DIVERSE

Padda  Bufotenin  Kungsljus  Gurka  Kamfer  Rosmarin  Betelnöt  Sensitiva  Vintergröna  Kanel  Kaffe  Malört  Gråbo  Järnört  Humle  Vänderot  Äkta johannesört  Citronmelisse  RAFFINERING
 

Det har gått många rykten om att man skulle bli stenad av bananskal.  Det vita från bananskalet läggs i stekpannan tills det är helt torrt och sedan är det bara att röka.  Detta är knappast sant, jag har hört talas om många som försökt bli stenade av bananskal men ingen som har lyckats.  Bananskalet innehåller indolaikaloiden bufotein, men om du verkligen vill ta reda på om bananskal fungerar så är det bara att prova det.

Ett liknande medel är "Jacksons lllusions peppar".  Det består av rutten grön pepparfrukt med en cigarett inuti.  Man ska alltså bli kanonstenad då man röker cigaretten.

Notblomster lär också vara verksam om man röker de torkade bladen eller dricker en kopp te gjord av två rågade skedar blad.  Verkningen är i stil med hasch om än något svagare.  De aktiva ämnena är lobelin, lobelamidin och norrlobelamidin.  Jag har aldrig lyckats få växten att verka men det kan ju vara så att jag prövat en inaktiv art.  I varje fall andvänds växten till detta ädla ändamål i Andernas berg, bl.a i Chile.

Man lär också kunna bli hög av att röka bladen från kattfot, men jag tror nog att den fungerar bättre på katter än människor.

Hundtandsrot skulle också kunna användas men hur och om växten är giftig vet jag inte.  IfiilsilÅh-&,r, oxtunga och hålrot antas ha samma alkaloider som hundtansrot.
Däremot är det hemskt att någon har prövat att röka den cancerframkallande törel.  Håll dej långt borta från den, även om den säkerligen är hallucinogen, eftersom den innehåller apomorphin metylbromid (euphorbin).  Det kan kanske vara så att jag förkastar en bra dansk hallucinogen men törel törs jag helt enkelt inte rekommendera.

Låt oss i stället gå över till några mer välmenande droger.  Först ett par hallucinogener, sedan några uppiggande och sist några tranquilizers att ta ned det hela med.  Det finns en bra anledning till att dessa droger står med i diverseavdelningen; de har varit för svaga att ha med tidigare.
PADDA (Bufo vulgaris).  Hudsekretet från paddor är en standardingrediens i häxbrygd.  Det innehåller DMT och bufotenin samt stereoiderna bufotalien och det giftiga bufotoxin m.m.
BUFOTENIN finns i svartringad flugsvamp (Amanita porphyrea) och i mindre mängd i vitgul flugsvamp (Amanita citrina)(icke att förväxla med den dödliga vita flugsvampen).  Dessutom finns det tillsammans med DMT i paddhud och i det sydamerikanska snuspulvrot gjort av frukt från Anadenanthera (= Piptadenia) trädet eller jättelianen Virola.
Bufotenin påstås verka hallucinogent (Merck Index 8:de upplagan sid 172)

KUNGSLJUS (Verbascum) Fröna från kungsljus innehåller ett haltucinogent ämne medan resten av växten kan användas till medicin.
Fröna ska rökas i stora doser för att verka, men när du väl har rökt pipan kommer du att få vara med om ett
festfyrverkeri som är värt allt besvär med att röka den.  Om du skulle börja hosta, drick en kopp kungsljuste (av bladen).  Du blir inte stenad av teet men hostan går över.
Själva trippen är ganska kort (c:a 1 timme) och du ska inte förvänta dej mirakel.  Efteråt kan det vara fint med en tupplur.
Vi har minst två sorters kungsljus; kungsljus (Verbascum thapsus) och mörkt kungsljus (Verbascum nigrum).  Se en flora för information om var de växer och hur de ser ut.

GURKA (Cucumis Sativus) fungerar precis som kungsljus eller något svagare.  Man ska även här röka de torkade bladen.

KAMFER (Cinamomum camphora) är en trevlig hallucinogen.  Dessvärre kan man inte köpa den naturliga kamfern utan man får nöja sig med en syntetisk vit kamfer. 2 gr är en passande dos.  Den ger en behaglig tripp; man får en varm känsla i huden och lust att röra på sej.

ROSMARIN (Rosmarinus officinialis) kan i större doser användas på samma sätt som kanel.  I mindre doser verkar den stimulerande på kroppens kretslopp och är nervlugnande.

BETELNÖT (Strychnos nux-vomica) innehåller strykinin. l för stora doser är det dödligt men med rätt dosering är det faktiskt en bra hallucinogen.  Jag känner dessvärre inte till den och därför måste jag avråda användning.
 

SENSETIVA (Mimosa pudica) användes som hallucinogen i Mexiko och Sydamerika.  Ett blad, blött med rotsaften, läggs på bröstet; då tränger DMT in i huden.  Den påstås ge en stor sexuell kraft. Som hallucinogen kan den användas genom att dricka rotsaften.

VINTERGRÖNA (Vinca minor), stor vintergröna och rosensköna hör hemma i mellan- och Sydeuropa.  Vintergrönan kan i mycket sällsynta fall påträffas här hemma.
Växterna innehåller indolaikaloider och det sägs att var och en av de tre arterna innehåller åtskilliga alkaloider.  Rosensköna innehåller som huvudalkaloid ämnet catharanthin, som i sin kemiska uppbyggnad påminner mycket om ibogain från den afrikanska drogen iboga.

Jag har aldrig hört talas om någon som har använt rosensköna som hallucinogen men med det fina alkaloidinnehållet förväntar jag mig mycket av den.  Det finns inget som tyder på skadliga biverkningar, men det kan givetvis aldrig uteslutas på förhand.
Vintergröna används som medicin; den verkar fysiologiskt sammandragande.  Det finns inga skadliga biverkningar observerade vid användning av vintergröna.

KANEL kan användas som hallucinogen om man inte har något annat.  Den ska rökas, men brinner dåligt så det är nödvändigt att blanda ut den med ett eller annat.

KAFFE är ett populärt uppiggande medel som man blir mycket snacksalig av.  Avtändningen är däremot inte så trevlig; ungefär som amfetamin i motsvarande dos.
 

MALÖRT (Artehemissia absithum) verkar stimulerande, men återkommande användning kan ge farliga bivekningar.  Plantan växer vilt på Bornholm.

Absint innehåller malört men p.g.a. biverkningarna har man i Frankrike förbjudit malört till absint-tillverkning.

GRÅBO (Arthemissia vulgaris) har också något av malörtens stimulerande verkan.  Den är dock inte lika kraftig.  Jag har aldrig hört talas om några skadliga biverkningar vid användning av gråbo.  Växten används delvis som ersättning för malört i absint.

JÄRNÖRT (Verbena officinialis) är trevligt att göra te av frampå småtimmarna.  Det fungerar lätt uppiggande och är i motsats till många andra uppiggande medel sunt och bra.  Rekommenderas.

HUMLE (Humulus lupulus) är ett av de bästa medlen mot dåliga nerver och stress.  Av frukten får man ett gult pulver, lupulin, som antas innehålla det aktiva ämnet.  Se till att lupulinet inte faller bort före du lagar till teet, då kommer det inte att verka.  Humle är en bra tranquiiizer.

VÄNDEROT (Valeriana officinialis) är en bra tranquiiizer, samtidigt som den är lätt uppiggande.  Smaken kommer från ämnet valeriansyra, medan de aktiva ämnena är några helt andra.
Gör en kopp te av två fulla skedar per person eller använd istället 40 droppar vänderot-tinktur.

ÄKTA JOHANNESÖRT (Hyperikum perforatum) kan också fungera som tranquilizer, men den verkar först efter en vecka och bara om man tar den dagligen.  Drick varje dag en kopp te gjord av tre teskedar perikum (blad och blommor) som kokas en kort tid.

CITRON MELISSE (Melissa officinialis) är en tranquilizer som är sund, och bra till en teblandning.  Den fungerar samtidigt mot en hel rad av sjukdomar.

Lägg 2 - 3 teskedar blad i en kopp, häll över med kokande vatten.  Drick ett par koppar dagligen, om du vill använda det som tranquilizer.
Citron melisse mår inte bra av att kokas och detsamma gäller alla andra växter i myntafamiljen (Kransblommiga växter,Labiatae) som innehåller b.I.a. pepparmynta, coleus, kattmynta och salvia.
 
 

RAFFINERING

Du kommer ofta att vilja separera "det bra" från "det dåliga" på en växt.  Vad det gäller de mera välkända växterna, som t.ex. opium är metoderna för raffinering redan välkända.  Samma metod i en modifierad version kan säkert användas på mänga andra växter med stort sakinnehåll (t.e.x. skelört).

Här nedan finns en del metoder och vilka som passar till olika växter får du själv experimentera dej fram till.  Metoderna kan varieras i oändlighet.

Du kan testa metodens användbarhet genom att pröva verkningen av den raffinerade produkten och verkningen av det som blev över efter raffineringen.

PRESSA SAFT.  Man kan pressa saften ur de allra flesta saftiga växter genom att köra den genom en persiljekvarn.  Torka sedan saften i en flatbottnad skäl.  Långt ifrån alla växter innehåller tillräckligt med saft för att använda denna metod.  Då bör du i stället köra dem i en elektrisk grönsaksmixer (dyr men trevlig).

Är inte detta möjligt kan du istället göra ett

KONCENTRERAT VATTNIGT UTDRAG.  Kör växten flera gånger genom en persiljekvarn, tillsätt lite varmt vatten och låt det stå och dra ett par minuter.  Pressa sedan ut vattnet ur gröten med fingrarna.  Tillsätt därefter mer vatten låt det stå och dra osv.  Upprepa proceduren c:a 5 gånger.  Det är bättre att använda lite vatten många gånger än att använda mycket vatten några få gånger.

TA UR FRÖMJOLET. l många fall är det fröm man vill åt i växten.  Den torkade växten smulas omsorgsfullt ett par gånger mellan fingrarna för att ta ut frömjölet från fibrerna.  Ta undan frömjölet allt efter som det lossnar.

Du kan också pröva att mala växten och filtrera den genom en finmaskig sil.  Du kan också låta växten rulla på ett snedställt papper medan du slår på undersidan.  Frömjölet borde då bli kvar på papperet eller rulla ned långsammare.

Ett annat sätt är att slå ut frömjölet genom ett tygstycke.  Metoden är lämplig för gräs; tänk på hur man österut behandlar sin ganja.

Man kan givetvis hitta på andra metoder att få ut frömjölet, släpp loss fantasin!

TINKTURER. 7 delar finsprit ( 96 % ), 3 delar vatten och två delar torkade örter hälls i en glasburk som täcks över med tyg.  Den ställs på ett ljumt ställe, temperaturen bör inte överskrida 40 grader.  Efter en vecka eller mer silas tinkturen av.

EXTRAKTION.  Du kommer att behöva ett bra lösningsmedel och här kommer alkaloidtabellen att vara till god hjälp.  Häll de torkade och omsorgsfullt söndersmulade växterna i en flaska och häll lösningsmediet över.  Låt det stå en veckas tid och filtrera sedan vätskan och häll den i en flatbottnad skål för torkning.

Häll på nytt lösningsmedel och låt det stå; det behöver inte stå lika länge nu eftersom cellerna redan borde vara sprängda.

Upprepa proceduren.  Du kan använda olika lösningsmedel varje gång; olika medel kan vara bra till olika aktiva ämnen.  Om du vill använda vatten bör du använda det sist, eller åtminstone inte i den första extraktionen när det gäller att spränga cellerna.
 
 

 
INLEDNING 
MEXIKANSKA HALLUCINOGENER 
NÅGOT OM ATT FÖRBJUDA NATUREN 
HALLUCINOGENERNAS KEMI 
SÄKRA OCH OFARLIGA HALLUCINOGENER 
STARKA, MEN FARLIGA HALLUCINOGENER 
ÄLSKOGSMEDEL 
NÅGRA UTLÄNDSKA HALLUCINOGENER 
DIVERSE 
 
RAFFINERING 
SVENSK-ENGELSK LISTA 
UPPSLAGSORD 
ALCALOIDTABELL