Bok: Skymningscirkus
 |
Författare: | Rickard Berghorn |
| Publicering: | Juni 1998 | |
| ISBN: | 91-973397-0-9 | |
| Pris: | Ej fastställt än. | |
Rickard Berghorn har tidigare gjort sig känd genom sin debut med "Nattvaka", och sitt novellmagasin "Minotauren". Han följer bland andra Ray Bradburys tradition och har ett språk och en stil i sina berättelser som inte lämnar någon oberörd. Ett återkommande tema i hans noveller är ensamhet och utsatthet, något som skildras på ett poetiskt och starkt sätt. Ibland så starkt att det nästan gör ont. Ett mått av övernaturliga inslag finns självklart också, fast man undrar ofta om det bara är huvudpersonen, eller kanske läsaren själv som är galen. Utdraget nedan är från novellen Galgmannen, den första i hans kommande samling "Skymningscirkus". Läs och njut...
...och hejdade sig så att löven han kastat upp i luften föll döda ned på marken omkring honom. Han sänkte handen med pistol-träbiten och höjde den andra för att hälsa, försiktigt eftersom situationen verkade känslig. Mannen framför honom log bara ett stelt leende och vaggade av och an; drömmande men inte sovande, kanske med ögonen slutna. De syntes inte i skuggan under de väderblekta ögonbrynen. Den höga hatten vippade på randen att falla av när vinden virvlade fram. Pojken gick fram ett steg.
- Hej. Jag heter Edvin.
Fruset leende och stumma ögonkast. Den svartklädde mannen svarade inte. Pojken lyfte sin pistol och tänkte kanske peta till honom men stod stilla. Det blåste - mannen rörde sig lite som om fläkten irriterade honom, fötterna viskade genom höstgräset - det lät nästan som om det fnissade. Edvin tittade längs de magra, magra benen i byxorna med vita ränder, upp till händer som inte var mer än benbitar inlindade i skrumpet skinn, fingrarna infattade i ringar av gnistrande metall, uppför de sluttande axlarna till det gråvita huvudet. Han såg att mannen svävade ett stycke ovanför marken. Det var kanske en ängel. Ett rep var bundet runt hans hals med en grov knut i nacken och fortsatte till en gren ovanför.
Den förra tanken kom upp igen. Han stötte till mannen i magen men drog sig tillbaka med något kyligt inom sig. Där stannade han och siktade och sköt - en, två, tre gånger och vände sig om och sprang runt en träddunge för att inte synas och inte kunna se. Där glömde han snart mannen. Ett par tröga myror på en sten fångade hans nyfikenhet istället. Han andades hett på dem för att de skulle få det varmare och hinna hem till stacken innan de frös sig stela. Sen rullade han sig i gräset när mamma ändå inte kunde se honom. Det hösttorra snåren fastnade i hans kläder med ilskna kardborrar. Så stannade han, världen föll på plats igen som om den återfått sin tyngdpunkt - han närmade sig trädet där den gamle hängde. Edvin stod stilla, grimaserade och räckte ut tungan för att hålla sin egen skrämsel borta. Mannen varken skrattade eller blev arg. Pojken tystnade ännu en gång med blicken på det kalla ansiktet...
| Om förlaget | Författare | Blandat | Kommande | Hem |