Konverterad till HTML 1996-03-05 av Thallion / Swedish Infomania
Denna standard är fastställd 1994-12-01, och gäller tills nästa version utges. Standarden har endast ett informativt syfte, att sprida ut korrekt och vederhäftig information som t ex kemistuderande kan ta del av. Författaren fråntar sig allt ansvar över konsekvenserna som skulle uppkomma om en person använder informationen på ett felaktigt sätt. Texten uppmanar inte till brottsliga handlingar! Likväl som det finns svensk standard beskrivande en kondoms storlek, hur man skall tillverka en spik eller göra vattenundersökningar ansåg jag att det var lämpligt att sprida ut en standard i hur man framställer sprängämnen. Jag hoppas att detta blir en vedertagen standard som följs i hela riket.
Författaren
OBS! * Detta är inte den fullständiga versionen av svensk standard, då den ännu inte är färdigskriven. Pga enormt intresse tvingades jag dock sprida ut denna text, som innehåller många fler sensationella nyheter än t ex Avancerad Kemi texterna. Innehållsförteckningen tar dock med alla de avsnitt som den slutliga versionen kommer innehålla. Om ni vill kommentera texten eller bistå med fristående texter, erfarenheter går detta bra i Fidonets Pyromöte. Detta är version 1.00 av Svensk Standard. Det kommer att meddelas i pyromötet när nästa version släpps. Det är alltså ingen idé att ladda hem någon ny version före dess, då det med största sannolikhet är en "fake".
1.1 Inledning
Ämnen som bildas genom endoterma reaktioner, dvs för vilka delta H>0, är alltid termiskt instabila. Föreningar med mycket höga bildningsentalpier är ofta explosiva. De har nämligen en tendens att avge överskottsenergin och övergå i stabilare, dvs mindre energirika föreningar. Blyazid är ett exempel på en sådan förening. Bildningentalpin delta H = +436 kJ. Vid stötar eller vid upphettning detonerar blyaziden. Blyazid är ett sk initialsprängämne (tändämne). Används uteslutande i tändhattar, där detonationen bringar en större kvantitet av ett sk högeffektivt sprängämne att detonera. Man använder vanligtvis i storleksordningen 0.1 g av ämnet. Blyazid är betydligt kraftigare än kvicksilver(II)fulminat. Den används vanligen i tändhattar av aluminium, och får absolut inte förvaras i koppar- eller mässingsföremål, då den extremt känsliga koppar(II)aziden i närvaro av fukt annars skulle kunna bildas. I tändhattar används blyaziden inte sällan i blandning med basiskt blytrinitroresorcinat (blystyfnat), som höjer dess känslighet för låga. I militära sammanhang används dessutom silverazid och tetrazen som tillsatser speciellt vid krutstubintändning. I Sverige tillverkas initialsprängämnen som blyazid av Bofors, Nobelverken, Försvarets Fabriksverk och Nitro Nobel AB. I Sverige är satsvis tillverkning vanligast.
1.2 Historik
Väteazid och dess salter av bly, silver och kvicksilver framställdes först av Curtius 1890 och 1891. Ansträngningar att framställa kristallin blyazid i militära och kommersiella syften påbörjades 1893, men resulterade i förödande explosioner. Framställningen av ämnet fortsatte endast i Frankrike och Schweiz. Senare infördes den i England. Inte långt efter Curtius' upptäckt och redogörelse av väteaziden och dess salter, experimenterade Will och Lenze med dessa vid deras militära anläggning vid Spandau, men en förödande olycka inträffade och satte stopp för vidare experiment och deras resultat hemlighölls av den Tyska krigsstaben. Senare studerade Wöhler och Matter flera tändämnen i hopp att finna en ersättning för kvicksilverfulminatet, och 1907, i ovetskap om Will och Lenzes tidigare arbete, publiserade de experiment som demonstrerade azidernas höga spräng- och initieringsverkan. Vid samma tidpunkt gjordes de första försöken att använda blyazid i sprängämnensbranschen genom F. Hyronimus i Frankrike, som patenterade bruket av blyazid i tändhattar, den 14:e februari 1907. Framställningsproceduren patenterades den 13:e januari 1908. Den 28:e februari 1908 beviljades Wöhler ett franskt patent, i vilken blyazid speciellt nämndes, men användandet av blyazid hade redan förekommit genom Hyronimus patent. Blyazid framställdes i kommersiella syften snart därefter i Tyskland och Frankrike, och tändhattar innehållande detta ämne användes ganska ofta i Europa under första världskriget. Några år senare påbörjades framställningen av blyazidtändhattar i USA. Sedan första världskriget i Tyskland och USA, har en amorf form av blyaziden framställts vilken består av rundade partiklar och denna innehåller ett bindemedel. Denna typ, känd som dextrinerad blyazid, har följande ungefärliga sammansättning: blyazid 93%, blyhydroxid 4%, dextrin och föroreningar 3%.
Kvicksilver(II)fulminatet som hade många nackdelar, bl a en otillfredsställande lagringsbeständighet och låg initieringsverkan, har sedan början av 1930-talet ersatts med blyazid.
1.3 Framställning
Princip
Blyazid framställs genom att man sätter ett vattenlösligt blysalt, t ex blynitrat eller blyetanat (tidigare blyacetat), till en lösning av natriumazid.
2 NaN3 (aq) + Pb(NO3)2 (aq) ---> Pb(N3)2 (s) + NaNO3 (aq) (1)
Analogt med silver- och kvicksilverazid är blyazid svårlöslig i vatten. En fällning av blyazid bildas (1). Därefter kan man filtrera ut de vita kristallerna av blyazid. Man måste vara mycket försiktig, då saltet även i vattenlösning är stötkänsligt. Åskådarjonerna (motjoner) bildar natriumnitrat, som dock är örorenat av bly, och dess vattenlösliga föreningar. Därför skall man göra sig av med denna lösning på ett säkert sätt. Beroende på utförandet av utfällningen kan de två olika formerna av blyazid bildas; den kristallina a-formen av blyazid framställs genom att till en vattenlösning av blynitrat eller blyetanat långsamt tillsätta en utspädd natriumazidlösning under konstant omrörning. Amorf blyazid framställs genom en mycket snabb blandning av mera koncentrerade lösningar. Den dextrinerade blyaziden framställs genom att till en lösning av blynitrat och dextrin långsamt tillsätta en något alkalisk natriumazidlösning. Den utfällda blyaziden tvättas med vatten varefter den kan förvaras på samma sätt som kvicksilver(II)fulminat.
Utförande
Skyddsutrustning, Utensilier, Substanser
engångshandskar filterpapper blynitrat
förkläde glasbägare 1000 cm3 dextrin
skyddsglasögon glastratt natriumazid
magnetomrörare natriumhydroxid
termometer vatten
(Alla substansers renhet skall motsvara puriss eller bättre. Vattnet skall vara nyligen destillerat, och får inte innehålla löst koldioxid.)
1. Följande lösningar iordningsställes:
A. 10.0 g natriumazid B. 48.0 g blynitrat
0.30 g natriumhydroxid 2.00 g dextrin
350 cm3 vatten 450 cm3 vatten.
2. Båda lösningarnas pH regleras till 4.6-4.8, genom tillsättning av natrium hydroxidlösning.
3. Lösningarna får stå i rumstemperatur under 8 H.
4. Lösningarna filtreras för att befria dem från bly- och natriumkarbonat.
5. Lösning B värms till 330 K. Därefter tillsätts lösning A långsamt, med en hastighet av ca 30 cm3/s, under omrörning.
1.4 Fakta
Blyazid
Formelmassa 291.26 µ. Heter på engelska lead azide, och på tyska Bleiazid. Blyaziden är ett salt av väteaziden (tidigare kvävevätesyra). Därför kommer jag att även nämna endel om den senare. Som vanligtvis framställd består blysaltet nålformiga kristaller, men man har visat att blyazid förekommer i en ortorombisk a-form med en absolut densitet på 4.71 g/cm3 och en monoklinisk ß-form med densiteten 4.93 g/cm3. ß-formen är mycket mer känslig, och de två formerna skiljer sig i sönderfallshastigheten vid upphettning. Blyazid kan också fram- ställas i form av finkorniga amorfa partiklar. Ren blyazid består av färglösa kristaller, medan dextrinerad blyazid har en ljusgul nyans, vars kristaller inte kan observeras ens med en förstoring på 50. Det finns inget som pekar på att blyazid kan dödpressas vid höga tryck, vilket är karaktäristiskt för t ex kvicksilver(II)fulminat.
Väteazid, dess salter
Väteaziden är en giftig vätska med genomträngande lukt (kokpunkt 310 K). Väteazid är ytterst explosiv, även i gasform. Väteazidens salter, azider, är även dessa explosiva. Väteazid kan framställas ur natriumazid genom behandling med svavelsyra och destillation. Denna syra protolyseras i vattenlösning och ger då N3--jonen, vilken löser vissa metaller (t ex Fe, Zn, Cu och Al) under bildande av metallazider. Aziderna av tunga metaller t ex blyazid är ytterst explosiva. Azider av alkalier och alkaliska jordartsmetaller avger kväve vid upphettning till 370-620 K och kvarlämnar den fria metallen. Röntgendata anger att azidgruppen är linjär. Azidjonens egenskaper gör att den räknas som en pseudohalogenidjon.
Syntes av väteazid
Den kommersiella framställningen av natriumazid grundar sig på två olika metoder. Den första vilken stammar från Curtius tid består i ett utbyte av hydrazin och en nitrit; den andra genom att natriumamid reagerar med kväve(I)oxid (lustgas). Den senare metoden upptäcktes av Wisliscenus 1892, och utvecklades senare av Dennis och Browne för industriproduktion. Curtius framställde först väteazid, genom reaktion mellan ammoniak och acylazid (4), framställd genom att salpetersyrlighet reagerat med acylhydrazid (3). Rent allmänt kan en acylhydrazid framställas genom att en ester behandlas med hydrazin (2). Troligen åskådligör reaktionsformler förloppet på ett mer överskådligt sätt.
Observera att R betecknar en godtycklig alkylgrupp. Genom att surgöra hydrolysprodukten med svavelsyra och fraktionera produkten fick Curtius fram vattenfri väteazid. Den vattenfria substansen är väldigt farlig att hantera, men utspädda lösningar har destillerats utan problem. Angeli fick fram en vit fällning av svårlöslig silverazid då han blandade mättade lösningar av silvernitrit och hydrazinsulfat och lät lösningen stå ett tag. Dennstedt och Göhlich syntetiserade sedan fram fri väteazid, genom utbyte av hydrazinsulfat och kaliumnitrit i vattenlösning:
Bäst blir utbytet om lösningsmedlet är alkaliskt, eftersom salpetersyrlighet bryter ned bildad väteazid och oxiderar, med avgivande av kvävgas.
1.5 Egenskaper
Fysikaliska
Blyazid är mindre känslig för stötar och värme än kvicksilver(II)fulminat. Den är också mindre känslig för friktion. Som väntat är dextrinerad blyazid mindre känslig än den kristallina formen. Den mindre känsligheten hos den dextrinerade blyaziden jämfört med den hos kvicksilver(II)fulminatet har verkat till att minska användningen av ämnet, och har lett till tillsatser av mer lättinitierade ämnen som t ex blystyfnat. Trots blyazidens något lägre detonationshastighet, mindre brisans, sprängkraft, är den markant bättre som initiator till detonation än kvicksilver(II)fulminatet. Den är även överlägsen med hänsyn till stabilitet. Blyazid förblir intakt efter förvaring vid 350 K under 15 månader, medan renheten hos kvicksilver(II)fuminatet reduceras till 90 % efter 1.5 dagar vid samma temperatur. Då blyazid är att föredra framför kvicksilver(II)fulminat, med avseende på stabilitet och kostnad har den ersatt kvicksilver(II)fulminatet. Den senare används nu endast extensivt i kommersiell sprängämnesteknik och militär ammunition. Blyazidens nackdelar är att den är något mindre lättantändlig och känslig för stötar än önskvärt under vissa förhållanden. Till detta kan nämnas att den inte riktigt är lika bra som initieringssprängämne som DDNP. Blyazid är svårlösligt i vatten (0.02 % vid 291 K, och 0.05 % vid 273 K). Den är i hög grad olöslig i etanol. Enskilda kristaller eller anhopningar av blyazid brinner inte som de av kvicksilver(II)fulminat, men de detonerar vid större kvantiteter. Om kristallerna blir större än 0.1 mm långa kan dessa detonera bara de krossas. Kontroll av kristallstorleken är alltså av största betydelse. När blyaziden är pressad till 3000 psi, detonerar den med en hastighet av 4300 m/s, och vid en densitet på 4 g/cm3 är hastigheten ungefär 5100 m/s. Blyazid är ett av de få sprängämnen som inte förbränns utan sönderfaller under detonationen. Därför behöver man inte blanda i ett oxidationsmedel (t ex kaliumklorat) som är fallet vid användning av knallkvicksilver. Vid detonationen sönderdelas blyaziden enligt följande reaktionsformel (7).
2Pb(N3)2 (s) ---> 2Pb(s) + 3N2 (g) Delta H = -436 kJ (7)
2 N2(g) ---> N (g) Delta H = -946.4 kJ (8)
När den detonerar, bildas fritt kväve under kraftig värmeutveckling och tryckökning. Energiomsättningen beror på att mycket energi avges när kväveatomer bildar persistenta, inerta kvävemolekyler (trippelbindning) (8). Det bildas även den fria metallen som reaktionsformeln oegentligt rimligen upptar flytande fas vid detonationen. Bildandet av kvävgas vid den höga temperaturen leder till en kraftig tryckökning. Blyaziden är känslig för slag och rivning men tämligen okänslig för värme. Tabell 1.1 visar minsta mängden initialsprängämne (i gram) som krävs för att initiera tre vanliga högexplosiva sprängämnen.
| Initialsprängämne | TNT | Tetryl | TNP |
| Kvicksilverfulminat | 0.36 | 0.29 | 0.30 |
| Silverfulminat | 0.095 | 0.02 | |
| Kadmiumfulminat | 0.11 | 0.008 | |
| Kvicksilverazid | 0.145 | 0.045 | |
| Silverazid | 0.07 | 0.02 | |
| Blyazid | 0.09 | 0.025 | 0.025 |
| Kadmiumazid | 0.04 | 0.01 |
Tolkning: Ju lägre värden, desto brisantare, effektivare är initialsprängämnet. Silverazid är lite kraftigare än blyazid. Lägg märke till de stora skillnaderna mellan kvicksilverfulminat och blyazid!
Stettbacher, "Die Schiess- und Sprengstoffe," Leipzig, 1919 s. 124. Rapporterar om "drop tests" med en 2 kilosvikt:
| Sprängämne | Avstånd i centimeter* |
| Kvicksilverfulminat | 4.5 |
| Blyazid | 9.0 |
| Nitroglycerin | 11 |
| Spränggelatin | 14 |
| Tetryl | 33 |
*(Minsta avstånd i centimeter som krävs för att ämnet skall detonera.)
Kemiska
Blyazid skall förvaras fuktigt. Får ej komma i kontakt med syror, eftersom den mycket giftiga och explosiva gasen (flyktig vätska) väteazid då frigörs.
N3-(aq) + H3O+(aq) ---> HN3 (g) + H2O(aq) (9)
Blyazid är giftig, men då den är mycket svårlöslig i vatten (0.023g/100cm3 vatten vid 18°C), är den inte lika giftig som kvicksilver(II)fulminat och natriumazid, vilka båda är lättlösliga i vatten. Överskott av blyazid kan nedbrytas (för att ge icke explosiva produkter) genom behandling med en kall 10%-ig natriumhydroxidlösning. Andra metoder består i att lösa blyaziden i en vattenlösning av ammoniumetanat och behandling med natriumdikromat.
1.6 Substanser
Natriumazid
Används i sk airbags (luftkuddar i bilar). Används även i samband med vattenundersökningar enligt svensk standard (tidigare SIS 02 81 14). Jag ringde Kebo (som i praktiken har monopol på kemikalieförsäljningen till skolorna), och frågade om priset på natriumaziden. Den kostar 240 kronor för 100 g exklusive moms och frakt. Detta kan tyckas vara ett högt pris, men med tanke på den höga renhetsgraden (puriss) och det faktum att man aldrig behöver mer än ett gram blyazid till tändhatten är den tämligen billig. Problemet är bara att Kebo inte säljer till privatpersoner; man måste helt enkelt köpa genom ett företag eller instutition. Jag överdriver inte om jag säger att det knappast finns någon kemist/kemiker eller anställd på kemiföretag som inte genast förknippar natriumazid med framställningen av blyazid. Pågrund av detta är det svårt, och man skall vara försiktig när man köper ämnet. Kom ihåg att iaf inte köpa blynitratet av samma företag! Ämnet är väldigt giftigt! En kompis testade ett enda korn, och han fick stora magsmärtor.
1.7 Kommentar
Blyaziden kan inte jämföras med t ex acetonperoxid, HMTD eller silverkrut. Ämnet detonerar vid antändning. En gång tog jag en otroligt liten mängd blyazid (tänkt Er en tiondels sockerkorn, eller så mycket som ryms på spetsen av en synål, alltså ej synligt för ögat). Vid antändning hördes smällen i hela rummet. Anledningen till att jag haft en påse med två gram blyazid liggandes i en vrå i ett halvår beror helt enkelt på att jag dras för att använda det, då det ger upphov till enorma smällar. Jag tog en gång lika mycket som ett sockerkorn, och förde in det i lågan. Det smällde så högt att jag trodde att trumhinnorna punkterats, det pep länge i öronen efteråt. För att uppnå samma smäll med acetonperoxid måste man använda mer än en kubikcentimeter!
2.1 Inledning
Hexametylentriperoxiddiamin är den enda organiska peroxiden som allvarligt har betraktats som ett sprängämne. Dess explosiva egenskaper tillåter det; ämnet som har förträffliga initierings-, känslighets och brisansegenskaper, är dock alltför kemiskt reaktivt och instabilt för att ha praktisk användning. Redan vid normala temperaturer, och vid närvaro av luftfuktighet sönderfaller den.
2.2 Framställning
Princip
Hexametylentriperoxiddiamin framställs vanligtvis genom att behandla hexametylentetramin (urotropin) med väteperoxid i närvaro av citronsyra, som främjar reaktionen genom att binda den ammoniak som frigörs vid denna.
Utförande
Skyddsutrustning, Utensilier, Substanser
engångshandskar filterpapper citronsyra
förkläde glasbägare 150 cm3 hexametylentetramin
skyddsglasögon glastratt natriumklorid
magnetomrörare väteperoxid 30%
termometer
1. I glasbägaren löses 14 g hexametylentetramin i 45 g väteperoxid. Bägaren ställs i en i förväg iordningställd köldblandning, bestående av krossad is och en mindre mängd natriumklorid (koksalt).
2. Man tillsätter långsamt och i små mängder 21 g citronsyra till lösningen medan man låter magnetomröraren stå på. Temperaturen skall vara runt 273 K.
3. Efter att all citronsyra löst sig låter man magnetomröraren stå på i ytterligare 3 H under det att temperaturen hålls under 273 K. Först kommer ingenting alls att hända, men vid ett visst ögonblick börjar HMTD att bildas. Om man inte låter lösningen hålla denna temperatur hela tiden sker en våldsam, och farlig reaktion, där all hexametylentetramin smälter och sönderdelas. Risk finns att bildad HMTD exploderar.
4. Under två timmar låter man blandningen stå i rumstemperatur, och därefter filtreras den vita, kristallina fällningen ut och tvättas ordentligt med vatten. Kan även sköljas i etanol. Då torkar ämnet fortare vid normal rumstemperatur.
2.3 Fakta
Hexametylentriperoxiddiamin, formelmassa 2O8.17 µ. Heter på engelska hexamethylenetriperoxide diamine. Består av färglösa kristaller.
2.4 Egenskaper
Fysikaliska
Hexametylentriperoxiddiamin är nästan olösligt i vatten och andra vanliga organiska lösningsmedel vid rumstemperatur. Ämnet detonerar vid stötar med en skarp smäll, men brinner vid antändning med orangefärgad låga, som acetonperoxid och cellulosanitrat (bomullskrut). Detonationshastighet: 4511 m/s.
TABELL 2.1
| HMTD | Tricykloacetonperoxid | |
| Lead block test | 330cm3/10g | 250cm3/10g |
| Impact sensitivity | 0.06 NM | 0.3 NM |
| Friction sensitivity | 0.01 N | 0.1 N |
| Oxygen balance | -92.2% | -151.3% |
2.5 Kommentar
Är mycket starkare än acetonperoxid. Det är så jävla starkt, fan inget slår det, och tack vare mig, kan man framställa det ur vanliga hushållskemikalier!!!! I vissa avseenden är HMTD starkare än blyazid!!! Det funkar bra till att initiera klorat-socker blandningar, men givetvis också pikrinsyra!
Hur man extraherar hexametylentetramin ur ångmaskinstabletter (Esbit)
Denna metod bör endast användas då man inte kan få tag på hexametylentetramin på annat sätt. Man erhåller givetvis en produkt av teknisk kvalité. Jag har dock vid ett flertal tillfällen nyttjat denna metod, och erhållit en mycket fin slutprodukt, lämpad för framställning av hexametylentriperoxiddiamin. I ångmaskinsbränsle, av märket 'Esbit', ingår en rätt stor mängd hexametylentetramin (ungefär runt 90 %). Jag vill klarlägga att Esbit inte är det samma som sk metatabletter, som innehåller metaldehyd. 'Esbit' kan köpas i hobby- och leksaksaffärer. Ett paket kostar oftast 19.90 kronor och innehåller tjugo tabletter.
1. Först maler man tio tabletter i en mortel tills man erhåller en mjölliknande konsistens. Det är väldigt viktigt att man maler pulvret ordentligt, så att det inte finns kvar några hårda klumpar. Det kan lukta lite obehagligt, men är inte alls farligt.
2. Sedan häller man över pulvret i en glasbägare, fylld med 50 cm3 varmt kranvatten. Rör om ordentligt under ett par minuter. Därefter filtreras uppslamningen (detta går bra med ett vanligt flergångskaffefilter). Den erhållna lösningen får inte innehålla fasta partiklar!
3. Lösningen man får hälles i ett grunt glaskärl eller liknande. (Skall vara av sådan beskaffenhet att lösningen högst upptar en centimeter i höjd.) Man ställer in kärlet i ugnen, och sätter temperaturen på 125-150°C. Efter runt 20-30 minuter har det mesta vattnet avdunstat, kokat bort, och en förhållandevis stor mängd hexametylentetraminkristaller finns kvar på botten. Om man vill kan man torka dessa med blågel, men oftast behövs det inte. Försök inte att få pulvret helt torrt i ugnen; då sönderdelas hexametylen tetraminen helt och hållet och det kommer att lukta som fan.
Enkla indicium som pekar på att det är hexametylentetramin, är att upphetta pulvret, så sublimerar det (vit areosol). Man kan också behandla ämnet med koncentrerad saltsyra, och då sönderdelas det i metanal, och ammoniak. Ammoniak reagerar med saltsyra, och det bildas en vit rök av ammoniumklorid. Ett annat säkert indicium, är att det just bildas HMTD vid peroxidering!
Hur man framställer hexametylentetramin från metanal (formaldehyd, formalin)
Metanal och ammoniak reagerar vid uppvärmning i lösning med varandra under vattenutträde (kondensationsreaktion), varvid ett fast, färglöst ämne, hexametylentetramin bildas.
6CH2O(aq) + 4NH3 (aq) ----> 6H2O(aq) + C6H12N4
Metanal (formalin, formaldehyd) finns att köpa i välsorterade färgaffärer. Jag köpte själv en 20%-ig vattenlösning (för högre koncentrationer fodras tillstånd från polisen, eftersom det är ett starkt gift. Om de frågar vad du skall ha det till så säger du konservering av växter el. djur. Jag har kommit fram till att det kostar ungefär lika mycket att framställa hexametylentetramin ur Esbit som ur metanal och ammoniak. Det bästa är ju om man kan köpa det från Kebo (1 kg purum kostar 65:- exkl. moms och frakt). Det är avsevärt billigare, men meningen med denna texten är att ta upp revolutionerande framställningsmetoder av sprängämnen ur hushållskemikalier.
Hur man framställer HMTD i köket
Man behöver inte använda 30%-ig väteperoxid för att framställa HMTD. I nedanstående procedur redovisas en metod att framställa HMTD med 6%-ig väteperoxid (tillgänglig i vanliga livsmedelsbutiker, apotek). Observera att det är mycket farligt (och inte rådligt) att använda 30%-ig väteperoxid i denna procedur! (Javex, som innehåller 4,5% väteperoxid, funkar inte.)
1. Häll 35 cm3 väteperoxid i en bägare.
2. Lös 1 g pulveriserad hexametylentetramin i väteperoxiden. Se till att allt löser sig!
3. Kyl lösningen i ett vattenbad under 30 minuter (under 20°).
4. Lös därefter 2 g pulveriserad citronsyra. Först kan lösningen se lite grumlig ut, men det försvinner nästan direkt. Huvudsaken är att det inte ligger fasta partiklar av citronsyra på botten.
5. Låt därefter lösningen stå i rumstemperatur tills fasta partiklar bildas. (Tar ungefär 1 H.) Total utfällning sker inom 8-24 H.
3.0 2,4,6-Trinitrohydroxibensen (TNP, pikrinsyra)
3.2 Kommentar
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
Hur man extraherar acetylsalicylsyra ur aspirin
Acetylsalicylsyra är ett fenolderivat, som kan användas vid framställningen av pikrinsyra.
Utensilier: Substanser:
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
filterpapper aspirin (tabletter)
glasbägare 150, 600 cm3 kaliumnitrat
kärl metanol
mortel med pistill svavelsyra konc.
mätcylinder 150 cm3
Procedur:
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
1. Mal 20 aspirintabletter i en mortel, tillsätt en tesked vatten.
2. Häll över degen till den lilla glasbägaren.
3. Tillsätt 100 cm3 metanol.
4. Filtrera metanol-aspirinlösningen, och släng de fasta partiklarna.
5. Häll filtratet i ett lågt kärl (av glas el. keramik), och ställ kärlet på en spisplatta, och låt metanolen avdunsta. Temperaturen skall vara mellan 340-350 K. (Det tar ganska lång tid, oftast mer än en timme.)
6. Efter att metanolen har avdunstat kommer det finnas kvar ett vitt pulver, detta är ren acetylsalicylsyra.
Hur man extraherar acetylsalicylsyra ur magnecyl
Här följer ett bättre sätt att framställa acetylsalicylsyra ur vanliga huvudvärkstabletter.
Princip
I Magnecyl ingår magnesiumoxid, -hydroxid som neutraliserar det överskott av syra i magen som annars kan leda till magsår då man förtär dessa tabletter. Magnesiumoxid är svårlöslig i vatten, men löses lätt i saltsyra, då det bildas vattenlöslig magnesiumklorid. Acetylsalicylsyran kan sedan filtreras bort från lösningen.
Utförande
Skyddsutrustning, Utensilier, Substanser
förkläde brännare diväteoxid
skyddsglasögon erlenmeyerkolv 200cm3 magnecyl (tabletter)
filterpapper saltsyra 2 mol/dm3
glasbägare 150cm3
glasstav
glastratt
mätcylinder 100cm3
termometer
trefot
1. Häll 100 cm3 saltsyra i erlenmeyerkolven.
2. Värm vätskan till 360 K, och tillsätt tio magnecyltabletter, rör om ordentligt och se till att alla tabletterna löser sig.
3. Låt vätskan svalna och tillsätt därefter 50 cm3 diväteoxid.
4. Filtrera ut acetylsalisylsyran, och låt denna torka.
Hur man framställer pikrinsyra i köket
7. Häll 80 cm3 svavelsyra i den stora glasbägare, och tillsätt acetylsalicylsyran.
8. Låt glasbägaren stå i ett varmt vattenbad i en kvart.
9. Låt glasbägaren svalna litet, och tillsätt därefter 3*5 g kaliumnitrat (tre portioner). Det kommer att bildas nitrösa gaser (kväveoxider), dessa är mycket giftiga, och andas inte in dem. Symptom uppträder först efter tolv timmar!
10. Låt blandningen svalna, och tillsätt därefter 300 cm3 vätehydroxid. Filtrera därefter ut de gula kristallerna.
11. Fortsätt att tvätta dem med mer vätehydroxid. Det gula pulvret framställt ur vanliga huvudvärkstabletter är 2,4,6-trinitrofenol, TNP, pikrinsyra, ett högeffektivt sprängämne som är kraftigare än TNT (trotyl)! (Det är också mkt giftigt.)
Pikrinsyran får inte komma i kontakt med ämnen som kan agera som baser; då bildas mycket stötkänsliga salter, pikrater, som är kapabla att initiera pikrinsyran. Undvik alltså att pikrinsyran kommer i kontakt med metaller, karbonater, basiska oxider, hydroxider.
När jag första gången läste att man kunde framställa TNP ur vanliga huvudvärkstabletter, trodde jag inte i mina vildaste fantasier på det. Jag hade mina skäl, det är ofta det sprids felaktig information i sk anarchytexter. Det var en kompis till mig, som nästan tvingade mig att testa receptet. Jag gick till apoteket och köpte vanliga aspirin-tabletter. (Jag har testat magnecyl, men de funkar inte tillfredställande.) Sen köpte jag vanlig kalisalpeter i en Konsumbutik (på kryddhyllan). Metanol köpte jag i en färgaffär. (Egentligen är det olagligt för privatpersoner att köpa metanol i Sverige eftersom ämnet är extremt giftigt.) Svavelsyra hade jag redan. Ett tips för Er som inte kan få tag på koncentrerad svavelsyra är att köpa vanlig ackumulatorsyra (38% svavelsyra), används till blyackumulatorer i bilar och finns på bensinmackar. Sen är det bara att destillera fram 96%-ig. (Fråga en kemilärare hur Ni skall göra.) Ett tips är att hälla ackumulatorsyran i t ex en "gurkburk" och ställa denna på en spisplatta och koka bort vattnet ända tills det bildas vita gaser (svaveltrioxid) - då har Ni koncentrerad svavelsyra. I stället för att använda aspirin tabletter, går det faktiskt att köpa ren acetylsalicylsyra på apoteket. Det har jag gjort. Det kostar väldigt mycket, 140:-/150g. Men varför tror ni att jag ändå köpte det? Det underlättar en hel del, man får ett mycket bättre resultat, man kan börja framställningen vid punkt 7.
Hur man framställer pikrater i köket
När man framställt pikrinsyran så skall man inte tro att man kan tända på det med en stubin. Man måste använda en tändhatt (t ex blyazid) för att få ämnet att detonera. Om man inte kan få tag på en tändhatt, så har jag ett tips: framställ natriumpikrat. Detta ämne är dock stötkänsligt, men exploderar med stor kraft om det kommer i kontakt med eld. Man gör en NaOH-lösning på ca. 8 mol/dm3, och häller långsamt i pikrinsyra tills pH=7. Sedan filtrerar man ut kristallerna och låter de torka. Själv har jag inte råkat ut för att natriumpikratet exploderat genom stötar el. friktion. En bättre metod jag kommit på själv är att lösa pikrinsyran i vatten, och tillsätta natriumvätekarbonat (bikarbonat) tills det inte bubblar längre (samma reaktion som i brustabletter...).
Reaktionen är av samma typ som den om sker då man löser brustabletter i vatten. Kom ihåg att inte låta pikrinsyran komma i kontakt med t ex metaller. Det mest brisanta pikratet är troligen blypikrat (som helt klart också är det mest stötkänsliga...) Om du vill framställa lite blypikrat så tar du ett blyföremål (t ex fisketyngd) och lägger den i varm utspädd salpetersyra. Värm blandningen några minuter. På botten finns då ett pulver, blynitrat. Om Ni torkar blynitratet och sedan tar ytterst lite blynitrat och blandar med ytterst lite pikrinsyra och värmer detta på t ex en tesked kommer det efter ett tag detonera. Det är högst troligt att det går att använda blypikrat till att detonera pikrinsyra.
I nästa version berättar jag hur man framställer pikrinsyra (TNP), vilket är kraftigare än TNT, och har använts i handgranater. Genom att utgå ifrån SALICYLSYRA, vilket är skitbilligt. Har själv gjort ca 300 GRAM!!! Tips: gör på samma sätt som med acetylsalicylsyra, men köp salicylsyran på apoteket - 200 el. 300g kostar under 100kr.
4.0 Tricyklopropanperoxid (acetonperoxid, AP)
4.1 Inledning
Som namnet antyder rör det sig om en organisk peroxid. Rent nomenklaturmässigt är dock namnet på denna förening troligen tricyklopropanperoxid. Detta sprängämne har aldrig använts kommersiellt beroende på alltför hög känslighet mot yttre påverkan (friktion eller stötar). Troligen är ämnet känsligare än glyceryltrinitrat (nitroglycerin), men inte lika känsligt som jodkväve, då det senare detonerar vid beröring.
4.2 Framställning
Utförande
Skyddsutrustning, Utensilier, Substanser
engångshandskar glasbägare 150 cm3 2-propanon
förkläde kaffefilter (flergångs) diväteoxid
skyddsglasögon mätcylinder 100 cm3 saltsyra konc.
pipett väteperoxid 30%
termometer
universalindikator
1. Häll 20 cm3 väteperoxid i glasbägaren.
2. Tillsätt 14.4 cm3 2-propanon. Rör om ordentligt och kontrollera att temperaturen inte överstiger 315 K.
3. Tillsätt 8 cm3 saltsyra droppvis. Saltsyran fungerar som katalysator. Om temperaturen skulle överstiga 320 K, låt temperaturen sjunka innan du tillsätter mer saltsyra. Annars avdunstar 2-propanonen. Rör hela tiden om ordentligt.
4. Nästan omedelbart framträder den i diväteoxid svårlösliga acetonperoxiden. Fortsätt att röra om ordentligt under tio minuter.
5. Tillsätt 50 cm3 diväteoxid.
6. Häll över blandningen i ett kaffefilter, och rena med stora mängder diväteoxid. På så sätt minskar man koncentrationen av de oförbrukade hydroxoniumjonerna (hydratiserade diväteoxidmolekyler). Fortsätt tills pH=7. Tar ungefär fem minuter.
7. Pressa ur så mycket vätska du kan.
8. Låt klumparna torka ovanpå ett papper. Vänta ett dygn.
4.3 Egenskaper
Fysikaliska
Består av vita kristaller, som mycket lätt detonerar. Föreningen är känslig för slag, friktion och värme. Vid detonationen (som kan uppnås utan tändhatt), bryts acetonperoxiden fullständigt ner till gasformiga produkter. Detonationen sker med en sådan hastighet att en behållare vari man detonerat acetonperoxiden, inte finns kvar efter detonationen. För att får ämnet att detonera måste det i någon mån pressas ihop (packas) i t ex ett metallrör. Acetonperoxiden löser sig bäst i 2-propanon (aceton). Det säkraste sättet att förvara acetonperoxiden är löst i 2-propanon i en tätt försluten mörk glasflaska. Vid indunstning med detta lösningsmedel erhålles vackra transparenta kristaller. Det rena ämnet har en angenäm doft. I annat fall har man inte renat acetonperoxiden från saltsyra tillräckligt. Smältpunkt och kokpunkt ligger mellan 370 K och 390 K. Acetonperoxiden detonerar ungefär vid 400 K. Det uppkommer då en tryckvåg som dock inte verkar på större avstånd.
4.5 Substanser
Saltsyra konc. HCl(aq)
Starkt frätande ämne. Vid hudkontakt spola omedelbart med vatten. Vid stänk i ögonen spola genast med mycket vatten i 15 minuter och kontakta läkare. Risk för allvarlig lungskada vid inandning. Förvaras åtskilt från metaller. Det är mycket viktigt att man tvättar händer och ansikte efter att man använt denna syra (även om man inte tror att man fått syra på sig). Ett måste vid handhavandet av syror är att bära skyddsglasögon alternativt vanliga glasögon. Mineralsyrorna reagerar med vatten under värmeutveckling, vid utspädning av dessa är det mycket viktigt att hälla syran i vattnet, och inte tvärtom! Detta gäller framför allt svavelsyra och salpetersyra. Man skall inte förvara flyktiga syror som t ex saltsyra i närheten av baser (t ex ammoniak och natriumhydroxid) eftersom dessa då gärna skulle reagera med varandra.
2-Propanon (CH3)2CO(l)
Mycket brandfarligt ämne. Kan vara farligt vid inandning. 2-propanon kan man köpa i vilken livsmedelsaffär som helst då den används som nagellackremover. Jag brukar själv använda den som kommer ifrån Gripens hushållsserie, 150ml, kemiskt ren. Den får inte innehålla olja. Kostar drygt tio kronor. Det kan vara lite mer problem att få tag på väteperoxiden, eftersom den 3%-iga (eller 6%-iga) som säljs i livsmedelsbutiker inte alls duger. På apoteket säljer man 85ml 30%-ig väteperoxid för 32 kronor. Det är väldigt dyrt, men jag kan garantera att det ändå är värt pengarna. Med största sannolikhet säljer även apoteket större mängder av väteperoxiden till ett lägre "ml-pris". Själv köper jag 1000ml 35%-ig väteperoxid i en färgaffär för 55 kronor. (Det råder vissa prisskillnader.) I nästan alla färgaffärer säljs 30%-ig saltsyra. Både saltsyran och väteperoxiden som jag har köpt har kommit från "Alfort&Cronholm Grosshandel Ab".
Väteperoxid 30% H2O2(aq)
Frätande ämne. Vid hudkontakt spola omedelbart med vatten. Vid stänk i ögonen spola genast med mycket vatten i 15 minuter och kontakta läkare. Förvaras svalt och mörkt. Vid hudkontakt bleks huden och man får vita fläckar. Förvaras åtskilt från andra ämnen. Sönderdelas i kontakt med en mängd föreningar till vatten och syre, och är då oanvändbar till framställning av acetonperoxid och HMTD.
4.6 Beräkningar
Med utgångspunkt från reaktionsformeln har jag beräknat hur stor volym av reaktanterna (2-propanon, väteperoxid och saltsyra) som behövs för att framställa en visst antal gram acetonperoxid.
4.7 Kommentar
En gång rörde jag om några korn i en mortel, för att testa om ämnet var just stötkänsligt, och då detonerade det. Annars har jag aldrig råkat ut för att ämnet detonerat genom friktion/stötar (trots att jag har framställt ämnet mer än trettio gånger). Det föreligger alltså ingen risk bara man inte utsätter ämnet för rejäla stötar. Själv anser jag att detta sprängämne är relativt säkert. (Det finns inga sk säkra sprängämnen.) Mängderna i ovanstående recept tycker jag är bra om det är första gången man framställer detta sprängämne. Senare kan man ju göra större mängder. Själv gjorde jag en gång en sats där jag utgick ifrån 300ml väteperoxid. Det speciella med detta sprängämne är att det är otroligt enkelt att framställa, och kemikalierna är mycket lätta att få tag på. Det är väldigt bra att använda ett flergångskaffefilter (av plast), eftersom man då hur lätt som helst kan spola vätehydroxid utan att acetonperoxiden försvinner. Dessutom är det lätt att pressa ur den återstående vätskan. Det är otroligt viktigt att man låter sprängämnet torka i minst 12 timmar efter framställningen. Efter att det gått tolv timmar kan man för säkerhets skull testa om det finns kvar vatten, genom att tända på lite acetonperoxid på ett skyddat underlag och därefter se om det blivit kvar någon vätska där man lade pulvret.
Användning
Om sprängämnet skall användas till en smäll så har jag ett tips. Med en syl gör man först hål i botten på t ex en magnecylburk. Sedan tejpar man igen hålet (så att inte acetonperoxiden rinner ut), och fyller burken med ca. 1/7 acetonperoxid. När man sedan skall använda bomben så vänder man burken så att hålet är upptill och acetonperoxiden inte rinner ut. Därefter tar man bort tejpen och sätter i ett tomtebloss (den behöver inte alls vara långt in i burken). Sedan vänder man burken igen så att acetonperoxiden faller ner till tomteblosset (håll för med fingrarna så att ingen acetonperoxid rinner ut). Obs! Det är mycket viktigt att ingen acetonperoxid hamnar på den delen av tomteblosset som är utanför burken! Acetonperoxiden är mycket lättantändlig och skulle kunna tändas av gnistorna från tomteblosset. Detta skulle i värsta fall leda till att bomben exploderar direkt när tomteblosset börjar brinna. Det kommer att smälla väldigt högt. Observera att man för bästa smäll inte skall fylla bomben med mer än högst 1/5 acetonperoxid. Det blir nämligen inte högre smäll om man skulle använda mer acetonperoxid. Det blir inte heller bättre smäll om man tejpar utanpå burken. (En gång tejpade jag ca. 1 cm tjockt lager utanpå burken och det blev knappt någon hörbar förändring.) Nu inser du kanske också hur bra detta sprängämne är (man får väldigt mycket smäll per gram sprängämne). Ovanstående sats räcker till ca. 10 väldigt höga smällar! Säkerhetsavståndet för ovanstående laddning approximerar jag till >30m. Inte direkt pågrund utav splitter, utan man bör vara på detta avstånd om man är rädd om sin hörsel. Själv har jag faktiskt fått nedsatt hörsel sedan jag började med dessa tokigheter! Om man bara lägger denna smällare t ex på marken så kommer det inte alls bli någon krater eller hål. Om man är ute efter typ en krater skall man fylla hela bomben med acetonperoxid och gräva ner den i marken så att bara tomteblosset sticker ut. Kratern kommer då att bli mellan 0.5-1 m i diameter. Troligen så kan man använda acetonperoxid till att initiera TNT, TNP. Vi har kommit fram till att om man vill att smällen skall låta mycket och man skall erhålla en stor stötvåg så skall man iaf inte göra bomben av papper eller kartong. Hårdplast och metall är de bästa materialen till bomber med acetonperoxid.
För att testa hur stötkänsligt acetonperoiden är tar man en knivsudd och lägger på ett hårt underlag. Sedan kan man testa att slå på acetonperoxiden med en hammare med olika kraft tills ämnet detonerar. Det kommer då att låta ungefär som ett pistolskott (jag syftar då på en äkta pistol). Det enda säkra sättet att få acetonperoxiden att detonera är att utsätta den för en stötvåg (t ex hammare) det är dock inte så praktiskt alla gånger att smälla en bomb med en hammare... Om man tar 1mm3 acetonperoxid och lägger det på en tesked och värmer underifrån med en tändare så detonerar ämnet efter ett tag, men det låter inte lika mycket som om man utsätter det för en stötvåg. Om man bara för in lite acetonperoxid i en låga, så brukar det ofta inte låta något alls (ämnet brinner bara, fast väldigt snabbt). Om man däremot efter framställningen av acetonperoxiden formar ett klot, ca. 1 cm3 och låter detta torka (det tar lite längre tid); så kommer detta vid antändningen (använd stubin) smälla väldigt högt. Ett roligt `practical joke` som jag testat några gånger är att man rullar en cigarett och tar med lite (ca. 1 mm3) acetonperoxid i ungefär mitten på cigaretten. Det är skojigt att se hur cigaretten ibland hoppar ur munnen på rökaren! (I annat fall hoppar den ner i halsen...) En gång när vi smällde en laddning acetonperoxid i en 33cl läskburk, så kan jag garantera: absolut inga rester av burken fanns kvar efter explosionen; hela burken måste ha brunnit upp pga den höga temperaturen!
Endel personer i R2O_Pyro har ibland framfört klagomål om att ovanstående framställningsprocedur för acetonperoxid skulle vara för farlig, och att man borde vidta större försiktighetsåtgärder. Eftersom denna text bara bygger på mina egna erfarenheter låter jag dock ovanstående framställningsprocedur vara kvar, då jag framställt ämnet över trettio gånger exakt enligt receptet, utan några som helst komplikationer. Det är dock väldigt viktigt att man följer receptet till punkt och pricka - glöm inte att rena acetonperoxiden med stora mängder vatten!
Jag testade en gång att indunsta acetonperoxid i 2-propanon. Det bildades vackra transparenta kristaller, vilka dock ej hade större brisans än den pulverformiga acetonperoxiden.
Vi har gjort ett otal tändhattar med acetonperoxid, men då jag har lite svårt att beskriva hur man går tillväga vid tillverkningen följer det med en mycket bra beskrivning på hur man kan tillverka en tändhatt för acetonperoxid skriven av Lenart Persson. Själva har vi använt vanliga högtalarsladdar (kostar ca. 2-3 kr/meter), som vi skalat av i ändan och virat runt en tändsticka inne i tändhatten. Fungerar som en glödlampa, och när man ansluter ett batteri (vi fick det att fungera med 1.5 V) så detonerar den. Vi råder att man använder mer än 1.5 V då det annars tar några sekunder innan tändhatten detonerar.
Vi använder även ibland radiostyrda sprängladdningar, som vi framställer genom att ändra lite i vanliga radiostyrda bilar (billigaste varianten kostar bara runt 1OO kronor, och det bästa är att man kan använda dem om och om igen).
Eftersom acetonperoxiden är en instabil förening bör man inte förvara den längre tider, dvs mer än en vecka. Detta beror inte bara på explosionsrisken, utan det faktum att acetonperoxiden vid förvaring långsamt bryts ned till andra föreningar. För att erhålla en så hållbar produkt som möjligt är det väldigt viktigt att rena acetonperoxiden med stora mängder vatten efter framställningen. Detta går väldigt smidigt om man använder ett flergångsfilter av plast. Då kan man samtidigt utan risk pressa ur vätska ur acetonperoxiden. Det är viktigt att man späder ut vätskan (punkt 5), på så vis slipper man att kaffefiltret fräts sönder. Innan jag blev medveten om det hade jag redan förstört två kaffefilter!
4.8 Fristående texter
Tändhatt, av Lenart Persson
Denna text innehåller en beskrivning på en enkel tändhatt. Ifall du har tillgång till köpta tändhattar släng denna text, eller ge den till någon som inte har det. Man bör ha lite baskunskaper inom kemi, men jag hoppas jag har gjort texten lätt att förstå för nybörjare. Utgångsmaterialet jag använder till tändhatten är acetonperoxid, som både är lätt att tillverka och billigt. Kemikalierna finns i välsorterade färgaffärer och kan köpas av vem som helst. När acetonperoxiden är torr och färdig kan man övergå till att färdigställa tändhatten. Delarna finns att köpa hos Clas Ohlson, här är en lista på det man behöver.
Mässingsrör med yttermått 10mm Pris 27.00kr för 50cm
Kanthaltråd diameter 0.20mm Pris 8.50kr för 10m
El-tejp Pris 9.00kr för 20m
Epoxylim Pris 37.00kr för 30g
Kopplingsplint Pris 6.50kr för 12polig
Batterihållare Pris 12.50kr
-----------------------------------------------------------
Summa: 100.50kr
De flesta uppräknade artiklarna finns även att köpa i de många andra affärer också ifall du inte vill skicka efter och betala dyr frakt till posten. Adressen till Clas Ohlson är:
CLAS OHLSON
790 85 INSJÖN
Tel. 0247/44444
Fax. 0247/44555
Kapa kopparröret till längder på 80mm och platta till ena änden genom att klämma i hopp den i ett kraftigt skruvstycke. Ta i ordentligt så det blir tätt. Runda till hörnen (som blir när man plattat till röret) med en fil. Fyll röret med acetonperoxid. Häll i lite i taget och pressa så du inte behöver pressa så hårt sen. De sista 5mm ska vara löst. Fyll så det blir 10mm ofyllt. Nu har vi kommit till tändningen där används kanthaltråden och kopplingslisten. Skär av kopplingslisten så det endast blir två poler. Skruva fast din anslutningskabel i ena änden av listen och 15mm av kanthaltråden i den andra. Se till att det sitter fast ordentligt. Det är nu lämpligt att testa kopplingen genom att tillföra ström i anslutningskabelen det bör räcka med 6st 1.5V batterier som sitter i en batterihållare. Börjar kanthaltråden glöda så fungerar allt som det ska. Ta nu och tryck in den 2-poliga kopplingsplinten med kanthaltråden in mot acetonperoxiden. Se till så tråden kommer i kontakt med acetonperoxiden. Ta och tätta med epoxyn så hela paketet blir tätt. Nu har du en fungerande tändhatt allt du behöver göra är att koppla ström till den så smäller det.
5.0 Silverkrut
5.1 Inledning
Silverkrut är en typ av blixtkrut som brinner väldigt snabbt. Man hinner bara se ett starkt ljussken då silverkrutet antänts. Om pulvret innesluts, så erhålls detonation vid antändning. Är ungefär lika effektivt som kalium/per/kloratbaserade blixtkrut. Har endast fått stor spridning genom att substanserna är lätta att få tag på. Följande blandning har tagits fram för att ge bästa effekt med minsta mängd aluminiumdamm (vilket är ett förhålladevis dyrt ämne).
5.2 Framställning
Utförande
Skyddsutrustning, Utensilier, Substanser
munskydd isoleringstejp aluminium (damm)
mortel med pistill kaliumpermanganat
syl svavel
1. Mal kaliumpermanganat i en mortel. Fortsätt tills dess att pulvret inte glittrar någonstans, och konsistensen är som mjöl.
2. Blanda sedan:
2 delar kaliumpermanganat
Volym- 1 del svavel
delar 1/3-1/2 del aluminium (damm)
3. Blanda genom att lägga i en burk, och sedan bara vända denna, tills ett homogent pulver erhålls. Man får absolut inte mortla blandningen, som då lätt kan antändas.
5.3 Substanser
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
Aluminiumdamm
Använd alltid ett munskydd då Ni arbetar med metallstoft. Lungorna kan ta oerhörd skada om Ni inandas t ex aluminiumdamm. Det duger med ett vanligt munskydd (ett sådant som de använder på byggplatser). Om du inte kan få tag på Al-damm så kan det också funka om du filar ner ett föremål av aluminium, och samlar upp spånen. Ju mindre spån desto bättre reaktion. Al-dammet som jag använder köper jag faktiskt inte i någon kemiaffär utan däremot i en färgaffär. Det heter "Brons CB 5O Aluminium 25g" och distribueras av ColArt Sweden AB. 25g kostade 45 kronor. Jag har även sett att Dekorima säljer ovanstående aluminiumdamm fast i papperskuvert. Priset är det samma.
Kaliumpermanganat
Går att köpa i endel färgaffärer. Säljs endast i vattenlösning av apoteken. I vissa "vinbodar" kan man köpa kaliumpermanganat, som används till mäsken.
Svavel
Går att köpa i färgaffärer, kostar runt tio kronor kilot.
5.4 Kommentar
I andra recept så läser man om blandningar med 50% KMnO4, 50% Al-pulver. Men varför tror Ni att jag inte skriver de proportionerna? Jag har kommit fram till dessa proportioner genom kemiska analyser! Men trots att jag troligen sammanlagt har gjort >40 silverkrutsbomber, så har jag inte använt mer än en förpackning. Detta beroende på att man för en riktig saftig smäll inte behöver använda mer än en laddning på två teskedar silverkrut! Det känns mycket säkrare när man använder silverkrut än då man använder acetonperoxid.
Användning
Mitt tips är att man packar silverkrutet i en myntsamlare (finns på posten), och sedan tejpar massa lager isoleringstejp utanpå (inte maskeringstejp), sedan gör man ett hål med en syl, och stoppar in ett tomtebloss. Det kommer verkligen att smälla mycket! Det är något som måste upplevas! För att ni skall förstå hur högt en silverkrutsbomb smäller så kan jag gissa att den smäller lika högt som 10 magnumsmällare. När man använder silverkrut så gör det inget om hålet till stubinen skulle vara lite för stort, reaktionen går ändå så snabbt att det smäller ändå.
Olyckor
Man skall aldrig förvara silverkrutsbomber en längre tid (högst 2-3 dagar). Mina försök har även visat att sprängverkan nedsätts drastiskt vid längre förvaring. Ännu viktigare är att silverkrutet absolut inte får utsättas för fukt! Man skall alltså inte använda ämnet ens på nyår om det skulle duggregna! En kompis till mig hade gjort en silverkrutsbomb på ungefär 100 g, som på nyår detonerade i hans hand, pågrund utav att blandningen hade blivit lite fuktig. Just beroende på att det finns svavel i blandningen kan det bildas svavelsyrlighet, svavelsyra som reagerar direkt med kaliumpermanganatet och bildar dimanganheptoxid, som är ytterst stötkänsligt. Aluminium i dammform har även visats kunna reagera med vatten och därmed avgiva värme (vätgas bildas och det medför tryckökning). Om man använder tomtebloss skall man vara mycket försiktig när man stoppar in det i bomben, annars kan friktionen antända silverkrutet. I sådana fall kan det löna sig att istället använda tjärstubin (svartkrutsbaserad) som säljs av Pyro. Ha alltid handskar på dig då du skall använda bomben - det var troligen som gjorde att min kompis fick behålla alla sina fingrar. Jag känner också till andra fall då en enkel handske faktiskt har skyddat väldigt mycket! Bl a så skyddar den mot plastsplitter från acetonperoxidbomber, så att man inte alls får några hudskador om olyckan skulle vara framme.
Tomtebloss
Jag använder alltid tomtebloss som stubin, då den har endel fördelar:
* Brinner långsamt (ca. 40 sekunder)
* Brinner med hög värme
* Mycket billiga
Det har dock vissa nackdelar som att den är svår att antända, och att den inte är speciellt hållbar, och går lätt sönder (spricker). Jag har verkligen utsatt silverkrutet för massa "stötkänslighetstest", och kommit fram till att det inte alls är stötkänsligt, till skillnad från kalium/per/kloratbaserade blandningar. Eftersom det är välkänt att man kan blanda kaliumnitrat (kalisalpeter) och sackaros (rörsocker) för att använda som en typ av krut, kan det finnas de som skulle testa att blanda kaliumpermanganat med sackaros - detta avråder jag verkligen - bara man rör om en sådan blandning så gnistrar det och kan deflagera hur lätt som helst!
Mangan(IV)oxid (brunsten)
När man kommer i kontakt med kaliumpermanganat är det mycket lätt hänt att man får bruna fläckar av mangan(IV)oxid (brunsten) på olika ställen; alltefter omständigheterna kan man använda antingen utspädd saltsyra eller ett tvättmedel som heter Kalkosan till att avlägsna fläckarna. (Själv använder jag ibland Coca Cola, som innehåller tillräckligt av forforsyra för att avlägsna fläckarna!) Behöver jag tillägga att man inte skall hälla koncentrerade syror på händerna?
6.0 Divätesulfid (svavelväte, hydrogensulfid)
6.1 Inledning
Har du råkat ut för ruttna ägg någon gång. Den hemska lukten kommer från en gas, divätesulfid som frigörs då svavelhaltiga ämnen ruttnar. Man kan lätt framställa divätesulfiden (tidigare svavelväte) med utgångspunkt från vanliga hushållskemikalier.
6.2 Framställning
Utensilier: Substanser:
glasbägare 150 cm3 natriumvätesulfit
pipett väteperoxid 3%
Utförande:
1. Lägg en tesked natriumvätesulfit i glasbägaren.
2. Droppa på några droppar väteperoxid. En gas bildas nu, divätesulfid, den är mycket giftig att inandas.
6.3 Kommentar
Nu undrar Ni kanske hur du skall få tag på kemikalierna. 3%-ig väteperoxid kan man köpa i vilken livsmedelsaffär som helst. Kallas för vätesuperoxid, och används som blekmedel. Tillhör liksom 2-propanonen Gripens Hushållsserie. 150 ml kostar lite mindre än tio kronor. Natriumvätesulfit ingår i ett medel för blekning och textilavfärgning som heter Herdins Remolit. Detta medel går också att köpa i de flesta livsmedelsbutiker. Och jag kan garantera Er - det funkar! Om man tar en halv tesked natriumvätesulfit och tillsätter några droppar väteperoxid, så kommer det lukta i hela rummet i en halvtimme. Jag kan inte låta bli att berätta, vad som hände när jag testade det första gången. Det var på en lektion i samhällskunskap då vår besserwisser till lärare hela tiden skulle tjata om att det vid metallframställningen luktade ruttna ägg. Han som egentligen inte kan något om kemi ställde den sjuka frågan om det var sulfit eller sulfid (två typer av svavelföreningar) som hade den äckliga lukten (verkligt knäpp fråga). Jag sa att det var sulfid eftersom jag vet hur divätesulfid luktar och känner till att natriumvätesulfit inte alls luktar. Givetvis så skulle han inte hålla med mig. Det var då jag kom på den lömska idén att han nästa lektion minsann skulle få känna på doften av divätesulfid! På rasten mellan två lektioner, så gjorde jag ovanstående blandning, under en bänk. Gissa om det luktade, vi kunde inte ens ha lektion. Som jag tidigare nämnt är gasen divätesulfid extremt giftig, men om man bara tar någon tesked natriumvätesulfit, i ett stort rum, så föreligger ingen större risk att man dör. Ett tips är att man framställer gasen i skolans ventilationsanläggning, på så sätt får den större spridning.
Den 3%-iga väteperoxiden är en förhållandevis harmlös substans vilkan man utan större risk för hälsan kan förtära (jag säger inte detta för att ni skall göra det, men det är alltid en stor fördel om man har ett hum om substansernas risker m.m.) Jag har räknat ut att det maximalt kan bildas ca. 125cm3 divätesulfid om man utgår ifrån 1g natriumvätesulfit (vid rumstemperatur och normalt lufttryck). Detta skulle motsvara (kan man tänka sig) en kub med alla sidorna fem centimeter långa. Alltså en ganska liten volym. Om vi säger att rummet där man framställer divätesulfiden har volymen 10m * 10m * 4m = 400m3, så skulle det betyda att om gasen fördelades i konstanta proportioner i hela rummet skulle varje kubikcentimeter luft i rummet ändå innehålla drygt 7200000000000 molekyler divätesulfid. De Ni!
Vi pyrotekniker har faktiskt vissa etiska regler (om Ni nu inte trodde det), en av dem är att man aldrig spränger bomber i närheten av människor (speciellt äldre). Skall en bomb sprängas så gör man det lämpligast ute i skogen. En annan viktig regel är att man aldrig skall gå fram till en ickefungerande smällare. Kom tillbaka dagen efter och gräv då ner den, så att ingen annan får tag på den. Ännu en viktig sak att tänka på är att aldrig använda glasföremål som bomber! Om olyckan skulle vara framme kan jag garantera att det känns betydligt bättre med lite plast skärvor på jackan än tusentals glasskärvor inborrade i kroppen!
I. Om denna text
Denna text är skriven av Hexor, med undantag av de fristående avsnitten, som skrivits av externa skribenter. Innehållet bygger helt på mina egna erfarenheter och måste ses som pålitliga då de utvalts efter just det kriteriet. Jag har framställt substanserna åtskilliga gånger, och läst om dem i en mängd fackböcker. Texten innehåller endel sensationella avsnitt, som utan tvekan varit okända för allmänheten. Merparten av framställningsprocedurerna går ej att finna någon annanstans, då jag utformat dem helt själv. Här nedan följer en kort beskrivning av standardens avsnitt.
Bly(II)azid.
Ett kommersiellt använt initialsprängämne (tändämne). Används uteslutande i tändhattar. Natriumazid, som används vid framställningen av detta ämne är oerhört svårt att få tag på, men det följer med en beskrivning hur man kan framställa detta salt, genom att utgå från vanliga hushållskemikalier (bl a klorin (vattenlösning av natriumhypoklorit), ackumulatorsyra (38% svavelsyra), ammoniak och isopropanol (används vid rengöring av tonhuvud, säljes på apoteket).
Hexametylentriperoxiddiamin, HMTD.
Ett tändämne som är starkare än blyazid. Läs om hur man framställer ämnet genom att extrahera hexametylentetraamin ur ångmaskinstabletter (Esbit), och sedan behandla den med vanlig 6%-ig väteperoxid (kan köpas i många livsmedelsbutiker) i närvaro av vanlig citronsyra (på kryddhyllan).
2.4.6-Trinitrohydroxibensen, pikrinsyra.
Ett högexplosivt sprängämne som användes under första världskriget i granater. Är starkare än TNT (trinitrotoluen). Kan framställas genom att först extrahera acetylsalicylsyra ur vanliga huvudvärkstabletter (Magnecyl el. Aspirin), och sedan nitrera denna med en blandning av t ex konc. svavelsyra och vanlig kali salpeter (går att köpa i vanliga livsmedelsbutiker).
Acetonperoxid.
Tändämne som kan framställas ur vanlig aceton och saltsyra (säljs i färghandeln) och 30% väteperoxid, som både säljs i färgaffärer och av apoteket. Kan användas till att initiera högexplosiva sprängämnen som pikrinsyra.
Silverkrut.
En typ av blixtkrut, som blivit känt genom att det är lätt att få tag på de kemikalier som ingår. Används ofta till att göra rejäla nyårssmällar Låter som mer än tio magnumsmällare i ljudstyrka vid detonation om det innesluts.
Divätesulfid, svavelväte.
En mycket illaluktande gas, som kan nyttjas i stinkbomber o.dyl. Gasen i sig är mycket giftig, men man behöver aldrig någon stor mängd, för att kunna utrymma en hel skola. Framställs hur lätt som helst (på plats) ur 3%-ig väteperoxid (kan köpas i livsmedelsbutiker) och ett blekmedel som heter Herdins Remolit (innehåller natriumvätesulfit, och kan också köpas i vanliga livsmedelsbutiker).
Det både är olagligt och förenat med synnerligen stora risker att framställa sprängämnen o.dyl. Det är just ni som har denna text, som ansvarar för att den inte sprids ut till minderåriga. Alla avsnitt i denna standard är utvalda med största omsorg, vilket betyder att jag testat framställningen av substanserna ett otal gånger. Substanserna är förhållandevis ofarliga att framställa. Jag har endast tagit med verkliga "godbitar", som inte alla känner till. Man behöver inte ha tillgång till laboratorium eller avancerade kemiska utensilier, för att framställa dem. Det finns många texter som denna, men skillnaden är att merparten av alla andra innehåller mängder med sakfel, och grundar sig på information som man kan slå upp i vilket lexicon som helst. Jag har inte haft som mål att skriva om hur man framställer femtioelva olika sprängämnen, snarare komma med så korrekt information som möjligt, grundad på egna erfarenheter.
Senaste tiden har det varit många diskussioner om texter som denna, därför är det bäst om varje sysop som kommer i kontakt med texten avgör om texten skall finnas på dennes BBS. Det är ju trots allt Sysopen som är ansvarig för basens innehåll. Att beskriva hur man framställer sprängämnen är mig veterligen inte olagligt. Till skillnad från föregående texter, så använder jag mig mer konsekvent av fackord, då detta kan hindra den oinvigde att framställa dessa substanser.
Författaren