LSD ^

LSD är en av de mest lättillgängliga hallucinogenerna. i doser på 0,3 mg. (300 mikrogram) ger det en mycket kraftig tripp, större doser är endast förbehållet experterna.  Förbudet mot LSD är skrattretande, då man kan ha 100.000 tripper gömda i sitt förbrytarnäste.

LSD är farligt för systemet.  En trippare kan se rakt igenom folk och följdaktligen rakt igenom våra höga pampar till politiker.  De har spenderat fantastiska summor på indoktrinering, att få folk att tro den största lyckan här på jorden är att tjäna så mycket pengar som överhuvudtaget är möjligt.  Detta kolossala arbete är hotat av LSD, så det är ju bara naturligt att det används miljardbelopp för att driva hets mot LSD.  Man får gamla pundare att säja det var LSD, inte tjacket, som blåste ur skallen på dem.  Man bedriver den mest osmakliga skräckpropaganda:
"1 USA har det uppstått en kult kring LSD liksom förut kring meskalin och mescal buttons.  Kultmediemmarna håller sig med egen mytologi, eget språk, egna värderingar, egna funktionärer.  Ledarna i dessa samfund behärskar medlemmarna med hjälp av drogen." (Matts Bergmark: Lust och lidande (1 968) s. 1 90).

Man har utan egentlig grund spritt ut att LSD skulle skada arvsanlagen.  Samtidigt startade man ett högst målmedvetet "forskningsprojekt": hitta för helvete några skadliga verkningar av LSD.  Naturligtvis hittade inte forskarna de önskvärda skadliga verkningarna. l en tidningartikel (Science No.172 (1971) s. 431-440) finns en översikt av dessa undersökningar med slutsatsen att LSD inte inverkar skadligt på arvsanlagen, generna, kromosomerna eller cellerna.  Dock bör gravida hälla sej borta från LSD.

LSD är ett utpräglat sinnes-utvidgande ämne.  Av en tripp kommer kroppens mänga funktioner fram ur det undermedvetna, därför är LSD ett ypperligt läkemedel, det sätter kroppen i stånd att mobilisera reservkrafter mot nästan vilken sjukdom som helst.  Detta har dock en baksida, för trots allt är det det undermedvetna som styr kroppen.  Om det finns en konflikt mellan det självmedvetna och det undermedvetna så kan en LSD-tripp få den att bryta ut i full låga.  Varje tripp är en viktig begivenhet i ditt liv, men du bör inte försöka att göra varje dag till en viktig begivenhet.  LSD ska användas med måtta.

LSD är i stånd att förflytta en till andra medvetandenivåer, till mikrokosmos, makrokosmos och mänga, mänga andra trevliga resmål.  Om du vill veta mer om dessa många resmål bör du läsa Timothy Leary's "The Politic Of Ecstacy".  Timothy Leary är den enda som har lyckats skriva något vettigt om LSD och han är en av vår tids största forskare.  Han sitter därför fängslad, just nu; Länge leve den fria forskningens Man får forska i vad man vill, bara man inte kommer fram till den rätta lösningen.

Så har du då varit inne på Politigård&17 köpt dej en syratripp (LSD) och vill testa den.  Den verkar i första omgången c:a 8-12 timmar, så du bör ha en idé vad du vill göra under den tiden.  Jag skulle vilja rekommendera någonting med en skog eller en strand och helst inte för många främmande människor.  Om du aldrig har trippat förut kan det vara bra att vara tillsammans med någon som har det.  Utöver det är det bra att vara tillsammans med människor du känner och tycker mycket om. Är du förälskad ska du givetvis vara tillsammans med den du älskar.  Ha en trevlig tripp!
Det finns bra och dålig syra.  Bra syra består av rent LSD och om du har tagit ren syra kommer trippen att vara helt stressfri.  Du känner dej behagligt avslappnad och kan i nödfall sova.  Dålig syra är ihopblandat med speed och även om det inte är mycket kommer syran att förstärka speedens verkningar många gånger om.  Du kommer att känna dej rastlös, ränna runt i skogen och riskerar eventuellt att hamna på nedtripp.  Skulle du hamna på nedtripp, så försök att springa speeden ur dej, rök inga chillums och för allt i världen, tillkalla inte läkare.  Läkaren häller normalt inte sin läkared, han tar först ner dej på ett mycket dåligt sätt och ger dej sedan någon slags medicin, som säkrar en hård och brutal landning så du kommer att gå omkring och må skitdåligt i månader.  På detta sätt försöker läkarna bevisa att LSD är farligt.

De tripper som finns på marknaden innehåller vanligtvis 70-200 mikrogram LSD.  Den du köper trippen av kommer säkert att försöka övertyga dej om att den innehåller mer, men tro inte på detta. l organismen bildar LSD ett verksamt ämne med vitamin B 12, så du kan förstärka syrans verkningar på ett bra sätt, genom att äta jästtabletter.  B-vitamin tabletter duger inte, då de inte innehåller B 12.  B 12 kan inte köpas utan recept i Danmark, då det har visat sej att det gör folk pigga och läkarna har som bekant monopol på att göra människor pigga.  B 12 kan dock köpas receptfritt i praktiskt taget alla andra länder, bl.a. i Sverige.
Det måste rekommenderas till alla vuxna människor, förutom gravida, att ta LSD.
 

BLOMMAN FOR DAGEN  ^
lpomea

Fröna från ipomea innehåller lyesergsyradietylamid, som i verkan påminner om LSD (LSD är en lysergsyreamid: Lysergsyradiethylamid), men verkningarna är dock inte lika kraftiga.  Om du äter fröna som de är kommer du inte att känna någon verkan, då de aktiva ämnena sitter bakom ett tjockt skal som inte kan nedbrytas av matsmältningssystemet.  Malda frö fungerar däremot fint.  Kör fröna flera gånger genom en pepparkvarn och åt sedan c:a 5-10 gr. malda frön.

Nu kan det mycket väl vara så att fröna är besprutade med något giftämne, så att de inte ska angripas av insekter.  Om du inte är helt säker på att de inte är besprutade; tvätta först de hela fröna i ljummet vatten och låt dem sedan torka helt innan du mal dem.  Det går inte att tvätta malda frön, då de aktiva ämnena är upplösiiga i vatten.

Du kan antingen äta de malda fröna som de är eller blanda dem med vatten; låt blandingen stå i 6 timmar, rör om någon gäng emellanåt, sila och drick upp blandningen.

Ett extrakt av fröna kan tillagas på följande sätt: Extrahera, endast en gång, de krossade fröna med petroliumeter och häll sedan bort petroliumetern (se avsnittet om exstraktion längst bak i boken).  Dra därefter ur de krossade fröna två gånger med träsprit och efter att träspriten har avdunstat har du en fet massa med alla de aktiva ämnena i.

Du bör köpa fröna gramvis i en stor påse hos en fröhandlare då de blir alltför dyra att köpa i små fröpäsar.  Det är givetvis bäst att odla fröna själv, så du vet att de inte är besprutade.  Dessutom finns möjliheten att skaffa sej en bättre sorts frö, förslagsvis i utlandet.  De frö man kan köpa här hemma är oftast av varianterna lpomoea purpurea, lpomoea Ciark's Blue eller lpomoea Scariet O'Hara.  Av dessa sorter kan Clark's Blue alltid användas, medan lpomoea purpurea är nästan helt utan verkningar.  Några av de bästa sorterna av lpomoea kommer fråm Mexico.  De är lpomoea violacea och Rivea corymbosa, av vilka lpomoea violacea lår vara den starkaste.  Vid en mätning hittades 0,06 alkaloider i lpomoea violaceafrö och 0,012 i Rivera corymbosafrö (Annual Rewiev Of Plant Physiologi No. 21(1970) s. 578), vilket stämmer överens med tabellen här nedan.
Smaken av lpomoeafrö är stark, men det är trippen värd.  När du har prövat det några gånger blir smaken värre och värre, det finns således en gräns för hur många gånger i ditt liv du kan äta lpomoeafrön.
 

HASCH     ^

Cannabis sativa
 

Hasch är med god grund det mest utbredda euforiserade mediet idag.  Det är alldeles förträffligt hallucinogent, det är skönt, det är lätt att odla och det ger ingen som helst baksmälla eller andra tråkiga efterverkningar.
Indianerna stoppade hasch i fredspipan och när de sedan rökt en ordentlig holk, var det ingen som gitte slåss.  När spanjorerna kom till Amerika för att röva och plundra, ville de gärna få reda på vad indianerna rökte i sina fredspipor, men vem vill sluta fred med ett band rövare och banditer?  Indianerna kom på något utstuderat; de stoppade tobak i pipan i stället för hasch! l motsats till hasch är tobak vanebildande, så när spanjorerna blivit "hooked" på det, tog de det med sej hem och sedan denna stund har tobaken dödat tusentals människor varje år.
Förbudet mot hasch är av senare dato, det kunde köpas fritt på apoteket ända fram till mellankrigsåren.  Den vanebildande effekten av hasch är ungefär lika stark som den vanebildande effekten av ett löskokt ägg varje morgon.
Då och då har "Landsföreningen för utbredande av lögnen att hasch är narkotika" kommit med de mest vilda historier om haschets skadeverkningar.  Således har de hävdat att haschet, efter en inkubationstid på flera år, skulle bedöva minnet. Även om påståendet är fri fantasi så lägg märke till att det karakteristiska i historien är att den enbart kan motbevisas genom dyrbara experiment, som måste utsträcka sej över flera är.  Under den mellanliggande tiden kan uttalandet stå helt oemotsagt och det är det som är värdefullt för lögnarna.  Du skall inte vara rädd för några skadliga biverkningar av hasch.  Det finns sedan en lång tid tillbaka stora och dyra undersökningar igångsatta i hopp om att hitta en eller annan skadeverkning och i och med att man inte har hittat någon kan man dra slutsatsen att hasch är totalt befriat från biverkningar.  En annan sak är att man driver hets mot haschet för att ge bryggerierna större profit.

Det enda negativa man kan säga om hasch är att om man röker det hela tiden så är man ju stenad heta tiden och det finns de som inte kan klara av ett "straight" arbete när de är stenade.  Det är ju å andra sidan inga svårigheter att sluta röka hasch.  Dessutom är det betydligt sundare att vara stenad hela tiden än att vara full hela tiden.
 

TILLREDNING AV HASCH     ^

Det vanligaste sättet att tillreda hasch på är att röka det och då är det normalt att blanda det med tobak för att det ska brinna bättre.  Detta är inte bra då tobak är giftigt.  Problemet kan lösas någorlunda genom att rosta tobaken, men det räker inte med rosta cigaretten över ett levande ljus.  Häll istället ut tobaken på ett foliepapper och rör då och då om medan du rostar.  Tobaken får inte ta eld, tänk på köttbullarna i stekpannan, de ska bli ljusbrunn och inte brända.  Smula därefter haschet i blandningen, värm och blanda ihop det hela med fingrarna medan det fortfarande är varmt.  Rök alltid chillumen (pipan) till botten, så den inte blir sur, för att hela stoppet skall smaka bra.  En chillum smakar alltid bra även om den kan ta frustrerande lång tid att tillreda.

Haschkakor.  Till haschkakor är det vanligast att använda gräs, men alla sorters hasch kan användas. l hasch finns förutom de direkt aktiva ämnena en massa ämnen som inte är aktiva men som delvis omvandlas till aktiva antingen genom rökning eller, mer effektivt, på följande sätt:
Värm lite smör, margarin eller olja i stekpannan tills det ryker svagt.  Häll därefter i det välsmulade haschet.  Det skall helt täckas av oljan.  Du kan t.ex. använda ett halvt gram per person.  Du kommer nu att se att det bubblar från haschet, det beror på den kemiska processen i vilken de aktiva ämnena bildas,och samtidigt bildas kolsyra.  När haschet inte bubblar lika kraftigt längre (efter c:a en kvart) stänges plattan av och när massan har svalnat kan den användas i allsköns matlagning t.ex. i pannkakan.  Efter denna behandling kommer haschet att verka 2-4 gånger bättre än det skulle göra om det användes direkt.
Det är inte bra att tillsätta socker i kakorna eftersom det kan motverka haschets verkningar.  Däremot är kanel och muskot, speciellt muskot, fina kryddor i haschkakor.

Haschet börjar verka c:a en timme efter man har ätit det och ruset varar allt som allt i c:a 8 timmar.  Låt därför bli att äta haschkakor på kvällen, de är morgonmat.  För övrigt är det mycket behagligare än pipor då det sakta kryper på istället för att ge en skjuts uppåt som kan vara svår att klara av.
Hasch kan inte injiceras då de aktiva ämnena är oupplösliga i blodet.

ODLING AV MARIJUANA     ^

Frönas kvalitet är väsentligt för resultatet.  Det är bäst med frön från plantor som redan har odlats här hemma i några generationer.  Stora mörka frön växer bäst. l början av april är det dags att starta.  Lägg först fröna ett dygn i varmt vatten, det ökar växtförmägan och sänker risken för svampangrepp.  Gå sedan ut och hitta ett lämpligt ställe att odla gräset på; väldränerad trädgårds-lerjord är bäst.  Mät jordens surhetsgrad med indikatorpapper, pH-värdet skall helst ligga mellan 5 och 7. Är jorden för sur tillsätt kalk med en gång.  Kalken skall nämligen blanda sej med jorden i minst två veckor innan gräset planteras.  Ge också jorden lite kväveämnesgödning och magnesium.

För att få fröna att gro kan du antingen lägga dem i fuktad bomull 1-2 veckor på ett ljumt ställe eller också kan du packa in det i ett genomdränkt ex av Jyllandsposten och lägga det i ugnen på lägsta värmen.  Med den sista metoden måste du se till att papperet aldrig torkar.  Ge först fröna 12 timmar i ugnen, stäng sedan av värmen och låt fröna ligga kvar ytterligare ett dygn.  Då borde fröna ha grott färdigt.

Häll ett tjockt lager grus i botten av en låda, kruka eller liknande, fyll upp den med jord och plantera de groende fröna en centimeter ner i jorden med fem centimeters mellanrum.  När fuilmånen står i skorpionens tecken är plantorna klara att utplanteras.  De ska ha massor av sol men helst inte frän första dagen, det är mer än de klarar av. Skydda, om så är nödvändigt, plantorna mot solen med ett papper.

Du kan om du vill helt enkelt så gräset på odlingsstället i mitten av april.  Vattna plantorna någon gång då och då, rikligt i början, mindre och mindre efter hand.  Uttorkning kommer att resultera i för tidig blomstring och dåligt gräs.

SKÖRDNING AV MARIJUANA     ^

När plantorna någon gång i juni-juli har blivit c:a 2 meter höga, kapas toppskotten så att plantan blir mer busklik.  Dessa toppskott går utmärkt att röka, låt dem hänga och torka långsamt med huvudet nedåt, men de blir inte av samma kvalitet som den senare skörden.  Denna görs helst i oktober månad.

Från någon gång i augusti bör plantorna inte vattnas mera; då bildas nämligen de aktiva ämnena.  De är till för att skydda mot uttorkning.  Likaledes ska de inte få kväveämnesgödning, förutom när de är små.  Kväveämnen hämmar nämligen bildning av de aktiva ämnena.  Vad vattningen beträffar är man bäst försedd om man har plantorna i ett ordentligt växthus.  Givetvis kan det gott hända att hösten blir varm. l så fall är det likgiltigt om man har plantorna i ett ordentligt växthus, men om vi skulle få en regnig höst kommer inte många aktiva ämnen att bildas i gräs odlat utomhus.

De aktiva ämnena bildas i roten och sugs upp i plantan och samlas framför allt i toppskotten.  Honplantorna innehåller c:a 5 gånger mer aktiva ämnen än hanplantorna så hanplantorna är det knappast lönt att röka.  De kan i nödfall användas till att göra ett utdrag av. l så fall måste de skördas tidigare än honplantorna eftersom de dör direkt efter att de spritt sitt pollen.  Med den egentliga skörden menas alltså skörden av honplantorna.  Det är en fördel om man under sommaren har tagit av de nedersta skotten och rökt dem så att de aktiva ämnena koncentreras till toppskotten.

När honplantorna har blommat ut och ska till att sätta frö är det tid för den egentliga skörden.  Du måste lura vädret lite grann.  Plantorna får helst inte utsättas för frost och de skall helst genomdränkas av solen en tid före de skördas.  Ett regnväder precis före skördningen kommer att förringa kvaliten betydligt.

När du skördar; gräv upp hela honplantan med roten och ge roten ett dopp i nästan kokande vatten.  Var försiktig så du inte bryter av stjälken.  Häng därefter plantan på torkning inomhus, huvudet nedåt; ju längre tid den får torka desto bättre blir gräset.  Toppskotten är de bästa att röka men även bladen blir utmärkta.  Stjälkarna kan antingen kastas eller använas till att göra ett utdrag av. Du kan också skörda på följande sätt:

Böj den översta tredjedelen av plantan, utan att bryta av den, så att toppen lutar nedåt.  Låt den hänga på torkning i en vecka, helst två, och när toppen är någorlunda torr kan den skördas.  Om du odlar gräset på öppen mark och det blir regnväder medan toppen lutar nedåt, skörda ögonblickligen hela plantan på det sätt som beskrivs här ovan och låt den torka.

HUR MAN BARA FÅR HONPLANTOR     ^

Man kan mycket väl odla fram frön som bara ger honplantor nästa år.  Detta beror på det faktum att honplantorna, under särskilda förhållanden, är i stånd att sätta hanblommor.  En honplanta som är befruktad av en annan honplanta, kommer uteslutande att ge frön som bara ger honplantor.  Det är nödvändigt att odla två plantgrupper:

A: Några normala plantor, för fröodling.  För att få bra frön bör plantorna odlas i ett växthus.  Så snart en planta upptäcks vara en hanplanta, skärs den ner och avlägsnas från växthuset.  Det är viktigt att hanplantoma inte får en chans att befrukta honplantorna.
B: 2-4 veckor efter att fröna till A satts för grödning, sättes en ny grupp frön (B-plantorna utvecklar sej snabbare än A-plantorna).  Dessa plantor bör stå i ett annat växthus och får inte utsättas för mer än 7 timmars sol per dag.  Därför är det nödvändigt med någon slags avskärmning i växthuset, samt att man kontrollerar denna avskärmning en gång i veckan.  Den korta dagen får några av honplantorna att sätta hanblommor.  Så snart som möjligt avlägsnas alla hanplantor från växthuset.  Denna gång kan vi inte använda blommornas utseende för att skilja plantorna åt.  Hanplantan är lång och gänglig i toppen, medan honplantan är mer buskformad, oftast med 1-2 bladrosetter i toppen.  När honplantornas hanblommor precis är färdiga hängs de upp för torkning ovanför A-plantorna i det andra växthuset.  Du kan också använda dej av konstbefruktning.

MUTATION AV CANNABISPLANTOR     ^

Man kan få cannabisplantor att mutera till arter med 1-2-3 extra set av kromosomer.  Dessa plantor blir större, starkare och innehåller flera aktiva ämnen.  Mutationen går till så att man doppar fröna i en 40 gradig 1 %-lösning av giftämnet colchicin it ett dygn.  De flesta frön kommer att dö av denna bryska behandling, så börja med åtminstone 100 frön.  Av de plantor som överlever kommer många att vara de nämnda mutationerna.  De känns igen på sin mörka färg, de tjockare bladen samt större blommor och frön.  Låt dem inte få chansen att bli befruktade av frömjöl frän normala arter.

Colchicin är ett starkt gift, som ska behandlas med största försiktighet.  Andvänd gummihandskar och se till att inte få något på huden, i ögonen eller i munnen.  Det kan inte köpas fritt, men istället kan du krossa fröna från Tidlösa (Cochium automnale) och använda gröten, som innehåller 0,3 - 0,7 % colchicin.  Stjälken frän samma planta kan också användas.
 

PSILOCYBINHALTIG SVAMP     ^
 

överallt på jordklotet växer det små svampar av släktet Slätskivlingar (Psilocybe).  De innehåller ett av de härligaste hallucinogena ämnena, psilocybin.
Trippen är speedad men ändå avslappnande, mjuk, skön och färgrik.  Möjligheten att nä upp till andra självmedvetandenivåer är stor.  Man skulle kunna tro att en sådan utmärkt hallucinogen är världsberömd och har spelat en stor roll i historiens gång, men icke.

I "Samtalen med Don Juan" är psilocybinsvamp huvudbeståndsdelen i "den lilla röken" som Don Juan behärskar till fulländning.  Det är dock en gåta för mej att han måste tillreda sin rökbiandning ett halvår före han använder den, eftersom psilocybinsvampens hällbarhe betydligt kortare.

Det är faktiskt så att psilocybinsvampens hållbarhet är så kort att man alltid borde plocka den med munnen.  Det kanske är att överdriva; man kan gärna ta upp svampen och använda ett par timmar till att fingra på den.  Men man bör dock äta den rätt fort särskilt om det är Psilocybe coprophila, för när den dör försvinner allt det goda i den.  Den döda svampen, som t.e.x. torkats eller djupfrysts, har en mycket svagare verkan, och även om man äter många fler svampar kommer den inte att verka så kraftigt.
Svamparna kan innehålla två olika alkaloider, psilocin och psilocybin.  Psilosybin är det ämne, som man vid kemiska undersökningar, har hittat i de flesta av svamparna, men detta kan förklaras med att psilocin, som är instabilt, har försvunnit ur svampen innan analysens början.  Då psiic>cin är så instabilt skulle man kunna tro att Psilocybe coprophila innehåller psilocin och inte psilocybin, men förklaringen till den ringa hållbarheten kan också vara att svampen, när den dör, bildar ett giftämne som motverkar verknigen av psilocinet.
Psilocin och psilo cybin har samma verkan, då de ombildas till samma ämne i organismen.  Psilocin verkar dock c:a 20 gånger kraftigare.  Tripp-dosen är ca 10 mg ren psilocybin. l fortsättningen kommer jag att skriva psilocybin när jag menar psilocin och/eller psilocybin.

Man har allt som allt undersökt 15 svampar av släkten slätskivling (Psilocybe) och av dessa 15 visade det sig att
14 av dem innehöll psilocybin. l Danmark växer det 3 slätskiviingsarter, de är:

Psilocybe coprofila

Toppslätskivling (Psilocybe semilanceata)
Strimmig slätskiviing (Psilocybe atrorufa)

Av dessa tre svampar visade sig de två första med bestämdhet innehålla psilocybin, medan strimmig slätskivling ännu inte är undersökt; den borde dock visa sej innehålla psilocybin ur ren statistisk synvinkel.  Utöver detta verkar det också som klockhätting innehåller psilocybin.

^
PSILOCYBE COPROPHILA är den av svamparna sc är lättast att hitta.  Den växer i juli och augusti månad på gödslade marker, i korukor och på gräsmattor i trädgårdar och parker.  Det är en mycket liten svamp, hatten är 1-2 cm bred och tunn, foten är tunn och har samma färg som hatten.  Hatten kan vara vitaktig, gråbrun eller rödbrun, vid torka gulbrun.  Hatthuden är lätt klibbig i fuktigt väder och, kan vara strimmig.  Lamellerna är stora.  De är först gräbruna sedan brunsvarta med vit egg.  Den ljusa kanten är karakteristisk, så plocka till att börja med bara exemplar med vit kant så kan du vara säkrare på att det är rätt svamp.
Dos: c:a 15 gr (30 st) färska svampar.  Vatteninnehållet är c:a 93 %. Hållbarheten är mycket begränsad, se det jag skrivit tidigare.

Svampen kan förväxlas med Conocybe ricketiana(gula lameller), Veckad kragskivling (ring runt stammen) och med Slätterbokskivling (lila och mer köttig).  Ingen av dessa svampar är giftiga, men lägg in lite stolthet i det hela och undvik förväxlingar.  Slutligen skulle en idiot kunna förväxla den med de giftiga Gifttrattskivling och Dofttrattskivling som båda växer i gräs men i mycket sandigare jord.  De har lätt nedlöpande lameller och är mer platta i formen.

^
TOPPSLÄTSKIVLING är den av svamparna som är lättast att känna igen p.g.a. hattens spetsiga form.  Hatten är 0.5 - 1.5 cm bred, 1,5 - 2 cm hög, vitaktigt lerfärgad eller brungul; ofta med olivgrön glans.  Stammen är tunn och glänsande.  Lamellerna är stora och sitter ganska långt ifrån varandra.  De är blekt oliv-bruna som unga sedan purpurbruna med vit egg.  Svampen liknar en Psilocybe coprophila med spets.  Den växer på gödslade åkrar och i gödslade dikesrenar.

En engelskgrodd toppslätskivling visade sej innehålla 1,5 % psilocybin och beräknar man vatteninnehället till 93 % skulle man alltså behöva äta 10 gr färsk svamp för en tripp.  Den kan vara svår att hitta, men det finns istället stora möjliheter att odla den.

^
STRIMMIG SLATSKIVLING.  För bilder och beskrivningar se Svampar; En fälthandbok av Sven Gunnar Ryman och Ingmar Holmäsen.  Om du vill plocka strimmig slätskivling undvik att förväxla den med den giftiga gifttrådskiviing, som växer på samma ställen.

^
CONOCYBE RICKENIANA växer i gräs och är lätt att känna igen med sina gulekrade lameller.  Nederst på foten sitter en karakteristisk liten knöl.  Den är tunnare i köttet än psilocybe coprophila, som den i övrigt är ganska lik, och den växer också på liknande platser.  Den älskar hästskit.

Om du aldrig sett den förut är den lättförväxlad med med gifttrådskivlingen, som växer längst skogsvägar, men som är mycket tjockare i köttet.

^
ANDRA PSILOCYBINSVAMPAR.  Förutom svamparna av släktet sslätskivlingar finns också i Mexiko psilocybinhaltiga svampar av släktena klockhätting, brokskivling och kragskivling.  Det är därför rimligt att leta efter psilocybin i danska svampar av dessa släkten och nära släktingar, d.v.s. svampar av släktena:
Klockhätting (Conocybe)
Brokskivling (Panaeolus)
Kragskivling (Stropharia)
Sprödskivling (Psathyrella)
Slöjskivling (Hypholoma)
Alskräling (Naucoria)

Det är litet jobbigt att pröva sej igenom alla svamparna, men ingen av dem är giftig.  Slöjskiviingarna är dock så bittra att de är oätiiga.  Jag skulle mycket gärna vilja höra från dej, om du prövat någon av svamparna och funnit om de var aktiva eller inte.  Börja först med 7 och därefter 15 gr färsk svamp.  Följande svampar innehåller dock inte psilocybin:

Klockhätting (Conocybe lactea)
Slåtterbrokskivling (Panaeolus foeniseci)
Ringbrokskivling (Panaeolus semiovatus)
Veckad kragskivling (Storpharia coronilla)
Ärggrön kragskivling (Stropharia aeruginosa)
Vitspröd skivling (Psathyrella candolleana)

^
ODLING AV PSILOCYBINSVAMPAR

Detta är en helt ny teknik, som ännu inte är helt utvecklad.  Det har dock gjorts försök med odling av mycelet (rötterna)(Lloydia no 27 (1964) sid 53 -64) och hela svampen (comp.  Rend. no 246 (1958) sid 1346, 1351).  Myceliet odlades i en näringslösning bestående av 1% glykos, 1% glycin, 0,05% jästextrakt och mikronäringsämnen med pH-värdet 4. Det fanns mest psilocybin i mycelet de perioder den växte kraftigast.

^
COLEUS

Coleus = Palettblad.  Coieus biumei, Coieus pumila och andra coieusarter är i allmänhet gräsväxter.  De har de vackraste röda och gröna blad, men färgerna är inte begränsade bara till ytan.  De innehåller ett aktivt ämne som påminner en del om psilocybin.  Det är dock inte lika starkt och verkningen håller inte i sej lika länge.  Det,,erkar stimulerande på kroppen och avslappnande på hjärnan.  Det är utpräglat hallucinogent.
Ursprungligen härstammar plantan från den gamla världen och det var med all säkerhet indianerna i Mexiko som upptäckte dess halluciogena verkan.
Till en tripp används 100 gr (50-1OOst) av bladen.  Det motsvarar 10-20 plantor.  Man kan antingen äta bladen som dom är eller göra te av dem genom att hälla ljummet vatten över dem och låta det stå och dra några timmar.

Coleus är mycket lättillgängligt.  På våren kan man köpa hela plantor i blomsteraffären, men det är billigare att köpa frön och odla själv.  Man har inte lyckats separera det aktiva ämnet i coleus, då det är instabilt.
Salvia divenorum (pipiitzintzintli) är en känd halluciogen växt från Mexiko, som verkar innehålla samma ämne som coieus.
 
^
KALMUS
Acorus calmus

Indianerna i Kanada tuggade kalmusrot (fiag root, rat root, sweet calomel) som stimulantia och halluciogen.
Den påstås kunna framkalla halluciationer i stora doser.

Kalmus är en vattenväxt som är mycket vanlig i Danmark, Norge och många andra länder.  Roten innehåller c:a 1% av ämnet asaron, som antas vara det aktiva ämnet.  Genom att dra ur roten med petroliumeter och vattenångsdestillation utvinnes en olja, kaimusolja, som kan användas som krydda.  Oljan innehåller 80% asaron.
5 gr kalmusolja, drucken rent, framkallar ett egendomligt rus av obestämd karaktär.  Det är mycket litet undersökt, men det finns inget som tyder på biverkningar.
Asaron kan upphäva verkningarna av meskalin och amfetamin och förstärker verkningen atropin.

^
HASSELÖRT

Asarum europaeum

Hasselärtsroten innehåller asaron, precis som kalmusrot.  Jag har dock inte hört talas om någon som använt hasselört som hallucinogen, men det ska nog finnas möjligheter.  Man kan framställa hasselörtsolja på samma sätt som kalmusolja.  Oljan är inte giftig, eller som någon vettig själ skrev: 65% giftigare än pepparmyntsolja.  Pepparmyntsolja är inte giftig.

Roten innehåller 1,5 - 2,5% olja med 70 - 80% asaron, medan oljan frän bladen nästan inte innehåller något asaron alls.

Hasselört är en ganska vanlig prydnadsväxt.  Den kan på vintern köpas i plantskolor, men kan inte sås.  Den är en utpräglad skuggväxt.
 
^
OPIEVALLMO

Papaver somniferum

Opievallmon är lätt att särskilja från den röda, danska vallmon, med sin vitlila blomma och för övrigt är frökapseln mycket större.  Den sätts i september i lätt porös mylljord som får mycket sol.  Den odlas mycket här hemma då tröna används till barkisbröd.

Ett bra (röklät) opium framställs genom att skära upp kapslarna härs och tvärs c:a en vecka efter att vailmon tappat sina blomblad.  Snitten får inte gå rakt igenom kapseln, då förlorar man hälften av saften.  När saften har torkat skrapas den av och används som Opium.

Med tanke på det stora arbete det är at framställa sitt eget opium bör man nog säja, skräckpropagandan till trots, att det är ett ganska harmlöst narkotika.  Av den torra kapseln kan man dra ur mer opium genom att använda träsprit, även om kapseln är snittad, men det då framställda opiumet blir inte lika starkt och det får heller inte den läckra konsistensen.
Opium från orienten innehåller c:a 25% alkaloider sammanlagt.  De viktigaste är morfin 10-16%, noscapin (inaktiv) 4-8%, codein 0,8-2,5%, papaverin 0,5-2,5%, thebain 0,5-2,0% och protopin.  Morfin är vattenlösiigt, sparamt lösligt i alkohol (en mättad lösning innehåller bara i % morfin) men är lösiigt i träsprit.  De torkade kapsiarna från opievallmon innehåller 0,15 - 0,5 % morfin, så det kan knappast löna sej att röka dem.

Den vilda röda valimon innehåller mycket sparsamt med alkaloider. l stället innehåller några släktingar, skelört och hålnunneört, stora mängder hallucinogena alkaloider.

^
SKELÖRT

Chelidonium majus

Skelört är en förträfflig ersättningsplanta för opievaiimon, när man vill ha rök-opium.  Den passar inte så bra att äta, då den är starkt urin- och avföringsdrivande.  Skelört har den nackdelen att den bara är hållbar i ett halvårs tid. l stället för att pressa ur saften till opium är det bättre att helt enkelt röka de torkade bladen.  Verkningen kan man inte missta sej på.

Dos-. 1-2 joints per person.

Skelört är ganska vanlig på de flesta ängar i hela landet.  Den växer nära befolkade områden och liknar inte alls en vallmo.  Den känns igen på sin starkt gulfärgade mjölksaft, och om du tvivlar efter att ha sett mjölksaften så är det inte en skelört.  Blommorna är gula och 1 - 1,5 cm stora.  Frukten är en avlång kapsel som mera liknar en böna.
Skelört blommar från maj till september.  Det är en låg planta med bladen tätt intill jorden; som en mjölkflaska förutom storleken.
Skelört är en av våra bästa medicinväxter.  Saften påstås vara frätande och kan användas mot vårtor.  Ett utdrag av växten används mot leversjukdomar och magsvulstrar; man ska dricka c:a 1 gr tinktur i te.  Med 5 gr tinktur i te verkar den avförande.  Skelört innehåller en lång rad alkaloider, varav chelidonin är den viktigaste, se alkaloidtabellen i slutet av boken.

^
STRANDVALLMO

Glacium flavum

Standvallmon finns på strandkanten vid Limfjordens västliga del och den kan användas på samma sätt som Skelört.  Strandvallmo och skelört liknar också varandra till utseendet,, strandvallmon har större blommor och större blad, mycket längre fruktkapslar och vit mjölksaft.

^
NUNNEORT

Corydalis

De danska nunneörtsarterna är:
Skånsk nunneört (Corydalis cava)
Sloknunneört (Corydalis pumila)
Smånunneört (Corydalis fabacea)
Guinunneört (Corydalis luteta)

Till dessa tillkommer flera sällsynta arter.  Skånsk nunneört är den kemiskt bäst undersökta.  Roten innehåller en lång rad alkaloider, varav corydalin är den viktigaste, se alkaloidtabellen i slutet av boken.  Verkningarna av dessa alkaloider påminner mycket om verkningarna av opiumalkaloiderna, så det måste vara möjligt att göra ett slags opium av skånsk nunneört. Roten innehåller de flesta alkaloiderna, sammanlagt c:a 5 % av den torkade rotknöien eller c:a 5 gånger så mycket som en torkad opievallmokapsel!

^
GULNUNNEORT

Corydalis lutea

Medan skånsk nunneört har blivit kemiskt undersökt av vetenskapsmän, så har gulnunneört blivit väl undersökt av tripphuvuden.  Den verkar mycket starkt hallucinogent.

Blommorna är knallgula, resten av växten är grön.  Man ska inte pröva att äta bladen, de framkallar en frätande känsla i gom och svalg som häller i sej i timmar.  Det går avsevärt mycket bättre att röka de torkade stjälkarna och bladen, men även röken har en aning av den frätande smaken i sej.

Vatteninnehållet i stjälkar och blad är så mycket som 86%.  Den frätande verkningen kan effektivt avlägsnas på följande sätt:
Pressa saften och låt den torka i en flatbottnad skål över en värmefiäkt.  Det då framställda "opiumet" verkar inte alls frätande; den frätande substansen sitter kvar i resterna av pressningen.

Den frätande verkningen beror på att några av alkaloiderna i växten är ketoner.  Gulnunneört har en gång för länge sedan blivit kemiskt undersökt.  Den innehöll 1,5 % tetrahydropalmatin, 1 % isocorydin, 0,7 % stylopin samt ett fåtal alkaloider till, se alkaloidtabellen bak i boken.

Några kineser har gjort en pharmakologisk undersökning där de jämför verkningarna av tetrahydropalmatin (THP) och morfin.  Det visade sej att morfinet var det starkast verkande, men i undersökningen använde de dl~THP och inte 1-THP som finns i gulnunneört (dl-THP består av lika delar D-THP och 1-THP), så det är mycket möjligt att THP är lika starkt som morfin.

Vidare visade det se att försöksdjuren byggde upp en tolerans mot THP, likväl som mot morfin och det talades om en paralelltolerans mellan morfin och THP.

Guinunneört påminner alltså om opium, både vad föroch nackdelar beträffar, så den ska behandlas med omtanke.

^
JORDROK
Fumaria off icinalis

Jordrök är av samma släkt som nunneört.  Det är en liten och oansenlig ogräsväxt, som är svår att urskilja, men det vore väldigt synd att inte göra det.  Också denna växt innehåller opiumsalkaloider, men opium framställt av jordrök verkar inte alls lika kraftigt som opium framställt av guinunneört.
Opiumet framställs som vanligt genom att pressa ur saften och sätta den på torkning.

Jordrök har en lång historia i folkmedicinen.  Den verkar urindrivande, blodrensande, magstärkande och den främjar hudfunktionen så att orenheter i huden försvinner.

^
SALLAT

Lactuca sativa capita

Växten giftsallat (Lactuca virosa) har tidigare används till att göra ett läkemedel, tysk lactucarium.  Den har verkningar som påminner om opium.  Giftsallat kan växa här hemma, men växer bara vilt i de sydligaste delarna av Europa.  Vår lokala sallat kan emellertid också användas, även om den inte verkar så kraftigt; det är ju bara att röka mera av den.
Sallaten ska ges god tid att växa.  Ju bittrare den är desto bättre.  Pressa saften från hela växten (inklusive roten) och låt saften torka ut i en flatbottnad skål.

Ordet salladshuvud har fått en ny betydelse; det betyder en person som röker mycket sallad.
I skogen växer skogssallat (Lactuca muralis) som också är aktiv, men inte så välbeprövad.  Vidare ska det, med all säkerhet, också visa sej att några av våra andra sallatssorter är aktiva.  Om du vill testa dem; ta hjälp av en flora så du vet vilka av dem som du egentligen prövat.
 
^
NATTSKATTOR
Solanaceae
växterna i Nattskattafamiljen delas naturligt i två grupper:

Milda nattskattor:
Nattskatta (Solanum nigrum)
Besksöta (Solanum dulcamara)
Bocktörne (Lycium halimifolium)
Potatis (Solanum tuberosum)
Tomat (Lycopersicum esculentum)
Starka nattskattor:
Spikklubba (Datura stramonium)
Violett spikklubba (Datura toiuia)
Änglatrumpet (Datura suaveolens)
Bolmört (Hyoscyamus niger)
Bella donna (Atropa belladonna)
Alrunarot (Mandragora off icinarium)

Härtill kommer tobaksplantan som är nattskatta till namn men icke av gagn.

^
MILDA NATTSKATTOR

Växterna i denna grupp är alla trevliga och milda hallucinogener.  Om man röker de torkade bladen, får man en mild, ganska speedad tripp med många färger.  Verkningen är inte lika stark och tung som haschets.  Om man rökt en chillum före en joint nattskugga kommer man att bli nedtagen från haschtrippen samtidigt som färgerna kommer att bli starkare.  Trippen varar ett par timmar.

Alla plantor innehåller ämnet solanin; det är dock inte helt utforskat om solaninet ger den hallucinogena effekten.  Mycket tyder dock på det,eftersom alla milda nattskattor innehåller solanin och är aktiva.

Solanin är giftigt (förlamar andningssystemet); den dödliga dosen är av storleksordningen 1 gr ren solanin.  Vid rökning eller kokning delas det till kolhydrater och solanidin (en stereoid), som inte är giftig.  Denna delning är grunden till att vi kan använda nattskattan, eftersom råa nattskattor är giftiga.  Om du skulle vilja äta nattskattor; var mycket noga när du kokar dem.  Det är säkrare att bara röka dem.

NATTSKATTA är bäst att plocka sent på året.  Den känns igen på att den, sent på hösten, bär både vita blommor och svarta bär.  Den är 20 40 cm hög och står upprätt med en hel del sidogrenar.  Den är mycket vanlig på de ställen där ogräs växer rikligt.

En bra stor planta ger c:a 200 gr färska = 25 gr torkade blad.

Rök c:a 2 gr torkade blad, eller rök den torkade blomman.  Den4 fungerar bättre än bladen.  De mogna bären smakar läckert och är nyttiga, medan de omogna är giftiga, då de innehåller solanin.

^
 BESKSÖTA kan du också med stor sannolikhet använda som hallucinogen men den är inte prövad.  Försök att röka de torkade bladen.  Den är lätt att känna igen; stjälken är meterlång, träaktig nedantill och den slingrar sej uppför en sluttning eller på någon annan växt.  Blomman är en karakteristiskt nattskattablomma.  Ytterst sitter fem vackra, vioioetta kronblad runt den spetsiga pistillen, som är helt gul.Bären är röda och avlånga . Den växer på fuktig mark nära vass.
Blomman innehåller dessutom ämnet duicamarin, som säjs vara en fin hallucinogen, men ack vilket arbete att
plocka ihop en rimlig portion blommor.

^
BOCKTÖRNE påminner i utseendet om besksöta, men den håller till i mer sandig jord vid staket och i slänter.  Blommorna har ungefär samma karakteristiska utseende som besksötans blommor och bären är ännu lite mer avlånga, men röda.  Bladen rökes i stora jointar, som kan vara lite jobbiga att ta sej igenom, men det är det väl värt.  Dosen är c:a 4 gr blad per person.

^
POTATIS har en förbluffande verkan som hallucinogen; rök ca 3 gr torkade blad.  Det har också ryktats att man kan använda de torkade stjälkarnam, men alla försök har visat på motsatsen.  De gröna frukterna från potatisplantan är mycket giftiga, då de innehåller 1% solanin.

^
TOMAT fungerar också som hallucinogen; rök c:a 2 gr torkade blad.  Tomatstjälkar innehåller för övrigt 0.04 % solanin och 0,01 % solanidin.  Den mogna frukten innehåller inte solanin, men gröna tomater innehåller en aning av det.
Självklart är det inte normalt att bli hög genom att äta tomater, men det är möjligt att ympa tomater på spikklubberot.  Resultatet blir giftiga tomater, som innehåller c:a 5 mg hyocyamin.

^
PETUNIA kan också användas som hallucinogen; rök de torkade bladen.  Petunian är en av våra vanligaste prydnadsväxter.

^
TOBAK (Nicotiana tobakum) är ett farligt narkotika.  Den innehåller giftämnet nikotin och verkningen av en enda cigarett håller i sej i mänga timmar.  Härtill kommer att den är utpräglat vanebildande, förstör lungorna och är potensnedsättande.  Dålig tripp.