VART ÄR ANARKISMEN PÅ VÄG?


Efter att ha läst svensk anarkistpress i ett antal år känns det som att det fattas en viktig bit i många tidningar. Ideo-logidebatten verkar vara fullständigt försvunnen. Det finns väldigt många artiklar om saker som sker och saker som protesteras mot. Det är inte något fel i det. Men ibland vill man läsa debatter om företeelser har ett fungerande förhållande till den anarkistiska ideologin. Detta gäller till exempel äcklen i frihetsfronten och trottarna i ungsocialisterna. Den ena gruppen kallar sig anarkister till och från, men är egotrippade kapitalister som inte vet vad solidaritet är. Den andra gruppen är trottar, men skriver väldigt frihetligt och snor bilder från SAC till sina flygblad. (Vilket inte gör dem till anarkister, men värda att samarbeta med.)
Jag vet att det finns väldigt många som hävdar att anar-kismen är en odogmatisk rörelse och att vi därför inte skulle kunna säga något om det anarkistiska samhället. Jag anser också att anarkismen är en odogmatisk rörelse, men för den sakens skull inte innehållslös.
Det finns några punkter som de flesta anarkister är överens om.
Synen på människan som en social varelse. Statssystemets nödvändiga upplösning. En ekologisk produktion av varor och tjänster. En negativ syn på äganderätten. En positiv syn på frivilliga frihetliga federativa sammanslutningar.
Detta är några av de punkter som anarkismen har innehållit sedan 1900-talets början (och tidigare än det), men finns det då inga nya punkter, med tanke på odogmatismen och de nya villkor som anarkismen arbetar under?

SAMHÄLLET/STATEN

Vissa personer säger att vi, eftersom vi är anarkister, måste leva utanför detta, sjuka, samhället. Men det är just därför vi måste leva i detta samhället. Felet de som anser att vi skall leva utanför samhället gör är att sammanblanda "samhället" med "staten". Det är ej samma sak. Man kan inte leva utanför samhället. Det är omöjligt. Man kan möjligen leva mycket långt ute i kanten på samhället, utanför det "etablerade samhället". Men det är en annan sak. Vår roll som anarkister måste vara att leva i samhället, i arbetar- och underklassom-råden, att arbeta med stadsdelsorganisering, som Folkmakt gör. Vi borde hjälpa till att få slut på anti-socialt beteende, t ex att råna och/eller misshandla folk som tillhör underklassen (pensionärer och handikappade m.m.), droglangning, våldtäkter och hustrumisshandel.
Detta är ett område som är sorgligt eftersatt inom den anarkistiska rörelsen, vad jag vet, det känns som det bara är Folkmakt som har tagit upp dessa problem. Om det är någon/några andra som jobbat med detta skulle vi uppskatta väldigt mycket om ni hörde av er till oss.

BROTT OCH STRAFF

Vi anarkister har alltid sagt att straff är statens straff mot individen och vi har alltid ansett att i ett anarkistiskt samhälle skall alla fängelser rivas. Detta är, anser jag, helt rätt och kommer förmod-ligen aldrig att förändras märkbart. Vid varje anarkistisk revolution rivs fängelserna först.
Vad skall vi ha istället? Vigilantes? Vård?
Naturligtvis skall vi inte ha vigilantes. Men hur skall den vården se ut som vi vill att brottslingar skall genomgå?
Vad är dessutom en brottsling? De flesta anarkister är nog överens om att en ekobrottsling (yuppiesvin) eller en langare är en värre brottsling än någon som förstör materiella ting eller snattar eller befinner sig i ett land utan visum. Men de från underklassen som begår tidigare nämnda antisociala brott? Kommer dessa människor utan klassolidaritet att förändras genom att en anarkistisk bildning genomförs i samhället? Om inte, vad skall ske med dem?
När man diskuterar med folk som är okunniga om anarkistisk ideologi, och politisk teori i allmänhet, kommer väldigt ofta den klassiska repliken: "Men då kan ju vem som helst döda kassörskan på Domus utan att straffas!" Vårt svar har hittills alltid varit: "I ett anarkistiskt samhälle är alla fria från arvet av det perverterade samhälle som skapar galningar, och ingen kommer att ha ett behov av att döda." Är detta svaret? Har vi något svar att ge ännu? Vad skall vi göra i framtiden? Detta är frågor som är väl värda att diskutera.

SOLIDARITET

Vad vi som anarkister måste arbeta med är, som vanligt, bildning, agitation och praktiska exempel på fungerande metoder. T ex stadsdelsorganisering där vi skulle kunna bli alternativ till redan existerande institutioner.

Pelle

Crime, Criminals, Punishment an anarchist view From Workers Solidarity Issue No. 37 Winter 1992/93.