Följande intervju med Kenneth Anger trycktes först på engelska i det andra numret av The Fenris Wolf (1991). Denna svenska översättning publicerades senare i Flashback.

EN INTERVJU MED KENNETH ANGER

Amerikanen Kenneth Anger är känd främst för två saker: Som filmregissör och skapare av många undergroundklassiker ("Lucifer Rising", "Scorpio Rising", "Fireworks" m.fl.) och som samlare av Crowleyana (material av och om den engelske poeten och magikern Aleister Crowley).

I båda fallen har han sedan mitten av 40-talet gjort sig känd som en enveten, envis och enslig estet, en man som skapar sin egen myt och sina egna konstverk, en visionär som skapar fantastiska filmer på nästan ingen budget alls - och som gör detta för att försöka gestalta Crowleys Thelema-filosofi och mytologi på ett sätt som påverkar de seendes sinnen.

Han har levt ett liv fullt av triumfer och misslyckanden. Ett liv fullt av kontakter med inflytelserika makthavare inom olika sfärer och även med det amerikanska samhällets olycksbarn. Han är en slags konstnärlig syntesfigur som vägrat att avvika från sina egna religiösa och mystiska visioner och som arbtetat extremt hårt med att manifestera dessa visioner för eftervärlden.

Idag, vid 67 års ålder, kämpar Anger vidare med nya bokprojekt, föreläsningsturnéer och utställningar. Hans filmer fortsätter att visas i retrospektiv på filmfestivaler och filmklubbar världen över. Trots en tämligen begränsad produktion, kvantitativt betraktat, har han utövat ett stort inflytande på en mängd regissörer, bl.a. Martin Scorsese. För att inte tala om en mängd rockvideoregissörer.

Följande intervju med Kenneth Anger gjordes i Hollywood 1990 av Carl Abrahamsson.

CA: På vilket sätt är film en magisk konstart?

ANGER: Det är en konstform baserad på vision. Det är som en kristallkula med vilken man kan skapa visioner. Filmen tillåter en också att manipulera tid och rum och transcendera realismen. Självklart spelar en kamera in vad som är framför den, men den kan också spela in insidan av en magikers sinne. Hur man drar i trådar bakom ridåerna, eller specialeffekter eller de saker som får dessa att hända, är magikerns hemligheter. Jag tror inte att det är nödvändigt att... Som i Hollywoodfilmer nuförtiden, de förklarar hur alla tricks görs. Jag tror inte att det är en bra idé.

CA: När och hur insåg du vilken kraft film kan ha?

ANGER: Då jag såg vissa filmer då jag var ung. Då jag var ett litet barn, tog min mormor med mig till Chinese Theatre i Hollywood för att se "Noah's Ark". Det finns en scen där som utspelar sig i ett hedniskt tempel, strax innan syndafloden, vilket självklart gav scenograferna och de som gjorde kostymerna en ursäkt att hitta på en totalt påhittad värld. Som Atlantis... Underbara miljöer och kläder på ett väldigt barbariskt, hedniskt sätt. Och jag älskade det alltid. Allt spolas bort av syndafloden och jag kommer ihåg att jag var mycket upprörd p.g.a. detta. Det var ett så fint ställe. "Varför måste de spola bort det...?" (skrattar) Min mormor försökte förklara att "Det var för att de var stygga", men jag sa "De såg nog så intressanta ut!"

Sedan var jag själv med i filmen "A Midsummer Night's Dream", återigen genom min mormors inflytande. Det var en spännande sak att vara med i och då jag sedan såg filmen... Scenerna i féernas värld var så vackert gjorda i den filmen. Det har aldrig gjorts bättre. Det är den del av filmen jag älskar, snarare än intrigen mellan de älskande och allt det. Det är det där elementet av fantasi som finns med i Shakespeare. Men på scen kan man inte skapa det. Men på film utökas det till "månstrålarnas andars dans" och liknande saker.

Senare, då jag åkte till Frankrike och såg George Melies trickfilmer, insåg jag att att man kan göra underbara saker med film utan att ha enorma summor pengar. Man behöver bara fantasi och ett barns djupa visioner. Saker som dyker upp från ingenstans och liknande fenomen. Jag har alltid älskat film men endast ett par gånger i mitt liv har jag haft tillräckligt med pengar för att göra vad jag velat. Kommersiella fimer har aldrig varit en utväg för mig eftersom jag känt att jag då måste ha att göra med den kommersiella marknaden... Jag är mer av en poet än en affärsman så jag har aldrig försökt vara en del av den kommersiella indistrin.

CA: Tog filmindustrin någonsin kontakt med dig i början?

ANGER: Nej. Jag fanns alltid i mitt eget lilla hörn som en oberoende konstnär. Och jag var inte den ende. Under stumfilmseran fanns det experimentella filmer eller, som de kallades, avantgarde, och som skapades av Man Ray, Leger, René Clair. Jag såg alla dessa filmer vid en ung ålder och senare, i Frankrike, såg jag självklart Jean Cocteaus "Le sang d'un poète", som är en av mina favoritfilmer. Men jag började göra flm innan jag såg den. Och sedan, självklart, Buñuels "L'âge d'or". Så jag förstod mediumets kraft. Jag har gjort ungefär nio filmer som jag tyckt vara färdiga nog för att visa för allmänheten. Jag har andra filmer som är oavslutade: antingen saknar de soundtracks eller så fattas det scener och jag föredrar att inte visa dem. Några filmer har förstörts eller försvunnit, vilket är synd, men det är sådant som kan hända.

Jag hade en film som censurerades av Eastman Kodak eftersom den innehöll nakenscener. Den hette "The love that whirls" och baserades på en passage i "Den gyllene grenen" av Frazer. Det handlar om när man väljer någon att spela gud i ett års tid. Pojken behandlas som en gud, som en kung och sedan, efter ett år, offras han. Det är något som återkommit i många gamla kulturer, inklusive Aztekernas. Och i Europa ännu längre tillbaka. Jag hade några nakna figurer med i filmen och det här var på tidigt 40-tal. Det var inte ens sexuellt på något sätt. Det rörde sig om konstnärlig nakenhet, men det gick inte. De konfiskerade filmen och jag fick aldrig den tillbaka. Vid den tiden kunde man inte få färgfilm framkallad annat än genom Eastman Kodak. Det fanns inga oberoende labb. Så jag har tampats med censur förut... "Scorpio Rising" visades först i Kalifornien 1964. Den togs i beslag av polisen och ändå är mängden kontroversiellt material i filmen så liten. De få scenerna med nakenhet är så korta. Det är svårt att förstå varför de gjorde sådant väsen av det!

CA: Gick de verkligen till biografen och tog kopiorna?

ANGER: De tog kopian från biografen och de häktade innehavaren. Jag var inte där vid det tillfället så jag vet inte om de skulle gripit mig eller inte. Men orsaken var att det amerikanska nazistpartiet inte gillade filmen. De tipsade polisen om filmen. De sa inte att "Vi är det amerikanska nazistpartiet", men det var de som gjorde det. Om sedlighetsroteln får ett klagomål från en medborgare, så måste de kolla upp det. Jag vet inte om det fortfarande är så. Om de säger att "Den här affären säljer en snuskig bok", så måste de följa upp det. Men det här var då... Jag tror att, nu när det varit en sådan lavin av obsceniteter, de inte är lika ivriga längre. Men det brukade de vara...

Det fanns en svensk film, "Jag är nyfiken - gul". Jag har inte sett den på flera år men den skulle verka så oskyldig nuförtiden. Men det fanns en tid då den verkligen var kontroversiell. Folk gick och såg den och hoppades få se litet tuttar eller något. Det är så situationen utvecklats. Pendeln tycks nu svänga tillbaka... Dr. Kinsey var en god vän till mig och han sa att "Censur och frihet vad gäller sexualitet i världens kulturer rör sig som en pendel..."

CA: Det är också ganska symboliskt i allmänhet, hur sexualitet betraktas...

ANGER: Ja. Vi lever i en hårda tider. Det värsta är att det finns så många sjukdomar. Det har en effekt på sexuell frihet. Och det används av moralister som en ursäkt för att fördöma alla sexuella uttryck.

CA: Håller du med om teorin om att det (AIDS) är en skapad och införd sjukdom?

ANGER: Nja, det låter som för mycket paranoia. Jag har inga bevis för det. H.G. Wells skrev en berättelse som heter "Dr. Moreaus ö", en underbar historia. I den spår han att världen kommer infekteras av en okänd sjukdom som kommer att forma saker och ting i framtiden. Han uppfann en som han kallade "den vandrande sjukdomen", som var som en slags obotlig feber... Folk skulle börja svettas och de skulle få infall att gå i sömnen och vandra omkring. Och sedan skulle man bli tvungna att skjuta dem. Detta var lämpligt för H.G. Wells eftersom han redan 1935 tyckte att jorden var överbefolkad. Han ville minska befolkningen till en tredjedel. Som konstnär kan man bara med några enkla penndrag utrota två tredjedelar enkelt... Och från detta utvecklas sedan en ny elit. Han kallar dem för "luftfolket". Detta är självklart en fantasi, men jag önskar att vi kunde ha en elit. Men det tycks mig på olika sätt som om framgång är en illusion och det för varje framsteg också finns ett steg bakåt.

CA: Och vi diskuterade igår om det moraliska förfallet och förändringarna i samhället... Tror du att Horus tidsålder någonsin kommer att manifesteras?

ANGER: Ja, jag tror på det. Men vi är i födselns kaos-stadium och det kommer at bli hårt. Men det tycks åtminstone som om kärnvapenhoten mellan stormakterna avtar. Nästa år kanske Gorby avsätts och man kanske får en ny reaktionär regim i Moskva. Det är fantastiskt hur han hållit ordning på dem. Han sitter nästan som i en bur av tigrar. Som en domptör som bara med sin blick säger "Sitt! Plats!" Hursomhelst är det fascinerande att betrakta men å andra sidan finns det element av... Jag tror att den mänskliga arten innehåller förstörelsefrön, som "the thugees" i Indien eller Kalidyrkare... Terroristerna, som de Röda Brigaderna som dödade chefsbankiren i Tyskland, befinner sig i en tidomkastelse. Vilka rödingar jobbar de för nu? Det är utanför historiens betydelse, och historien har gått om dem. Och där är de, fortfarande sprängande sönder människor som anarkisterna gjorde 1900 eller dödande motsvarigheten till en kung. En bankir är som kungen av Jugoslavien eller något, han som utlsöte första världskriget. Det är möjligt att terrorismen kommer att fortsätta eftersom det alltid kommer att finnas missnöjda människor som kan komma över giftgas eller biologiska vapen som skulle kunna vara ganska enkla att tillverka, som virus. Jag tror att harmonin är långt borta. Om den någonsin inträffar! Och under tiden förstörs klimatet. Och snabbt! I mitt huvud kräver förstörandet av de brasilianska regnskogarna internationella påtryckningar. Alla dessa regeringar från Mexico och nedåt, Centralamerika, Sydamerika, de är alla karikatyrer av korruption. Och chefs-skurken är den amerikanske miljardär som hugger ned allt eftersom han föder upp billig boskap som han säljer till McDonald's för McDonald's hamburgare. Det är så motbjudande, och dessutom onyttig mat. Om fem eller tio år kommer jorden att vara utarmad så at de inte längre kan föda upp boskap där och regnskogarna kommer att vara borta. En ny öken komer att uppstå och detta kommer att bli en ekologisk katastrof för hela världen. Det här borde vara orsak nog för att... Man kan inte bara säga till en korrumperad regering att "Gör det inte! Styggingar, gör inte så här..." Jag tycker nästan det är skäl nog att förklara krig mot dem. Det skulle bli bökigt och svårt och det skulle behöva ske genom Förenta Nationerna eller liknande, inte bara ett land. Och så har vi problemet med vattentillgångarna som förorenas, haven förorenas... Det är en så värdefull planet. Då man förstår att det i vårt solsystem är den enda planeten som är beboelig. Alla de andra är bara öknar eller förgiftade. Ta Mars, som är väldigt ogästvänlig, och det är den som är närmast möjlig men det är hemskt kallt och man måste skapa helt förseglade miljöer. De andra planeterna är helt enkelt omöjliga. Och bortom vårt solsystem är allt så långt borta att vdet rör sig om ljusår. Det är helt enkelt en fråga om att "detta är allt vi har". Jag tycker att vi borde kalla planeten för "Planet Earthquake" eftersom den här planeten har en miljon jordskalv varje år, stora som små. En miljon jordskalv är en hel del! Vissa regioner är mer illa ute än andra som t.ex. Japan och Amerikas Stilla Havs-kust. De vulkaniska sprickorna går hela vägen från Alaska ned till Sydamerika. Hela kusten är vulkanisk och labil. Men det är bättre än att bo på Venus där man har hela oceaner av svavelsyra! (skrattar) Jag älskar naturen och djur och att se hur de behandlas, människans arrogans... Den afrikanska vildmarkens värsta skötare är afrikanerna själva. De bryr sig inte om det. För dem finns det bara ett namn för det - det är bara kött. Eller så är det en plåga... De försöker odla i ett område som tillhör elefanterna och så kommer elefanterna och trampar mned allt. Och så dödar de elefanterna. De kan inte existera i harmoni med djuren, så det är tragiskt det som sker. Elefanterna i Afrika är bara hälften i antal mot vad de var för tio år sedan! Och tio år är en så kort tid...

CA: Det är samma sak med vargar i Sverige. Det finns ungefär sex stycken kvar...

ANGER: Hemskt. Jag vet inte om folk kan sluta sig tillsammans för att göranågot eftersom indivien inte ensam kan göra något åt detta. Jag tror på miljön och på Greenpeace och alla de som vill rädda planeten. Men jag tror att det behövs något som liknar en kris som krig. Jag är pessimist inför det hela. Jag är pessimist vad gäller människan och jag tror att det är något jag delar med Anton (LaVey/min anm.). Det finns underbara genier, poeter och konstnärer men likväl så många som är förstörare och som inte bryr sig. Det största problemet är överbefolkning. Om jag fick bestämma skulle det bli som i Indien och Kina där man bara tillåts ha ett visst antal barn. Men det fungerar inte där heller men de försöker åtminstone begränsa det. Man får bara ha ett barn och det är en förödmjukelse i Kina eftersom man traditionellt förväntas ha fem eller sex barn och så många söner som möjligt. Den hispaniska befolkningen som bor här t.ex. (Hollywood/min anm.) kommer upp från Mexico, Guatemala, El Salvador och alla dessa länder, många illegalt och de för med sig den tredje världens avelsvanor. Kvinnorna börjar föda barn vid 16 års ålder och fram till menopausen föder de barn var nionde månad! De slutar med den 15-20 barn! Och även om några av dem är intelligenta - vilket jag ifrågasätter! - så kommer man inte att ha arbete för alla dessa människor om de inte vill gå och plocka på planteringarna eller något liknande...

----------

ANGER: Jag hade planer på att göra en realistisk film baserad på Crowleys tillvaro i Cefalu, i Thelemaklostret. Det var därför jag åkte dit, för att göra research. Jag bodde där. Men jag vet inte om det någonsin kommer att hända eftersom jag skulle bli tvungen att hitta ordentligt med kapital... Det har alltid varit ett stort hinder för mig. Då jag gjort filmer är det antingen någon släkting som gett mig pengar, som mi mor som gav mig litet obligationer som jag löste in, eller så har jag haft litet hjälp från National Endowment for the Arts eller Ford Foundation. Men inte speciellt mycket, endast blyfsamma summor. Inte nog för att ta itu med dessa projekt. Det har också vblivit svårare att få den slags stöd. En film baserad på Gnostiska Mässan skulle bli ungefär en halvtimme lång. Den skulle kunna göras för en blygsam summa pengar men jag vill att miljön och särkarna och allt ska vara vackra. I vissa fall kanske jag vill ha skådespelare istället för medlemmar eftersom de kanske blir mäktigare. Det är helt i sin ordning. Där folk inom Broderskapet blir till hjälp är då jag ska få de rituella gesterna och allt det där helt korrekt. Jag har sett den uppföras av ett flertal grupper, inkluderande den i Schweiz, och vissa var bättre än andra. Vissa saker är öppna för tolkning. Så det är något att tänka över och jag kanske kan skaffa sponsorer för det genom en av konstorganisationerna.

CA: Arbetar du vanligtvis med färdiga manus och storyboards eller arbetar du på en mer spontan nivå?

ANGER: Jag har det mesta inne i huvudet och jag gör anteckningar om vad jag behöver. Jag gör vanligtvis en teknisk lista på allt det jag behöver. Men det är inte som ett skrivet manus för en pjäs eller en vanlig film eftersom jag vanligtvis arbetar med bilder och inte med dialog eller berättande. Om jag filmar en Crowleyritual skulle det vara en annorlunda riktning för mig eftersom det skulle vara första gången om jag använde tal. Fram till nu har jag endast arbetat med stumfilm. Jag är närmare dansen, i det att balett kan berätta en historia utan att använda tal och på så sätt är jag närmare det. Men jag skulle gärna, om jag hade medlen, använda tal.

CA: Har du egen utrustning?

ANGER: Jag har litet grann, men vanligtvis lånar eller hyr jag från olika människor som har. Speciellt vad gäller redigeringen har jag ställen dit jag kan gå. Jag behöver inte ha allt själv.

CA: Skulle du hellre arbeta med 35mm?

ANGER: Ja, om budgeten skulle tillåta det och om jag kunde låna en 35 mm-kamera. Det finns sätt att få 35 mm-film i en stad som Hollywood eftersom det finns ställen som säljer överbliven film från andra produktioner. Om man är selektiv kan man få tillräckligt med excellent film för att filma för en bråkdel av ved det skulle kosta att köpa ny film. man kanske behöver ladda kameran med en bit som precis räcker för en scen och sedan ladda om. Det är inte svårt att övervinna den typen av problem. Påhittighet!

CA: Vilka slags effekter vill du att dina filmer ska ha på publiken?

ANGER: Ja, jag skulle vilja att... Tanken att man kan se en film eller se en pjäs eler läsa ett poem och förändras. Jag tror att det kan påverka en. Crowley, definitivt, med dikter, pjäser han skrev och diverse litterära arbeten... Det var för att orsaka förändring, som genom en vilja. Om det är direkt eller undermedvetet, indirekt eller vad som helst, så tror jag att förändring är möjlig. De sätt genom vilka detta inträffar är mystiska. Jag har aldrig gjort något för att ändra dag till natt, även om det skulle var en trevlig tanke...

CA: Du har valt samma medel som Crowley, ett mer poetiskt och romantiskt närmande snarare än ren propaganda.

ANGER: Ja.

CA: Hur kom du i kontakt med Jack Parsons?

ANGER: Han arbetade här på Jet Propulsion Laboratories. Han uppfann faktiskt bränslet som tog Apolloraketen till månen. Det finns en krater på månen uppkallad efter honom, vilket är ganska spännande. Jag är övertygad om att han blev mördad av Howard Hughes. Howard Hughes ville att Parsons skulle arbeta för honom men det ville han helt enkelt inte. Då man arbetade för Howard Hughes, förlorade man sin frihet. Med andra ord, han sa åt en vad man skulle göra. Han var väldigt mycket som L. Ron Hubbard. jack Parsons kidnappades av Howard Hughes. De följde honom i en limousin och två stora starka livvaktstyper hoppade ut och drog in honom i limousinen och körde runt med honom. Det är konkret kidnappning! Det är ett brott! Att fysiskt hindra någon och göra något med deras kropp är ett brott oavsett om man skadaer dem eller inte. I limon fanns en representant för Hughes. han sa "Mr. Hughes beundrar er talang och vi ber om ursäkt för att vi plockar upp er på det här viset. Vi vill att ni verkligen förstår att Mr. Hughes vill att ni slutar på JPL och börjar jobba för honom." De hade spioner och visste att han verkligen höll på med intressant vetenskaplig forskning. Jack tog det lugnt och sa "Jag måste tänka på det. Släpp av mig hemma i Pasadena..." Men de körde runt honom i en timme och det var definitivt för att hota honom. Hursomhelst beslutade han att det var dags för honom och Marjorie Cameron att åka till Mexiko eftersom hans liv var i fara. Han packade då hela hans hus exploderade och han dödades. han visste hur man handskades med sprängmedel och sådana saker och explosionen var också så stark att hela huset förstördes - ett stort hus md två våningar! Hans fru hade bara gått runt hörnet för att handla till en picknick. De hade tänkt köra direkt till Mexiko från Pasadena och det var som att de flydde från det monster som var Howard Hughes. Men istället sprängdes hela huset och hon hörde explosionen och återvände. Huset fanns inte längre. Och hon vara bara ett kvarter därifrån...

CA: Detta var 1946. Vet du om Crowley reagerade på händelsen? Fick han nyheterna?

ANGER: Han måste ha fått nyheterna. Jag har aldrig läst något brev eller liknande om reaktionen. Men han var partiskt taget döende så dessa var hans sista månader. Men han hade redan grälat med Jack eftersom Crowley var fantastisk på att gräla med människor.

CA: Om Moonchild-operationen?

ANGER: Ja, och han tyckte att de gjort något dumt. På¨ett sätt hade han rätt, men Jack var så talangfull att det var synd att de var tvungna att bråka. Det hade varit bättre om han sagt: "Du utvecklas för sakta, du utvecklas för snabbt" eller "Du har gjort något fel..." Det är sällsynt med den typen av talang. Men det fanns en del teknsika misstag i den ceremonin och i några av hans ritualer. Jag vet inte om han räknade fel eller något eller om han betalade för detta med sitt liv... Jag vet inte. Men faktum är att han var för snabb. Han ville bli en Magus innan han var mogen för det. På ett sätt upprepade vad Crowley gjorde med Mathers...

CA: Och jag antar att bråk som detta alltid har fortsatt...

ANGER: Tyvärr. Det var därför jag aldrig ville bli medlem. Jag föredrar att vara frikopplad.

CA: Så du har alltid arbetat ensam?

ANGER: Ja. Jag är medlem i A.'.A.'., men inte i O.T.O.

CA: Blev du en A.'.A.'. Magus genom uppförandet på Haight Theatre 1967?

ANGER: Det var den offentliga tillställningen. Mina riktiga ritualer är privata. Det är också en psykisk sak. Jag batraktar mig själv som på stigen men jag har aldrig försökt tillhöra en grupp eller att ha en grupp kring mig. Det är bara ett val jag gjort. Om man måste välja en Tarot-trumf som säger vad man är, så är jag Eremiten.

CA: Vad gjorde dig ursprungligen intresserad av Thelema? Presenterades du för Parsons, berättade han för dig om böckerna, eller...?

ANGER: Så fort jag hörde om det var det något som klickade och jag sa "Det här är mitt!" Min familj skotsk-presbyeriansk i en etnisk bakgrund av tyskar och skottar. Jag var aldrig attraherad av deras kyrka. De försökte ta med mig när jag var tolv eller så och jag sa nej. Jag var det första barnet som gjorde det, men min bror och syster var båda glada att följa i fotspåren. Jag vägrade gå i kyrkan på söndagar och jag fick en mindre veckopeng för att jag gjorde uppror på ett sätt som de tyckte var pinsamt. Men sedan lät de mig vara. Så jag förnekade kristendomen på ett tidigt stadium och jag trodde inte heller på tomten! (skrattar) Jag tycker kristendomen är motbjudande. Jag gillar inte historien, jag känner inte att jag behöver någon som spikas upp på ett kors för att sona mina synder. Det är vidrigt! Jag vet inte hur mycket längre det kommer att hålla... Det håller på att kollapsa på ett sätt som är uppenbart men det kan fortfarande ta århundraden. Vid tiden för denna kollaps skapas monster som evangelisterna. Inskränkthet och censur kommer återigen. De flesta människor förtjänar inte Thelema. Jag hatar att säga det, men de är ruttna! Oavsett om de föds ruttna eller blir det, så är de en skock får. De är sömngångare. Jag slösar ingen energi på hat, det är dumt. Som magiker sparar jag min energi. Var jag än bor och lever försöker jag skapa en helgedom för mig själv. I den mån jag kan har jag alla de saker kring mig som jag äslkar.

CA: Vad skulle du säga är de största fördelarna med konceptet en "total miljö"?

ANGER: Det är kontroll. Man kan göra det i ett rum eller t.o.m. i ett tält förmodar jag. Tanken är at skapa en harmonsik helgedom som är en utåtriktad reflektion av ens bästa delar. Så jag projicerar utåt... Även om jag har kaos inom mig, eller förvirring, försöker jag skapa en projektion av beundransvärda saker. Jag har ett kontrollerat kaos i form av mina lagerytor och mina garderober där jag gömmer alla mina saker... Jag har inte bemästrat det totalt! Jag säger alltid att jag behöver mer plats, men jag tror jag behöver en dator eller något som kan hålla koll på allt så att jag inte förlorar saker. Fler hyllor, mer utrymme...

----------

Jag är starkt emot nikotinrökning. Det är som en vampyr som suger ut mänskligheten. Crowley var rökare. Han rökte som en vulkan! Det gjorde inte honom något gott, med tanke på att han hade astma och emfysem. Han var väldigt andnödd. Jag tycker inte om att låta som en puritan om sådana här saker. Jag tycker om att röka gräs ibland eftersom det gör mig hög. Det gör nytta. Men kicken från nikotin är så flyktig. Och beroendeframkallande. Det är diaboliskt. Det tar mycket mer än det ger. Och sedan tycker jag det är fruktansvärt då folk röker i min närhet eller röker på en restaurang eller en allmän plats där det finns folk som inte gillar det! Deras rök i ens eget ansikte... Och i ens lungor! Då Crowley rökte hade inte den medicinska vetenskapen hur extermt skdaligt det är, med lungcancer och allt. Crowley hade kanske ändrat sig men han trodde på att pröva allt som var farligt och om det är det thelemiska sättet... Jag tror att det är för en elit. Det som tråkar ut mig med droger nuförtiden är att de blivit så allmänna. Det finns kokain som säljs i någon form på gathörnen av barn. Jag tycker fortfarande om marijuana och jag tycker att det borde göras lagligt. Om alkohol är lagligt kan man lika gärna... Det uppfyller samma syfte kanske t.o.m. bättre än alkohol. Det förstör inte ens lever på samma sätt som alkohol göt.

CA: Och det bedövar inte sinnet heller...

ANGER: Nej, det gör sinnet klarare. Men det kommer tydligen inte att ske detta århundrade. Två saker som är viktiga i Thelema har vänts till demoner av vår kultur: droger och sex. Det är som "sex and drugs and rock'n'roll"! P.g.a. de nya sjukdomarna och kriget mot droger är det nästan som att det är ett krig mot sex också. Folk är rädda för experiment. Jag hoppas man kan hitta någon slags lösning inom en snar framtid. Det tycks som det är utom kontroll just nu. Det finns ingenting medicinskt vid horisonten, som något vaccin.

CA: Det enda skulle vara mer restriktioner och därigenom ökad kontroll.

ANGER: Ja. Och försiktighet och trohet. Det är inte någon bra tid för Don Juan! (skrattar)

CA: Har du någonsin frestats att pröva något annat konstnärligt uttryck, som att måla eller skriva?

ANGER: Ja, jag skriver för att tjäna pengar. Mina skrivprojekt rör främst saker som Hollywoodskandalerna. Jag är generellt intresserad av det. Skandaler och tragedier är en viktig del av kulturernas historieskrivningar. De reflekterar det som betraktas som uppförandets gränsöverskridningar och det är också något som allmänheten kan fascineras av och skrämmas av... De demoniseras och glamoriseras. Böckerna jag skrivit om Hollywood har handlat om dden aspekten. Jag kommer förmodligen att göra en till eftersom jag behöver tjäna mer pengar. Ett visst antal år går mellan böckerna och plötsligt behöver jag pengarna. Det är vanligtvis den anda som råder...

CA: Vet du hur mycket de två första har sålt?

ANGER: De var på New York Times bestseller-lista, båda böckerna och det innefettade fem eller sex utgåvor. Och de är båda kvar i tryck. Så det måste betyda över en halv miljon exemplar. Den nya kommer också att handla om Hollywoodskandaler och tragedier men problemet är att jag känner att jag redan använt de riktigt bra historierna... Och jag gillar inte det samtida Hollywood. Personerna är inte "större än livet", de är vanligtvis mindre! (skrattar) Jag kan skriva om någon som Fatty Arbuckle eller Jean Harlow eller Garbo, men att skriva om någon som Barbra Streisand...

CA: Tycker du att det finns några stjärnor kvar?

ANGER: Det finns några bra skådespelare. Tom Cruise är en excellet skådespelare. Han är en bättre skådespelare än vad James Dean någonsin var då det gäller rent skådespelande. Och kanske är det bättre om stjärnorna förmänskligas och inte görs till falska gudar. Att skapa gudar av människor har fler nackdelar än fördelar. Det placerar den personen i ett fängelse. Jag har talat med folk som Mick Jagger och de säger att de inte ens kan ta en promenad. Folk besvärar dem för att deras ansikte är så berömt. Främlingar kommer fram och följer en. De har inte den osynlighetens slöja som de flesta av oss har. Då jag kände Mick på tidigt 70-tal, så tyckte han om att gå ute på gatorna klockan två på natten, och springa nere vid floden... Kvarter efter kvarter, bara för att få känna sig fri. Ibland sprnga jag md honom. Som en fågel utanför buren!

CA: Vad är det med Rudolph Valentino som fascinerar så mycket?

ANGER: Han var den första manliga sexguden. Han var en man som hade erotisk appeal och som erkändes för detta. "The Latin Lover"... Han var den förste som gjorde det på riktigt. Jag tycker också att han var en bra skådespelare och han hade det det orörbara som kallas karisma. Han var oxe. Jag samlar på honom.

CA: Hur kommer din bok om honom att bli?

ANGER: Det kommer i grund och botten att bli en bilderbok med små kommentarer om mina känslor för honom. Många av bilderna har aldrig tidigare publicerats och det har aldrig funnits en bok om Valentino i färg. Jag kommer att ha färgillustrationer. Jag hoppas jag kan hitta en förläggare som kan gå med på det antalet färgsidor. jag har inte valt någon än. Kanske en som Abrams... Kostnaden för att göra det är så hög att jag nästan behöver att tre länder går med på det. Vissa konstböcker ges ut på japanska, engelska och italienska eller något sådant. Något av det bästa färgtrycket finns i Japan. De har förbättrat tekniken.

CA: Kan du berätta om ditt "Hollywood Babylon"-filmprojekt? Dels arkivmaterial och dels skådespelande?

ANGER: Ja, med några scener med skådespelare. Det är svårt men jag tänkr göra det på ett speciellt sätt. Om man har en skådespelare som spelar en stjärna så är det väldigt svårt eftersom de är för kända. Hur skulle man t.ex. kunna hitta någon som kan spela Garbo? Det är helt enkelt omöjligt... Men jag har hittat underbart arkivmaterial. Producenten, Ed Pressman, och jag kan inte enas om budgeten så det kanske aldrig händer. Jag är ganska resignerad inför det faktum att filmen kanske aldrig blir av. Jag säger att jag behöver 15 miljoner dollar och han vill göra den för två...

CA: Hur tror du att filmmediet kommer att utvecklas i framtiden?

ANGER: Filmen kan ersättas av någon slags magnetisk tape och ett sätt att projicera som ger en stor, klar och vacker bild. De ska tydligen få till videoprojektion ordentligt inom tio år, så... Jag hatar videoprojektion nu eftersom det är illa nog som det är. För mig är det en gräslighet! Alla färger och all klarhet försvinner. Det är som en rörlig tapet att ha på ett disco eller liknande. Men det är faktiskt några underbara utvecklingar på gång... Något som kallas IMAX, en enorm bild. Det är som 70 mm filmat sidledes så att varje ruta är stor som ett vykort. Då detta projiceras får man absolut skärpa och man kan ha en duk som är fem våningar hög. Det är ett kanadensiskt system. Det finns en biograf här och en i New York. Vanligtvis är de kopplade till något museum och de gör filmer speciellt för formatet. Det har aldrig gjorts någon kommersiell spelfilm. Det är alltid som "Flygets historia" men de görs på ett poetiskt sätt. De är faktiskt ganska bra. Mest naturfilmer och sådant. Sedan finns det ett annat system som kallas "Showscan" och som använder film som går genom kameran och projektorn i dubbel hastighet vilket helt eliminerar flimret... Så det är som att betrakta verkligheten! Även om det inte är helt tredimensionellt är det så klart och tydligt att det ger en illusion av att vara tredimensionellt. Men det har aldrig använts kommersiellt eftersom nackdelen är att det använder så mycket film att spolarna måste vara gigantiska! Den mänskliga uppfinningsrikedomen kanske ittar på nya tekniker som vi aldrig kunnat drömma om. Jag trodde att man vid denna tid i mitt liv skulle kunna ha gjort 3-D ordentligt men det har inte skett. Om man måste ha speciella glasögon förstörs illusionen direkt. Hologram är inte praktiska. Bilderna ser falska ut. man kan inte använda det i berättande. För mig är all dessa saker bisaker.. Om man har ett starkt ämne och ett genis personliga vision, som någon som Eisenstein, det ryska geniet, eller von Stroheim eller von Sternberg eller John Ford eller Hitchcock eller någon sådan... Det är den personliga visionen som räknas, inte tekniken! Jag är fascinerad av film men det faktum att det är så dyrt gör att det nästan är utom räckhåll. Vissa filmskapare har varit mer produktiva än jag och jag ångrar att jag inte kunnat göra mer. Men jag är glad att jag gjort så många somjag har och jag kan ju alltid göra fler. Det är kanske möjligt att pengarna kommer att finnas tillgängliga för mig igen i framtiden.

CA: Du har träffat en hel del intressanta människor. Vem av dessa har påverkat dig mest?

ANGER: Jag var lyckligt lottad nog att få träffa Jean Cocteau. Han har haft en stor påverkan eftersom har för mig alltid var en ren konstnär som ändå kunde arbeta i den moderna världen. han är itne lika mycket av en clown som någon som Salvador Dali som blev som en karikatyr. Cocteau förblev nära sin inre vision och ändå kunde han ibland göra saker som att skapa en annons för en parfym eller något. Det spelade ingen roll. Han blev medlem i franska akademin och fick ett svärd och allt. Men han hade alltid en ganska ironisk attityd till det hela. Han sa "Om man har sönder en staty, riskerar man att bli en". Han höll alltid distansen. Så Cocteau var en influens och tidigae hade jag mött D.W. Griffith här i Hollywood. Senare mötte jag von Stroheim, ännu en man jag beundrar mycket. Och sedan den store ledaren för det franska cinemateket, Henri Langois. Jag jobbade som assistent för honom i 12 år. Det var kul. Jag träffade aldrig Crowley eftersom han dog 1947 och jag hann inte till Europa förrän 1950. Men jag känner att jag känner honom intimt som man och som skapare eftersom jag studerat hans verk hela mitt liv. Och jag har bott i hans hem i Cefalu. Jag har tillräckligt med fantasi för att förstå vad det var där som attraherade honom. men han blev alltfö ökänd och han drog till sig Mussolinis uppmärksamhet. Och även om det inte hade att göra med hans magiska sällskap, så var Mussolini mycket anti-brittisk. Så bara det faktum att det bodde en eccentrisk engelsman i Italien på den tiden... han blev utkastad. Om han varit visare kanske han valt Tunisien istället för Sicilien. Han åkte dit efteråt, tog bara båten över från Palermo. Hans liv var väldigt äventyrligt och alltid fullt av konflikter. Det var aldrig så att han valde den säkraste lösningen eller den lösning som skapade minst bekymmer... Snarare tvärtom! Att åka till en stad som Palermo, som är väldigt katolsk på de mest primitiva sätt och inte upplyst alls och med bönder som är väldigt vidskepliga och rädda för främlingar... De trodde att de var djävulsdyrkare eller något liknande då de sprang omkring i sina särkar. Jag talade med några bönder i Cefalu som faktiskt sett Crowley utföra ritualer i trädgården utanför huset. Liber Resh till solen och allt. De visste inte vad det var men som små barn på fem eller se såg de denne underlige man. Och de beskrev det hela med rörelserna... De kom ihåg! Speciellt de färgade särkarna. Det var så facscinerande att höra detta, på samma sätt som ett barn skulle komma ihåg att Napoleon eller Jesus gjort något. Efter att han blev utslängd stannade några av kvinnorna kvar. de var så fattiga att de måste sälja möblerna till bönderna i utbyte mot ägg eller kött eller bröd eller något. Jag hittade Crowleys skrivbord några kilometer bort och de kom ihåg det. "Den här kom från engelsmannen..." Jag är ledsen att jag inte hade pengar nog att köpa det, men de uppskattade i alla fall bordet. Det finns förmodligen fortfrande där... de använde det inte för att äta på i alla fall. De använde det som sitt hemaltare, täckte det med katolska helgon. jag såg på det och det had några bläckfläckar som uppenbarligen var från Crowley. Och litet repat klotter, pentagram och sådana saker. De kunde inte riktigt skriva och jag frågade dem om de hade något annat. "Ja, La Biblia..." Bibeln. De hade en bok inlindad i tyg bakom sin Jungfru Maria. de trodde att det var en bibel men det var inte Bibeln alls... Det var en av Crowleys böcker, dock inte en som han skrivit, bunden i guld... Den var av en dekanus från Cambridge och hette "Through the halls of history" eller något liknande. En historieskrivning om Trinity College i Cambridge, där Crowley gick ett tag...