Den hos tunguserna i östra Sibirien så välkända
kulturväxten skvattram, används för sin tranquialiserande
effekt. Förutom skvattram använder de också en nära
släkting, Ledum hypoleucum.
De torkade bladen läggs på kaminen eller i en stekpanna
och ångorna verkar bedövande. Bladen innehåller
en alkaloid, ledum kamphot, som är ett treledat kolämne och för
övrigt inte liknar något av de andra
hallucinogena ämnena.
Bladen var tidigare en handelsvara. De användes till att
göra te av och som humlesubstitut. Skvattram är en dansk
hallucinogen. Ddå den växer på Grönland och
finns upptagen i det flesta flora böckerna. Den växer dessutom
på fuktiga hedar i nord- och mellanskandinavien. På norska
heter den finnmarkspors.
Stepperude håller särskilt till på de syriska stäpparna men växer också i Indien, Turkiet, de arabiska länderna och Spanien. Då araberna intog Spanien förde de växten med sej.
Av fröna gör man ett färgämne, turkisk röd, men fröna fungerar också starkt hallucinogent.
De aktiva ämnena är indolaikaloiderna harmin, harmidin (2% i fröna), harmalin och vasicin. Trippdosen är c:a 0,5 gr av de rena alkaloiderna. Fröna påstås vara giftiga så en försiktig startdosering ligger på 10 gr frön, sedan kan man eventuellt öka doseringen efter hand.
Trippen säjs vara helt fantastisk med mycket färger och många
hallucinationer. Stoppeiude är en av de starkaste hallucinogena
växter man känner till. Det ska vara fullt möjligt
att skaffa sej Stoooorydo då den säljs kommersiellt i vissa
länder.
Stepperudes alkaloider kan hittas i många andra växter.
Således finns harmin i barken på några sydamerikanska
jättelianer, Banisteropsis caapi och Banisteropsis inebrians, som
används till att göra en hallucinogen dryck, yage.
Lokalt finner vi att några växter av släkten sporre (Linaria) och getruta (Galea officinalis) innehåller vasicin; c:a 5 % i getruta. Det kräver en noggrannare undersökning för att finna ett bra sätt att inta dem och jag vet inte med bestämdhet att vasicin är aktivt.
Rauwolfia serpentina kallas också för hålrot, men får
inte förväxlas med vår lokala hålrot (Aristolochia)
som inte har något med Rauwolfia att göra. Roten är
en bra tranquilizer.
Växten hör hemma i Indien, Ceylon och Java, där denväxer
på bergssluttningar. På hindi heter den ch'hotachand
eller chandra, men det sista namnet används också på en
del andra läkemedel.
Särskilt i Indien är den använd som medicin och den
krossade roten kan köpas i tablettform. Den sänker blodtrycket
utan att ge skadliga biverkningar.
Här hemma kan man bara köpa den på recept, vilket är
synd eftersom våra läkare inte tycker om att använda den.
Den torkade roten från Rauwolfia serpentinia innehåller allt
som allt c:a 1 % indolaikaloider, varav reserpin och rescinnamin (= reserpinin)
är de viktigaste, men utöver dessa innehåller den en mängd
andra indolaikaloider, se alkaloidtabellen i slutet av boken.
Växten är c:a en halv meter hög, har slät stjälk
och röda eller vita blommor. Roten är pärlröd
upptill, c:a 2Ocm lång och 2 cm bred.
Bara de frön som sjunker till botten i ett glas vatten är
fruktbara.