Denna artikel beställdes av tidningen "Hallå" i början av 1995. Den ansågs dock som alltför personlig och porr-inriktad av Bonnier-tidningens redaktion, och publicerades först efter en hel del avskalande av information. Denna ursprungliga version publicerades senare i Flashback.

VEM ÄLSKAR PORNOGRAFI EGENTLIGEN? TJA, EN HEL DEL KUNDER OCH EN HEL DEL PORR-PRODUCENTER GÖR DET DEFINITIVT, EFTERSOM BRANSCHEN ÄR EN AV DENNA PLANETS STÖRSTA VERKSAMHETSOMRÅDEN. SÅ STOR ÄR BRANSCHEN FAKTISKT ATT DEN INTE BARA NÖJER SIG MED ATT UNDERHÅLLA... DEN ÄR OCKSÅ MED OCH STYR VÅR TEKNOLOGIUTVECKLING PÅ ETT HÖGST PÅTAGLIGT SÄTT...

ALLSKÖNS GRISIGHETER - JA TACK!

Att hävda att sex är ganska spännande är nog ett universellt accepterat yttrande. Och sedan tidernas begynnelse har människan inte bara nöjt sig med att kopulera för fortplantningens eller njutningens skull. Nej, det har ristats och ritats, byggts monument, skaldats i muntliga och skriftliga traditioner, och musicerats till den könsliga attraktionens ära. Och dessa olika typer av dokumentation har även de dokumenterats på alla möjliga och omöjliga sätt. Många myter i många kulturer har mer eller mindre helt centrerats kring sexuella teman, som om detta märkliga behov av att berätta/delge/skryta och egga vore lika starkt som akten själv.

Där människans förmåga att dokumentera mänskliga skeenden genom olika konstnärliga yttringar utvecklats och förfinats, finns det alltid vissa genomgående teman - och sex är naturligtvis ett av dessa teman. Ekvivoka bilder började spridas inte långt efter att boktryckandet börjat komma igång i de civiliserade delarna av världen. I sång och dikt hyllades kopulation och sexuell attraktion genom hela medeltiden. Markisen deSade gjorde sitt för att hålla den sant libertinistiska fanan högt med sina perversa och litterärt högklassiga berättelser, många inspirerade av hans eget syndfulla leverne.

Det vi betraktar som charmerande och underhållande segment från tidigare faser av mänskligt trevande, var på den berörda tiden rå, ofin och smutsig pornografi, precis som vissa yttringar ses som tabu och smutsiga idag. Vad som är enkelt att konstatera är att frisinnade individer konstant utnyttjat de media som förelegat i tiden, och använt dessa för att egga sina medmänniskor. Egentligen ganska oskyldiga i sina uppsåt.

Och även när den profitmässiga aspekten betraktas, så kan man ju heller aldrig förneka att i detta fall är det verkligen efterfrågan och inte tillgången som skapat det substantiella i affärsverksamheten. Vem är inte intresserad av sex? Och, om någon sådan mot förmodan skulle ge sig tillkänna, hur bra mår han eller hon egentligen?

Som den unge och kultiverade man man är, kan jag nog dock förstå hur kvinnor i alla åldrar ibland upprörs en smula över hur tonlägen och magstarka manifestationer inom pornografin förändras. Det är som om P-kulturen fått ett eget liv, ett liv där utvecklingar måste ske innan trenden, och därmed lönsamheten, falnar och svalnar.

Ju grövre, desto bättre. Ju mer primal-primitivt och grisigt, desto mer attraktivt - och för alla män, verkar det som... Begrepp som Double Penetration, Gang Bang, Anal Queens och olika fasetter av Wet Sex (använd din fantasi...) var definitivt inte legio för bara en fem år sedan. Råheten blir ett säljargument som kunderna uppenbarligen uppskattar å det varmaste.

Kanske har det att göra med att kunderna redan sett allt och är innerligt uttråkade av "the old in and out" (som Alex i "A Clockwork Orange" skulle säga). Eller kanske har det att göra med att de media porren presenteras genom helt enkelt inte uppfyller några som helst nyhetens behag längre. För den som får på sig en Virtual Reality-utrustning första gången, och är inkopplad på sexuell samvaro med sina drömmars kvinna/man, tror jag knappast att behovet av extraordinära griserier kommer att vara speciellt akut... Men det återstår naturligtvis att se hur lång tid det tar innan denna hyperpotentiella produkt tar fart. Än så länge föreligger taffliga prototyper, och de få som marknadsförts innebär knappast några upplevelser à la "Gräsklipparmannen" för den som använder dem.

UTVECKLINGAR

Intressant att betrakta är hur pornografin går hand i hand med den teknologiska utvecklingen i människans historia. På primitiv eller avancerad nivå har entreprenörer alltid funnit något sätt att utnyttja spirande tekniska idéer och landvinningar. Intresset för det sexuella som presenteras genererar i sin tur pengar i det specifika mediet, och hjälper därmed till att utveckla det vidare. En positiv cirkel för alla inblandade med andra ord, och det förklarar också varför porrmotståndares kritik egentligen aldrig har någon effekt alls. Det är helt enkelt alltför många människor i alltför många led av teknik- och porr-utvecklingen som tjänar på att alla jobbar smärtfritt tillsammans...

Då fotografiet växte fram som kommersiell produkt i mitten av 1800-talet, dröjde det inte länge innan folk började sälja serier av bilder föreställande helt eller delvis nakna unga damer. Givetvis en stor succé över hela Europa! Och när filmen som sådan började utvecklas för ca. 100 år sedan var nakna kvinnor och även kopulerande par bland det första som marknadsfördes. Och på samma sätt har det fortsatt, vilket än mediet varit

"Nickelodeons" t.ex. var, litet förenklat, det tidiga 1900-talets föregångare till arkadspel. Man stoppade in en "nickel" (ett 5 cent-mynt) och tittade in i ett hål i en apparat som fanns uppställd bl.a. på nöjesplatser. En kort film-loop visades, t.e.x. med någon spirande comedy-stjärna, eller ett kort sammandrag av en aktuell äventyrsfilm. Eller, varför inte, en liten poserings- eller konkret sex-film.

Där Hollywood på 30-talet fick genomlida många moraliska restriktioner och faktisk censurverksamhet, led porrutvecklingen ingen nöd direkt. I och med att porren ännu inte var rumsren offentligt, så betraktades den som icke existerande. Alltså kunde de stora Hollywood-producenterna, eller vilken annan samling välbeställda herrar som helst, samlas hemma hos någon och betrakta det senaste sexuella mästerverket i rasslet av en hemprojektor. Inte sällan innehöll dessa "stag movies" insatser från starlets som producenterna själva vägrat inträde till den "riktiga" filmvärlden...

SNUSK FÖR ALLA OCH ENVAR

Allt som är lönsamt på en hög nivå är det också oftast på en låg. Kamera- och filmtillverkare började på ett tidigt stadium tillverka utrustning för hemmabruk, och det dröjde alltså inte länge innan många i den amerikanska och europeiska medelklassen nu kunde dokumentera sina sängkammareskapader. Precis som med dagens "privatfilm"-trend på videomarknaden, var dessa filmer ungefär lika upphetsande som samma familjs semesterfilmer. Men det är onekligen fascinerande att betänka hur mycket film som obarmhärtigt exponerats i parningens svettiga skugga, och det mesta av den i hemmets, till synes, trygga härd.

Denna trend exploderade naturligtvis kraftigare på 50-talet, då nya och billigare format började bli tillgängliga för gemene man. Dubbel-8 mm-filmen, och senare även Super-8 och Single-8, medförde inte bara att det blev lättare för folk att göra sina egna porrfilmer. Det innebar också en mycket smidigare distributionsform för porr på postorder.

16-mm-rullar var stora, otympliga och kunde inte passera obemärkt genom hemmafruarnas intuitiva röntgen-tull. Men med små Super-8-filmer blev det en helt annan sak. 60-talet medförde en postorder-boom utan motsvarighet dittills, och framförallt europeiska producenter från Tyskland och Danmark hävdade sig genom kvalitet och snabbhet.

Från 60-talets "nudies" (softcore-filmer som egentligen endast visade litet naket och knappt någon sexuell "action" alls) och sexploitation-filmer äntrade så hårdporren biofilmen. En enorm succé blev naturligtvis "Deep Throat" med Linda Lovelace i huvudrollen (som en frustrerad kvinna som genom terapi finner att hennes klitoris sitter långt ner i halsen... Och agerar därefter...). Bara i Stockholm gick den 64 veckor på premiärbiografen! Folk från den riktigt hårda porr- och stripp-miljön fann att det nu gick att tjäna ordentliga pengar på produktioner på 35 mm-film. Hårdporr blev på många sätt också allt mer accepterat, och nya normer för vad som gick för sig och inte sattes.

70-talet innebar också ett enormt uppsving för de amerikanska skådespelarnas stjärnstatus. John Holmes, Harry Reemes och Ron Jeremy blev manliga kultfigurer, dock självklart ofta i skuggan av storheter som Vanessa del Rio, Marilyn Chambers (som sedemera gifte sig med Linda Lovelace' gamle "agent" Chuck Traynor) och Seka.

I Europa producerades också en hel del film med explicitia sexuella inslag på slutet av 60- och början av 70-talet. Vilgot Sjömans "Jag är nyfiken gul" t.ex., som ju verkligen inte är någon porrfilm, blev en enorm succé i USA. Den var under lång tid den mest inkomstbringande utländska filmen i USA någonsin!

VIDEO-BOOM: WHAM BAM THANK YOU MAM!

När 70-talet stabiliserat sig, fokuserade sig nu porr- och andra producenter på ett nytt och spännade medium: video. Filmbolag av alla kategorier vädrade profitabel morgonluft då man såg hur biobesökaren enkelt och billigt kunde se film även hemma när, var och hur han eller hon ville. För porrproducenterna blev det en hetsjakt. Nu skulle omsättningen ökas genom att låta biobesökaren slippa svettningarna då han skulle ut eller in från porrbiografen i de där litet skummare kvarteren i storstaden. I lugn och skön hemmamiljö skulle han nu kunna avnjuta alla tänkbara köttsliga excesser på TV-skärmen. Med andra ord en utveckling liknande 8 mm-filmen då den begav sig.

Och för att inte tala om alla potentiella nya kunder på landsorten man nu suktade efter, där det ju oftast inte direkt finns något "red light district" att tala om...

I videons barnstadium fanns det en hel del system som konkurrerade. Vem minns t.ex. inte Video 2000 och Betamax? Men vad var det egentligen som gjorde att VHS blev det dominerande systemet för hemmabruk? Gissa en gång... Just det, att de flesta B- och porrfilms-producenter valde att distribuera sina produkter på VHS.

FÖR KVINNOR...? NJA...

På den gamla hederliga trycksaksmarknaden skedde en del intressanta saker för ett par år sedan. Porr, eller ska vi kalla det "erotik", för par började poppa upp ur den annars så tröga svenska förlagsmyllan. Vad detta innebar var helt enkelt softcore och att större tyngd lades vid noveller och det skrivna ordet. Succé? Knappast. Även om det bevisligen är så att många kvinnor konsumerar pornografi (med hull och hår, som man säger), så kommer den största målgruppen alltid att utgöras av män i alla åldrar och kategorier. Och mäns sexualitet är alltid mer inriktad på bilder, visuella stimuli, och pang på den goda, gamla rödbetan än vad kvinnors är.

Och, apropå det, en välmenande varning till kvinnor i alla åldrar! En man som börjar prata om "sensualism" och "erotik" med er vill precis samma sak som den som uttrycker ett akut "pök"-behov genom gutturala läten...

Amerikanska Hustler-förlaget har varit en smula smartare i överbryggandet av köns-barriärer, t.e.x. med nya tidningen "Pure". En stilfull herrtidning av betydligt högre klass än de flesta. Allt material i den är nämligen gjort av kvinnor för män, åtminstone enligt dess "varudeklaration". Här kan man faktiskt prata om en betydligt mer balanserad och nyanserad bild av samtida sex. Alla fotografer är kvinnor, alla skribenter likaså. Diskussioner bedrivs i många nummer mellan kvinnor i olika åldrar om män och synen på deras sexualitet m.m. Män kan nog gilla det, eftersom de generellt är intresserade av vad kvinnor tycker om dem. Och de kan också ögna sig igenom bildmaterialet utan att bli besvikna. Allt detta borde dessutom tilltala kvinnliga läsare betydligt mer än de tafatta försök som gjordes internationellt med att skapa några slags unisex-tidningar à la "Cupido" o.s.v.

Nämnas bör i förbifarten att Hustler helt fräckt stulit namnet "Pure" till sin ultraliberala och porr-politiskt korrekta tidning från ett litet magasin som cirkulerade över världen från USA för ett decennium sedan. Denna innehåll endast högeligen illegala aspekter av sex och porr som barnporr, våldsporr o.s.v., och redaktören Peter Sotos blev tvungen att fly från USA för att klara sig undan allsköns polisstyrkor... Där ser man hur "re-cycling" kan te sig ibland...

ATT THRASHA ELLER THRASHAS...

Att vara porrstjärna är förmodligen inte världens enklaste yrke. Oavsett vad man har för motiv med karriärvalet, tär det säkert en del på psykisk och fysisk balans både att thrashas och att thrasha. Framförallt i dessa synnerligen explicit utlämnande och krävande porrtider.

Vad som är säkert är att många av tjejerna inte blir speciellt långvariga i branschen. I USA speciellt, är konkurrensen från nya 18-åringar stenhård, och hänger man inte med i svängarna är man passé innan man ens hinner säga "Sure, I do anals...". Det finns dock alltid de kvinnor som är smartare än andra, som förstår exakt hur branschen fungerar och som har styrka och intelligens att vrida allt till sin egen fördel.

Marliyn Chambers blev mainstream-aktris och turnerade med egna ekvivoka shower. Annie Sprinkle blev författarinna och performance-artist med kult-status. Nina Hartley producerar nu själv porr. I Europa är Teresa Orlowski en benhård kapitalissa som styr och ställer i sitt eget imperium.

Och de senaste åren har väl amerikanska Traci Lords varit den som verkligen tagit för sig av alla slags smaskiga ego-kakor. Från att ha varit underårig porraktris - och sedemera också en stor porr-stjärna - började hon ta/få roller i mer straighta film-produktioner. John Waters "Cry Baby" från 1990 är ett exempel. Medverkan i TV-serien "Melrose Place" ett annat.

Och nu under våren (våren 1995, då denna artikel skrevs/red.) lanserar hon sig som tekno-stjärna med skivan "1000 Fires" (gjord tillsammans med medlemmar från engelska Juno Reactor)! Wow! På MTV berättar hon hur hon verkligen inte ångrar något från porrtiden, och hur mycket hon lärt sig på sin vandring på syndens långa stig. "I like to be in control" sjunger hon på sin första singel, en hårdslående tekno-sak, och jag tror henne... Om det är en orsak eller en verkan i hennes huvud får vi nog aldrig reda på...

GRODORNAS HORDYRKAN

I Frankrike lanserades ett system vid namn Minitel för ett par år sedan. Tanken var att ersätta alla gamla telefonkataloger genom att ge varje abonnent en egen dator. Denna skulle inte bara ersätta katalog-informationen, utan skulle också uppmuntra till ökad teletrafik generellt genom nya och enkla kommunikations-möjligheter via den nya lilla datorn hemma och det franska telenätet.

Inte helt oväntat (för de som har internationell insikt, vill säga), har det mesta kommit att kretsa kring sex. Det som skulle bli en teknologisk telektaolog och en social uppslagsbok, perfekt för den franska allmän-nyttan, blev istället tele-sex och enorm prostitutionsbokning...

I Sverige har liknande försök gjorts med något som heter VideoGuiden, men eftersom det inte än är tal om att ge bort datorer gratis, är ingen direkt överentusiastisk.

BETALTJÄNSTER? DANKE SCHÖN!

Audiotex-branschen är intressant som ett modernt exempel på hur sex och porr medverkat som utlösande (ha-ha) agent för internationell teknologi-etablering. Summan av audiotex-kardemumman är en global årlig omsättning på en och en halv miljard amerikanska dollar. Av denna omsättning utgörs 90% av inkomster från sexuella tele-tjänster!

Televerket, en god och glad gammal svensk institution, bytte som bekant namn till Telia för några år sedan, i syftet att ändra profil och att bli ett mer konkret vinstdrivande företag. Från början var en utveckling av audiotex-tjänsterna, d.v.s. betal-tjänster via telenätet, en integrerad del av denna utveckling. Driftiga entreprenörer förstod att utnyttja dessa enligt utländsk modell och började tillhandahålla allsköns sexuella "program" via telefonsvarare och sedemera datoriserade svarssytem. Telia tjänade många hundra miljoner kronor på detta - och entreprenörerna likaså.

Men, det vinstdrivande och marknadsanpassade fria företaget visade sig fortfarande vara toppstyrt av politisk moral-maffia. Trots enorma vinster började Telia inskränka de sexuella linjernas frihet, och till slut blev det helt förbjudet att prata sex på 071-linjerna. Med följd av att entreprenörrena helt enkelt gick över till vanliga abonnemang och fakturerade kunderna istället... Samt att de började använda nummer i utlandet... Enda skillnaden blev alltså att Telia förlorade alla sina pengar... Låter det inte väldigt svenskt på något vis?

ERT-MAFFIAN SLÅR TILL!

Ett bisarrt inslag på 071-boomens pionjärstadium var något som kallades Etiska Rådet för Teleinformation. Detta är en sammansättning av (får man hoppas) rättrådiga individer som beslutar vad som får och inte får nämnas i samband med teletjänster och annonsering angående dessa.

Och även dagstidningarna hade egna listor på tabubelagda ord. Via fax skickades dessa ut till de "servicebyråer" som tillhandahöll sex-linjer, med klara direktiv om vad som inte fick användas i "marknadsföringen". Bl.a. (håll i er nu) hemmafru, piga, oskyldig tjej, kvinnomakt, gubbe m.m. Alltför kinky stuff för byråkraterna, eller vad?

Det tyska televerket har nyligen infört restriktioner mot internationell audiotex (d.v.s. att man ringer ett utländskt nummer och får samma gamla "071"-tjänster som tidigare, på sitt eget språk). Och Telia kommer förmodligen att göra detsamma. Men vad allt har att göra med i grund och botten är dock pengar och politik. 071-numren var alltför offentliga och stoppades. Den internationella teletrafiken är mer dold, och kan dessutom vara högst lönsam för de inblandade telebolagen, beroende på deras handels/trafik-balans sinsemellan.

I förlängning är ju självklart bildtelefoni det ultimata för tele-sexaren som vill ha det litet sterilt skönt på en man hand. Och vad står näst på tur bland tele-utvecklarna...? Just det, bildtelefoni. Precis som med "virtual reality", har tekniken egentligen varit färdigutvecklad under lång tid, men den trimmas och trimmas för att kunna uppfylla de krav som de potentiella kunderna kan tänkas ha på en så pass nymodig produkt.

Visst kommer det att vara trevligt att t.ex. kunna se nära och kära som befinner sig på andra sidan globen, eller att kunna granska en möjlig affärspartner i Asien innan man faxar över ett kontraktsförslag... Men alla som jobbar med utveckligen av detta lilla tekniksprång, vet också hur det främst kommer att användas: till SEX och SNUSK!

Nu kommer kunden plötsligt att kunna se den lilla bimbo han pratar med, allt i härlig real-tid. Taxorna kommer onekligen att stiga till skyarna och därmed också porrbranschens redan groteska världsomsättning (som tyvärr är mycket svår att uppskatta i.o.m. att porr av olika (skatte)myndigheter betraktas som en gigantisk "grå" verksamhet, omöjlig att få total kontroll över/insyn i, och speciellt i ett globalt perspektiv.).

WWW = XXX

Internet. Bara ordet skickar rysningar i de flestas sinnen. Av välbehag såväl som av obehag. I det som kommit att bli en enorm "hype" utan like finns det självfallet globala guldkorn och fantastiska fenomen. Möjligheten till hyper-snabb kommunikation öppnar onekligen nya kanaler för tanke- och informations-utbyte. Att sedan ingen tycks ha något intressant eller substantiellt att kommunicera tycks dock vara av sekundär betydelse.

För de porr- och sex-intresserade är allt begränsat till databaser med tämligen trist bild- och textmaterial, samt "live-forums" där ingen vet riktigt vem de "pratar" med. Jag vill gärna se den man eller kvinna som finner detta genuint upphetsande... Nåja, möjlighet till många practical jokes finns ju onekligen i detta udda utövande.

Alla de största herrtidningsförlagen har egna "hem-sidor", med modeller i multum och information om CD-ROM-skivor, förlagets tidningar och video-produkter. Men det finns många ettriga små provokatörer likaså med egna World Wide Web-sidor. Allt går onekligen att finna på nätet. Oavsett vad man är intresserad av sexuellt, finns det faktiskt att hitta, om man bara har tålamod och en del kontakter i början. Vissa av de mest udda sakerna är inte direkt hyper-linkade, utan man får helt enkelt ta emot tips och råd från redan perverterade nätanvändare (Om man nu är intresserad av sådant, vill säga.).

Ingen betvivlar en fortsatt finansiell exploatering av nätet, och web-sites kommer säkerligen i framtiden mer att associeras med postordersidor och reklam än med ett kul fenomen innehållandes bisarr och underhållande information.

Frågan är dock om dagens porrkonsument hänger med i de teknologiska svängarna... Sverige är visserligen väldigt dator-tätt per capita, men en utveckling liknande den amerikanska, med centrala familjedatorer som alla åldrar använder, lär nog vänta på sig.

Pappa behöver visserligen en burk med ordentlig kapacitet för att kunna hålla reda på hushållsekonomin och verka seriös inför kollegorna. Barnen ska pedagogiskt klicka sig fram bland information om gulliga djur och störd natur. Men vad ska mamma göra? Och vad tycker hon om att märka att maken smyger upp mitt i natten för att sätta sig vid en minimal bild på en dataskärm, visandes ett lågupplöst par som idogt gymnastiserar och ger ifrån sig läten som låter som om de vore inspelade genom en plåtburk? Och den klassiske ensamstående mannen i alla åldrar investerar knappast tiotusentals kronor bara för att kunna köra en ny ROM-skiva, när senaste hyrvideon på hörnet kostar 30 kronor...

LEAVING LAS VEGAS... NOT.

I Las Vegas händer mycket skojigt. Förutom att det är ett stycke amerikansk super-"exotica", med mest neon i hela världen och mest underbart överdimensionerat sanslösa hotellbyggen, och förutom att de flesta besökare gladeligen spelar bort sina pengar på alla casinos utan att blinka, så är Las Vegas också USAs centrum en gång per år.

"The Consumer Electronics Show" är ett årligt spektakel som är en seriös mässa för all slags elektronik samtidigt som ett extravagant uppvisande av amerikansk "showmanship" i allra högsta slisk-klass. Integrerat i denna mässa är underligt nog den amerikanska porrmässan. Självklart alltid en stark publikdragare!

Då de japanska (och andra) affärsmännen är klara med förmiddagens förhandlingar och betraktanden, bokstavligen rusar de till porrsektionen av mässan, där ett hundratal bimbos signerar fotografier och poserar i skenet av miljoner blixtar. Här huserar videobolagen, strippagenturerna och numer också CD-ROM-producenterna. Här görs internationella affärer i stor skala och här har alla kul (enligt dem själva...).

På 1995 års mässa var en utveckling markant. CD-ROM kommer starkt. De etablerade videoproducenterna verkade märkbart nervösa, mycket naturligtvis på grund av att statistik faktiskt är statistik. Nykomlingar i den mindre skalan som t.ex. Seymour Butts, satsar ofta på båda kanaler. Hans filmer är humoristiska och spontana, ofta innehållande f.d. flickvännen Shane i försmädliga sitiuationer. En film visar t.ex. hur hon helt sonika vandrar in på en brandstation i New York och förför en brandman framför kameran. Följden blev en stämning från Staden New York på 100 miljoner dollar! Seymour säger dock skrattande att det aldrig kommer att bli något av med det hela. "En enda liten flicka kan väl inte smutskasta en hel stad, som de hävdar..."

EXTATISK PROFITÖKNING

Hans filmer säljer i ca. 15.000 exemplar på video, medan CD-ROM-versionen av en film sålt strax under 30.000 exemplar i USA... Uthyrningssiffror ej medräknade... "Det är fantastiskt.", säger han och skrattar. "Och jag räknar med att sälja 50.000 ex. av nästa CD-ROM-skiva..." Det måste bli en hel del business att ta hand om, undrar jag. "Jodå. Jag har kreativa sysslor i produktionen och marknadsföringen, men business är alltid business. Jag bryr mig om produkten och vill verkligen att kunden ska vara helt nöjd. Många planerar en hel kväll kring onani, med middag, avkoppling, noggrannt val av film o.s.v. Om filmen är skit, känner de sig helt blåsta. Jag försöker verkligen se till att mina kunder är nöjda."

Och alla, från stora förlagsgiganter som Playboy, Penthouse, Hustler och Crescent Publishing till gamla beprövade slithästs-aktriser som Nina Hartley producerar nu rörliga bilder både för video- och CD-ROM-bruk. Där ett nytt medium poppar upp, en ny teknologisk kanal, investeras miljoner dollar i utveckling av porr-producenterna. Ingenting tycks förändras vad gäller graden av intresse från kunderna. Snarare är det så att intresset mer eller mindre konstant ökar. På kort sikt stjäl nämligen inte ett medium från ett annat, utan de samexisterar och ökar den övergripande omsättningen i en redan fantastiskt stor bransch.

KUNG MILTON HÅLLER HOV

Svenska Private, som producerar världens mest säljande porrtidningar Private, Pirate och Triple XXX expanderar kraftigt på amerikanska marknaden. Berth Milton Jr, som tagit över Private-koncernen efter sin far och namne, är även han medveten om det konstanta behovet av snabb utveckling. På Adult Video News (ledande branschtidning i USA) årliga gala i samband med mässan var Private nominerade i tio av elva klasser i "Foreign Productions"-avdelningen, men trots all framgång med trycksaker och video intresserar sig Milton också för elektroniska media.

Milton Seniors produkter var helt stilbildande i utvecklandet av hårdporren som vi känner den idag, och sonen har uppenbarligen gjort ett utmärkt jobb med förvaltandet av detta arv. Förutom att förlaget producerar tidningar månatligen som säljs i hundratusentals exemplar över hela världen, säljs ca. 50-60.000 exemplar av olika videokassetter varje månad!

Milton Junior, som i början var tveksam till att ta över, suckar uppgivet men är ändå entusiastisk på porr-mässan i Las Vegas. "Det går så enormt bra. Jag försöker delegera så mycket jobb som möjligt, men allt tar tid." Han säger vidare att han helst skulle ägna sig åt att bygga hus på heltid, men att det är svårt att låta bli att engagera sig då det rullar in så mycket pengar.

Märkbart på mässan var att många producenter verkligen höll ögonen på Kung Milton. När Private beslutar sig att satsa på något, som t.ex. nu med CD-ROM, vet nämligen alla någonstans att de kommer vara störst även på det fältet.

SUMMA SUMMARUM

Mediayttringar och utvecklingar är endast reflektioner av vad som sker i stort omkring oss. Det vet vi alla. Men ibland kan man verkligen fråga sig vem som egentligen styr vem...? I AIDS-ångest-tider skapas självklart en mer isolerad och steril sexualitet. Video-boom, CD-ROM och, naturligtvis, en enorm tele-sex-marknad talar sitt tydliga språk. Men är det en orsak eller en verkan? Håller människans primala fortplantningsbehov på att muteras till möjliga/"virtuella" stadier av totala fantasitillstånd i "cyber-rymden", eller genomgår hon endast en fas av tillfälligt och ytligt teknikintresse i väntan på mirakelmedicinen mot det dödliga virus som paralyserar henne i sinnet (om än inte helt och hållet i handligen)? Ett teknikintresse som intelligenta entreprenörer förstår att utnyttja fram till dess att individen kanske på nytt tröttnar på leken, vaknar upp, ser någon eller något eggande och tar tag i... sitt liv.