v�ckte ringa uppm�rksamhet �nda tills Fredrik
Christian Sch�beler, botanist, medicinare och professor vid universitetet i
Kristiania, tog fram den p� nytt hundra �r senare, 1886. Sch�beler var
s�rskilt intresserad av v�xtgifter. Genom att j�mf�ra b�rs�rkag�ngens
uttrycksformer menade han att de v�ldsamma raseriutbrotten knappast kunde
f�rklaras p� annat s�tt �n genom en slags f�rgiftning mycket lik effekten
av r�d flugsvamp.
        Vid denna tid f�rel�g �tskilliga skildringar av svamprus i Sibirien
och Sch�beler sammanfattar:

  "Jag m�ste fasth�lla att b�rs�rkag�ngen i Norge och verkan av flugsvamp i
  Kamtjatka �r beskrivna s� noggrant sammanfallande som om de var
  f�rfattade av en skarpsinnig l�kare f�rtrogen med alla sjukdomstillst�nd.
  H�rtill kommer att de ovann�mnda h�gst egendomliga symptom som
  beledsagade b�rs�rkag�ngen alltid �terkom of�r�ndrade. Det hela upph�rde
  n�gon tid efter att det vid kristendomens inf�rande (omkring �r 1OOO)
  f�rkunnades en renare sedel�ra."

        F�rst efter att han hade n�tt denna insikt fick Sch�beler reda p�
�dmanns hypotes om svampmissbruk och ansl�t sig genast till den. Sch�beler
framh�ver s�rskilt att flugsvampen g�r brukaren l�ttfotad och att han f�r
onormal muskelstyrka och uth�llighet. Sch�beler anser det som helt s�kert
att b�rs�rkarna anv�nde ett stimulerande medel och att detta m�ste ha varit
flugsvamp.
        Fr�gan om hur det kan komma sig att det varken i �ttesagorna eller
Eddan n�mns n�got som helst om att vikingarna anv�nde flugsvamp f�r att bli
b�rs�rkar, besvarar Sch�beler med att b�rs�rkarna h�ll flugsvampsbruket
hemligt f�r att bevara den fruktan alla k�nde f�r dem och att hemligheten
f�rdes vidare fr�n man till man. Att viktiga ritualer och recept h�lls
hemliga genom generationer finns det m�nga exempel p�.
        Att b�rs�rkag�ng hade sin orsak i ett tillst�nd som deltagarna
�samkat sig sj�lva menade Sch�beler indirekt bekr�ftades av att Eirik Jarl
f�rbj�d holmg�ng och f�rklarade b�rs�rkar och r�vare fredl�sa p�
1OOO-talet. Man kan ju inte f�rbjuda en sjukdom!
        Det var �dmann som ursprungligen lanserade hypotesen om att
b�rs�rkar anv�nde flugsvamp. Uppgiften lades fram i Kungliga
Vetenskapsakademiens Skrifter men blev lite k�nd. Sch�beler publicerade
d�remot p�st�endet som fick stor utbredning genom det omfattande verket om
norska v�xter: Viridarium Norvegicum. Norges Vaextrige, som utkom �ren
1885-89.
        Flugsvampen �r allm�n och l�tt att k�nna igen. Det var d�rf�r
tydligen popul�rt att kunna knyta b�rs�rksmyten till denna svamp. Innan
n�gon hade unders�kt saken och analyserat hypotesens h�llbarhet hade den
blivit folkets �godel och medtagits i skolb�cker och k�nda uppslagsb�cker.
�ven den norske botanisten, professor Rolf Nordhagen, st�dde och
populariserade flugsvampshypotesen med v�lvillig beskrivning i en
tidningsartikel 1927: "Flugsvampsf�rgiftning och b�rs�rkag�ng", men
egentligen utan att tillf�ra saken v�sentligt nya upplysningar.
        Ett par �r senare kom ett grundligt motinl�gg mot p�st�endet om
b�rs�rkarnas svampmissbruk. Det var ett dokument p� 64 sidor f�rfattat av
Fredrik Gron, k�nd forskare och specialist p� medicinens historia i Norge.
Gron vederl�gger flugsvampsanklagelserna s�lunda:
        Att v�ra f�rf�der l�ngt tillbaka i hednisk tid skulle ha f�tt
k�nnedom om flugsvampens hemlighet genom kulturp�verkan fr�n sibiriska
folkstammar verkar helt osannolikt. Gron p�pekar att v�ra dagars historiker
inte r�knar med Odin som en verklig, historisk person. Att �dmann och hans
samtids historiker gjorde det m�ste betraktas som en orimlig,
bokstavstrogen tolkning av en s�gen. Gron h�vdade vidare att likhetsdragen
mellan b�rs�rkag�ngen och flugsvampsrus inte h�ller streck. Man kan inte se
enbart p� b�rs�rkarnas beteende medan de befinner sig under v�ldsam
upphetsning, man m�ste ocks� se p� hela situationen omkring h�ndelsen och
s�rskilt p� det som utl�ser b�rs�rkag�ngen.
        Gron n�mner bl a Crettes saga, kap 19, f�r att visa anh�ngarna av
flugsvampsteorin att de �r p� villosp�r. De nordnorska "h�loygene",
br�derna Tore Tomb och Ogmund Illi, �r st�rre och starkare �n andra m�n.
De gick b�rs�rkag�ng och skydde ingenting s� fort de ilsknade till.
Tillsammans med tio andra karlar kommer tv� fredl�sa till en g�rd d�r
�garen �r bortrest men Grette h�ller ordning. Han undf�gnar g�sterna med
mat och rikligt med �l. D� de tolv har blivit tr�tta av �let, f�resl�r
Grette att de ska g� till ro och visar dem till ett h�rbre, d�r de l�ses
inne. S� sm�ningom f�rst�r b�rs�rkarna att de �r lurade. De kastar sig mot
den l�sta d�rren. De g�r b�rs�rkag�ng och ylar som hundar. Men b�rs�rkarna
d�das i ett v�ldsamt slagsm�l inne i det m�rka uthuset.

Gron kommenterar detta s�lunda:

  "H�r har man en logisk utveckling av b�rs�rkag�ngen. Det hela startar med
  rikligt �ldrickande f�ljt av d�sighet innan raserianfallet griper
  b�rs�rkarna n�r de ser sig lurade och �verlistade. De grips av raseri
  innan n�gon strid har b�rjat. Strid blir det ju faktiskt aldrig fr�gan
  om. Det �r sj�lva vreden som utl�ser anfallet. Om man nu f�rutsatte n�got
  s� osannolikt som att b�rs�rkarna hade flugsvamp 'i fickan' och f�rs�g
  sig med den f�r att hetsa upp sig, f�refaller inte troligt. Som det
  framg�r med all �nskv�rd tydlighet av parallellerna fr�n olika slags
  k�nda psykopatologiska tillst�nd �r just det psykiska momentet, att de
  grips av vrede �ver att vara �verlistade, helt tillr�ckligt f�r att
  framkalla utbrott av oregerligt raseri: b�rs�rkag�ng. H�r �r det
  n�rliggande att f�sta sig vid det f�reg�ende alkoholavnjutandet. Och
  efter j�mf�relser med liknande fall fr�n kriminalantropologi och
  r�ttspsykiatri i v�ra dagar m�ste detta moment speciellt po�ngteras.
  Alkoholens f�rutbest�mda roll f�r v�ldshandlingar borde vara v�lk�nd. Men
  den uttryckliga uppgiften om att b�rs�rkag�ngen p�b�rjades 'genast efter
  att de blev rasande' visar att denna omst�ndighet �r v�sentlig."

Gron h�vdar att den moderna k�nnedomen om flugsvampens giftighet ocks�
om�jligg�r tron p� att b�rs�rkag�ngen utl�stes av denna svamp. Han bygger
p� unders�kningar som visar att tiden fr�n det svampen intages tills
effekten kommer kan variera fr�n 1/2 timme till tre timmar. Dessutom
varierar giftigheten starkt fr�n v�xtplats till v�xtplats. Detta menar Gron
m�ste ha gjort det sv�rt f�r b�rs�rkarna att planera svamp�tandet s� att
effekten blev lagom stark och kom n�r den skulle!
        Gron j�mf�r till slut med nyare f�rgiftningsfall av r�d flugsvamp i
Europa och finner ingen likhet med b�rs�rkag�ng. Han p�pekar dessutom att
r�d flugsvamp heller inte f�rekommer p� Island och att b�rs�rkar d�rf�r
m�ste haft problem med leveranserna. Gron p�visar f�reteelser ocks� hos
andra kulturer och under andra tider som p�minner om b�rs�rkag�ng. Hos
Homeros f�rses stundom j�ttarna med egenskaper p�minnande om b�rs�rkarnas.
Herakles i Euripides tragedi Den rasande Herakles f�r ett anfall med
tydliga hallucinationer som resulterar i att han d�dar inte bara Thebes
despotiska h�rskare utan ocks� sin hustru och sina tre sm� barn innan han
�vermannas. D� anfallet �r �ver �r Herakles helt utmattad och svag.
Euripides framst�ller Herakles som sjuk. Teutonerna, den germanska
folkstammen som angrep Rom tillsammans med kimbrerna och blev slagen vid
Aquae Sextiae �r 1O2 f Kr, hade ocks� drag som p�minner om b�rs�rkarna. De
var rasande vilda och dessutom, skriver Tacitus, sj�ng germanerna i
allm�nhet kamps�nger och f�r att Ijudet skulle bli s� sk�rrande och
genomtr�ngande som m�jligt h�ll de upp sk�ldarna mot munnen. Som redan
n�mnts bet b�rs�rkarna i sina sk�ldar.
        Ett modernt fenomen som har j�mf�rts med b�rs�rkag�ngen �r
malajernas amok och motsvarande psykiska rubbningar hos flera
icke-europeiska folkslag. En malaj som "l�per amok" kan rusa med dolken i
h�gsta hugg genom sin t�ttbefolkade by och in i husen och hugga ner alla
som kommer i hans v�g s� l�nge anfallet varar. B�rs�rkag�ngen m�ste d�rf�r
ses i ett mycket bredare historiskt och psykologiskt perspektiv. Till slut
ger Gron en omfattande analys av b�rs�rkag�ngen som psykotiskt tillst�nd.
        Det v�sentliga i Gr�ns uppfattning av b�rs�rkarna kan sammanfattas
s�lunda: Det finns inga bel�gg i n�gra som helst skriftliga k�llor f�r
flugsvampshypotesen innan �dmann lanserade den 1786. P�st�endet �r allts�
en ren hypotes baserad p� alltf�r v�lvillig tolkning av enskilda isolerade
likhetsdrag vid beteendet hos b�rs�rkar och utvalda ber�ttelser som kan
st�mma med teorin. En djupare och bredare analys av s�v�l b�rs�rkag�ngen
som flugsvampsruset visar att det inte finns n�gon som helst grund f�r att
knyta dessa fenomen samman. Gron fastsl�r att argumenten f�r
flugsvampshypotesen �r ovetenskapliga och finner det besynnerligt att
moderna akademiker har tagit den p� allvar. Det hela �r vad man i andra
sammanhang kallar en ordentlig skepparhistoria.
        Gron tyckte att det var s�rskilt anm�rkningsv�rt att professor
Nordhagen kunde st�dja flugsvampshypotesen. Efter detta tog professorn �ter
till orda i artikeln "Flugsvamp och b�rs�rkag�ng". Han framh�ver h�r tv�
moment som han menar �r mycket viktiga och av avg�rande betydelse n�r man
ska ta st�ndpunkt till fr�gan. Det r�r sig om tv� f�rgiftningsfall av r�d
flugsvamp som den svenske professorn i fysiologisk kemi Carl Th M�rner
refererar. Det f�rsta g�ller en muntlig uppgift fr�n professor H
Hildbrandsson 1918. Vid framryckning av V�rmlands regemente till
gr�nsepisoder mellan Sverige och Norge 1814 observerade en officer en grupp
soldater med fradga runt munnarna gripna av raseri. Vid n�rmare
unders�kning fastslogs att de hade �tit flugsvamp f�r att komma i st�mning
inf�r striderna. K�llan till denna ber�ttelse s� l�ngt efter�t har
emellertid aldrig klarlagts. Nordhagen forts�tter: "Denna uppgift
f�refaller mig ytterst viktig. Soldaterna i V�rmlands regemente kan nu
om�jligen ha hittat p� att �ta flugsvamp av sig sj�lva; det m�ste
otvivelaktigt finnas en folkmedicinsk tradi tion bakom det hela som v�l kan
ha h�llit sig sedan vikingatiden."
        Det andra fallet av f�rgiftning, dock med panterflugsvamp,
intr�ffade i Malm� 19O8. En tysk arbetare lades in p� sjukhus efter att ha
�tit en tallrik svamp. F�rst blev mannen bara yr, senare b�rjade han sjunga
och skrika, skrattade och skar t�nder, hoppade i s�ngen och slog omkring
sig. Han blev s� oregerlig att personalen flyttade honom till psykiatrisk
avdelning. D� satte han sig helt p� bakhasorna och n�rmast misshandlade
personalen. P� morgonkvisten f�ll mannen i s�mn och d� han vaknade dagen
efter var han �ter i fin form. M�rner karakteriserar fallet som "fullt
utbildat b�rs�rkaraseri".
        Enligt detta skall allts� den sista b�rs�rkag�ngen ha intr�ffat p�
Malm� Allm�nna Sjukhus 19O8!
        Gron p�pekar att tyskens f�rgiftning b�rjade med kr�kningar varp� han
f�rlorade medvetandet i flera timmar. Gr�n finner det helt of�rst�eligt att
Nordhagen kan p�st� att denna historia "absolut talar till f�rdel f�r
�dmanns teori" och "i h�g grad g�r i flugsvampsteorins fav�r". Gron menar
att den hellre g�r det motsatta.
        Vi ser att specialisterna frestas att ge omfattande f�rklaringar
utifr�n sina egna yrkesf�ruts�ttningar. Toxikologer h�vdar att det beror p�
f�rgiftningar, botanister att man anv�nde v�xter, teologer att b�rs�rkarna
var besatta av dj�vulen och medicinare att det berodde p� psykoser.

                         - S�mnens Sjunde Syster -

        Den r�da flugsvampen binds med svamprot, mykorrhiza, till tall och
helst bj�rk. Som ett argument mot att b�rs�rkarna �t flugsvamp anf�rde Gron
att det fanns b�rs�rkar p� Island men ingen flugsvamp. Det l�r emellertid
ha funnits vidstr�ckt bj�rkskog p� Island under vikingatiden och den r�da
flugsvampen kan ha f�rsvunnit med den.
        Medan den r�da flugsvampen �r liten omges den av ett vitt hylle. I
detta stadium kan den teoretiskt f�rv�xlas med en r�ksvamp eller kanske
snarare med en liten champinjon. Saken uppklaras dock enkelt genom att
svampen sk�rs itu, varvid man genast sk�njer den blivande hatten med skivor
och r�d antydan p� �versidan under det yttre hyllet. - N�r den r�da hatten
utvecklas spricker hyllet. Resterna sitter kvar p� hatthuden som de typiska
v�rtliknande vita fl�ckarna. Dessa kan sk�ljas bort av regn och d� �r det
�ter risk f�r f�rv�xling med andra svampar, nu med r�da kremlor. Men kom
bara ih�g att kremlor alltid har spr�tt k�tt som l�ttast m�rks genom att
foten kan brytas n�rmast rakt av. Flugsvampsfoten d�remot bryts i l�nga
fibrer.
        Det har emellertid �nd� intr�ffat misstag. Nordhagen ber�ttar om en
h�ndelse i Hedmark d�r en alltf�r ivrig svensk fru h�ll p� att f�rgifta ett
helt pensionat, men f�rdjupar sig tyv�rr inte mer i �mnet.
        Hos oss �r den r�da flugsvampen starkt r�d, blodr�d till gulr�d. I
Nordamerika finns tre f�rgvarianter: vita, gulorange och de r�da med
mellanformer. Brun flugsvamp �r bortsett fr�n f�rgen s� lik den r�da att
den ytligt ser ut som en f�rgvariant av den r�da.
        S� l�ngt verkar experterna vara �verens om karakt�rsdragen hos r�d
flugsvamp. Men smaken kan diskuteras. Somliga s�ger att den saknar lukt och
smak medan andra p�st�r att den har mild smak. R T och F W Rolfe menar att
den bittra och beska smaken l�tt tar lusten av den mest �ventyrslystne,
medan Erman fr�n Sibirien s�ger att smaken �r s� fr�nst�tande att det �r
om�jligt att f� i sig st�rre m�ngder. Fr�n Sibirien uppger �ven Enderli att
smaken �r s� v�mjelig och kv�ljande att m�nnen l�ter sina kvinnor tugga
svampen f�rdig f�r sig s� att de kan sv�lja den snabbt. Enderli �t den dock
knappast sj�lv. Kopec d�remot �t svampen men skrev ingenting om smaken.
Ingen s�ger direkt vad de har smakat p�, men de f�rstn�mnda t�nker
antagligen p� smak som hj�lpmedel vid best�mningen och menar d�rf�r smaken
av f�rsk svamp. De sistn�mnda har nog haft torkad svamp i tankarna. Smaken
kan ju l�tt utvecklas under torkningen. Att det kan r�da stor os�mja om
smaken hos f�rsk flugsvamp visar hur stor os�kerhet som kan finnas kring en
s� vanlig svamp. R�d flugsvamp �r trots allt en av v�ra allra vanligaste
svampar s� det �r bara att g� ut i skogen och prova. F�rsk r�d flugsvamp
smakar utm�rkt!
        �r r�d flugsvamp egentligen giftig? Generellt vet vi att detta �r
en sv�r fr�ga, d�r svaret beror p� svampens tillst�nd, tillredning, m�ngden
som intas och �ndam�let med �tandet. R�d flugsvamp anv�nds faktiskt p�
m�nga platser som mat. I Frankrike �r det l�ngtifr�n ovanligt att �ta den
efter speciell tillredning. Det �r klart p�visat att det mesta av giftet
sitter i hatthuden som l�tt kan dras av. Efter n�gra sk�ljningar i vatten
anr�ttas svampen som vanligt. Bara stekning ser d�remot inte ut att ta bort
giftet.
        Ett f�rmodat allvarligt f�rgiftningsfall beskrevs i Norsk magasin
for legevidenskab fr�n 1914. En 52 �r gammal man plockades upp fr�n en
v�gkant utanf�r Oslo kl 15 en s�ndagseftermiddag. Han var d� medvetsl�s och
f�rdes direkt till sjukhus. Det upplystes att mannen var svampf�rgiftad.
Han hade kramper och l�g i djup koma vid ankomsten, han svettades, pulsen
var l�g och oregelbunden. Muskulaturen var styv, men minsta irritation
framkallade ryckningar. Han skar t�nder s� att det h�rdes �ver hela salen.
Kl 23 var han vaken och vid relativt god vig�r trots mycket h�rdh�nt
medicinsk behandling, bland annat hade det g�tt �t 8O liter vatten till
magpumpning. Mannen kunde upplysa om att han hade funnit en hel del svamp
med stora r�da hattar med vita fl�ckar. Han hade f�tt lust att �ta dem och
menade att de var ofarliga d� han erinrade sig att ha sett dem avbildade p�
planscher! Han stekte svamparna och �t tv� fulla stekpannor. De smakade
mycket gott.
        P� grund av mannens egen utsago och den m�ngd svamprester som
pumpades ur mags�cken ber�knades m�ngden intagen svamp till ca 4OO g ren
flugsvamp, sannolikt tio stora exemplar.
        Att f�rsk r�d flugsvamp i vanliga portionsm�ngder ger
f�rgiftningssymptom �r s�kert, men det �r oklart hur allvarliga dessa
f�rgiftningar �r. Rolfe skriver att r�d flugsvamp har varit orsak till
m�nga d�dsfall, medan det inte lyckades Wasson att finna ett enda
dokumenterat d�dligt f�rgiftningsfall av denna svamp! En balanserad
st�ndpunkt fr�n kompetent medicinskt h�ll tycks vara att f�rgiftning efter
intagande av r�d flugsvamp utg�r en liten risk f�r annars friska personer.
Om mannen fr�n v�gkanten vid Oslo skulle ha repat sig snabbare utan
behandling vet vi dock inte.
        Vad vet man d� om de fysiologiskt verksamma �mnena hos r�d
flugsvamp? En alkaloid fr�n r�d flugsvamp isolerades av Schmiedeberg och
Koppe i Leipzig 1868. Den uppkallades efter svampen och fick namnet
muskarin. F�rst 1953 klarlades den kemiska strukturen hos muskarin
fullst�ndigt av C H Eugster. Han anv�nde 26OO kg svamp f�r att f� ut 26O mg
muskarin. Han m�ste s�kert haft hj�lp, �tminstone under insamlandet av
svampen! Muskarin �r ett nervgift med de fysiologiska effekterna: besl�jad
syn, svettning, tung andning, nedsatta hj�rtslag, muskelryckningar, fradga,
pupillsammandragning m m.
        Denna f�rgiftningsbild st�mmer emellertid inte med den verkan som
intr�der n�r man intar vanliga, sm� m�ngder flugsvamp. Bristen p�
hallucinogena effekter �r sl�ende. Det blev klart att koncentrationen av
muskarin hos r�d flugsvamp var alltf�r l�g f�r att kunna ge n�mnv�rd
muskarinf�rgiftning efter vanliga svampportioner. I synnerhet visade
djurf�rs�k att muskarin inte gjorde en fluga f�r n�r! Senare har det visat
sig att andra svamparter, vissa trattskivlingar (Clitocybe) och
tr�dskivlingarna (Inocybe) inneh�ller l�ngt h�gre koncentrationer av
muskarin �n r�d flugsvamp. Dessa ger l�tt muskarinf�rgiftning utan att vara
hallucinogena. Det m�ste allts� finnas andra fysiologiskt aktiva �mnen som
�r de mest verksamma hos r�d flugsvamp.
        Omkring 196O best�mdes tre s�dana aktiva �mnen kemiskt. De fick
namnen ibotensyra, muskimol och muskizon. Ibotensyra �r bara en tiondel s�
stark som muskimol som �r en nedbrytningsprodukt av ibotensyra.
Fysiologiskt visar sig effekten genom sl�het, f�rlust av
orienteringsf�rm�gan och �ndrad sinnesupplevelse. Muskimol har en verkan
p�minnande om delirium och ger egentligen inte hallucinogena upplevelser.
Farmaceuter avr�der bruk av dessa �mnen som njutningsmedel �ven om personer
som har intagit ibotensyra har tillfrisknat utan efterverkningar. F�rs�k
vid universitetet i Z�rich visar att dessa �mnen ger de flesta fysiologiska
effekter man k�nner fr�n flugsvampsf�rgiftning utom den viktigaste sett
fr�n njutningssynpunkt, n�mligen de kraftiga, hallucinogena upplevelserna.
Detta borde tyda p� att den r�da flugsvampen fortfarande h�ller p� sin
innersta hemlighet, dvs att det finns ett ok�nt hallucinogent �mne att
uppt�cka. En enda analys har p�visat ett s�dant �mne, bufotenin, men andra
analyser har inte kunnat bekr�fta detta.
        Det �r sv�rt att hitta uppgifter om hallucinogena effekter av r�d
flugsvamp fr�n Europa. Utomst�ende l�kare kan inte beskriva upplevelsen hos
dem som har �tit av svampen. De som man vet har intagit r�d flugsvamp har
gjort det av misstag och blev naturligtvis f�rskr�ckta precis som
ofrivilligt intagande av alkohol skulle ha f�rorsakat r�dsla och obehag.
        Att vanligt tillredd r�d flugsvamp ger hallucinogen verkan �r
emellertid dokumenterat. De flesta beskrivningar av f�rgiftningsfall i
Europa med r�d flugsvamp kommer fr�n sydliga l�nder och beror p� f�rv�xling
med den h�gt eftertraktade kejsarflugsvampen, de romerska kejsarnas favorit
och huvudbest�ndsdelen i Claudius' sista m�ltid.
        Det �r d�rf�r huvudsakligen fr�n de l�nder d�r denna svamp v�xer
som vi f�r s�ka intressanta upplysningar om verkningarna p� europ�er av att
�ta r�d flugsvamp. Den norske l�karen Nils B Koppang summerar sitt intryck
1913 av de f�religgande beskrivningarna s�lunda: "...att lokala
irritationssymptom och perifera symptom vid flugsvampsf�rgiftning snabbare
tr�der i bakgrunden till f�rdel f�r den rent psykiska sjukdomsbilden". Fr�n
egen erfarenhet beskriver han ett fall fr�n Oslo. Kl 15 den 26 augusti hade
en man och hans hustru �tit f�rh�llandevis stora m�ngder svamp till middag.
De hade plockat den sj�lva och menade sig ha funnit �tta-tio champinjoner
f�rutom den �vriga svampen. KI 18.3O m�rkte frun de f�rsta symptomen d� hon
gick ut f�r att k�pa �gg. Hon blev vimmelkantig, fick problem att uttrycka
sig och pratade en massa sm�rja. N�r hon kom hem fann hon sin man i samma
tillst�nd. Han raglade som berusad, hade sv�rt att tala, men var i munter
sinnesst�mning. N�got senare fick de muskelryckningar, sl�ppte eller
sl�ngde pl�tsligt f�rem�l de h�ll i, de tappade mj�lkglasen som krossades.
L�kare tillkallades kl 21. Han fann paret i ett besynnerligt tillst�nd.
Frun raglade omkring, ytterst pratsam och upprymd. Leende ber�ttade hon att
de var svampf�rgiftade, och, som hon sj�lv trodde, i s� h�g grad att de
m�ste vara f�rberedda att d� av det. Hum�ret var �nd� str�lande och de
diskuterade ogenerat om de skulle l�ta sig kremeras eller gravl�ggas om
f�rgiftningen slutade med d�den!
        Panterflugsvamp inneb�r avgjort en st�rre risk �n den r�da d�
panterflugsvampen mer liknar en champinjon. Panterflugsvamp antas inneh�lla
samma �mnen som r�d, men i l�ngt starkare grad. En man plockade utanf�r
Oslo 1978 en brun svamp som han inte k�nde till. Han �t h�lften av den
tillsammans med n�gra f�rtickor och tog sedan lokalt�get in till stan. En
timme efter svampm�ltiden k�nde han sig d�lig och gick av t�get. Han gick
vidare l�ngs r�lsen och fick k�nslan av att tr�d och buskar kom rusande mot
honom. Han minns att han l�g i gr�set och k�nde sig insp�rrad i konstiga
f�rem�l som han f�rs�kte att komma ut ur. Han fick vidare gradvis en
v�ldsam �ngest innan han p�tr�ffades n�rmast medvetsl�s i n�rheten av
sp�ret och f�rdes till sjukhus. N�sta dag var han frisk och i en svampbok
kunde han strax utpeka panterflugsvampen som orsaken.
        Skildringarna av bruket av r�d flugsvamp i Sibirien �r inte helt
konsekventa. Somliga k�llor verkar klart p�litligare �n andra. De flesta
h�vdar att svampen �r giftig som f�rsk och d�rf�r bara kan �tas torkad.
Detta m�ste betyda att torkning tar bort tillr�ckligt av gifterna men �nd�
bevarar s� mycket av det hallucinogena �mnet att lustk�nslorna �verv�ger.
Det �r allts� fortfarande inte helt klarlagt om sm� doser av torkad svamp
�r ofarliga att anv�nda som njutningsmedel. Det �r sv�rt att s�ga vilken
effekt torkningsprocessen har p� balansen mellan gifthalten och halten av
hallucinogener. M�jligen �r det v�sentligt med en helt best�md torkningstid
eftersom m�nga av de ing�ende �mnena �r flyktiga. Men korjakerna var kanske
mer h�rdbarkade �n vi och villiga att st� ut med en stunds starka
f�rgiftningspl�gor f�r att n� den vidunderliga dr�mv�rlden som de som har
upplevt den skriver s� vackert om. Det var detta tillst�nd vid f�rgiftning
av r�d flugsvamp som Mordecai Cooke 186O i sin genomg�ng av de viktigaste
narkotiska �mnena s� tr�ffande kallade "s�mnens sjunde syster":

        "Dr�mmarna kom i rask f�ljd. Det var som att vandra i de sk�naste
tr�dg�rdar d�r enbart gl�dje och sk�nhet h�rskade. Blommor i de vackraste
f�rger, former och dofter d�k upp framf�r mina �gon..."

--------------------------------------------------------------------------